Medeltidsjätte upptäckt i Polen
En gigantisk polsk kvinna från medeltiden har inte bara burit på en 2,18 meter lång kropp och ett groteskt överdimensionerat huvud – hon har även levt ett liv med skador och smärtor på samhällets absoluta botten.
Den polska jättekvinnan led av bland annat gigantism, som får hjärnan att producera för mycket tillväxthormoner.
Hennes över två meter långa kropp slängdes vårdlöst i graven, så att armar och ben spretade åt alla håll i den polska kyrkogårdens jord.
Så låg hon i flera århundraden, tills polska arkeologer 1977 drog fram henne ur glömskan på kyrkogården i den befästa medeltida boplatsen Ostrów Lednicki i västra Polen.
Först nu har experterna dock undersökt jättekvinnans skelett i detalj – och resultaten vittnar om ett traumatiskt och smärtsamt liv.
Led av jätteväxt
En grupp polska forskare har i en ny undersökningvisat att jättekvinnan led av både jätteväxt och akromegali.
Gigantism, eller jätteväxt, beror för det mesta på en tumör i hjärnan, som får hypofysen att överproducera tillväxthormoner. Därför kunde kvinnan växa till nästan 2,2 meter.
Jättar är inte ovanliga i historien. Fransmannen André the Giant (1946-1993) var verksam som skådespelare och brottare, medan kanadensiska Anna Haining Bates (1846–1888) levde ett aktivt liv med sina 2,43 meter och 159 kilo.
Den besläktade åkomman akromegali fick dessutom benet i kvinnans kranium att växa mer än vanligt, samtidigt som hennes läppar, tunga och öron sannolikt var förstorade.
Begravdes huller om buller
Jättekvinnan avled i slutet av 20-årsåldern – någon gång mellan år 1200 och 1400 – och kastades i en enkel grav utan några gravgåvor.
Hennes högra arm och vänstra ben var onormalt böjda, och ansiktet pekade åt öster, trots att alla andra på kyrkogården hade huvudet vänt åt väster.
Kvinnans skelett låg i oordning i graven, och ansiktet vette åt fel håll. Skiss: Janusz Górecki
”Det indikerar att hon kom från den lägsta sociala klassen”, skriver arkeologen Magdalena Matczak vid Nicolaus Copernicus-universitetet i den nya undersökningen.
Många åkommor
Inte nog med att kvinnan var enorm, hennes skelett avslöjade även spår av svåra följdproblem förknippade med jätteväxt:
● Artros: Ryggraden uppvisade tecken på artros, som sannolikt var ett resultat av hennes ovanliga längd och vikt.
● Benskörhet: Frakturer på armar och ben indikerar benskörhet.
● Lunghinneinflammation: Knutor på revbenen vittnar om möjlig irritation i lunghinnan och därmed en ansträngd och smärtsam andning.
Utifrån vad vi vet i dag skriver de polska experterna även att det är rimligt att anta att kvinnan led av ångest, ilska, humörsvängningar och mentala störningar.
Levde inte som utstött
Även om livet bevisligen har varit både hårt och smärtsamt för den polska jättekvinnan fann forskarna dock även ett litet fog för optimism i allt eländet.
Frakturen på hennes ben hade till exempel läkt helt, och det har krävt månader av vila och vård i händerna på kunniga personer.
”Att hon överlevde långt upp i vuxen ålder, i kombination med spåren efter sjukvård, kan tyda på att hon inte var utstött av samhället”, skriver de polska arkeologerna.
Den stora polska kvinnan begravdes på kyrkogården i Ostrów Lednicki, en medeltida boplats i västra polen (röd prick). Platsen har förknippats med den första polska härskarsläkten, Piastdynastin.