År 2013 gjorde en grupp tyska arkeologer ett fasansfullt fynd i den övergivna mayastaden Uxul i Mexiko: I en brunn låg benen efter minst tjugo människor som styckats och därefter kastats ner i vattnet för cirka 1 400 år sedan.
Nu har forskarna lyckats ta reda på vilka de olyckliga offren var. Strontiumanalyser av tretton av offrens tänder visar att de flesta av dem växte upp minst femton mil bort i mayarikets sydliga lågländer, i det som i dag är Guatemala.
”Minst en vuxen och ett spädbarn var emellertid från Uxul”, berättar arkeologen Nicolaus Seefeld vid Rheinische Friedrich-Wilhelms-Universität Bonn i Tyskland.
Enligt Seefeld tyder därför allt på att majoriteten av dem var krigsfångar.
Upptäckten är ett genombrott, eftersom forskarna hittills inte har hittat många fysiska bevis på mayafolkets människooffer, som är kända från deras reliefer och målningar.
Offren styckades systematiskt
Studierna visar att brunnen förutom minst fjorton män och en kvinna även innehöll flera tonåringar och ett endast 1,5 år gammalt barn.
Åtta av offren var framstående individer som hade fått sina tänder smyckade med jade och ristningar.
Hugg- och skärmärken på benen visar att offren dödades och halshöggs, varefter de styckades på ett systematiskt vis.
Massgraven hittades i samband med utgrävningar av mayastaden Uxul år 2013. Skelettdelar från minst tjugo människor låg längst ner i en brunn och hade täckts över med stora stenar.
När arkeologen Nicolaus Seefeld började studera och analysera resterna av offren visade strontiumanalyser att de flesta av dem var uppväxta minst femton mil från fyndplatsen.
På åtta av offrens tänder hittade forskarna utsmyckningar i form av bland annat ristningar som fyllts i med svart färg för att bli tydligare. Tanddekorationerna tyder på att offren hade hög social status i sitt samhälle.
Samtliga ben uppvisar spår av styckning. Skärmärken (röda streck) och frakturer (blå streck) på det här kraniet tyder exempelvis på att offrets skalp skars av innan kraniets översta del höggs av med ett antal välriktade slag.
Skärmärken på benen visar att hud, muskler och senor noga avlägsnades från offrens kroppar innan de kastades ner i brunnen.
Spår av eld på flera av benen visar att delar av kroppen värmdes upp över ett bål för att göra det enklare att avlägsna huden och musklerna.
Maya ville visa sig starka
På flera av benen har arkeologerna hittat spår av eld, kanske för att enkelt kunna avlägsna hud och muskler.
Inget av benen uppvisar spår av människotänder, så det rörde sig inte om kannibalism.
Efter styckningen kastades kroppsdelarna från de enskilda offren ner i brunnen så långt från varandra som möjligt.
”Det visar att man rent fysiskt ville förstöra de här människorna”, säger Seefeld, som tror att den brutala behandlingen av offren var ett sätt att visa mayafolkets makt.