Historien är känd bland boende längs Vadehavets kust. Vid området där ön Strand nu ligger fanns en gång den rika handelsstaden Rungholt. Dit flockades människor från när och fjärran för att handla med varor som salt, bärnsten och boskap.
Men den 16 januari 1362 tog allt slut.
En storm drog in västerifrån och havet slukade staden och dess många tusen invånare på en enda natt.
Även om översvämningen är väl dokumenterad så betraktades Rungholt och Den stora drunkningen, som katastrofen kallades, i många år som en myt i stil med den om Atlantis.
Förändringar i tidvattnet år 1921 innebar emellertid att rester av staden plötsligt uppenbarade sig. Nu har en grupp tyska arkeologer inlett en undersökning av den översvämmade medeltidsstaden.
En karta från 1652 visar Vadehavsområdet före (t.h.) och efter (t.v.) stormfloden.
Teknik ser genom sandbankarna
Undersökningarna utförs av forskare vid bland annat Johannes Gutenberg-universitetet i Mainz och genomförs med bland annat gradiometeri, en metod som mäter de magnetiska variationerna under jorden samt seismisk kartläggning, som använder ljudvågor för att studera underjorden.
Med hjälp av dessa tekniker går det att undersöka vad som finns djupt under Vadehavet, vars botten består av tjock dy. Bland fynden finns bland annat en dräneringsanläggning, en vall och två mindre kyrkor.
Det mest imponerande är emellertid Rungholts stora kyrka, som är 40 meter lång och 15 meter bred. Kyrkan är den största byggnaden i det område på omkring tio kvadratkilometer som forskarna har undersökt.
Forskarna har dock bråttom, för staden under dyn eroderar snabbt.
”Det syns väldigt tydligt runt kyrkan, så behovet av att intensifiera utforskningen är akut”, säger Hanna Hadler vid Johannes Gutenberg-universitetet.
Arkeologer går på Vadehavets botten med det stora gradiometeriska mätinstrumentet.