Kunde danskarna gå till England?
Kan det stämma att Danmark satt ihop med England så sent som på stenåldern?
För 18 000 år sedan var vattenståndet i haven kring norra Europa cirka 122 meter lägre än det är i dag. Därför var Nordsjön inte ett hav utan en frodig dal, som historiker har döpt till Doggerland.
Landet syftar på Doggers bankar, som i dag är det grundaste området i Nordsjön.
Stenålderns låga vattenstånd beror på att mycket av vattnet var bundet i enorma glaciärer – exempelvis var Norge och Sverige fortfarande helt täckta av is.
Jägare vandrade in i den bördiga dalen
I slutet av istiden för 18 000 år sedan följde jägarfolk från det europeiska fastlandet efter sina bytesdjur ut i Doggerland – en stor bördig dal med skogar, gröna ängar och sankmarker.
Doggerland krympte
Doggerland sträckte sig från Danmarks västkust till Englands östkust. I takt med att havet steg, försvann dalen.
Doggers bankar var kvar längst
Allra sist försvann Doggers bankar i havet, omkring år 6500 f.Kr. I dag ligger sandbanken bara 13 meter under havsytan.
Noshörning och mammut
På våren lockade Doggerlands gröna, sanka marker en mängd betande djur – bland andra ullhårig noshörning, mammutar och uroxar.
I dag fastnar deras förstenade ben ibland i fiskarnas bottentrålar.
Jägarnas vapen
Fyrtio kilometer utanför Englands kust har dagens fiskare fått stenåldersjägarnas vapen i sina garn.
Stenålderns jägare använde ben och horn för att tillverka sågtandade spetsar till sina harpuner och pilar.
Tidigare hävdade arkeologer att Doggerland var obebott, men fynd av förstenade djurben med tydliga skärmärken visar att stenåldersjägare fällde mammutar och uroxar när djuren betade i dalen.
År 1985 fick en nederländsk fiskare en 9 500 år gammal människokäke i sitt garn när han fiskade i Nordsjön, och jämte fynd av jägarnas vapen, visar det på att stenåldersmänniskor befolkade Doggerland i flera tusen år.