En bjälke som hittats i fästningen Por Bajin har lett till en exakt datering av det mystiska byggnadsverket.
I Asien bär trä från år 775 ett igenkännligt märke i årsringarna, vilket fick forskarna att jubla när de hittade märket samt ytterligare två årsringar.
Det innebär nämligen att bjälken från den lilla ön fälldes år 777 efter Kristus.
Därmed kunde Por Bajins byggherre också slås fast.
År 777 regerade Bögü khan över det mäktiga uiguriska khanatet, som sträckte sig från området väster om Bajkalsjön ända bort till Stilla havet.
När uigurernas khanat nådde sin kulmen cirka år 820 täckte riket en stor del av södra Sibirien och norra Kina.
Khanen konverterade till den persiske profeten Manis tro manikeismen och historiska källor vittnar om att hans undersåtar därefter gjorde uppror.
De tog till vapen för att inte tvingas ge upp sin naturreligion.
Fästningen är i själva verket ett kloster
Enligt den holländska forskaren Margot Kuitems, som deltar i utgrävningarna, tecknar dateringen en ny bild, som stämmer väl överens med de byggnader som arkeologerna hittills blottlagt: ”Por Bajin byggdes ursprungligen som ett kloster för manikeiska munkar. Det förklarar också varför komplexet inte användes efter Bögü khans nederlag. Om ön hade haft en fästning skulle segerherrarna ha tagit över den.”
På Centralasiens stäpper har det i årtusenden levt turkisktalande nomadfolk. Från 600-talet till år 842 dominerade en av stammarna: uigurerna. På 1200-talet anslöt de sig till Djungis khans mongoler.
Ryska arkeologer har tidigare konstaterat att Por Bajin byggdes snabbt, på bara ett eller ett par år, troligen i samband med att Bögü khan konverterade till manikeismen år 763.
År 779 led han nederlag och dog i striderna mot sina upproriska undersåtar, varefter klostret Por Bajin (namnet betyder ”Lerhuset”) tynade bort.
Först på 1700-talet återupptäcktes ruinerna. De första arkeologiska utgrävningarna gjordes år 1891.