Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Isen avslöjar det förflutna

De senaste årens klimatförändringar gör att de norska glaciärerna smälter i allt snabbare takt. Därmed blottläggs otaliga föremål från forntiden. Arkeologerna måste emellertid skynda sig, för utan den skyddande isen riskerar de forntida skatterna att förstöras.

Den 16 augusti 2019 vandrar sju män och en kvinna målmedvetet runt i Norges kalla fjäll i det bergiga området Oppland fylke. Med exakt två meter mellan sig går de parallellt med iskanten, medan de spanar beslutsamt ner på den delvis tinade isen mellan sina fötter.

Plötsligt får en av männen syn på ett träetui som är förslutet med läderremmar och som isen nästan helt har släppt greppet om. Han ropar till de andra. Alla är uppspelta, för ingen har sett ett sådant etui förr och ingen vet vad det innehåller.

Det går över en vecka innan gruppen vågar öppna den mystiska lådan. Det visar sig vara ett nästan helt intakt elddon som fortfarande innehåller en träpinne och furu mättad med kåda. Etuiet kan vara flera hundra år gammalt och har sannolikt tillhört en lokal resenär, som använt det för att göra upp eld i de kalla bergen.

De åtta personerna ingår i det arkeologiska bevarandeprogrammet Secrets of the Ice. För dem är etuiet ännu ett exempel på de otroliga skatter som de varje år hittar i de norska fjällen.

”Det var en fantastisk upplevelse att hitta etuiet. Det är sällan man får se ett så välbevarat objekt, och dessutom något vi aldrig tidigare sett. Vi var tämligen exalterade”, skrattar den norske arkeologen Espen Finstad.

Ett av de intressantaste fynden 2019 var en snösko för hästar.

© Innlandet Fylkeskommune, Andreas Nilsson & Espen Finstad

Tillsammans med sin danske kollega Lars Pilø leder han Secrets of the Ice, som varje sommar besöker de norska bergen och glaciärerna för att hitta föremål från det förflutna. De arbetar i Innlandet fylkeskommune, i nära samarbete med Kulturhistorisk Museum i Oslo, som står för bevarandet av fynden.

I synnerhet Oppland, där bland annat nationalparkerna Jotunheimen och Breheimen ligger, framstår som ett eldorado av arkeologiska fynd.

Delar av det bergiga området täcks av små så kallade isfält, ansamlingar av is som till skillnad från glaciärer inte rör sig. Både glaciärer och isfält är snö, som efter många år omvandlats till is av kyla och tryck.

Föremål som tappats i snö, som sedan har omvandlats till en glaciär, pressas långsamt ut mot fronten, där de slutligen ”spottas ut”, sällan i särskilt bra skick. Ett isfält ligger däremot ovanpå permafrost, som håller fast isen.

Det innebär att föremål som tappats på ett isfält för flera tusen år sedan inte krossats, utan bevarats – ofta nästan intakta – i isen. Det är dessa välbevarade inblickar i det förflutna som arkeologerna nu gläds åt.

”Det finns i stort sett inga andra former av arkeologi där graden av bevaring är så hög”, säger Finstad om den nya arkeologiska disciplin som han själv arbetar med: glaciärarkeologi.

"Det finns i stort sett inga andra ­former av arkeologi där graden av bevaring är så hög."
Arkeologen Espen Finstad

Klimatförändringar

När expeditionen 2019 avslutats hade gruppen bakom Secrets of the Ice fört ner totalt 587 föremål från fjällen, ett rekordstort antal. För arkeologerna är arbetet emellertid en konstant kapplöpning med tiden.

Klimatförändringarna leder till ständigt ökade temperaturer, vilket leder till fler fynd, men även till många fler utmaningar.

Det är nämligen avgörande att de föremål som den smältande isen släpper ifrån sig hittas och konserveras så fort som möjligt. För när den beskyddande isen väl är borta så inleds den nedbrytningsprocess som den metertjocka isen i flera tusen år har satt på paus.

Hästar används för att transportera mycket av den utrustning som arkeologerna behöver till baslägret.

© Innlandet Fylkeskommune, Andreas Nilsson

De står inför en gigantisk frusen skattkammare, som riskerar att försvinna om de inte kan arbeta tillräckligt snabbt.

Och de har tiden emot sig dem. Enligt de flera tusen år långa klimatcykler som jorden genomgår borde vi nu långsamt röra oss in i en ny istid.

Dagens klimatförändringar betyder dock i stället att temperaturen stiger och islagren smälter allt fortare. Om utvecklingen fortsätter kommer fastlandsisen i Norge sannolikt att vara nästan fullkomligt borta vid nästa sekelskifte.

Tidig renjakt medför otaliga arkeologiska fynd

Opplands historia börjar med de första renarna, som vandrade upp i bergen för omkring 12 000 år sedan. Snart följde människor efter och började jaga de stora djuren.

Norrmännen jagade bland bergen och bedrev bland annat handel med samhällen i dalarna.

Denna rutt över berget Lomseggen användes flitigt under forntiden och bjuder därför på många fynd.

Bågar gick sönder

Arkeologerna har mestadels hittat delar av pilbågar och trasiga bågar, som sannolikt kastats. Den enda hela båge som hittats i Oppland är gjord av alm och från cirka 1300 före Kristus.

Universitetet i Oslo,, Kulturhistorisk Museum, Mårten Teigen & Vegard Vike. Innlandet Fylkeskommune, Aud Hole

Intakt plagg

Mycket av jakten och handeln i Oppland skedde på berget Lomseggen. Delar av det täcks idag av isfältet Lendbreen, som därför vimlar av fynd, bland annat denna välbevarade tunika från cirka 300 e.Kr.

Ägaren kan ha frusit ihjäl, men inget skelett har hittats.

Universitetet i Oslo,, Kulturhistorisk Museum, Mårten Teigen & Vegard Vike. Innlandet Fylkeskommune, Aud Hole

Sko föranledde utforskningen

När skon av renskinn hittades år 2006 blev det början till fortsatta arkeologiska undersökningar i Opplands fjäll. Skon är från cirka 1400 före Kristus.

Universitetet i Oslo,, Kulturhistorisk Museum, Mårten Teigen & Vegard Vike. Innlandet Fylkeskommune, Aud Hole

Pilar ligger överallt

Pilar hör till de vanligaste fynden i Opplands fjäll. Mer än tvåhundra har hittats de senaste tio åren. De äldsta härrör från stenåldern och dateras till 4000–3700 före Kristus.

Universitetet i Oslo,, Kulturhistorisk Museum, Mårten Teigen & Vegard Vike. Innlandet Fylkeskommune, Aud Hole

Jägarna åkte skidor

Att kunna färdas över den djupa snön var viktigt för jägarna, och arkeologer har under årens lopp hittat både skidor och snöskor i isen. Områdets äldsta skida har daterats till 600 före Kristus.

Den var knäckt i fyra delar, som hittades mer än 250 meter från varandra.

Universitetet i Oslo,, Kulturhistorisk Museum, Mårten Teigen & Vegard Vike. Innlandet Fylkeskommune, Aud Hole

Ny arkeologi i de kalla bergen

Allt från knivar, spjut, skor och tusen år gamla skidor har bevarats av isen och blottats nu av klimatförändringarna. Glaciärer och isfält smälter i rekordfart, och i kölvattnet på den globala uppvärmningen har glaciärarkeologi uppstått.

I Nordamerika, Alperna och inte minst i Norge har forskningsfältet och antalet upptäckter exploderat. Enbart i Oppland har man gjort över tretusen arkeologiska fynd på mer än femtio fyndplatser.

Arkeologerna har emellertid endast ett kort tidsfönster från mitten av augusti till september varje år, när föregående vinters snö smält bort och innan nästa vintersnö faller.

”Glaciärarkeologi är en ny disciplin som uppstått till följd av klimatförändringarna. Globalt har fynden exploderat de senaste tjugo åren”, berättar Lars Pilø.

Medan typiska arkeologiska fynd i jorden påverkas av många naturliga processer och mänsklig aktivitet, så ser isen till att fynden ligger skyddade som i en frysbox.

Å andra sidan reagerar isen mycket snabbare på förändringar i klimat och väder än jord gör.

”Det betyder att de flesta fynd som tappats i snön har tinat fram en eller flera gånger, efter att de tappats. När de smälter fram spolas de ofta nedför isen med smältvattnet. Vi har hittat en skida i flera delar, som låg upp till 250 meter från varandra”, säger Pilø.

1: En fastbunden träbit för oväsen när den slår mot pinnen.

2: Den cirka en meter långa pinnen sattes ner i snön.

© Universitetet i Oslo, Kulturhistorisk Museum

Små pinnar lurade renar

Ett av glaciärarkeologernas vanligaste fynd i isen är så kallade skrämselpinnar.

Opplands fjäll präglades av renjakt, och den största utmaningen för jägarna var att komma tätt inpå djuret.

För att pricka med en pil fick man inte vara mer är 10–20 meter från bytet, och eftersom renar var väldigt vaksamma mot människor var det svårt i det öppna snölandskapet. Där kom skrämselpinnen in i bilden.

Högst upp på de cirka en meter långa pinnarna fästes en tunn och platt träbit. När vinden blåste rörde den lilla träbiten på sig och väsnades när den slog mot pinnen. Renarna uppfattade både rörelsen och ljudet som hotfullt och flyttade sig från skrämselpinnarna.

Genom att sätta ut tillräckligt med skrämselpinnar kunde jägarna styra renarna åt det håll där de låg på lur.

Skrämselpinnarna härrör från mellan år 300 och år 1000 och mer än tusen har hittats i Oppland. Antalet visar tydligt hur omfattande jakten på ren var under järnåldern och vikingatiden.

Ovanlig sko blev startskottet

Glaciärarkeologin fick sitt stora genombrott i Norge 2006. Under en vandring över det mer än tvåtusen meter höga berget Kvitingskjølen i Oppland fann den lokale amatörarkeologen Reidar Marstein ett underligt föremål i isen.

Han lämnade föremålet till arkeologer i Oppland. Efter omfattande undersökningar kom de fram till att det rör sig om en sko av djurskinn, troligen renskinn, som härrör från mellan 1420 och 1260 före Kristus.

Det är den äldsta sko som hittats i Norge och en av de mest välbevarade skor från bronsåldern som någonsin hittats.

Det imponerande fyndet gav arkeologerna blodad tand och med Marstein som guide gav de sig upp i fjällen. I och under isen hittade de spår efter mängder av föremål, som kunde hålla arkeologerna sysselsatta i många år framöver.

Sedan 2007 har de tillbringat varje sommar uppe på glaciärerna och ett egentligt bevaringsprogram i området inleddes 2011.

I den här videon kan du se och höra arkeologerna berätta om sitt arbete i fjällen.

Arbetet kunde ha inletts tidigare

En septemberdag 1974 var en student vid namn Per Dagsgard på vandring i Opplands fjäll när han fick syn på ett spjut som stack upp bland is och sten i utkanten av isfältet Lendbreen.

Det var i två delar, men i gott skick. Spjutet överlämnades till museet för arkeologi och historia vid universitet i Oslo, men museet hade endast begränsade resurser för att ta hand om fynd i Oppland och dessutom betraktades fyndet som en lyckträff.

Därför beslutades att inga ytterligare undersökningar behövdes i området.

”Dagsgaard rapporterade även om fynd av bland annat rester av en släde, men det hände inget mer. Om man den gången hade tittat närmare på vad som låg under isen hade glaciärarkeologin i Oppland kanske kunnat påbörjas trettio år tidigare”, berättar Pilø.

Senare undersökningar har visat att spjutet är från vikingatiden och att det sannolikt inte tillverkats för att döda djur utan för att döda människor.

”Vi grubblar fortfarande över varför det tappades eller övergavs. Kanske väntar svaret under isen, och då är det bara en fråga om tid innan det smälter fram”, säger Pilø.

I dag är isfältet Lendbreen, som spjutet hittades i, dessutom en av arkeologernas viktigaste fyndplatser över huvud taget. I mer än tusen år har det nämligen sannolikt gått en rutt mellan Skjåk och Bøverdalen, två av de viktigaste bosättningarna i området, som korsade Lendbreen.

Trafik i bergen

Genom arkeologernas arbete vet vi att det funnits människor i Opplands fjäll i årtusenden. Det äldsta fyndet från isen är en pil daterad till cirka 4000 före Kristus. Den har sannolikt skjutits efter en ren, för jakten på de stora djuren var det huvudsakliga skälet till att människor började vandra upp i de kalla bergen.

Särskilt från vikingatiden började jakten på renar bli en omfattande verksamhet. Arkeologerna kan se att rutterna över Opplands berg mellan gårdarna i dalarna börjar dyka upp på allvar då.

Invånarna bytte varor med dels varandra, dels områden utanför regionen. Man använde bergens olika pass som handelsrutter.

Trots att vädret uppe i bergen kunde vara farligt, var det den snabbaste vägen. De många fynden i isen bevisar dock att rutten var långtifrån ofarlig. Vädret har varit oberäkneligt, många saker har tappats på vägen, och ben från packhästar är inga ovanliga fynd för arkeologerna.

Arkeologerna letar framför allt i utkanten av isen, där isfält som i många fall är flera tusen år gamla har börjat smälta.

Snö

Glaciärens översta lager består av nyfallen snö som är mindre än ett år gammal.

Firn

Under den nyfallna snön ligger så kallad firn, snö som är mer än ett år gammal och som håller på att omvandlas till is. Firnen är hård och kompakt.

Isfält

Snö som har legat i flera år övergår slutligen till is. Om den ligger på permafrost, vilket är fallet i stora delar av fjällen i Oppland fylke, bildas ett så kallat isfält. Till skillnad från en glaciär ligger isfältet stilla.

Permafrost

Underst ligger permafrosten, som håller fast isfältet och gör att det inte kommer i rörelse. Det innebär att föremål kan ligga här i tusentals år utan att förstöras.

I takt med att isen smälter dyker det upp föremål som ligger i isfältet.

Shutterstock/Carsten Skjold

Snöstormar är vardagsmat

Det är resterna efter renjakten och olika rutter för handel och resor som arkeologerna under de senaste tolv åren har traskat genom det norska fjällandskapet för att hitta. Från augusti till september är mellan fem och åtta personer ute och letar, registrerar och samlar så mycket de kan från isen.

Gruppen består av arkeologer, studenter och lokala entusiaster. Trots timmar av hårt arbete, instabilt väder och många kilometers vandrande längs isen varje dag beskriver många av deltagarna turen som årets höjdpunkt.

”Det som driver oss är de stora fynden från forntiden, som fyller i luckorna i vår historia. Vi har turen att få arbeta i fantastiska omgivningar med berg, glaciärer och natur”, berättar Finstad.

Vädret kan dock förändra allt på några timmar och är därför det dagliga samtalsämnet när gruppen är ute och jobbar. Efter många års erfarenhet av fjällen klarar de flesta deltagarna i Secrets of the Ice av snö, kyla och kraftiga regn, men när prognosen rapporterar om särskilt ostadigt väder har de lärt sig att det är bäst att söka skydd längre nedför berget.

”För att genomföra undersökningar på glaciärerna krävs det en helt annan logistik och planering än när man arbetar på vanliga arkeologiska fyndplatser. Vi har suttit fast i lägret på grund av snöfall, även i augusti”, berättar Pilø.

Även i augusti är det alltid risk för snöstorm i de norska fjällen, så arkeologernas tält kan på kort tid begravas.

Medlemmarna i det här årets expedition minns fortfarande hur de överraskades av så dåligt väder att tält och utrustning fick packas ner för att inte förstöras. Men gruppen gav inte upp så lätt, och så snart det var möjligt tog de sig tillbaka och slog upp lägret igen: ”Vår grupp består av människor som kan hantera problem i bergen,” säger de båda arkeologerna med ett leende.

För att klara av det kärva klimatet under de fyra veckor som arbetet i fjällen tar är förberedelser och rätt packning avgörande. Baslägret ligger ofta två kilometer över havsytan, så all utrustningen måste vara av högsta kvalitet.

”Vi behöver bra kläder från topp till tå. Vi behöver mycket tung utrustning såsom mat, tält, sovsäckar, fältutrustning och fotoutrustning”, säger Finstad, som kan rabbla packlistan i sömnen.

Inte minst det stora gemensamma tältet är viktigt. Där förvaras alla fynden, och där samlas hela gruppen för måltider och genomgångar.

En del av gruppen som var med på expeditionen 2019.

© INNLANDET fylkeskommune, Andreas Nilsson.

Fyra veckors intensivt arbete

De fyra veckorna i de norska fjällen bjuder på hårt arbete, då gruppen befinner sig flera tusen meter över havsytan och kan uppleva regn, slask, snö och sol under en och samma dag.

Dagarna är långa, för så stora områden som möjligt ska undersökas innan vintern kommer och snön täcker isen igen och gör arbetet omöjligt. Enbart under 2019 finkammades över 400 000 kvadratmeter under letandet.

Kärleken till arbetet är dock tydlig, och många andra arkeologer är säkert avundsjuka. Det är få andra arkeologiska utgrävningar där det dagligen dyker upp nya, välbevarade föremål.

”Bland det som är mest spännande är när vi rör oss i områden som vi inte varit i tidigare, särskilt när vi har sett ut några lovande platser på kartan och hittar något. Det är kul!” berättar Finstad.

Över tio års erfarenhet har gett upphov till rutiner och lett till kunskaper som innebär att den begränsade tiden i bergen nu kan utnyttjas mycket bättre.

”Att hitta en pil i isen är som att hitta en nål i en höstack om vi inte arbetar systematiskt”, säger Pilø.

En av deras viktigaste metoder är att hitta och arbeta efter kända spår, antingen från jakt på ren eller från handelsrutter över bergen.

Med dessa spår i bakfickan har arkeologerna en utmärkt utgångspunkt när de ska ta reda på var det finns flest fynd i isen. De arbetar även tätt ihop med lokala och flitiga fjällvandrare, som hjälper till både under expeditionen och resten av året.

Dagbok från fjället

  • Kl. 7.00

    Samling i det gemensamma tältet med kaffe och frukost. Gröt står som vanligt på menyn. Mättande och näringsrik mat är nödvändig för att klara av en krävande dag ute i fält.

  • Kl. 8.30

    Ute på fjället förflyttar expeditionen sig i led längs kanten av den is som stigande temperaturer har fått att smälta under sommaren.

    Alla i gruppen går två meter från varandra. De som går ytterst avgränsar det område som ska undersökas genom att sätta ner pinnar i marken.

    Sedan börjar alla gå långsamt framåt medurs, medan de tittar nedåt och omsorgsfullt undersöker om isen innehåller några föremål.

    ”Å, det var stort! År det läder, textil? Vad kan det vara?” utbrister arkeologen Espen Finstad.

  • Cirka kl. 10.00

    Vid varje fynd placeras en pinne med blå tejp och området får snabbt sina första blå markeringar. En del har hittat en pil, någon har hittat ett hästben, och ytterligare någon en bit tyg.

  • Cirka kl. 11.00

    När ett stort antal fynd gjorts delar gruppen upp sig i två. Tre personer avbryter första delen av arbetet och letar upp de blå markeringarna, så att fynden kan samlas in och fotograferas.

    Samtidigt registrerar de exakt placering med en GPS-tjänst som kallas CPOS. Den kan visa koordinater med en centimeters precision. Efter att fynden fotograferats numreras de och packas försiktigt in.

  • Kl. 12.00

    Det är dags för lunch och alla äter sin medhavda mat. Arbetet är fysiskt krävande och alla är hungriga. Samtalen flyter på och engagemanget är stort, inte minst när fynden är många.

  • Kl. 13.00

    När maten ätits upp kallar arbetet igen och processen upprepas.

  • Cirka kl. 18.00

    Det är dags att återvända till baslägret. Alla fynd från dagen ligger i tryggt förvar i vattentäta påsar i det gemensamma tältet. Blöta kläder hängs upp på tork och sedan är det dags att äta igen.

  • Cirka kl. 19.00

    Dagens kvällsmat är pasta carbonara lagad på 1,5 kilo bacon. Rejäl mat såsom pasta, nöt- och fläskkött är viktigt för att klara sig genom de långa dagarna i det kalla klimatet. På fredagar firar expeditionen emellertid alltid med den med tiden klassiska fredagstacon.

  • Cirka kl. 21.00

    Efter kvällsmat och lite samvaro kan arkeologerna krypa in i sina tält och få en välförtjänt natts sömn.

    Temperaturen kan sjunka till tio minusgrader, så termosovsäckar är nödvändiga för att se till att alla medlemmar vaknar varma och redo att upprepa proceduren i morgon.

Vikingasvärd låg helt öppet

Att hjälpen från lokalbefolkningen är guld värd visade sig till exempel 2017, när en grupp jägare kom till arkeologerna med ett vikingasvärd som de hade hittat liggande helt öppet uppe på klipporna 1 640 meter över havsytan.

Med hjälp av fotografier kunde arkeologerna identifiera den plats där svärdet hade hittats. Det låg inte långt från en rutt som en gång i tiden gick över fjället. Svärd var dyrbara, och nästa steg för arkeologerna är att ta reda på varför det lämnats kvar på platsen.

”Den som ägde svärdet måste ha omkommit i hårt väder”, konstaterar Pilø.

Arkeologen retar sig emellertid mest på att vikingen inte hann lite längre innan han segnade ner.

”Om vikingen hade omkommit bara några hundra meter längre österut, där området täcks av isfält, kunde vi kanske ha hittat vår första norska ismumie”, säger Pilø med ett leende.

Espen Finstad och Lars Pilø har undersökt de norska fjällen i över tio år.

© Innlandet Fylkeskommune, Andreas Nilsson

Nästa stora hopp

Det finns ett fantastiskt fynd som arkeologerna bakom Secrets of the Ice ännu inte gjort.

”Okej, vi medger att det inte finns något vi hellre skulle vilja hitta än en ismumie”, säger Pilø.

Ismumier är väldigt ovanliga, men de ger oerhört mycket kunskap om forntidens samhälle. När Ötzi, världens mest berömda ismumie, hittades i de italienska alperna 1991 existerade glaciärarkeologin ännu inte som självständig disciplin.

Räddningsarbetarna visste inte att de hade hittat en mer än femtusen år gammal människa. Ötzi befriades därför från isen i svåra väderförhållanden och med enkel utrustning, såsom isyxor och borrmaskiner.

Det resulterade i att kroppen bröts av vid höften. När en arkeolog fick möjlighet att undersöka ismumien gjorde Ötzis kopparyxa emellertid att det snabbt stod klart att det rörde sig om ett mycket gammalt fynd. De följande åren genomgick mumien flera olika undersökningar som visade att Ötzi levde för mer än femtusen år sedan.

Utifrån bland annat erfarenheterna från ismannen i Alperna har arkeologerna i Oppland konstruerat sin egen mumieutrustning och satt ihop en plan. Så de är förberedda om Norges svar på den berömda ismumien skulle dyka upp.

"Att hitta en pil i isen är som att hitta en nål i en höstack om vi ­inte arbetar systematiskt."
Glaciärarkeologen Lars Pilø

Även om det inte var ovanligt att människor dog i bergen är chansen att hitta en ismumie mycket liten. Det finns en rad speciella förutsättningar som måste råda när någon dör för att kroppen ska bevaras. Om kroppen till exempel störts av människor eller djur försämrar det bevaringsgraden avsevärt.

När årets expedition var färdig i september 2019 var mumieutrustningen oanvänd. Men lådorna var fyllda till brädden med nyfunna historiska föremål, så medlemmarna kunde ändå vandra nöjda ner från bergen.

Under fältsäsongen fraktas många av föremålen löpande till Norsk Fjellsenter i Lom. Där hamnar de ömtåligaste i frysboxar på museet, medan de tåligare föremålen visas upp för besökare, en del i den speciella kyldisk som museet använder för ändamålet.

När fältsäsongen är slut förs fynden till Kulturhistorisk Museum i Oslo, som står för konservering, analyser och förvaring. Nästa sommar bär det av upp i bergen igen, och kapplöpningen för att hitta de många föremål som dyker upp ur den smältande isen fortsätter.

Renarna förde människor till bergen – Opplands historia från forntid till medeltid

Oppland fylkes historia börjar med de första renarna som för cirka tolvtusen år sedan sökte sig upp i bergen.

Snart följde människor efter. Då började jakten på de stora djuren.

Jägarna i Oppland behövde tjocka kläder av päls för att överleva i de kalla bergen.

© Universitetet i Oslo, Kulturhistorisk Musem, Mårten Teigen & Veigen Vike, Innlandet Fylkeskommune, Aud Hole

Forntiden – De första inflyttarna

Under den senaste istiden, från cirka 115000–12000 före Kristus, präglades hela Skandinavien av ständiga minusgrader och istäcke. Först för omkring tiotusen år sedan hade isen i södra Norge smält så mycket att dåtidens samhällen av jägare och samlare kunde flytta norrut mot bergen.

I bergen fanns nämligen ett fantastiskt bytesdjur: renen. Framför allt i det kalla Oppland lade dåtidens människor mycket tid på att jaga ren, och man började flytta nomadiskt efter djurens vandringsrutter.

Varma sommardagar rörde renarna sig upp på glaciärer för att komma undan den plågsamma insekten renbroms, som lade ägg i pälsen eller i halsen men inte flög ut över isen.

Detta flyttmönster lärde forntidens jägare sig snabbt och utnyttjade i sin jakt på djuren, så att de ofta visste precis i vilket område man kunde hitta en renhjord.

Den livsviktiga jakten på renar krävde förberedelser. Samarbete var viktigt eftersom jägarna var tvungna att komma tätt inpå de stora djuren för att kunna fälla dem. Djuren rör sig emellertid i stora hjordar, vilket innebar att de var lätta att hitta och att jägare som arbetade tillsammans kunde fälla många renar samtidigt.

Ett annat skäl till att jägarna behövde komma nära var att det innebar mycket arbete att tillverka en bra pil, så jägarna ville vara säkra på att träffa. I görligaste mån letade man upp pilar som missat.

Eftersom jakten pågick i flera tusen år gick många pilar emellertid förlorade i snön. De hittas nu av arkeologerna, tusentals år senare.

Med tiden uppstod även lantbruk i dalarna. Från år 700 före Kristus finns det tecken på att spannmål odlats tusen meter över havet.

I Norge var renjakt var en lönsam affär.

© Shutterstock

Vikingatiden – Vikingarna kom på nya jaktmetoder

Omkring år 800 var det inte längre enbart lokala jägare som intresserade sig för renarna i Oppland. Även utanför Norge uppstod det nu en marknad för horn och renskinn. Av skinnen gjordes kläder, och av hornen tillverkades till exempel prydnadsföremål och knivskaft.

Möjligheten att exportera innebar att renjakten ökade kraftigt och den gav upphov till stora rikedomar. Därför blev Oppland sannolikt en viktig del av de norska vikingarnas interna maktkamper.

De ekonomiska vinsterna ledde till att jakten med tiden blev mer organiserad och att jaktmetoderna förbättrades. Snart etablerades system för massfångst av ren i bergen, då stora hjordar drevs in i inhägnader och avlivades.

Ett annat sätt att jaga var att driva ut renhjordar i sjöar, där de hade svårt att springa och jägarna därmed kunde komma närmare djuren och lättare fälla dem.

Den omfattande renjakten sysselsatte många människor och utgrävningen av jaktfaciliteter i bergen har avslöjat små hus, där jägarna bodde medan renjakten pågick.

I dalarna nedanför bergen blev lantbruket också mer omfattande och snart avverkades flera av områdets skogar. Handeln mellan samhällen och marknader utvecklades snabbt och eftersom den snabbaste vägen att transportera varor ofta gick över bergen användes ett flertal rutter flitigt.

Varje år tillbringar en grupp arkeologer och entusiaster en månad med att leta upp en del av de skatter som isen släpper ifrån sig.

© James H. Barrett, University of Cambridge

Medeltiden – Rovjakt utrotade nästan renarna

Medeltidens Oppland präglades också av jakten på ren i fjällen. Norrmännen tjänade stora pengar på att bland annat exportera renskinn ända till England. Befolkningstillväxt och dålig hygien innebar även att löss var ett konstant problem, vilket ledde till stor efterfrågan på renhorn, av vilka man kunde tillverkar kammar.

Det fanns en stor internationell marknad för skinn och horn och jakten blev alltmer omfattande. I fjällen byggdes fångstanläggningar, där hela renhjordar kunde drivas in och dödas utan att djuren hade någon möjlighet att komma undan.

Fynd av stora massfångstanläggningar tyder på att renjakten nådde sin kulmen under 1200-talet. Massfångsten var så omfattande att renarna till slut var på vippen att utrotas.

När digerdöden bröt ut under 1300-talet var storhetstiden för jägarna i Opplands fjäll därför redan på väg att ta slut och pestens härjningar drabbade bosättningarna i områdena kring fjällen hårt. Antalet fynd från isen i Oppland efter denna period är markant lägre.

Mellan 1300 och 1850 blev norra Europa dessutom kallare och de norska fjällen täcktes av allt mer is till följd av den så kallade lilla istiden. Det kalla vädret drabbade skördarna hårt, och en hungersnöd från 1695 till 1697 tog livet av omkring tio procent av Norges befolkning.

När klimatet från 1800-talet blev varmare, började isen smälta och med tiden öppna sin skattkammare av tappade föremål.

Läs också:

Arkeologi

Tjugo mystiska gropar hittade i närheten av Stonehenge

3 minuter
Arkeologi

Arkeologiska skatter försvinner när isen smälter

2 minuter
Arkeologi

Smältande is avslöjar förhistorisk djurunge

2 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj