Forskarna har flera metoder för att bedöma åldern på arkeologiska föremål.
Den äldsta metoden är så kallad relativ datering, då forskarna kan ge en övergripande – om än något oprecis – uppskattning av åldern. Det kan ske genom att till exempel nya fynd jämförs med tidigare fynd, vars ålder forskarna känner till.
En annan klassisk metod är att undersöka de jordlager som fynden gjorts i. De äldsta föremålen ligger i regel nederst, och på så sätt kan forskarna datera fynd från olika perioder i förhållande till varandra. Denna metod tillämpades bland annat för att datera antikens Troja.
Så avslöjas fyndens ålder
Forskarna kan välja mellan olika metoder för datering av arkeologiska fynd. Några av de populäraste är kol 14-analys, årsringsdatering och stratigrafi.
Atomer avslöjar dödstidpunkt
Om forskarna vill ha exaktare dateringar måste de förlita sig på naturvetenskapen.
Till exempel kan organiska fynd – som skelett – dateras genom att mängden av isotopen kol 14 i materialet mäts. Levande organismer tar nämligen upp kol 14 från omgivningen, men från dödsögonblicket börjar ämnet sönderfalla. Därför kan forskarna räkna ut när en organism dött genom att mäta mängden kol 14.
Är fyndet av trä, kan forskarna även titta på bredden av årsringarna i träet och räkna ut när trädet fälldes.
I vissa fall kan forskarna datera fyndet med ett halvårs marginal och slå fast varifrån trädet kommer.
