I det forna Megiddo, en stor handelsstad i norra delen av dagens Israel, har arkeologer undersökt ett skelett som hittades 2016. Den döde tycks ha genomgått en trepanering genom att fyra snitt skurits i kraniet, så att en del av skallbenet kunde avlägsnas.
Undersökningar visar att mannen låg begravd tillsammans med sin yngre bror och levde omkring 1500 före Kristus – han är därmed det tidigaste exemplet på denna form av hjärnkirugi i Främre Orienten.
Stort hål skars i kraniet
Under trepanering avlägsnas ett stycke av kraniet i avsikt att behandla vad som betraktas som sjukdomar i hjärnan. Redan under stenåldern förekom trepanering, och ingreppet utfördes överallt i världen – från Sydamerika till Asien.
”I Främre Orienten ser vi det inte så ofta, det finns endast omkring ett dussin exempel på trepanering i hela regionen”, säger bioarkeologen Rachel Kalisher från det amerikanska Brown University, som har lett undersøgelsen.
De tre centimeter långa snitt som skurits i kraniet syns fortfarande, trots att skallen skadats under årens lopp.
De flesta tidiga exempel på trepanering visar spår av vad som kan betraktas som ”skrapmetoden”, då ett vasst föremål, i regel en bit flinta, upprepade gånger skrapats över samma ställe på kraniet, så att det till slut uppstått ett hål in till hjärnan.
Den äldre av bröderna har dock fått exakta snitt i kraniet med särskilda instrument, som åstadkommit ett hål som är omkring tre gånger tre centimeter stort. Det tyder på att ingreppet utförts av en person med kunskaper på området.
Båda metoderna har utan tvekan varit oerhört smärtsamma, men det var fullt möjligt att överleva ingreppet. Arkeologerna känner till flera exempel på människor som gått omkring med ett hål i skallen i flera år efter operationen.
Spetälska smittar i synnerhet inom familjen
Megiddo var under forntiden en av Främre Orientens rikaste städer, eftersom den kontrollerade delar av Via Maris, en viktig handelsrutt som knöt samman Egypten, Syrien, Mesopotamien och Anatolien.
Bröderna har tillhört eliten i den välmående staden och begravdes med bland annat fin keramik, smycken och mat. Den äldre brodern hade även begravts med den bit av hans kranium som avlägsnades under operationen.
Skeletten visar tydliga tecken på deformerade ben och andra skavanker.
Undersökningar av skeletten visar dessutom hål, benskörhet och tecken på inflammation, vilket indikerar att de led av en allvarlig sjukdom.
Enligt Rachel Kalisher tyder de deformerade benen på att bröderna led av spetälska, men de ska nu genomgå dna-undersökningar för att bekräfta hypotesen. Om resultatet är positivt kommer bröderna att vara bland de tidigaste kända offren för spetälska i världen.
”Spetälska sprider sig ofta inom familjer, inte enbart på grund av den nära kontakten utan för att mottagligheten för sjukdomen i hög grad påverkas av generna”, säger Rachel Kalisher.
Sammantaget tecknar undersökningarna en bild av brödernas tragiska öde för 3 500 år sedan. Den yngste brodern avled först av sjukdomen och var då i tonåren eller kring 20 år gammal. Spetälska drabbar ofta unga mellan 10 och 19 år särskilt hårt.
Några år senare dog den äldre brodern, som var mellan 21 och 46 år. Hans skelett tyder på att han har haft sjukdomen länge, så det kan vara han som smittat sin yngre bror. Trepaneringen genomfördes omkring en vecka innan mannen dog och har sannolikt varit ett desperat försök att rädda hans liv.