Te’omim-grottan i bergen utanför Jerusalem har en gång i tiden fungerat som en helgedom, där människor sökte kontakt med de döda.
För det ändamålet använde deltagarna hjälpmedel i form av människokranier, oljelampor och metallvapen, till exempel svärd.
Det konstaterar arkeologer och grottforskare vid Israels Ben-Ilan universitet och Hebrew University i Jerusalem i en artikel som publicerats i facktidskriften Harvard Theological Review.
Forskarna har i många år undersökt grottan, som består av ett antal kamrar.
Under utgrävningen har de funnit föremål från andra till fjärde århundradet, då området lydde under romarriket.
Bland fynden finns mer än 120 oljelampor, som alla placerats i smala, djupa sprickor i väggen i den största grottan. Bland lamporna låg vapen och människokranier.
Lamporna hade placerats så långt in i sprickorna att arkeologerna fick fiska ut dem med krokar fästa i änden av långa stänger.
Olielamperne blev fundet under kraniet i en sprække i hulen.
”Det faktum att dessa lampor placerats djupt inne i de svårtillgängliga sprickorna antyder att deras syfte inte enbart var att lysa upp den mörka grottan”, skriver forskarna.
De döda förutsade framtiden
Förklaringen är enligt forskarna att grottan har varit en nekyomanteion, en portal till underjorden, där människor samlades för att tala med de döda och genom dem få kännedom om framtiden.
I ritualen ingick en ceremoni då en ung pojke iakttog och tolkade de former som oljelampornas lågor avtecknade i den mörka grottan.
Vapnen var till för att skydda seansens deltagare.
Av historiska källor framgår det att många på den tiden ansåg att andar var rädda för metall. I synnerhet brons och järn ska ha skrämt bort oönskade andar.
Berättelser från så sent som 1873 beskriver hur lokalbefolkningen betraktade grottan som helig. Vatten från en källa i grottan tillskrevs till exempel läkande egenskaper, uppger forskarna.
Grottens store hule måler 50 m i bredden, 70 m i længden og 11 m fra top til bund.