Doggerland existerade i flera tusen år
Ungefär under perioden 18000–10000 före Kristus var Doggerland ett enormt landskap som knöt ihop Danmark med England och som innehöll kullar, skogar och grässlätter. Med tiden migrerade många djur dit och med dem kom jägare och samlare, som slog sig ner och blev bofasta.
Från 10000 före Kristus började haven stiga igen, och stora områden översvämmades. Doggerland försvann helt omkring 6150 före Kristus, då en del av Norges kontinentsockel kollapsade. De kollapsande stenmassorna gav upphov till en enorm flodvåg, som sköljde in över de kvarvarande områdena och sannolikt dödade flera tusen människor och djur.
Arkeologerna har hittat bland annat harpunspetsar och verktyg gjorda av horn, men kunskaperna om var människorna jagade, eller hur stora deras samhällen var, är fortfarande mycket begränsade.
Det är sådant som arkeologerna hoppas att magnetfälten kan ge svar på. Samtidigt kommer de troligen att kunna peka ut var ytterligare undersökningar bör göras, till exempel med fjärrstyrda undervattensrobotar eller dykare.
”Det kommer kanske att vara möjligt att hitta avfallshögar som är fyllda med djurben, rester av skaldjur och annat biologiskt material, som kan berätta mycket om hur människorna där levde”, säger doktoranden Ben Urmston, som är knuten till projektet.
Vindkraftsparker kan hindra det arkeologiska arbetet
Magnetfältsundersökningar har länge använts inom arkeologin och är praktiska framför allt för att kartlägga forntida landskap utan att behöva gräva i marken.
Undersökningar i havet med så kallad magnetometer är dock ovanligare och betydligt besvärligare att genomföra.
Att de brittiska arkeologerna kan få tag i data från området beror enbart på att magnetfälten i Nordsjön analyseras av en ingenjörsfirma i samband med de många vindkraftsprojekten i området.
”Utforskning av landskapet under Nordsjön är en av arkeologins sista stora utmaningar. Men att göra det har blivit ännu mer angeläget i takt med den intensiva jakten på förnybar energi”, säger professor Vince Gaffney, som leder det nya projektet.
De brittiska arkeologerna understryker att de inte vill stå i vägen för utvecklingen av grön energi i Nordsjön, men de hoppas att de stora vindkraftsparkerna ska byggas med respekt för att det fortfarande kan finnas många arkeologiska skatter på havsbottnen.