Det är vår år 2008 och vi befinner oss i närheten av Valencina, en liten stad väster om Sevilla i södra Spanien.
Arkeologer från flera länder arbetar ihärdigt på att bli klokare på en viss gravplats som de precis har upptäckt vid foten av ett askträd.
I graven ligger rester av ett 5 000 år gammalt skelett från kopparåldern – en period mellan stenåldern och bronsåldern, som har fått sitt namn efter den tidens vanliga användning av koppar i produktionen av material.
Arkeologerna är övertygade om att de har hittat resterna av den mest framträdande personen på den Iberiska halvön i dåtidens samhälle.
Graven består av stora stenar och ser ut som en gravanläggning, omgiven av fler än 60 mindre gravar. Skelettresterna visar tydligt att det bara ligger en person begravd här, till skillnad från de kringliggande gravarna – en förmån som bara var aktuellt för samhällets översta skikt under kopparåldern.
Dessutom är graven fylld med rikedomar som ojämförbara med vad som hittats i andra gravar från samma tidsperiod. Skelettresterna är omgivna av dyrbara gravgåvor som exempelvis strutsäggskal, en dolk av bergkristall och inte minst en exklusiv bete i elfenben, som har försett skelettet med dess smeknamn, "Elfenbenshandlaren".
De internationella arkeologerna drar slutsatsen att Elfenbenshandlaren måste ha varit den mest framträdande person i samhället på sin tid.
Det rör sig högst sannolikt om en man, konstaterar arkeologerna i den första rapporten. Den slutsatsen grundas på analyser av skelettets bäcken och samtidens sociala hierarki, i vilken kvinnliga ledare var mycket sällsynta.
Arkeologisk kovändning
I dag har det gått cirka 15 år sedan den första obduktionen av Elfenbenhandlarens skelettrester gjordes.
Och nu har forskare vid Valencinas universitet gjort en ny studie av skelettet som visar att den upphöjda personen trots att inte var en man, utan en kvinna.
"Analysen av denna kvinna avslöjar att hon var en ledande social figur, i en tid då inga andra kvinnor kom i närheten av en upphöjd social position", berättar Leonardo García Sanjuán, som är professor i förhistoria vis Sevillas universitet och huvudförfattaren till studien.
Enligt forskarna har "Elfenbenskvinnan" – som personen nu kallas – varit en avvikande och anmärkningsvärd förhistorisk ledare på den Iberiska halvön.
Förutom att personen var en kvinna med en för dåtiden uppseendeväckande hög position i samhället, så ser det inte ut som om Elfenbenskvinnans makt var nedärvda. Det betyder alltså att hon pekades ut från personliga prestationer och färdigheter.
"Frånvaron av gravgåvor i spädbarnsgravar tyder på att man under denna period inte fick hög status redan från födseln", förklarar Leonardo García Sanjuán.
Ny tandteknik avslöjade kön
Forskarna ville undersöka skelettets bäcken, på samma sätt som arkeologerna gjorde redan 2008. Kvinnors bäcken är större och bredare än hos män, vilket vanligtvis gör det lätt att identifiera könet.
Men skelettets bäckenregion var i så dåligt skick att de spanska forskarna fick ta till en annan och nytänkande metod, som kunde identifiera könskromosomer i tändernas emalj.
Forskarna undersökte om skelettets tandemalj innehöll den så kallade AMELX-genen. Denna gen befinner sig på X-kromosomen, som tillsammans ned Y-kromosomen utgör de båda könskromosomer som finns i människor.
Kvinnor har två X-kromosomer medan män har en X-kromosom och en Y-kromosom.
AMELX-genens placering och storlek är olika i de båda kromosomerna och därför kunde forskarna enkelt avslöja Elfenbenkvinnans kön när de fick resultaten av studien.
Metoden är obruten mark inom studier av skelett i dåligt skick från urtiden och forskarna rekommenderar metoden i studier av skelett i dåligt skick från urtiden – och forskarna rekommenderar å det bestämdaste denna metod i framtida arkeologiska studier av könet hos urgamla skelettrester.
Kvinnors missförstådda roll
Forskarnas nya fynd i graven väcker helt nya frågor om kvinnors roll under koppartiden.
Hierarkierna i de gamla civilisationerna porträtteras ofta om mansdominerade, men det har visat sig att omständigheterna var mer nyanserade än så i forntiden.
Arkeologiska fynd av kvarlevor efter vikingarna i Nordeuropa och de gamla mayanerna i Sydamerika har tidigare visat att kvinnor ofta var krigare jämte männen, samt att kvinnor kunde lyckas med att nå toppen av den sociala hierarkin.
Precis som Elfenbenskvinnan lyckades med på den Iberiska halvön för 5 000 år sedan.