Det tysta skriket och det plågade uttrycket har fascinerat forskarna i nästan 130 år.

© Atlantic Productions

Den skrikande mumien var huvudperson i spektakulär statskupp

I åratal har forskare försökt lösa gåtan med mumien med det stelnade skriket, som hittats bland faraoner. Nu avslöjar DNA-analyser att den döde var huvudpersonen i Egyptens mest spektakulära statskupp.

15 februari 2018 av Natasja Broström

Gaston Maspero, ledare för fornminnesförvaltningen i Egypten, följer intresserat arbetarnas slit med att bära in låda efter låda i den plågsamt varma lokalen. 

Trälådorna är gjorda av ohyvlade brädor men deras innehåll är ovärderligt. Fem år tidigare, år 1881, har den franske egyptologen hittat 40 mumier och deras kistor i området Der el-Bahri på Nildalens västra strand – bl.a. mumierna av de legendariska faraonerna Ramses II, Sethos I och Thutmosis III. 

Av rädsla för gravplundrare har Maspero låtit flytta mumierna till arkeo­logiska institutet i Kairo. Denna heta dag i slutet av juni 1886 ska egyptologen nu studera sina fynd på närmare håll.

Maspero kan läsa namnen på de döda i de 3 000 år gamla hieroglyferna på kistorna. Men en av kistorna är annorlunda; den saknar inskriptioner och utsmyckningar. 

Maspero hajar till: kistan av dyrbart cederträ har hittats i en kunga­grav, men avsaknaden av ett namn tyder på att den döde har begått någon form av brott. Utan namn kan den döde inte fortsätta till nästa liv – en hemsk förbannelse för den tidens egyptier. 

Maspero och hans assistenter, läkaren Fouquet och kemisten Mathey, öppnar kistan, men när lindorna tas bort från mumiens ansikte får de en chock:

”Alla som såg honom tyckte genast att han såg ut som om han blivit förgiftad. Magen och underlivets sammandragning, det desperata sätt på vilket huvudet låg bakåtkastat, och uttrycket av outhärdlig smärta över ansiktet erbjöd knappast någon annan förklaring”, skrev Gaston Maspero senare i sin bok Les Momies Royales de Deir-el-Bahari.

Läkaren Fouquet stöder giftteorin med anledning av mumiens ”sista, förfärliga krampryckningar som syns fortfarande efter tusentals år”, men Mathey är övertygad om att ”stackaren med­vetet har kvävts av syrebrist. Sannolikt efter att ha blivit levande begravd”.

De tre experterna gör flera makabra upptäckter. Mumien har sina inre organ kvar, vilket inte stämmer överens med tidens balsameringsmetoder. Kroppen är svept i getskinn, som ansågs rituellt orent i Egypten på den tiden, och handlederna har märken som om de varit hårt bundna.

Endast en brottsling kan ha fått en sådan behandling. Trots alla frågetecken tvingas de tre männen ge upp försöken att identifiera liket. I stället namnger de honom enligt sitt alfabetiska journalsystem över okända mumier: Okänd Man E.

Sedan Maspero hittade mumien för mer än 125 år sedan har forskare från hela världen försökt lösa gåtan kring ”den skrikande mumien” – som den kommit att kallas på grund av sin plågade min. Med hjälp av modern dator­tomografi och DNA-analyser är forskarna nu på god väg att lösa mysteriet. 

Dödsskrik är en naturlig reaktion. Mumierna av sicilianska kapucinmunkar bär samma tysta ”skrik" som Okänd Man E. 

© Bridgeman Images

Kriminell fick slarvig begravning

Trots flera undersökningar strax efter upptäckten förblev den skrikande mumien ett mysterium, och teorierna blev allt fler. Några experter hävdade att Okänd Man E var en viktig person som dött i utlandet där kunskapen om egyptiska balsameringsmetoder var minimal.

Andra påstod att Okänd Man E inte var egyptier utan hettit. På 1300-talet f.Kr. reste en hettitisk prins till Egypten för att gifta sig med änkan efter den så kallade kättarkungen Akhenaton. 

Men prinsen kom bara till den egyptiska gränsen innan han dog av sjukdom – eller mördades. Teorins anhängare hävdade att prinsen på grund av sin främmande härkomst sveptes i en oren djurhud.

Mysteriet tycktes förbli ouppklarat tills egyptologen Bob Brier fick tillstånd att undersöka den märkliga mumien år 2004. Ingen hade då sett Okänd Man E på nästan hundra år. Bob Brier kunde snabbt konstatera att den döde – precis som Maspero beskrivit – var svept i getskinn.

Liksom Maspero kunde inte heller Brier se några skärsår där magen kunde ha öppnats så att de inre organen kunde tas ut. Datortomografi visade samma sak: varken inre organ eller hjärnan hade tagits ut, vilket annars var det normala vid balsamering. 

Balsamerarna hade hällt ned konserverande harts i mannens hals i stället för in i det tomma kraniet via rör i näsborrarna. Kroppen var bara tunt beströdd med natriumkarbonat och därför inte ordentligt uttorkad enligt de gamla föreskrifterna.

Okänd Man E hade dessutom blivit begravd i en kista som inte alls var tillverkad för honom. I båda ändarna och vid sidorna hade bitar av träet hackats bort för att göra plats för liket. 

Å andra sidan kunde forskarna avfärda teorin att mannen dött av gift eller begravts levande; de fann inga spår av gift eller tecken på en långsam kvävningsprocess.

Bob Brier kom fram till att forntidens balsamerare hade försökt bevara liket, om än på ett slarvigt, nästan demonstrativt slarvigt, sätt. Experterna hade snarare fått fler frågetecken att räta ut.

Prins fick evig förbannelse

För att komma närmare gåtans lösning gav Egyptens fornminnesförvaltning en internationell forskargrupp tillstånd att år 2011 ta DNA-prover på Okänd Man E.

Tidigare dateringsmetoder hade visat att mannen varit mellan 18 och 20 år och att mumien var från 1100-talet f.Kr. då farao Ramses III regerade i Egypten. Rättsmedicinarna kunde därefter jäm­föra DNA-provet med DNA som tidigare hämtats från Ramses III:s mumie.

”Våra genetiska analyser bevisar en gång för alla att de båda var nära släkt. De har både Y-kromosomen och mer än 50 procent av arvsmassan gemensamt, vilket är typiskt för ett far-son-släktskap”, konstaterade rättsmedicinarna.

Om Okänd Man E var faraos son Pentawer kan det förklara varför han låg bland andra kungliga mumier. Bob Brier hade hittat fler kungliga särmärken på Okänd Man E, som gav stöd åt teorin om en kunglig härkomst: hennafärgade tånaglar – en tradition bland kungligheter – och en karaktäristisk prinsfrisyr.

Men varför skulle i så fall prins Pentawer ha fått en så slarvig begravning, svept i orent getskinn och i en kista utan namnskylt så att han inte kunde komma till nästa liv? 

Förklaringen går att hitta i samband med en gammal rättegång kring ett kungamord och en stor palatsrevolution som blev ett katastrofalt misslyckande för de inblandade kuppmakarna. 

I en samling papyrusrullar, de så kallade juridiska skrifterna, har forskarna kunnat läsa om en kupp som utspelade sig 1155 f.Kr. och drabbade Ramses III.  

Naglar avslöjar identiteten

Experterna anser att Okänd Man E troligen var en prins. Vid undersökningar av den döde har de funnit tydliga tecken på kunglig börd.

  1. Hennafärgade tånaglar 
    I gamla tiders Egypten användes henna ofta till att färga naglar, händer och fötter på avlidna kungligheter. När egyptologen Bob Brier undersökte Okänd Man E år 2004, och igen år 2006, hade mumien tydliga spår av hennafärg på tånaglarna.

  2. Kungliga hål i öronen
    Mumien har hål i öronen, och experterna tror att Okänd Man E har burit dyrbara ringar som örhängen. Under 20:e dynastin (cirka 1100-talet f.Kr.) då mannen levde var ringar i öronen högsta mode bland överklassen. Okänd Man E begravdes som en kriminell och ringarna har sannolikt tagits bort i samband med balsameringen.

  3. Frisyr som en prins
    Mumien Okänd Man E har en tjock fläta på ena sidan av huvudet. Utifrån många samtida reliefer vet forskarna att endast prinsar hade den här speciella frisyren.

  4. Dyrbar kista
    Okänd Man E begravdes i en kista utan namn eller utsmyckningar, men hans kista var av  cederträ, ett träslag som endast de rikaste och kungahusets medlemmar använde.

Statskupp för att störta tyrannen

År 1155 f.Kr. var det tidigare så mäktiga Egypten nära en kollaps. I årtionden hade Ramses III styrt riket och värnat om dess gränser, men den tidigare så drivande härskaren med tillnamnet ”den stora tjuren” hade blivit en gammal självgod tyrann. 

Medan farao skröt om sin silverservis och sina guldkoppar inför utländska delegationer plågades hans undersåtar av hungersnöd, och arbetarna vid faraos byggprojekt fick varken lön eller mat:

”Vi är hungriga (…) vi har inga kläder, ingen olja, ingen fisk, inga grönsaker”, klagade de missnöjda arbetarna i en officiell skrivelse till farao.

Missnöjet var nära kokpunkten då Ramses III och hans familj kom till Thebe år 1155 f.Kr. för att fira faraos 20 år på tronen. Till skillnad från sina föregångare hade Ramses III inte utsett någon första­drottning. 

I stället slogs två kvinnor, Tiye och Isis, om faraos gunst. Isis var mer populär och Tiye insåg att hennes son Pentawer aldrig skulle bli farao i stället för Isis son Amonhirkhopshef. Tiye valde att ta saken i egna händer: farao skulle mördas, och en revolt mot den impopuläre despoten skulle öppna vägen till Egyptens tron för Pentawer.

Men att angripa farao var som att angripa gudarna. Därför slog sig Tiye ihop med magiker som bland annat skulle kasta förbannelser över Ramses livgarde och – enligt de juridiska skrifterna – ”förlama deras lemmar”. 

Magin skulle samtidigt upphäva gudarnas skydd kring farao. Tiye fick även stöd av ett par generaler som enligt de gamla texterna väntade i kulisserna, redo att ”samla ihop män, ta till vapen och göra uppror mot sin herre”.

En vårkväll år 1155 f.Kr. slog kuppmakarna till. Exakt vad som hände vet man inte, eftersom de bevarade texterna inte innehåller några detaljer. Men attentatet måste ha ägt rum. Ett par dagar senare blev det, enligt skrifterna, ”officiellt meddelat att höken har flugit till himlen”. Ramses III var död.

Statskuppen blev dock ett totalt fiasko; folket vågade inte resa sig och störta gudarnas ställföreträdare på jorden. I stället dömdes Pentawer och 30 andra för att ”bedriva vederstygg­ligheter mot sitt land” genom att ”mana till revolt mot sin herre”. Straffen blev stränga. Några av de inblandade tilläts dö för egen hand, men de flesta av­rättades.  

Bob Brier blev den förste på nästan hundra år som fick tillstånd att undersöka Okänd Man E.

© Pat Remler/ww.archeology.org

Far och son mördades

I de gamla juridiska skrifterna står ingenting om hur Ramses III dog och vad som hände med tronpretendenten Pentawer efter det misslyckade kuppförsöket.

För att få veta hur Ramses avled har Gaston Maspero och flera experter efter honom försökt ”packa upp” den gamla faraon. 

Men alla har tvingats ge upp – lindorna kring liket var så tjocka och hårda att processen hade kunnat ge den sköra mumien bestående skador. Med dator­tomografi kunde emellertid Bob Brier se in under bandagen utan att skada den ovärderliga mumien.

Den gamle faraon hade blivit skiktröntgad förr, men den här gången koncentrerade sig forskarna på området kring halsen och nacken som inte undersökts tidigare. För första gången på 3 000 år kunde någon se in genom tyglagren och in till halskotorna, och där fanns svaret på gåtan: farao Ramses hade fått halsen avskuren.

Precis under struphuvudet på halsens framsida fann rättsmedicinarna ett sju centimeter långt skärsår. Experterna var övertygade om att såret åstadkommits med en vass kniv och lett till en omedelbar död. Balsamerarna hade lagt en amulett med det heliga Horusögat som ett slags magiskt plåster i såret.

Efter den upptäckten var forskarna helt säkra på hur Ramses III hade dött. Men kvar fanns spekulationerna kring om Pentawer, den upproriske sonen, hade valt att ta sitt eget liv – eller om han avrättats.

Om nu Okänd Man E verkligen var liket av den unge usurpatorn, hade rättsmedicinarna hittat en tänkbar döds­orsak. Mumien hade ovanligt många hoppressade hudveck och rynkor kring halsen, samt en uppsvälld bröstkorg. Förändringarna kan ha skett under balsameringen, men experterna kunde inte utesluta att Okänd Man E blivit strypt.

”Den skrikande mumien” var alltså en ung man på cirka 18 år, som antingen hade blivit strypt eller begått självmord genom att hänga sig. 

Den till synes slarviga balsameringen kan ha varit den nye faraos sätt att se till att konkurrenten om tronen stängdes ute från livet efter döden. Forskarna kan dock inte med hundra procents säkerhet konstatera att han verkligen är prins Pentawer.

”Men han är en god kandidat”, konstaterar rättsmedicinarna i sin officiella rapport från undersökningen år 2012.

Uppdatering: Artikeln är från Världens Historia nummer 18/2014. Arkeologer har nyligen konstaterat att den skrikande mumien verkligen är identisk med prins Pentawer. Det kan du läsa mer om här. 

Läs mer

Pascal Vernus: Affairs and Scandals in Ancient Egypt, Cornell University Press, 2003. Susan Redford: The Harem Conspiracy – The Murder of Ramesses III, Northern Illinois University Press, 2008. Naguib Kanawati: Conspiracies in the Egyptian Palace – Unis to Pepy, Routledge, 2002.

Kanske är du intresserad av...