Jonas Sjöwall Haxø, Shutterstock & Wikimedia Commons
Konst och vapen från bronsåldern.

Bronsåldern: Legeringen som spred sig med snigelfart

Följ bronsets väg från dess tillkomst i Mellanöstern till lyxartikel och en militär sensation runt om i världen.

Kunskapen om den unika legering av koppar och tenn som bildar brons spreds med snigelfart.

Det tog inte mindre än 1 500 år innan det magiska receptet för brons nådde från sin födelseplats i sydöstra Europa ända upp till norra Europa.

Här är en tidslinje över bronsåldern, bilder på några av de mest sensationella fynden och receptet på hur brons tillverkas.

När inföll bronsåldern?

Mot slutet av stenåldern uppstod ett nytt material som tillverkades av människan – brons, en legering av metallerna koppar (ca 90 %) och tenn.

Inom kort besegrade de gyllenbruna bronsvapnen de mycket svagare vapnen av sten och ben.

En ny tidsålder, bronsåldern, hade börjat – omkring 3500 före Kristus i Mellanöstern och omkring 2000 före Kristus i norra Europa.

Människor under bronsåldern handlade med varor över stora avstånd, och hierarkiskt styrda arméer slogs om resurserna.

Före år 500 före Kristus hade nordeuropéerna tillägnat sig nästa innovation från Mellanöstern – järnsmide – och bronsåldern övergick i järnåldern.

Kopparålder före bronsålder?

Koppargruva på Cypern.

Koppar är grundämne nummer 29 i det periodiska systemet med kemiskt tecken Cu. Den största kopparförekomsten i dag finns i Chile. Under antiken var det Cypern. På bilden syns en nedlagd antik koppargruva på Cypern.

© Niels-Peter Granzow Busch

Metallen koppar förekommer i bergarter i bland annat Spanien, Alperna, Turkiet och Cypern (namnet Cypern betyder ursprungligen ”kopparön”).

I den östra delen av Medelhavet experimenterade människor redan efter år 5000 före Kristus med att tillverka yxhuvuden av bland annat koppar.

Vissa historiker räknar därför med en kopparålder som föregick bronsåldern.

De relativt ömtåliga kopparföremålen fick emellertid en begränsad utbredning.

Tidslinje för bronsåldern

Europa och Mellanöstern

I dag kan man resa till Mellanöstern från Nordeuropa på några timmar. Under bronsåldern var tempot ett helt annat.

Jonas Sjöwall Haxø & Shutterstock

Före 3500 f.Kr.

Det finns ingen specifik plats som kan pekas ut som platsen där brons uppfanns. De tidigaste arkeologiska lämningarna av brons har hittats i Anatolien och på Balkan.

Jonas Sjöwall Haxø & Shutterstock

3500 f.Kr.

Konsten att gjuta brons sprids till Grekland, Cypern, Palestina, Israel och Syrien.

Jonas Sjöwall Haxø & Shutterstock

3000 f.Kr.

Fynd av bronsföremål i Egypten, Italien, Alperna och södra Spanien.

Jonas Sjöwall Haxø & Shutterstock

3000 f.Kr.

Brons i Egypten, Italien, Alperna, södra Spanien.

Jonas Sjöwall Haxø & Shutterstock

2500 f.Kr.

Brons kring Svarta havet, i resten av Spanien, Frankrike och Storbritannien (förutom södra England).

Jonas Sjöwall Haxø & Shutterstock

1700 f.Kr.

Brons i Danmark, Sydsverige, Nederländerna, Nordtyskland, och nu även södra England.

Jonas Sjöwall Haxø & Shutterstock

Tenn gjorde koppar starkt

Bronssmältning

Brons smälter vid strax över 900 grader. Koppars smältpunkt utan tenn är 1 083 grader.

© Shutterstock

Brons framställdes genom att koppar och tenn hettades upp.

Koppar smälter vid 1 083 grader Celsius, medan tenn smälter redan vid 231,9 grader.

Med andra ord behövde bronstillverkarna bara samla ved för en vanlig lägereld, där temperaturen kan nå 1 400 grader Celsius.

De flytande metallerna blandades i rätt proportioner, så att tennet utgjorde cirka tio procent.

Bronsen hälldes sedan i gjutformar. När metallen hade svalnat kunde de färdiga bronsföremålen tas ut ur formarna.

Förekomst av tenn i Europa

Förekomst av tenn under bronsåldern

Tenn är mer sällsynt än koppar. Under bronsåldern skedde handeln med tenn därför ofta över stora avstånd.

© Jonas Sjöwall Haxø & Shutterstock

Tenn var mycket mer sällsynt än koppar och behövde ofta hämtas upp ur djupa gruvor.

I Europa var brittiska Cornwall och tyska Harz särskilt viktiga källor till metallen. Människor i Skandinavien och på andra håll, som hade långt till både tenn och koppar, var tvungna att köpa metallerna – ofta i utbyte mot bärnsten eller fårull.

Bronsets karaktär kan variera från plats till plats. Brittisk brons var till exempel ofta särskilt rikt på tenn.

Var tennet till den första bronstillverkningen i Mindre Asien kom ifrån har länge varit ett av arkeologins stora mysterier.

På senare tid har spår av tenn hittats i Turkiet. Detta tyder på att det fanns gruvor i det området, men att de troligen tömdes under bronsåldern.

Fem fantastiska fynd från bronsåldern

Bronsaldersfynd
© Shutterstock & Torsten Weper

Bronsskivan från Nebra
© Torsten Weper/Världens Historia

Bronsskivan från Nebra (Tyskland, ca 1600 f.Kr.)

Bronsskivan från Nebra är en almanacka med himlakroppar. Konstnären ger prov på en betydande kännedom om astronomi.

Solvagnen
© Shutterstock

Solvagnen (Danmark, ca 1400 f.Kr.)

Figuren, som hittats i en mosse på Sjælland, föreställer en gudomlig häst som drar solen efter sig över himlen.

Tutankhamuns dödsmask av guld.
© Shutterstock

Tutankhamuns grav (Egypten, 1323 f.Kr.)

Allt som glittrar är inte brons. Även under bronsåldern var guld mer värdefullt än brons. [Tutankhamuns] (https://varldenshistoria.se/civilisationer/egyptier/sa-dog-tutankhamun) guldklädda gravmask är ett av världens mest kända arkeologiska fynd. Även om den egyptiska faraons mask är gjord av guld bör Tutankhamuns grav betecknas som en grav från bronsåldern.

Bronsyxor från Nederländerna
© Wikimedia Commons

Bronsskatt från Heepenert (800 f.Kr.)

Bronsskatten från Heepenert i nuvarande Belgien innehöll 47 yxor och en lansspets, alla i brons. Alla föremålen begravdes omkring 800 f.Kr., kanske i ett rituellt syfte.

Viksøhjälmarna i brons.
© Shutterstock

Viksøhjälmarna (Danmark, ca 800–1000 f.Kr.)

De båda hornförsedda bronshjälmarna tillverkades troligen i Sydeuropa. Det unika bronsåldersfyndet kan ha bidragit till den utbredda men felaktiga uppfattningen att vikingarna också bar hornhjälmar.

Bronssmed uppfann svärdet

I början av den europeiska bronsåldern liknade vapnen fortfarande dem från stenåldern.

Krigarna använde pilbågar för att träffa fiender på avstånd, och i närstrid använde de spjut, dolkar och klubbor.

Ett särskilt vapen var dolkstaven – en vass spets som satt vinkelrätt fäst på en stav, ungefär som huvudet på en yxa.

Vanliga yxor fanns det gott om under bronsåldern, men forskarna tror att de framför allt var ett verktyg för att till exempel hugga ner träd och att de endast i undantagsfall användes som vapen.

Bronsåldersköld

Sköld från bronsåldern hittad i floden Thames i England. Från 1200–900 f.Kr.

© Wikimedia Commons

Dolkar var bland de första vapnen som göts i brons.

En 15 centimeter lång bronsdolk från omkring 2500 före Kristus har hittats på Cypern.

Under de följande århundradena dök gjutna dolkstavar upp i Europa, och runt 1800 före Kristus dök de första spjutspetsarna i brons upp.

Den nya legeringen innebar dock inte att andra material försvann – i synnerhet pilspetsar tillverkades länge av flinta.

Sköldar från bronsåldern var också vanligtvis gjorda av trä och läder.

Det var först sent under epoken som bronssmederna kunde framställa brons som var så tunn att den kunde bilda ett skyddande yttre skikt på en sköld

Två svärd från bronsåldern.

Två bronssvärd från Rørby i Danmark (ca 1600 f.Kr.). Det ena ett tvåhandssvärd, det andra ett mer sällsynt krumsvärd.

© Wikimedia Commons

Svärdet är bronsålderns största uppfinning.

Omkring 1700–1600 före Kristus dök de första bronssvärden upp i Europa.

Även om krigarna nu hade ett lätt och effektivt vapen för närstrid fick riktiga fäktningsstrider vänta till järnåldern.

Försök med bronssvärd har nämligen visat att de är för mjuka för upprepade sammandrabbningar mellan två klingor.

Slaget vid Tollense

Tollense å.

Ungefär här vid floden i Tollensedalen i Mecklenburg-Vorpommern utkämpades slaget vid Tollense.

© Shutterstock

Omkring 1250 före Kristus drabbade två arméer samman i dalen Tollense i nuvarande Tyskland.

Enligt forskarna deltog cirka 4 000 krigare i slaget, som anses vara ett av de största under bronsåldern.

Arkeologer har grävt ut resterna av 140 svårt sårade män och hittat ett antal vapen, bland annat två träklubbor och pilspetsar av både flinta och brons.

Enligt en teori besegrade en armé med effektiva bronsvapen en armé med gammaldags stenåldersvapen vid Tollense, vilket förde in regionen i bronsåldern.

Bronsålderns sammanbrott

Mellan 1200 och 1150 före Kristus kollapsade ett antal kulturer runt östra Medelhavet.

Områdets blomstrande handel upphörde, stora städer brändes ner till grunden och det grekiska skriftspråket Linear B glömdes bort.

Katastroferna sammanföll med en rad attacker från havsfolken, gåtfulla pirater som nämns i egyptiska inskriptioner och på andra ställen.

Vetenskapliga studier har visat att regionen samtidigt drabbades av en rad jordbävningar och en torka som varade i upp till 300 år.

Den stora kollapsen gjorde att bland annat hettiterna, mykenerna och de sista minoerna på Kreta försvann.

De mäktiga imperierna Egypten och Babylonien överlevde och reste sig igen efter den katastrofala perioden.

Bronsålderns kulturer

Minoiskt palats i Knossos på Kreta.
© Shutterstock

Egypten (efter ca 3100 f.Kr.)

Under hela bronsåldern var landet längs Nilen en kulturell stormakt. Även om faraonerna periodvis förlorade sin makt till främmande folk förblev den egyptiska kulturen intakt med praktfulla pyramider, hieroglyfer och överdådiga konstverk. Egyptierna var också skickliga bryggare, som gärna drack öl i samband med religiösa fester.

Minoerna (ca 3100–1450 f.Kr.)

Den minoiska civilisationen uppstod på ön Kreta. Där kontrollerade en rad kungar handeln i östra Medelhavet. Som sport hoppade unga minoer över ryggen på tjurar. Efter samhällets kollaps blev mykenerna från det grekiska fastlandet Europas dominerande kultur.

Hettiterna (1600–1178 f.Kr.)

Hettiterna var en stormakt i Anatolien (den asiatiska delen av Turkiet). Deras snabba hästdragna vagnar gav dem militära framgångar på slagfältet. Analyser av hettitiska lertavlor med kilskrift har visat att hettitiskan var ett indoeuropeiskt språk, som är avlägset besläktat med till exempel nederländska, skandinaviska och franska.

Babylonien (1894–732 f.Kr.)

Den stora staden Babylon var huvudstad i ett mäktigt imperium mellan floderna Eufrat och Tigris i nuvarande Irak. Babylonierna byggde stora tempel, skrev med kilskrift på lertavlor och leddes i krig av mäktiga kungar som Hammurabi (regerade ca 1810–1750 f.Kr.).

Indusdalen (3300–1300 f.Kr.)

Kulturen i dagens Pakistan och Indien hade skriftsystem och bosättningar med avlopp. De två största städerna var Harappa och Mohenjo-Daro.

Shangdynastin (1600–1045 f.Kr.)

Under Kinas andra dynasti (som efterträdde Xiadynastin) skrevs de första kinesiska skrivtecknen på orakelben – sköldpaddsskal som hettades upp tills de sprack. Orakelbenen tolkades sedan som förutsägelser om framtiden.

OS-historia: Bronsmedaljen var nummer 2

Bronsmedalj
© Shutterstock

Vinnarna i de olympiska spelen i antikens Grekland fick inga medaljer, utan kröntes med en olivkrans.

Vid de första moderna olympiska spelen i Aten 1896 fick vinnarna i de olika grenarna en olivkvist och en silvermedalj.

De näst bästa idrottarna fick en lagerkvist och en koppar- eller bronsmedalj.

Det var inte förrän vid de olympiska spelen 1904 i St Louis i USA som det nuvarande medaljsystemet infördes: guld till segraren, silver till tvåan och brons till trean.