Bronsåldern: Legeringen som spred sig med snigelfart

Metallen koppar förekommer i bergarter i bland annat Spanien, Alperna, Turkiet och Cypern (namnet Cypern betyder ursprungligen ”kopparön”).

I den östra delen av Medelhavet experimenterade människor redan efter år 5000 före Kristus med att tillverka yxhuvuden av bland annat koppar.

Vissa historiker räknar därför med en kopparålder som föregick bronsåldern.

De relativt ömtåliga kopparföremålen fick emellertid en begränsad utbredning.

Brons framställdes genom att koppar och tenn hettades upp.

Koppar smälter vid 1 083 grader Celsius, medan tenn smälter redan vid 231,9 grader.

Med andra ord behövde bronstillverkarna bara samla ved för en vanlig lägereld, där temperaturen kan nå 1 400 grader Celsius.

De flytande metallerna blandades i rätt proportioner, så att tennet utgjorde cirka tio procent.

Bronsen hälldes sedan i gjutformar. När metallen hade svalnat kunde de färdiga bronsföremålen tas ut ur formarna.

Tenn var mycket mer sällsynt än koppar och behövde ofta hämtas upp ur djupa gruvor.

I Europa var brittiska Cornwall och tyska Harz särskilt viktiga källor till metallen. Människor i Skandinavien och på andra håll, som hade långt till både tenn och koppar, var tvungna att köpa metallerna – ofta i utbyte mot bärnsten eller fårull.

Bronsets karaktär kan variera från plats till plats. Brittisk brons var till exempel ofta särskilt rikt på tenn.

Var tennet till den första bronstillverkningen i Mindre Asien kom ifrån har länge varit ett av arkeologins stora mysterier.

På senare tid har spår av tenn hittats i Turkiet. Detta tyder på att det fanns gruvor i det området, men att de troligen tömdes under bronsåldern.

Dolkar var bland de första vapnen som göts i brons.

En 15 centimeter lång bronsdolk från omkring 2500 före Kristus har hittats på Cypern.

Under de följande århundradena dök gjutna dolkstavar upp i Europa, och runt 1800 före Kristus dök de första spjutspetsarna i brons upp.

Den nya legeringen innebar dock inte att andra material försvann – i synnerhet pilspetsar tillverkades länge av flinta.

Sköldar från bronsåldern var också vanligtvis gjorda av trä och läder.

Det var först sent under epoken som bronssmederna kunde framställa brons som var så tunn att den kunde bilda ett skyddande yttre skikt på en sköld

Svärdet är bronsålderns största uppfinning.

Omkring 1700–1600 före Kristus dök de första bronssvärden upp i Europa.

Även om krigarna nu hade ett lätt och effektivt vapen för närstrid fick riktiga fäktningsstrider vänta till järnåldern.

Försök med bronssvärd har nämligen visat att de är för mjuka för upprepade sammandrabbningar mellan två klingor.

Omkring 1250 före Kristus drabbade två arméer samman i dalen Tollense i nuvarande Tyskland.

Enligt forskarna deltog cirka 4 000 krigare i slaget, som anses vara ett av de största under bronsåldern.

Arkeologer har grävt ut resterna av 140 svårt sårade män och hittat ett antal vapen, bland annat två träklubbor och pilspetsar av både flinta och brons.

Enligt en teori besegrade en armé med effektiva bronsvapen en armé med gammaldags stenåldersvapen vid Tollense, vilket förde in regionen i bronsåldern.

Vinnarna i de olympiska spelen i antikens Grekland fick inga medaljer, utan kröntes med en olivkrans.

Vid de första moderna olympiska spelen i Aten 1896 fick vinnarna i de olika grenarna en olivkvist och en silvermedalj.

De näst bästa idrottarna fick en lagerkvist och en koppar- eller bronsmedalj.

Det var inte förrän vid de olympiska spelen 1904 i St Louis i USA som det nuvarande medaljsystemet infördes: guld till segraren, silver till tvåan och brons till trean.