När höns och harar fördes in i England på järnåldern, för cirka 2 400 år sedan, hamnade de inte på matbordet. I stället dyrkades de exotiska djuren som gudomar.
Den slutsatsen drar en brittisk forskargrupp efter att ha funnit bevis på att djuren begravdes med stor omsorg och utan märken efter att ha slaktats.
”När nya djurarter förs in i en kultur förknippas de ofta med gudomar”, förklarar professor Naomi Sykes vid University of Exeter för CNN.
Caesar nämner de heliga djuren
Upptäckten stämmer väl överens med en kommentar i den romerske fältherren Julius Caesars verk om gallerkrigen: ”Britterna anser att det strider mot de gudomliga lagarna att äta hare, höna och gås. De matar dock dem för själens och nöjes skull.”
Enligt forskarnas studier kom höns och harar troligen till England någon gång mellan 400- och 200-talet före Kristus, och de började snart förknippas med lokala gudar.
Romerska källor vittnar till exempel om att krigardrottningen Boudicca släppte ut en hare inför ett slag mot romarna för att få krigslycka.
Hungriga britter bedrev rovdrift
Även under Englands romerska period betraktades höns och harar som heliga varelser, men efter hand som de blev vanligare hände det allt oftare att de blev mat.
Efter det romerska Britanniens kollaps på 400-talet minskade antalet harar och höns dramatiskt, kanske för att människor bedrev rovdrift på dem. Det kraftigt minskade antalet gjorde att djuren återigen fick en särställning.
När normanderna tog makten i England på 1000-talet blev hare en favorit bland adeln, medan det blev populärt att äta höns i samband med fastan, då kristna inte fick lov att äta fyrbenta djur.