På senare år har en rad berättelser om kvinnor som har bidragit till att forma världshistorien visats på vita duken.
Hidden Figures från 2016 berättar historien om tre kvinnliga afroamerikanska matematiker, vars arbete var avgörande för att Nasa år 1962 kunde se till att astronauten John Glenn blev den förste amerikanen i omloppsbana runt jorden.
Ammonite från 2020 berättar om den brittiska fossilsamlaren Mary Anning, som i början av 1800-talet hittade de första exemplaren av dinosaurierna Ichthyosaurus och Plesiosaurus.
Nu har turen kommit till Edith Pretty i Netflix-filmen The Dig. Pretty var en brittisk överklassänka, som 1938–1939 anlitade amatörarkeologen Basil Brown för att undersöka ett antal gravhögar på Sutton Hoo, som låg på hennes mark i östra England.
Filmen berättar hur Edith under sin barndom hade varit med på åtskilliga arkeologiska utgrävningar – hennes egen far hade grävt ut ett kloster i närheten av hennes barndomshem – och hur hon blev övertygad om att områdets gravhögar innehöll förhistoriska skatter.
Hon anlitar därför Basil Brown för att hjälpa till med att gräva ut gravhögarna. Ediths teori visar sig stämma. Under högarna i Sutton Hoo uppenbarar sig en anglosaxisk kungagrav från 700-talet. Fyndet är än i dag en av de viktigaste arkeologiska upptäckterna i Storbritanniens historia.
Filmen: Edith Pretty är en ung änka
I filmen nämns aldrig hur gammal Edith Pretty är, när hon anlitar Basil Brown för utgrävningarna. Men Carey Mulligan, som spelar Edith, var 35 år när filmen spelades in.
Verkligheten: Edith Pretty var äldre
”The Dig” har beskyllts för åldersdiskriminering, eftersom Edith Pretty spelas av 35-åriga Carey Mulligan. I själva verket var Edith 56 år, när utgrävningarna ägde rum.
Det är denna historia som filmen berättar. Amatörarkeologer och försvunna kungagravar kan låta som något ur en Indiana Jones-film, men The Dig är så långt från action och äventyr som man kan komma.
Filmen är ett stillsamt vardagsdrama om vanliga människor, som gör ett ovanligt fynd i skuggan av en stor historisk händelse – andra världskrigets utbrott.
Som så ofta i brittiska historiska dramer berättar The Dig historien om mötet mellan två personer från helt olika samhällsskikt.
Varken överklasskvinnan Edith Pretty eller den fattige Basil Brown är arkeologer till yrket – de är det av passion. Det är just passionen för arkeologi som knyter dem samman.
Filmen: Ung arkeolog inleder romans
Den unge fotografen Rory Lomax inleder ett förhållande med den unga Peggy Piggott, som hjälper till med utgrävningen.
Verkligheten: Romansen är påhittad
Fotografen Rory existerade inte i verkligheten, så någon romans mellan honom och Peggy Piggott kan därför inte ha ägt rum.
Krigarhjälm lyser med sin frånvaro
The Dig ger under första halvan en mycket detaljerad inblick i Basil Browns utgrävning, och vi dras med i spänningen, när de första tecknen på den anglosaxiska skatten grävs fram ur jorden.
Men man saknar en bredare bild av det dagliga arbetet på gravhögarna och av hur en arkeologisk utgrävning organiseras, fynd dateras med mera – och inte minst en mer detaljerad uppfattning av de arkeologiska fynden, och varför de är unika. Vi ser till exempel aldrig det mest kända fyndet från Sutton Hoo – den rikt dekorerade hjälm som de anglosaxiska krigarna bar i strid. Fyndet av hjälmen gav en helt ny förståelse för hur välutvecklad de brittiska förfädernas kultur och konst faktiskt var.
Under filmens andra halva får det arkeologiska arbetet träda åt sidan till förmån för påklistrad romantik, sjukdomar och filosofiska plattityder.
Där blir filmens poäng tydlig: Att om vi lystrar till historiens lärdomar så lär vi oss inte bara mer om det förflutna. Vi lär oss också mer om oss själva får en större insikt om det närmast kosmiska sammanhang som vi och våra förfäder ingår i. På så sätt lever vi för evigt.
Basil Brown försöker trösta Edith Pretty med detta faktum, när hon berättar att hon lider av en obotlig hjärtsjukdom.
”Från det ögonblick då vi satte det första handavtrycket på en grottvägg har vi varit en del av något kontinuerligt. Så vi dör aldrig, inte på riktigt”, filosoferar han.
Att filmskaparna insisterat på att packa in det historiska arkeologifyndet i en poetisk och existentialistisk dräkt gör dessvärre att flera detaljer och personer presenteras på felaktigt sätt.
Det gäller inte minst den unga arkeologen Peggy Piggott, som får arbete vid gravhögarna och säger att hon ”inte utfört så mycket fältarbete ännu”.
Filmen får det att framstå som att hon plockas in för att gräva fram skatterna på grund av att hon är liten till växten och därför kan stå på bräckliga ytor utan att de brakar samman.
I själva verket var Peggy Piggott en erfaren arkeolog, som hade deltagit i flera arkeologiska utgrävningar och publicerat vetenskapliga artiklar om sitt arbete.
Filmen: Begravd levande
I en av filmens mest dramatiska scener blir den självlärde arkeologen Basil Brown begravd levande under det inledande arbetet med utgrävningarna vid Sutton Hoo.
Verkligheten: Basil Brown råkade inte ut för några olyckor
Basil Brown blev aldrig begravd levande under sitt arkeologiska arbete vid Sutton Hoo. Det ska ha funnits en del oro för att sidorna i utgrävningarna skulle ge med sig, men det finns inga uppgifter om att så skedde.
Det är synd att en film som hyllar kvinnors ofta förbisedda roll i historieböckerna reducerar Peggy Piggott till en kärlekskrank amatör.
Som mänskligt drama och existentialistisk reflektion över människans plats i historien fungerar The Dig oklanderligt. Som historiskt dokument om ett av britternas viktigaste arkeologiska fynd kunde filmen med fördel ha grävt ett par spadstick djupare.
