Vid den keltiska forntidsstaden Heuneburg i södra Tyskland är välbevarade gravar ingen ovanlighet. Gravar med intakt organiskt material som trä är emellertid ovanliga.
Just en sådan behövde i all hast flyttas in inomhus, när markförhållandena snabbt förändrades.
I omkring 2 500 år låg furstens viloplats i sank jord, som skyddade kammaren och innehållet mot syre och röta. Men på senare år har marken i dalen utanför staden Herbertingen blivit allt torrare.
Furstegraven riskerade därför att vittra sönder inför arkeologernas ögon, om de försökte gräva ut den.
Därför beslutade man att kalla in kranar och lyfta graven ur marken i ett enda stycke – med jord och lera som fortfarande skyddar de ömtåliga fynden.
För tio år sedan tillämpade arkeologer samma metod
Det så kallade Keltenblock 2.0-projektet tillämpade samma procedur, som tyska arkeologer tillämpade i samma område redan 2010.
Även då fraktades en grav i den så kallade Bettelbühl-nekropolen bort som en flera ton tung jordklump, så arkeologerna kunde bygga upp ett säkert klimat runt fynden, medan de tog bort jorden.
Nekropolen användes i århundraden som en sista viloplats för de furstar som regerade Europas första storstad norr om Alperna: Heuneburg.
Den keltiska staden Heuneburg var år 600 före Kristus en storstad med 5 000 invånare och en imponerande fästning. Staden låg vid floden Donau – sex mil från gränsen till dagens Schweiz.
En furstlig hästvagn ligger dold i jordklumpen
Graven från 2010 visade sig innehålla en furstinna, som begravts med guldsmycken, bärnsten och örringar tillverkade av hörntänder från ett vildsvin.
Keltenblock 2.0 innehåller troligen liknande rikedomar, och arkeologerna ser fram emot att frilägga den praktfulla vagn, som de kunde ana i toppen av jordklumpen.
LÄS OCKSÅ: Kelternas historia skrevs av deras fiender
