Vid den keltiska forntidsstaden Heuneburg i södra Tyskland är välbevarade gravar ingen ovanlighet. Gravar med intakt organiskt material som trä är emellertid ovanliga.
Just en sådan behövde i all hast flyttas in inomhus, när markförhållandena snabbt förändrades.
I omkring 2 500 år låg furstens viloplats i sank jord, som skyddade kammaren och innehållet mot syre och röta. Men på senare år har marken i dalen utanför staden Herbertingen blivit allt torrare.
Furstegraven riskerade därför att vittra sönder inför arkeologernas ögon, om de försökte gräva ut den.
Därför beslutade man att kalla in kranar och lyfta graven ur marken i ett enda stycke – med jord och lera som fortfarande skyddar de ömtåliga fynden.