Ett halvår tidigare hade Hernán Cortés och hans soldater trängt in i Tenochtitlán och tagit aztekernas kung Motecuhzoma II Xocoyotzin som gisslan.
Flydde med aztekernas skatt
Vid ett senare tillfälle smälte de om kungens guld till tackor för att underlätta transporten. Stadens invånare gjorde emellertid uppror och Motecuhzoma dödades.
Cortés och hans män tog guldet och flydde i skydd av mörkret, men de tungt lastade spanjorerna upptäcktes och tvingades till strid för att kunna ta sig ut ur staden.
Många av dem drunknade när deras båt sjönk i en av stadens kanaler. Den analyserade guldtackan tros komma från vraket.
Cortés överlevde, men de flesta skatterna gick förlorade. Guldtackan är det första fysiska beviset på händelsen.
”Det är omöjligt att veta hur mycket lidande våra folk gick igenom, både spanjorerna och våra indianska allierade från Tascaltecal, av vilka nästan alla dog”, skrev Cortés senare i ett brev, där han även beklagade förlusten av praktiskt taget alla skatter som spanjorerna försökt få med sig.
Cortés utkrävde hämnd
Enligt Cortés kostade sorgens natt minst hundrafemtio spanjorer livet. Därtill kom cirka tvåtusen indianska allierade, som anslutit sig till spanjorerna för att bryta aztekernas järngrepp om regionen.
Ungefär ett år senare tog Hernán Cortés hämnd på aztekerna. Med cirka tusen spanska soldater och drygt tjugotusen krigare från allierade indianstammar belägrade han Tenochtitlán, som föll den 13 augusti 1521.
Striderna och de därpå följande massakrerna, som enligt Cortés huvudsakligen begicks av hans indianska allierade, kostade närmare hundratusen azteker livet.
Cortés själv tog aztekernas sista härskare till fånga och lät tortera honom för att få honom att avslöja vad aztekerna gjort med allt guld som spanjorerna förlorat under flykten ett år tidigare. Kungen berättade att guldet hade kastats i en sjö.
Cortés fick följaktligen aldrig se sina skatter igen. De ligger kvar på den okända plats där aztekerna gjorde sig av med dem.