Yakuzan – maffia med samurajrötter
De kallas yakuza, vilket betyder förlorare på japanska, men de hör ändå till världens mest framgångsrika brottssyndikat. Delvis beror det på att Japans maffia tidvis haft stöd från både befolkning och myndigheter.
Yamaguchi-gumis toppskikt anländer till begravningen av ledaren Masahisa Takenaka, som mördades 1985.
Den 26 januari 1985 stod Masahisa Takenaka och väntade på hissen i ett bostadshus i Suita utanför Osaka. Han skulle besöka sin älskarinna och eftersom han nyligen blivit boss för Japans största yakuzasyndikat, Yamaguchi-gumi, kom han inte ensam. Han hade två män med sig.
Men denna kväll blev det ingen romantik för Masahisa, livvakterna kunde inte skydda honom när hissdörrarna gick upp. De tre männen pepprades fulla med bly.
Attentatsmännen kom från Ichiwa-kai, ett rivaliserande syndikat som hade etablerats bara ett halvår tidigare. Det är möjligt att Masahisa hann känna igen någon innan han dog. Ichiwa-kai bestod nämligen av utbrytare från hans egen organisation.
Krig mellan yakuza-gäng
Morden utlöste ett gangsterkrig som skulle pågå fram till 1989. Under de cirka 220 eldstrider som ägde rum dog 36 yakuzamedlemmar och flera hundra sårades. Japanska tidningar följde konflikten noggrant och registrerade "poängsummor” för de olika ligorna i en makaber resultatservice. Till slut vann Yamaguchi-gumi och behöll därmed sin ställning som en av världens största kriminella organisationer.
Den japanska yakuzan skiljer sig på många sätt från den organiserade kriminaliteten i andra delar av världen. Syndikaten är till exempel inte hemliga. Yakuzagrupper kan ha såväl officiella högkvarter, visitkort och medlemstidningar som hemsidor.
I kontorslokalerna kan det hänga fotografier av viktiga personer i gruppen eller scheman över hur verksamheten är organiserad. Medlemmarna kan inta framträdande roller vid offentliga arrangemang och årliga festivaler utan att dölja sina kopplingar till den undre världen. Det finns till och med yakuzamedlemmar som deklarerar sina inkomster och betalar skatt.
Låg gatubrottslighet
En orsak till detta är att den japanska maffian under nästan hela sin historia haft ett nära förhållande till landets myndigheter och politiska ledare. Därför har brottssyndikaten aldrig varit förbjudna utan snarare haft ett slags halvofficiell status.
Fram till nyligen accepterades yakuzan också av de allra flesta japaner som ett nödvändigt inslag i samhället. En vanlig uppfattning har varit att det är bättre med organiserad kriminalitet än med oorganiserad.
Yakuzans existens är nämligen den främsta orsaken till att gatubrottslighet som rån, överfall, stöld och ficktjuveri knappt förekommer i det på ytan så laglydiga Japan. Dessa märkliga förhållanden har historiska förklaringar.
Arbetslösa samurajer bildade ronin
Yakuzans egen historieskrivning går tillbaka till 1600-talet. En lång period av inbördes strider tog slut när Tokugawa Ieyasu blev shogun år 1603. Den följande fredsperioden medförde dock att många samurajer miste sina positioner hos de olika krigsherrarna och blev arbetslösa. För att försörja sig bildade dessa ronin (kringvandrande samurajer) kriminella ligor som ägnade sig åt överfall och rån.
Yakuzans medlemmar ser sig dock inte som ättlingar till dem utan tvärtom anser de sig vara arvtagare till de lokala miliser, machi-yakko, som upprättades för att beskydda befolkningen från stråtrövarna i roninligorna.
Dessa självförsvarsgrupper bestod inte bara av frivilliga civila. Den mest berömde milisledaren, som ledde försvaret av Tokyo, hette Chobei-Banzuiin och var själv en före detta ronin. Han dödades till slut 1657 av sin ärkefiende Jurozaemon Mizuno som ledde stadens största rövarband.
Ronin och miliser rensades ut
Med hjälp av denna historia betraktar medlemmarna i yakuzan sig som ett slags Robin Hood-organisation, men de flesta seriösa historiker anser inte att rötterna kan sökas så långt tillbaka i tiden. I slutet av 1700-talet lyckades nämligen Japans shogunstyrda myndigheter utsträcka sin kontroll även till landsbygden och då rensades både roninligorna och självförsvarsmiliserna ut.
Tärningsspel 1880. Bakutogängen räknas som yakuzans föregångare. Myndigheterna tog del av spelvinsterna och gängen fick vara i fred.
Bakuto och tekya
Yakuzans verkliga föregångare kan istället hittas på 1800-talet då två olika typer av organiserad brottslighet uppstod: bakuto (spelare) och tekya (gatusvindlare). Dessa gäng bildades med stöd från myndigheterna. Exempelvis etablerades bakutogäng för att få byggnadsarbetare att spela bort en del av sin lön.
Därmed fick statskassan tillbaka en del av sina byggnadskostnader. Bakutogangstrarna bedrev alltså ett slags inofficiell beskattning och lät myndigheterna få del av vinsterna för att få verka vidare i fred.
Även dessa banditer har dock skildrats som ”goda” förbrytare i japansk litteratur. Om bakutoledaren Kunisada Chuji berättas till exempel att han visserligen lurade pengar av arbetare men också hjälpte en svältdrabbad by.
Kopplingen mellan förbrytarbanden och myndigheterna stärktes ytterligare i slutet av 1800-talet. Den ändrade även karaktär samtidigt som Japan snabbt moderniserades.
Yakuzan knöts till ultranationalister
Industrialiseringen av landet var en toppstyrd utveckling och för myndigheterna var det viktigt att behålla kontrollen över folket. Inte minst måste arbetare och vänsterradikala aktivister bevakas och strejker stoppas. Det redskap myndigheterna använde för detta var de kriminella ligorna.
Till att börja med var deras insatser inte ideologiskt motiverade. Ligorna såg bara en ny möjlighet att tjäna pengar. Under 1880-talet knöt dock yakuzan allt tätare band till ultranationalistiska grupper. I dessa miljöer upprättades hemliga sällskap där politisk extremism och kriminalitet smälte samman.
Genyosha var ett sådant sällskap som grundades av Toyama Mitsuri, som kom från en fattig samurajbakgrund. Hans organisation kom att spela en viktig roll i Japans expansionspolitik. Genyoshamedlemmar infiltrerade Kina och Korea som spioner och deltog i vapenhandel och terrorism. Bland annat låg de bakom mordet på den koreanska drottningen Min år 1895. Även liberala japanska politiker utsattes för attentat.
Dai Jippon Kokusui-kai
År 1919 bildade Mitsuri, tillsammans med inrikesministern Takejiri Tokunama, organisationen Dai Jippon Kokusui-kai där över 60 000 brottslingar, politiska extremister och stridsglada ligister enrollerades. Organisationen var en paramilitär gren av partiet Seiyu-kai – under 1920-talet ett av landets största – och kom att fylla samma funktion som Mussolinis svartskjortor i Italien.
Svartabörshandeln efter andra världskrigets slut gav yakuzan en chans att växa sig stark igen. Bild från Tokyo 1945.
Yamaguchi-gumi växer fram
I skuggan av dessa ideologiska maffiakarteller förändrades även organisationsstrukturerna bland vanliga förbrytare. Små gäng, ofta med ursprung i fackföreningar, uppstod. Ett av dessa bildades 1915 i hamnstaden Kobe av Harukuchi Yamaguchi. Från början ingick ett tiotal medlemmar i Yamaguchi-gumi, en grupp som skulle växa explosionsartat i efterkrigstidens Japan.
Men under upptakten till andra världskriget, och ännu mer efter krigsutbrottet, fick yakuzan problem. Den japanska staten hade nu blivit mer auktoritär och försökte kontrollera allt och alla. Därmed försvagades de kriminella organisationerna genom att deras medlemmar antingen fängslades eller sögs upp av den japanska krigsmaskinen.
Om yakuzan skulle få en chans att blomstra igen måste landets militärdiktatur försvinna. Den chansen kom till slut.
Svarta börsen, bordeller och agenter
Hösten 1945 var Japan en totalt besegrad nation. Amerikanska soldater ockuperade landet vars gamla samhällssystem låg i ruiner. Detta kaos gav yakuzan en chans att återuppstå. Till att börja med mest tack vare den svartabörshandel som blomstrade i spåren av kriget. Dessutom kryllade landet av föräldralösa barn. Många av dem hamnade i yakuzans bordeller.
En annan orsak till yakuzans comeback var att USA:s underrättelsetjänst snabbt blev beroende av hjälp från den gamla regimens män.
När Mao Zedong kom till makten efter det kinesiska inbördeskriget 1949 tvingades amerikanerna förhålla sig till ett kommunistiskt Kina som de visste väldigt lite om. Därför måste USA rekrytera agenter med erfarenhet av Kina och många av dem var japaner.
Även de som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser under Japans långvariga krigföring i Kina släpptes ur fängelset för att hjälpa amerikanerna. En av dem var Yoshio Kodama.
Yoshio Kodama nyckelperson
Kodama hade kontakter både inom politiska och kriminella kretsar. I politiken blev han ett slags inofficiell ”kungamakare” och i undre världen förhandlade han fram vapenvilor och samarbetsavtal mellan de största grenarna av yakuzan. Han återupprättade också banden mellan politiker och gangsterbossar och såg till att det skapades stabila villkor för ligornas verksamhet.
Yakuzamedlemmar i ett badhus i Tokyo 1946.
Taoka Kazuo blev mäktigast
En annan före detta fånge som gjorde snabb karriär var Taoka Kazuo. Han hade avancerat högt i hierarkin inom Yamaguchi-gumi innan han greps för mord 1937. Efter frigivningen blev han 1946 ny yakuzaledare i Kobe. Där fick han en flygande start genom att göra en ”samhällsnyttig” insats.
Omkring 300 sangokujin (samlingsbegrepp för utländska minoriteter i Japan) hade ockuperat stadens polisstation för att protestera mot sociala missförhållanden. Den japanska polisen, som hade avväpnats av ockupationsmakten, stod maktlös. Borgmästaren bad därför Yamaguchi-gumi om hjälp. Taoka lät sitt folk storma stationen och driva bort demonstranterna.
Än en gång hade maffian hjälpt politiker och myndigheter som nu stod i skuld till dem. Händelsen stärkte Taokas ställning inom den egna organisationen och han behöll sin position fram till sin död 1981. Då hade han förvandlat Yamaguchi-gumi till Japans största kriminella organisation.
Yakuzan medlare i rättstvister
Allra mest paradoxalt är dock att yakuzans position vuxit sig stark som en ersättning för det japanska rättssystemet. 1949 sattes det nämligen ett tak för hur många jurister japanska universitet fick utbilda varje år. Tanken var att man genom att begränsa antalet nya jurister till 5 000 per år skulle kunna bevara en större harmoni i samhället eftersom bristen på juridisk hjälp skulle göra det svårare för folk att stämma varandra inför domstol.
Resultatet har blivit ett enormt underskott på advokater. I slutet av 1990-talet hade Japan endast en advokat per 5 995 invånare medan Tyskland till exempel hade en advokat per 724.
Dessutom får de flesta jurister trygga och välbetalda jobb inom Japans storkoncerner. Vanliga medborgare har därför mycket svårt att få hjälp av en utbildad jurist. Här såg yakuzan en lukrativ marknad och började erbjuda ”medling” vilket i praktiken utvecklats till ett slags utpressnings- och beskyddarverksamhet.
Under efterkrigstiden kunde gangsterbossar återuppbygga sina organisationer och även etablera kriminella imperier där intäkterna inte bara kom från traditionella aktiviteter – som spel, bedrägerier, häleri, prostitution, utpressning och beskydd – utan även från handel med narkotika och vapen, människosmuggling och förmedling av underbetald arbetskraft.
Yamaguchi-gumi patrullerar i Tokyo år 2002. Närvaron gör att vanliga gatubrott knappt existerar.
Yakuzan blåste upp bostadsbubblan
Dessutom har den moderna yakuzan engagerat sig i flera former av ekonomisk brottslighet där de tar över lagliga företag inifrån. Yakuzagrupper kontrollerar i dag byggföretag, restauranger, barer, badhus, transportfirmor, fastighetsmäklare, mediabolag och mycket annat. Det ska till och med finnas sjukhus och skolor som ägs av brottssyndikat.
När den japanska ekonomin växte snabbt under 1980-talet blev finans-yakuzan ett begrepp. Kriminella pengar hjälpte till att blåsa upp bostadsbubblan och såg till att tomtpriserna dubblerades i det tättbebyggda Japan. Yakuzan hade egna ”specialister” som antingen ”övertalade” folk att sälja eller helt enkelt jagade bort folk från deras bostäder. Därefter kunde tomterna övertas av fastighetsutvecklare, som också arbetade för yakuzan.
Dessa händelser har bidragit till att försvaga ekonomin i dagens Japan. Många lån på marknaden kontrolleras av yakuzan och är omöjliga att driva in. En av få som försökt röja upp i detta var Kazafumi Hatanaka, styrelseledamot i Sumitomo Bank. I september 1994 sköts Kazafumi ihjäl i sitt eget hem.
Anti-yakuzalagar 1992
Gangsterkrigen på 1980-talet och de kriminellas infiltrering av finanssektorn utlöste till slut en skarp motreaktion. 1992 fick Japan till slut sina första anti-yakuzalagar och polisinsatser riktades mot deras verksamheter.
Parallellt med detta har allmänheten fått större insyn i maffians interna förhållanden, bland annat genom vittnesmål från avhoppade medlemmar eller personer som vuxit upp i kriminella familjer. Inte minst har en självbiografi av Shoko Tendo, dottern till en gangsterboss, väckt uppmärksamhet och gett alltfler en negativ inställning till yakuzan.
Men den största utmaningen verkar nu komma från Kina. Den ekonomiska maktkampen mellan grannländerna har fått en parallell inom den kriminella sektorn eftersom kinesiska triader börjat ta sig in på den japanska marknaden.
Samtidigt lider yakuzans ledarskikt av samma problem som resten av Japans elit – förgubbning.