Man vid dator

Visslor, hålkort och telegrafer – hackaren kom före internet

Innan datorvirus blev en miljardindustri för kriminella räddade hackare judar från döden i koncentrationsläger, de samlade in pengar till aids-forskning och busringde till påven.

Innan datorvirus blev en miljardindustri för kriminella räddade hackare judar från döden i koncentrationsläger, de samlade in pengar till aids-forskning och busringde till påven.

Shutterstock

Varenda dag hackas omkring 30 000 webbplatser runtom i världen – vilket innebär att obehöriga skaffar sig tillgång till dem. Attackerna har blivit fler från år till år, och 2025 kommer kostnaden för hackning och liknande cyberangrepp att uppgå till motsvarande cirka 100 000 miljarder kronor, bedömer Cypercrime Magazine.

Den digitala tidsåldern har gjort hackning till ett globalt säkerhetshot och en lukrativ verksamhet för kriminella. Men företeelsen uppstod långt innan datorer och internet uppfanns.

De första hackarna roade sig med att störa telegrafer och ringa gratis telefonsamtal med hjälp av visslingar.

1. Första hackaren angriper telegrafen

John Nevil Maskelyne och Guglielmo Marconi

Trollkonstnären John Nevil Maskelyne (t.v.) retade sig på Guglielmo Marconi (t.h.), eftersom han ansåg att uppfinnaren lurade människor med sin teknik.

© Hulton Deutsch/History Archive

Den 4 juni 1903 stod pionjären inom radiotelegrafi, Guglielmo Marconi, på en klippa i Cornwall.

Från det sydvästligaste hörnet av England skulle han för första gången i historien skicka ett meddelande i morsekod genom luften till en förväntansfull publik i en föreläsningssal i London – ett avstånd av nästan 480 kilometer.

Marconi hade försäkrat alla om att den trådlösa förbindelsen var helt säker, men några minuter innan transmissionen skulle inledas lyckades trollkonstnären John Nevil Maskelyne hacka sig in på uppkopplingen med hjälp av en egen telegraf.

I London spottade mottagaren till publikens stora förvåning ur sig ett mycket oväntat meddelande: ”Råtta, råtta, råtta …”. Sedan följde en kort text:

”Det var en ung man från Italien, som lurade publiken på ett snyggt vis.”

Attacken kallades för ”vetenskaplig vandalism”, men så såg inte Maskelyne på det. I ett brev till tidningen The Times förklarade han att syftet var att visa att Marconis trådlösa teknik var allt annat än privat.

2. Fransman räddade tusentals judar

Kvinna, hålkortsmaskin, lägernummer

Hålkortsmaskiner var föregångare till datorerna och användes för bland annat folkräkningar.

© Nara/Photo Researchers/Ritzau Scanpix

Nazisternas kusligt effektiva mördande av tyska judar kan i hög grad tillskrivas användningen av hålkort, som var en föregångare till datorns minne och databehandling.

Upplysningar om enskilda invånare samlades på kort av papp. Korten var försedda med ett antal hål och varje hål representerade en upplysning. Ett hål på ett visst ställe innebar till exempel att personen var gift eller hade barn. Frånvaron av ett hål på samma plats betydde ogift eller barnlös. I Tyskland registrerades information om etnisk tillhörighet – om personen till exempel var jude.

Även Frankrike hade infört hålkort, och efter att landet ockuperats under andra världskriget tog tyskarna över hålkortsarkiven.

En tjänsteman vid namn René Carmille, som var ansvarig för hålkortssystemet, bestämde sig för att sabotera tyskarnas planer. Han programmerade om hålkortsmaskinerna, så att de inte klippte hål i den elfte kolumnen, som angav om en person var jude.

Enligt uppskattningar räddade Carmille tusentals judar med sin hackning. Han greps och skickades till koncentrationslägret Dachau, där han avled 1945.

3. Blint barn lurade telebolag genom att vissla

Liten pojke, mynttelefon

Att hacka telefoner med hjälp av speciella ljud blev möjligt på 1950-talet, när maskiner tog över uppgiften att koppla samtal.

© Shutterstock

En dag 1957 sitter den sjuårige, blinde pojken Joe Engressia med en telefonlur i handen. Han spetsar läpparna och blåser en hög visselton med exakt 2 600 hertz in i luren. Telefonen kvitterar med ett ”ka-chink”-ljud, som anger att han har låst upp systemet.

I de gamla amerikanska telefonsystemen användes olika toner för att styra specifika åtgärder i telefonnätverket. Tonen på 2 600 hertz fungerade som ett slags nyckel, som bröt bolagets kontroll av uppringningen, men höll linjen öppen. Därmed gick det att ringa gratis till hela världen, utan att det kunde spåras.

Joe var den förste hackaren av telefonsystem – även kallade phreakers (sammansättning av orden phone och breakers) – och snart spreds den unge hackarens metod bland andra teknik- och telefonentusiaster i USA.

I dessa kretsar blev Joe Engressia berömd under hackarnamnet ”Joybubbles”, och när han avled 2007 kallade tidningen The New York Times honom för ”telefonhackarnas Peter Pan”.

Se den vuxne Joe Engressia demonstrera hur han kan vissla igång telefonsystemet:

4. “Hacking” uppstod på ett amerikanskt universitet

Tidningsurklipp

Verbet ”hacka” har rötter ända tillbaka till medeltiden och fick sin nutida betydelse på 1960-talet.

© MIT

Begreppet ”att hacka” fick på 1950-talet en ny betydelse vid det tekniska universitetet MIT i USA. Ordet användes av högskolans modelljärnvägsklubb, när medlemmarna modifierade de elektroniska kretsar som styrde tågen.

I början var begreppet positivt laddat och användes för att beskriva ingrepp som tvingade system att lösa andra uppgifter än de var avsedda för. Den 20 november 1963 använde redaktören för MIT:s studenttidning The Tech dock ordet ”hackers” för att beskriva de studerande som tog över universitets telefoner genom att härma de specifika toner som ”låste upp” telefonsystemet.

De ansvariga för MIT:s telefonsystem var rejält trötta på studenternas påhitt och varnade för att det i värsta fall kunde resultera i avstängning från universitet och fängelse.

I dag finns det huvudsakligen två typer av hackare: De som anlitas för att bryta sig in i system för att hitta deras svagheter, och de som hackar med kriminella avsikter.

6. Mannen bakom mejl skapade det första antivirusprogrammet

Karta över USA, ARPANET

ARPANET var den tidigaste versionen av internet och kopplade ihop bland annat universitet och militära forskningsinstitutioner runt om i USA.

© UCLA and BBN & Shutterstock

Det första datorviruset tillskrivs programmeraren Bob Thomas, som 1971 arbetade på ARPANET – ett nätverk utvecklat av det amerikanska försvaret, och som betraktas som föregångaren till internet.

Bob Thomas fick till uppgift att utveckla ett sätt att snabbare dela information mellan de primitiva datorerna i nätverket.

Han konstruerade programmet ”Creeper”, som infekterade en dator och sedan skapade en kopia av sig självt, som hoppade vidare till nästa dator i nätverket. Thomas virus var dock inte skadligt, utan infekterade bara datorerna med textmeddelandet:

”I’M THE CREEPER. CATCH ME IF YOU CAN”.

Viruset var otroligt effektivt och spreds snabbt till samtliga 28 datorer i ARPANET.

För att få bukt med ”Creeper” skapade Bob Thomas kollega Ray Tomlinson ett motvirus, som han kallade ”The Reaper”, och som hoppade från dator till dator för att få bort ”Creeper”-virus.

Samma år skickade Tomlinson för övrigt den första elektroniska posten mellan två datorer. Därmed var mejl en realitet.

7. Trojansk häst infekterade dator med quiz

Man, magnetband

Magnetband var på 1970-talet det vanligaste sättet att dela data på. De var besvärliga att arbeta med och tog mycket plats. På 1980-talet ersattes banden av disketter.

© MARKA/Imageselect

År 1975 utvecklade programmeraren John Walker datorspelet ”Animal”, som innebar att datorn skulle gissa vilket djur spelaren tänkte på.

Spelet blev snabbt populärt bland Walkers vänner och kollegor, som alla ville ha en egen kopia. För att dela med sig av sitt spel var Walker dock tvungen att kopiera det på magnetband, som skulle skickas fysiskt.

Han tyckte att det var en alldeles för besvärlig metod, så han utvecklade programmet ”Pervade”, som i hemlighet lagrades på magnetbanden med ”Animal”. Programmet infekterade datorn och kopierade sig självt och ”Animal” till alla magnetband som senare anslöts till datorn.

Walker ansåg inte att han gjort något fel – alla ville ju ha hans spel. Magnetbanden delades flitigt, och inom loppet av en vecka hade Walkers program spridits från San Francisco på västkusten till Washington, D.C., på östkusten.

”Pervade” var den första trojanska hästen, det vill säga ett virus förklätt som behörig mjukvara. I dag är trojanska hästar sällan så oskyldiga och vållar skador för flera miljarder dollar, när de används för att till exempel angripa en banks nätverk.

8. Aids-aktivist tog datorer som gisslan

AIDS-diskett

Joseph Popps diskett såg oskyldig ut, men när den sattes in i datorn inleddes en hemlig nedräkning, som slutade med att filerna i datorn låstes.

© Copyright by Eddy Willems

Biologen Joseph Popp skickade 1989 ut en enkät på diskett till 20 000 läkare, sjukhus och forskare. Han ville räkna ut risken för att en person skulle utveckla aids. Rädslan för sjukdomen var stor, och programmet användes flitigt.

Ingen visste att Popp hade försett disketten med en trojansk häst, som – när datorn startats 90 gånger – förhindrade tillgång till alla sparade filer.

De drabbade möttes av en röd skärm och ett meddelande om att de skulle skicka 189 dollar till en postbox i Panama för att få sin dator ”upplåst”.

När Joseph Popp greps för utpressning, sa han till polisen att pengarna var avsedda för aids-forskningen.

Han lyckades emellertid inte pressa sina offer på särskilt mycket pengar, för hans virus var dåligt konstruerat och kunde lätt kringgås. Trots det räknas han som skapare av världens första ”ransomware”, då datorer tas som ”gisslan”, och hackare begär pengar för att låsa upp dem.

Enligt en uppskattning 2021 genomfördes det 714 miljoner ransomware-angrepp runt om i världen.