Påsken 1483 blev Edvard IV plötsligt sjuk. Läkarna kunde inget göra, och den 9 april avled Englands kung.
Edvards äldste son, som var tolv år och också hette Edvard, var självskriven som tronarvinge och skulle snarast krönas. Inför ceremonin inkvarterades prinsen den 19 maj 1483 i det så kallade Vita tornet i Towern i London – precis som landets stolta traditioner föreskrev. Den 16 juni fördes även hans lillebror Rikard till tornet.
”De pressade sängkläder och kuddar hårt mot munnen på pojkarna, så att de efter en kort stund kvävdes.” Skrivet av Thomas More 1557.
Men Edvard fick aldrig sin krona, och varken han eller brodern kom någonsin ut från tornet igen. Vad som hände i Towern förblir en av britternas största kriminalgåtor, för prinsarna bara försvann.
Många har försökt lösa gåtan – filosofen och statsmannen Thomas More var sju decennier senare säker på sin sak: Prinsarna blev mördade, slog han fast i en text från 1557.
Mordet begicks av ”den ondsinte, hetlevrade, avundsjuke” hertigen av Gloucester, prinsarnas farbror, som var förmyndare åt den unge kungen. Hertigen lejde genom sin lojale anhängare James Tyrell två män för att utföra illdådet, berättar More.
Farbrodern tog makten
Misstanken var inte ogrundad. Hertigen motarbetade redan från början arvprins Edvard, bland annat genom att upprepade gånger skjuta upp kröningsceremonin. Samtidigt spred han rykten som sådde tvivel om Edvards rätt till tronen. Prinsens far, den framlidne Edvard IV, hade redan lovat en annan kvinna äktenskap, när han gifte sig med prinsens mor.
Det kungliga giftermålet hade därför varit ogiltigt, och eftersom Edvard var född utanför äktenskapet, kunde han enligt hertigen inte ärva tronen. Parlamentet godtog argumentet, som gjorde hertigen, den framlidne kungens bror, till rättmätig arvtagare till Englands tron.
Prinsarna befann sig fortfarande i Towern, när hertigen den 6 juli 1483 lät sig krönas som kung Rikard III. Kort därefter försvann pojkarna för alltid.
Teater gjorde mordet berömt
William Shakespeare beskrev mordet på prinsarna i dramat ”Rikard III”. Målningen visar en scen från pjäsen.
Enligt More smög sig mördarna, Miles Forest och John Dighton, en natt in i prinsarnas kammare. Där pressade de ”sängkläder och kuddar hårt mot munnen på pojkarna, så att de efter en kort stund kvävdes. De slutade att andas och överlämnade sina oskyldiga själar till Gud och Himlens lycksaligheter”.
Mördarna lät begrava liken under trappan ”lagom djupt och under en hög med sten”, skrev More.
Kungahuset hindrar utredning
Några bevis hade More emellertid inte, och många ifrågasatte hans trovärdighet – till exempel skrev More sin berättelse långt efter att de påstådda morden ägde rum, och till synes utan några förstahandskunskaper om saken.
I gengäld hade More alla skäl att peka ut Rikard som en mördare. More var nämligen kansler åt Henrik VIII från Tudor-släkten, Rikard III:s ärkerivaler.
More gjorde dessutom ingen som helst hemlighet av att han inte tålde kung Rikard. Omkring hundra år efter att More publicerade sina påståenden dök emellertid två skelett upp vid trappan i Vita tornet på den plats där prinsarna ska ha begravits. Undersökningar visade 1993 att skeletten tillhörde barn i prinsarnas ålder.
Den dystra fästningen Towern i London fick många engelsmän att rysa.
Att More kände till mer om fallet än man trott stod klart 2020, när den engelske historikern Tim Thornton kunde visa att sönerna till en av de utpekade mördarna, Miles Forest, befann sig vid Henrik VIII:s hov, när More var kansler. More hade därmed haft tillgång till tillförlitliga källor till sina påståenden.
Någon slutgiltig lösning på fallet tycks inte vara i sikte, och många frågor förblir obesvarade – till exempel vet ingen ännu om skeletten i Vita tornet verkligen tillhör prinsarna.
Mordgåtan skulle kunna lösas med hjälp av dna-analyser, men drottning Elizabeth har än så länge inte velat ge tillåtelse till en sådan.