Det öronbedövande ljudet av trä som splittras väcker prins Artur tidigt på morgonen den 1 augusti 1202. Hastigt griper prinsen och hans män sina brynjen och sina svärd. Fortfarande sömndruckna tumlar de ut på slottets gård.
För sent. Slottsgården myllrar av inkräktare – fientliga soldater utskickade av Arturs rival, den engelske kungen Johan utan land.
Efter en kort kamp övermannar de prinsen. I bojor förs han bort till ett ovisst öde i en mörk fånghåla.
Lejonhjärtas död utlöste inbördeskrig
En betydligt förnämare tillvaro väntade prinsen, när han 14 år tidigare kom till världen som sonson till Englands kung, Henrik II.
När Artur var två år avled Henrik II, och prinsen var nu nummer två i arvsföljden efter sin farbror Rikard. Han skickades därför att bo hos den franske kungen Filip II.
”Den ädle ynglingen skulle berövas sina ögon och sina könsdelar, så att han skulle vara oförmögen att utöva sin gärning som härskare.” Ralph från Coggeshall, 1200-talet.
Den engelske kungen härskade inte enbart över England, utan över hela det angevinska riket, ett område som även omfattade delar av Wales och Irland samt västra halvan av Frankrike. För en blivande kung var goda kontakter överallt i riket viktiga.
Precis hur viktiga kontakterna var stod klart, när Rikard, som nu var känd under namnet Lejonhjärta, dog under en belägring 1199.
Trots att tronen enligt sedvänjan skulle tillfalla Artur utropade Johan utan land, Rikards yngre bror, nämligen sig till kung. Artur fick kung Filip II på sin sida, och ett långdraget krig bröt ut.
Striderna kulminerade, när Johan tog Artur till fånga på slottet i Mirebeau i västra Frankrike.
Brutal plan gick i stöpet
Johans män förde Artur till slottet Château de Falaise i Normandie.
Kort därefter lät kungen ”befalla att den ädle ynglingen skulle berövas sina ögon och sina könsdelar, så att han skulle vara oförmögen att utöva sin gärning som härskare”, berättar den samtida krönikeskrivaren Ralph från Coggeshall.
Prinsen mördades på Seine
Kungens sändebud kom till slottet, men Arturs fångvaktare, sir Hubert de Burgh, förbarmade sig över prinsen, som gråtande vädjade om nåd. Riddaren kastade därför ut kungens man.
Sir Hubert räknade med att Johan skulle besinna sig. För att ge kungen tid att lugna sig igen spred han ett rykte om att Artur hade dött av sina skador.
Planen slog emellertid bakut. Ryktet om prinsens död väckte sorg och ilska i stora delar av Frankrike. Efter 14 dagar var området i uppror. Motvilligt fick sir Hubert medge att Artur fortfarande var vid liv.
”Han dödade honom med sina egna händer, band en tung sten vid liket och kastade det i Seine.” Margamkrönikan, 1200-talet.
Johan reagerade med fattning. Han såg till att Artur flyttades till en borg i Rouen vid Seine. Ingen såg någonsin prinsen igen. Margamkrönikan tecknar en dyster bild av Arturs sista timmar.
På kvällen torsdagen före påsk (den 3 april, red.) år 1203 begav kung Johan ”drucken och besatt av demoner” sig till prinsen. ”Han dödade honom med sina egna händer, band en tung sten vid liket och kastade det i Seine”, lyder berättelsen.
Senare källor uppger att mordet ägde rum ombord på en båt ute på floden, och att kungen fick hjälp av en väpnare.
Det sägs att fiskare senare fann ett lik, som de antog var Artur, och som de lät begrava vid ett närbeläget kloster.
Château de Falaise ligger på en klippa och var därför en bra plats för att förvara fångar.
Om Johan verkligen mördade Artur vet ingen med säkerhet, men prinsens försvinnande bidrog till att kungen fick ett dåligt rykte.
Att han dessutom hade för vana att svälta sina fångar till döds och blev av med en stor del av sina besittningar gjorde inte saken bättre.
”Smutsigt är helvetet redan, men det har tillsmutsats ytterligare av kung Johans närvaro”, löd krönikeskrivaren Mattheus Paris dödsruna över den illa omtyckte kungen.