Usama bin Ladin förklarar heligt krig mot USA

Den försagde unge mannen har lämnat sin familj, sina rikedomar och det ljuva livet i hemlandet Saudiarabien för att bistå de muslimska rebellgrupperna i Afghani­stan. Hela sitt 26-åriga liv har Usama bin Ladin stått i skuggan av sina äldre halvbröder. Nu tänker han emellertid hävda sig och hedra familjen. Han tänker slåss mot de otrogna – och den klipske saudiske mannen är redo att förklara krig mot världens stormakter och bli världens mest eftersökte terrorist.

Pappan bygger upp sin förmögenhet

En generation tidigare reste en annan ung bin Ladin hemifrån, även han fast besluten att lyckas. Mohammed bin Ladin, som senare blev far till Usama, hade vuxit upp i ett hus av trä och lera i det fattiga Jemen. Han kunde inte läsa eller skriva, men han var begåvad, hade en charmerande personlighet och visste hur hus skulle byggas.

Mohammed hamnade i Saudiarabien och etablerade en murarfirma. En dag började han av en tillfällighet prata med landets mäktigaste man, kungen, och det slutade med att kungen anlitade Mohammed bin Ladins företag till alla Saudiarabiens stora byggprojekt.

Usama bin Ladin är son nummer sjutton

De följande knappt 70 åren skulle Saudi­arabiens huvudstad Riyadh växa från åtta kvadratkilometer till att täcka ett område av 1 600 kvadratkilometer. Större delen av staden har byggts av Saudi Binladin Group – det företag som Mohammed bin Ladin grundade, och som gjort familjen till landets näst rikaste efter kungafamiljen.

När Mohammed bin Ladin började bli rik gifte han sig. Gång på gång. Hela 22 hustrur hade han, om än inte samtidigt, för enligt islamisk lag får en man inte ha mer än fyra fruar åt gången. Därför lät han kontinuerligt skilja sig från kvinnorna och arrangerade nya äktenskap för dem.

Sammantaget födde fruarna 54 barn. Ett stående skämt var att Mohammed inte kunde komma ihåg namnen på alla barnen – endast de äldsta sönernas.

År 1956 gifte den cirka 50-årige patriarken sig med en 22-årig, vacker syriska vid namn Alia Ghanem. Året därpå födde hon Mohammeds 17:e son, Usama. Alia kom från en fattig bakgrund och tillhörde inte någon fin familj. Dessutom skiljde Mohammed sig snart från henne igen. Därför åtnjöt hon en låg status i storfamiljen, även om hon under en period bodde i Mohammeds palatskomplex och försörjdes i likhet med de andra kvinnorna.

Den låga statusen berörde även Usama – halvbröderna hånade hans mor och kalla­de honom ”slavens son”, och han hade ingen att leka med.

Det blev inte bättre när mamman gifte om sig och fick flera barn med sin nye make. Usama flyttade med, men trots att styvpappan var snäll mot honom hade han det svårt. Samtidigt som han hade låg status som halvbror och barn från ett tidigare äktenskap var han arvinge till Mohammed bin Ladins förmögenhet på flera miljarder kronor.

Bruce Lee blir den store idolen

Usama var en tystlåten och blyg pojke. Han var lydig, hjälpsam och nära knuten till sin mor. En granne berättade senare om hur pojken som barn och ung tonåring tyckte om att ligga vid mammans fötter och smeka henne.

”Usama ville inte gå till sängs om han visste att Alia var bekymrad eller ledsen”, sade grannen, Khaled Batarfi.

Relationen till fadern var å andra sidan ytlig, eftersom de så sällan träffades. Emellanåt samlade Mohammed bin Ladin alla sina barn för att förhöra dem om Koranen, eller så tog han med sig utvalda pojkar på en byggarbetsplats och berättade för dem om arbetet. Enligt en av Usamas senare studiekamrater, Jamal Khalifa, såg pojken sin far som en förebild:

”Usama tillbringade inte så mycket tid med sin far, men han hörde andra prata om honom och fick ett tydligt intryck av att fadern inte var den typ av ledare som sitter vid sitt skrivbord och ger order.”

Mohammed bin Ladin deltog själv i det fysiska arbetet i den stekheta öknen. En sådan man ville hans son också bli.

En annan av Usama bin Ladins barndomshjältar var den amerikansk-kinesiske actionskådespelaren Bruce Lee. Pojken älskade att titta på tv, och förutom kung-fu var han framför allt förtjust i västernfilmer. När han var på semester hos sin mammas familj på landet brukade han rida, simma och jaga.

Vid ungefär tio års ålder skickades Usama till en internatskola, där även flera av hans bröder gick. Han var ensam och saknade sin mor, men skulle snart bli ännu olyckligare.

Mohammeds plan kraschar

En septemberdag 1967 var Mohammed bin Ladin på väg till sitt 23:e bröllop i ett litet privatflygplan. Han kom aldrig fram, för planet störtade, och det var endast tack vare miljardärens dyra armbandsur som det gick att identifiera hans förkolnade lik. Familjens nya överhuvud, den äldste sonen Salem bin Ladin, besökte sina yngre bröder på internatskolan. Enligt skolans rektor, Emile Sawaya, kände han dem inte innan han kom dit:

”Det märkligaste var att vi behövde ­introducera bröderna för varandra. De yngre kysste Salems händer.”

Usama blev ännu mer tystlåten och inåtvänd efter faderns död. Året därpå slutade han på skolan och flyttade hem till sin mamma igen. Om det berodde på hemlängtan, sorg eller annat är oklart, men rektorn har senare berättat att Usama klarade sig bra och var en flitig elev.

Han skrevs in på en fin privatskola för pojkar, Al Thaghr, där barnen bar skoluniformer. Även där klarade han sig bra och fick hyfsade betyg.

”Usama höll sig för sig själv och var mycket seriös och ärlig. Vi andra brukade ofta sno varandras lunchlådor på skoj eller fuska med läxorna, men aldrig Usama. Han lurades aldrig, och man kunde tryggt överlämna sina saker till honom”, har en klasskamrat berättat senare.

Usama bin Ladin på semester i Europa

Under sin tonårstid pendlade Usama mellan två liv. Ibland var han en nyfiken och äventyrslysten pojke, som åkte på semester i Europa med sin familj, tittade på amerikanska filmer och spelade fotboll. Resten av tiden var han en allvarlig, introvert pojke, som blev alltmer uppslukad av sin religion, predikade för andra och insisterade på att kamraterna skulle spela fotboll i långa byxor, samt att pojkar och flickor alltid skulle hållas åtskilda.

Ryktet säger att han reste till Beirut i Libanon och slog sig lös liksom andra söner till förmögna män, som drack sig berusade, gick på kasino och besökte prostituerade. Sannolikt har dessa historier mer med Usamas bröder att göra än med honom, för den enda last han tillät sig var att köra fort i dyra bilar. Han hade nämligen, som hans vänner förklarade det, fått en religiös väckelse, och i synnerhet en person kom att utöva ett stort inflytande på den unge, lättpåverkade ynglingen.

Islam och fotboll på schemat

I åttonde klass bjöd Usamas gymnastiklärare med honom till en religiös studiegrupp, som träffades efter skoltid. Läraren var ung, humoristisk och populär bland pojkarna, men han var även medlem av den radikala rörelse som gick under beteckningen Muslimska brödraskapet.

En annan elev har berättat hur gruppen i början bara skulle plugga på Koranen lite, och efteråt spelade de fotboll tillsammans. Efter hand tog emellertid den religiösa undervisningen över allt mer av de unga männens intresse, så att kamraten till sist spelade boll med sig själv.

Koranläsningen avlöstes av studier av profeten Muhammeds liv och av lärarens berättelser. Han samlade pojkarna kring sig på golvet och tände ett stearinljus. Historierna kunde vara väldigt blodiga, mindes eleven som hellre ville spela boll.

En gång berättade läraren till exempel om en pojke som funnit Gud. När pojken ville be, drog hans far undan bönemattan. Den tappre pojken, som läraren kallade honom, letade upp pappans pistol och sköt sin far.

”Herren vare lovad! Islam släpptes fri”, avslutade läraren. Eleven reste sig och lämnade gruppen för gott. Usama bin Ladin satt kvar.

Usama bin Ladin gifter sig för att få ha sex

Precis som de flesta andra tonårspojkar var den unge Usama intresserad av flickor och sex. De stränga religiösa och sociala reglerna hindrade honom emellertid från att göra något åt det. Enda möjligheten var att gifta sig – så det gjorde han. När Usama var arton år gammal friade han till sin fjortonåriga kusin Najwa Ghanem, eller rättare sagt till hennes familj, som tackade ja till erbjudandet. Hon blev snabbt gravid och födde sonen Abdullah.

Den nyblivne äkte maken började läsa ekonomi vid universitetet. De flesta av hans bröder reste till Europa eller USA för att studera, men Usama valde att stanna i Saudiarabien. Studierna intresserade honom dock inte – han ville hellre lägga sin tid på att arbeta i familjeföretaget.

”Jag vill vara som min far. Jag vill arbeta dag och natt utan vila”, sade han.

År 1978 släppte hans äldre bröder till slut in honom i bolaget och gav honom en praktisk uppgift i närheten av Mekka. Han skulle schakta bort kullar, så att bolaget kunde bygga hotell och anlägga vägar. Usama arbetade så hårt att han till slut fick hoppa av från universitetet.

En lång rad politiska händelser hade gett liv åt en nyreligiös väckelse i Saudiarabien och blåst liv i glöden hos Usama. Inbördeskriget i Libanon såg han som Guds straff för det syndiga livet i Beirut. Saudiarabiens kung Faysal mördades av sin mentalt sjuke brorson, som tillbringat många år i USA och därför ”förvästligats”.

Egypten ingick ett fredsavtal med ärkefienden Israel, vilket chockade hela den muslimska världen. I november 1979 demonstrerade militanta islamister mot den saudiska regeringen, som enligt dem också hade blivit västerländsk.

”De är sanna muslimer”, sade Usama till en vän och chockades sedan svårt, när kungens väpnade styrkor attackerade demonstranterna i Mekka.

Den 26 december samma år invaderade Sovjetunionen Afghanistan. Då rann bägaren över för den 22-årige Usama bin Ladin.

En ny religiös läromästare, Abdallah Azzam, hade introducerat honom för jihad, heligt krig mot de otrogna. Samtidigt drog Usama sig till minnes att han en gång hade råkat höra sin far säga till en vän att fadern skulle bli lycklig ”om så ­bara en av mina söner vill viga sitt liv åt att bekämpa Allahs fiender”.

Usama bin Ladin hade funnit sitt kall.

Rika saudier finansierar kriget

Några dagar efter invasionen reste Usama bin Ladin till Peshawar i Pakistan, nära den afghanska gränsen. Mujahidinerna kämpade hårt mot invasionsmakten, men de saknade pengar, utrustning och vapen. Den förmögne saudiern insåg med det samma hur han kunde hjälpa till – nämligen genom att använda sina pengar och ­sina inflytelserika kontakter.

Usama bin Ladin var själv god för cirka två och en halv miljarder kronor, som han hade ärvt efter sin far. Dessutom reste han runt till sin familjs rika muslimska vänner i Saudiarabien för att få ihop ännu mer pengar till kampen. Pengarna strömmade in.

Förutom att köpa vapen använde han dem till att bygga läger åt flyktingar och sårade krigare i Pakistan samt träningsläger och underjordiska militära anläggningar i själva Afghanistan. Ofta skötte han själv någon av de stora gräv­maskinerna, när det skulle grävas skyttegravar vid fronten.

Sitt riktiga elddop fick Usama bin Ladin under striden om Jalalabad 1986, då han för första gången mötte ryssarna på slagfältet. Senare samma år deltog han i slaget vid Jaji. Där kunde historien om Usama bin Ladin ha slutat.

”En 120-millimeters granatkastargranat landade precis framför mig”, berättade han senare. I det ögonblicket var Usama övertygad om att han skulle dö. Granaten var emellertid en blindgångare.

”Jag var aldrig rädd för döden”, insisterade han sju år senare i en intervju om händelsen.

Tvärtemot beklagade den fanatiske muslimen att han hade gått miste om chansen att dö i strid och bli en martyr. Året därpå skaffade Usama en AK-47, som från den stunden blev hans särskilda attribut. Enligt honom själv tog han automatkarbinen från en rysk general i specialstyrkorna Spetsnaz. Generalen hade stupat i ett slag som Usamas män vunnit.

Usama bin Ladin återvänder till Saudiarabien

Under 1988 stod det klart att kriget mot Sovjetunionen var på väg att ta slut. Den nu 31-årige Usama var emellertid övertygad om att han fortfarande behövdes i kampen mot islams fiender. Han upprättade därför organisationen al-Qaida, som betyder ”Basen” på arabiska. Rörelsens syfte var att fungera som en militaristisk aktionsgrupp, som skulle kunna fortsätta kampen mot muslimernas fiender var som helst runt om i världen.

Detta ledde till en konflikt med hans tidigare mentor Abdallah Azzam. Usama bin Ladin ville fokusera på den globala kampen, medan Azzam var mer intresserad av de regionala stridigheterna i Mellanöstern. Året därpå omkom mentorn under suspekta omständigheter i en bilolycka tillsammans med två av sina söner.

Under tiden fortsatte Usama oförtröttligt att optimera al-Qaida. Bland annat byggde han ut sina träningsläger i Afghanistan och upprättade fler. Där utbildades unga fanatiska muslimer med ett glödande hat gentemot väst i strid och terrorism. Usama hade tidigare själv fått ”utbildning i att arbeta med sprängmedel i samband med att man sprängde bort berg”, som han senare formulerade det.

Enda kravet på dem som ville vara med i al-Qaida var att de var rättrogna muslimer enligt Usamas definition.

”Vi kommer inte att diskriminera våra medlemmar utifrån deras hudfärg eller ras. Vi samarbetar med människor på grund av deras fromhet och rättfärdighet”, konstaterade han.

Organisationen stod på fyra ben: det militära, det administrativa och finansiella, det religiösa och det kommunikativa. I synnerhet det sistnämnda var viktigt, ansåg Usama bin Ladin, som 1989 sade:

”Jag är övertygad om att medierna spelar en avgörande roll för spridandet av den islamiska saken.”

Därför gav han ut tidskriften ”Al-Jihad”, som spreds i större delen av världen, samtidigt som han spelade in rekryterings­videor och gav mängder av intervjuer. När ryssarna 1989 drog sig ut ur Afghanistan var al-Qaida redan en stark organisation, och i en video uppmanade Usama sina muslimska bröder i alla delar av världen ”att delta i vår uppgift att hissa jihads fana för Guds sak”.

Den stora frågan var nu vad detta jihad skulle innebära.

Fruarna fick inte tänka själva

Som ung hade Usama bin Ladin svurit att han skulle följa profetens exempel och äkta fyra kvinnor. Hans mål var att få många barn, som skulle växa upp och föra hans kamp vidare. Under 1980-talet hade han därför gift sig ytterligare tre gånger, och han blev far till totalt 20 barn. Över hälften föddes av hans första fru, Najwa, som var konstant gravid i många år efter deras bröllop.

Familjen bodde kvar i Saudiarabien, medan han reste fram och tillbaka och var borta i långa perioder åt gången. När han var borta fick kvinnorna inte lämna hemmet. Usama var en sträng äkta make och far, som tog sin status som familjens överhuvud på blodigt allvar.

En dag, när Najwa försiktigt gav uttryck för sin oro för honom och hans hemlighetsfulla affärer, snäste han till henne: ”Najwa, sluta tänka!”. Najwa berättade senare om händelsen för journalisten Jean Sasson, som skrev en bok om familjen.

Över huvud taget var Usama emot moderna uppfinningar som luftkonditionering och kylskåp och han förbjöd sin familj att titta på tv. Barnen fick inte ha några leksaker, bete sig larvigt eller skämta. Han slog regelbundet pojkarna med en käpp för att tillrättavisa dem, eller så tog han med dem ut på långa, påfrestande vandringar utan något dricksvatten i bergen.

Usama bin Ladin hävdade att människor borde dricka endast när det var absolut nödvändigt, och inte heller spädbarnen fick dricka vatten ur en nappflaska.

”Livet ska vara hårt, och ni blir starkare av att jag ger er en hård uppväxt”, sade Usama till sina barn, när de beklagade sig.

Usama bin Ladins hat mot USA växer

Efter kriget i Afghanistan återvände Usama till Saudiarabien som inget mindre än en folkhjälte. Najwa skrev senare att alla var ”förundrade och imponerade av att en förmögen bin Ladin-son hade riskerat liv och hälsa vid krigsfronten”.

På det följde en lugn period, men i augusti 1990 beslutade Iraks ledare Saddam Hussein sig för att invadera Saudiarabiens grannstat Kuwait. Angreppet kom som en chock för den saudiska regeringen, för landets militära styrkor hade ingen möjlighet att hejda Saddam, om han bestämde sig för att fortsätta mot Saudiarabien.

Usama fick lov att träffa landets försvarsminister, prins Sultan, och höll ett passionerat anförande om hur han med familjens maskiner skulle kunna gräva skyttegravar och uppföra väldiga försvarsanläggningar, som han hade gjort i Afghanistan.

Prins Sultan lyssnade tålmodigt till Usamas planer. När han sedan frågade den ivrige krigsveteranen hur denne tänkte stoppa fiendens 4 000 stridsvagnar i det fullkomligt platta Saudiarabien, svarade Usama bin Ladin:

”Vi kommer att bekämpa angriparna med vår tro.”

Prinsen tackade nej. I stället ingick det saudiska kungahuset ett avtal med amerikanerna, som strax därefter skickade över 500 000 man till Saudiarabien. Den försmådde Usama var rasande över att otrogna skulle försvara hans land. I skarpa ordalag kritiserade han kungahuset och de religiösa ledarna.

”Hur kan ni släppa in amerikanerna i landet?” frågade han dem.

Som straff förbjöds den missnöjde hjälten att lämna landet. Tack vare medlande av en av sina bröder fick han trots det göra en kort resa till Pakistan. Ledaren för al-Qaida hade emellertid ingen som helst avsikt att återvända, skrev han i ett brev till Najwa och instruerade henne att följa ­efter så snart hon kunde:

”Lämna inte kvar en enda tallrik i Saudiarabien.”

Barnen får sova i gropar

Tillsammans med familjen slog han sig nu ner i Sudan, där den muslimske ledaren Hasan al-Turabi tog väl emot dem. Usama bin Ladin började genast arbeta. Han hade fortfarande tillgång till sina konton i Saudiarabien, och pengarna använde han nu för att starta egna byggföretag och till att upprätta läger, där han fortsatte att utbilda terrorister.

Även familjen, inklusive hans hustrur och döttrar, behövde utbildas, ansåg han. De skulle lära sig att klara sig i ödemarken. En dag körde Usama därför ut hela familjen i ingenmansland. Det enda de hade med sig var några hackor och spadar.

”Medan vi är ute på det här träningsuppdraget ska alla minimera sitt intag av vatten och mat”, inskärpte han i dem, och medan kvinnorna och flickorna såg på, sade han åt pojkarna att gräva avlånga gropar i marken. Varje grop skulle vara så stor att en människa kunde ligga utsträckt i den.

”Hårda tider väntar. Det kommer att komma en dag, då ni inte längre har ett hus att bo i eller en filt att dra över er”, predikade Usama medan de grävde. Hela familjen, till och med de allra minsta, fick order att lägga sig och sova i varsin grop i marken.

”Jag fryser”, klagade ett av barnen med rädsla i rösten.

”Täck dig med jord och gräs”, svarade Usama bin Ladin. ”Naturen håller dig varm.”

al-Qaida förklarar krig mot USA

Usama bin Ladin var nu övertygad om att USA var den största fienden mot islam. Han började därför attackera amerikanerna varhelst han kunde. År 1992 var al-Qaida involverat i ett angrepp på amerikanska soldater i Jemen, och från 1992 till 1994 stred krigarna mot amerikanerna i Somalia.

Kursen ledde till en brytning mellan Usama och hans många syskon. Den 5 mars 1994 utfärdade familjen bin Ladin ett officiellt uttalande: ”Vi beklagar, avsvär oss från och fördömer de handlingar som Usama bin Ladin möjligen har begått, och som vi inte tolererar, utan förkastar.”

Experter hävdar dock att familjen i själva verket har fortsatt att stödja familjens svarta får, och att det officiella uttalandet var endast ett spel för galleriet. Samtidigt med familjens fördömande frös den saudiska regeringen alla hans konton i landet. Usama bin Ladin tjänade emellertid så mycket pengar på sina egna företag att han kunde fortsätta som tidigare – och 1996 förklarade han krig mot USA.

Efter påtryckningar från USA och Saudiarabien kände Sudans ledare sig tvungna att utvisa Usama från landet. Envisa rykten hävdar att al-Turabi erbjöd sig att utlämna terrorledaren till Clinton-regeringen. USA ska dock ha avböjt i brist på bevis i en eventuell rättegång. Ännu en gång fick Usama lämna det land han bodde i. Nu var endast ett ställe öppet för honom – Afghanistan.

Usama bin Ladin finner sitt kall i Afghanistan

”Gud har hjälpt mig, och jag har ännu en gång kommit till Afghanistan”, sade Usama kort efter sin ankomst till flygplatsen vid Jalalabad den 18 maj 1996. Där togs han emot av sina gamla mujahidinveteraner från kriget mot ryssarna.

Att i all hast behöva lämna Sudan var ett svårt slag för al-Qaida-organisationen. Usama lät sig inte slås ned utan etablerade genast en mer direkt kontakt med de läger som han upprättat i Afghanistan under kriget mot ryssarna. Resten av sin tid tillbringade han i sällskap med familjen och med att be. Abdullah, en av bin Ladin-familjens grannar under denna period, beskrev senare Usama som en ”mycket fridfull man”, som han betraktade som ”lite av ett helgon”.

Under åren blev Usama alltmer inställd på att leva primitivt och spartanskt. Kulmen på denna strävan nådde han i Afghanistan, där familjen flyttade till Tora Bora-bergen. Där bodde de i stenhyddor med halmtak och fönstergluggar utan rutor. Miljardärens nya hem hade vare sig elektricitet eller rinnande vatten.

Fruarna lydde honom dock blint och klagade aldrig – varken när de tvättade i iskallt vatten, fick för lite mat, eller när han slog deras söner eller gifte bort döttrarna vid tolv års ålder. En dag samlade Usama bin Ladin sina söner kring sig i staden Kandahar, har hans son Omar senare berättat.

”Sitt, sitt, jag har något att berätta för er”, sade fadern medan han gestikulerade ivrigt åt dem, och pojkarna satte sig på golvet medan de njöt av att för en gångs skull få hans uppmärksamhet.

”Mina söner, på väggen till moskén finns det en lista. Den är till för män som är goda muslimer, män som är beredda att anmäla sig frivilligt som självmordsbombare. Skriv upp er på den listan, om ni vill ge ert liv för islam.”

Till sin fasa såg 16-årige Omar hur en av hans yngre bröder entusiastiskt reste sig och genast rusade iväg mot moskén. Själv samlade han mod och utbrast:

”Far, hur kan du be oss, dina söner, om att göra det?”

Usama tittade uttryckslöst på honom och sade iskallt: ”Omar, du har inte någon större plats i mitt hjärta än alla andra pojkar och män i detta land.”

Osama bin Ladin bombar sig tillbaka i sökljuset

Den påtvingade flykten till Afghanistan skulle visa sig bli en stor hjälp för al-Qaida och Usama bin Ladin. I Sudan hade amerikanerna kunnat övervaka honom noggrant, tack vare al-Turabis assistans, men den radikaliserade talibanledningen hade inte för avsikt att hjälpa amerikanerna. I realiteten hade Usama nu försvunnit från USA:s radar. Det gjorde det betydligt lättare för honom att planera sitt nästa drag.

Den islamistiska talibanregimen, ledd av Mullah Omar, utnämnde Usama till emir. Inom islamisk rättspraxis betyder det att han nu kunde agera som statsöverhuvud – exempelvis som ledare av ett pan-islamiskt kalifat.

Usamas nya status som emir innebar en ökad respekt för honom och al-Qaida från andra islamistiska organisationer runt omkring i Mellanöstern. En av dessa var gruppen Egyptiska islamiska jihad.

Gruppens ledning ville slå till mot USA som hämnd för att amerikanerna hade fängslat en lång rad av deras medlemmar. Egyptierna hade själva pengar och resurser, så Usama behövde bara bistå med sin expertkunskap om bombframställning och utförande av terrordåd.

Efter att i åratal ha tillfogat amerikanerna mindre förluster i olika dåd var Usama bin Ladin nu övertygad om att USA kunde besegras endast om han lockade landet att invadera Afghanistan. Han ansåg att en sådan invasion skulle ena den muslimska världen i en gemensam opposition mot amerikanerna.

Ett långt och uppslitande krig skulle dränera USA:s ekonomi och tvinga stormakten på knä. För att uppnå detta skulle han bli tvungen att slå till amerikanerna hårt på en front ”där de inte förväntar sig det”, som han ofta brukade säga.

Den 7 augusti 1998 sprängde självmordsbombare från gruppen sig själva i luften utanför den amerikanska ambassaden i Kenyas huvudstad Nairobi, samt i storstaden Dar es Salaam i Tanzania. USA nappade dock inte på betet. I stället avfyrade amerikanerna kryssningsrobotar mot det träningsläger i Afghanistan där de trodde att bin Ladin vistades. Usama befann sig dock inte där. Kort därefter förkunnade al-Qaidas ledare för hela världen:

”Genom Allahs gunst är jag vid liv.”

USA hade inte hört det sista av sin största fiende, Usama bin Ladin. För att locka in USA i ett förödande krig i Afghanistan var han tvungen att träffa supermakten där det gjorde mest ont.