Terrorister: Ändamålet helgar ALLTID medlen

Under det första århundradet efter Kristus erövrades området Judeen – dagens Palestina och Israel – av romarna och förvandlades till en romersk provins.

Ockupationsmaktens brutalitet gav upphov till historiens första terroristgrupp – de extremistiska sikarierna.

Alla som samarbetade med romarna i Judeen ansågs vara legitima mål för sikarierna, vars namn helt enkelt betyder ”dolkmän” på latin.

Terroristerna – eller upprorsmännen, beroende på hur man ser på saken – slog vanligtvis till i samband med högtider, då stora folkmassor samlades på gatorna. Med en dolk gömd under kläderna smög sig terroristerna obemärkt in bland folkmassorna och mördade sina måltavlor inför allas åsyn.

”Den rädsla som morden skapade var värre än själva brotten. Varje människa fruktade döden varje timme, som om hon befann sig i krig”, skrev den judisk-romerske historikern Josefus om sikariernas terror.

Sikariernas attacker riktade sig ibland också mot oskyldiga civila. Enligt Josefus mördade sikarierna upp till 700 oskyldiga kvinnor och barn i olika terrordåd.

Sikariernas knivdåd upphörde år 73 efter Kristus då de slutligen besegrades av romarna.

Varje år den 5 november tänds det bål runt om i hela England. I lågorna brinner en docka som föreställer landets mest kända terrorist – Guy Fawkes.

Guy Fawkes var en av de främsta ledarna för den så kallade krutkonspirationen 1605.

Konspirationens mål var att spränga den protestantiske kungen och hela det engelska parlamentet i luften och på så sätt bereda vägen för en ny katolsk stat.

Medlet var 36 tunnor med krut som de katolska terroristerna hade placerat i ett källarrum strax under överhuset i Westminster Palace.

Guy Fawkes uppgift var att antända kruttunnorna den 5 november 1605. Olyckligtvis för honom hade de engelska myndigheterna fått ett tips om att genomsöka Westminster Palace samma morgon.

I ett av rummen i källaren hittade kungens soldater krutdurkarna gömda under ved och kol.

Guy Fawkes arresterades och torterades och dömdes till döden för högförräderi den 31 januari 1606.

Efter avrättningen släpades hans kropp genom Londons gator som en varning till andra potentiella terrorister som planerade att göra uppror mot kungen.

År 1845 drabbades Irland av missväxt på grund av potatispest, vilket ledde till en hungersnöd som krävde en miljon liv fram till 1850.

Ur kaoset uppstod den irländska revolutionära rörelsen Irish Republican Brotherhood (IRB) – även känd som fenierna.

Under hela 1860-talet försökte fenierna rekrytera irländska soldater från britternas led och mobilisera en väpnad kamp mot den brittiska överhögheten.

Planen misslyckades när brittiska spioner fick nys om verksamheten, och på 1880-talet övergav fenierna den väpnade kampen till förmån för en serie bombningar – den så kallade dynamitkampanjen.

Mellan 1881 och 1885 stod fenierna för sammanlagt 18 terrordåd med bomber i London och Glasgow. Omkring 80 personer skadades i terrorattackerna och tre personer miste livet.

År 1916, medan Storbritannien var upptaget av första världskriget, organiserade IRB påskupproret i Dublin, som ledde till det irländska frihetskriget.

Efter självständighetskriget gick IRB upp i den irländska republikanska armén (IRA), som under hela 1900-talet kämpade för återförening med Irland genom väpnad kamp och terrordåd.

Den 13 mars 1881 dödades den ryske tsaren Alexander II av en bomb några kilometer från Vinterpalatset.

Mördaren var ryssen Ignacy Hryniewiecki, medlem av den anarkistiska terroristgruppen Folkets vilja.

Attentatet mot Alexander II blev början på en våg av liknande attacker mot makteliten i Europa och USA av anarkister som ville upplösa statsmakten.

År 1894 utförde anarkister tio bombdåd enbart i Frankrike, och samma år mördades Frankrikes president Sadi Carnot av en anarkist på väg till en teaterföreställning i Lyon.

”Dess (anarkismens, red) anhängare är inte bara samhällets och framstegets fiender, utan även själva frihetens dödsfiender”, rasade USA:s president Theodore Roosevelt i ett tal i september 1901.

Två dagar tidigare hade hans föregångare William McKinley skjutits ihjäl av anarkisten Leon Czolgosz under en utställning i staden Buffalo.

Den anarkistiska rörelsens verksamhet kulminerade i mordet på den österrikiske ärkehertigen Franz Ferdinand den 28 juni 1914, vilket utlöste första världskriget.

I början av 1900-talet kämpade militanta kvinnliga demonstranter – de så kallade suffragetterna – för kvinnlig rösträtt i Storbritannien.

En av landets mest ökända suffragetter var Emily Wilding Davison. Hon fängslades nio gånger, bland annat för att 1909 ha kastat sten på en brittisk ministers bil.

Emily Davisons mest kända handling ägde dock rum den 4 juni 1913 under hästkapplöpningen Epsom Derby strax söder om London.

När kung Georg V:s häst Anmer deltog i ett lopp på tävlingsbanan sprang Emily Davison från åskådarläktarna och ut framför hästen.

Den kvinnliga våghalsen slogs medvetslös av kollisionen och fick en skallfraktur som till slut kostade henne livet.

Det är oklart om Emily Davison i ett försök att väcka uppmärksamhet för kvinnorörelsen försökte stoppa hästen – eller om hon medvetet begick självmord för att bli en martyr för rörelsen.

Vad som dock är säkert är att Emily Davison och suffragetternas kamp för kvinnlig rösträtt slutligen bar frukt i slutet av första världskriget.

Den 6 februari 1918 beslutade det brittiska parlamentet att kvinnor skulle ha rätt att rösta.

”Schakalen” eller ”Carlos” heter egentligen Illich Ramírez Sánchez och växte upp i Venezuela på 1950-talet med en far som var en rabiat kommunist.

Den politiska ideologin smittade av sig på sonen och 1970 gick Carlos med i den marxistiska terroristorganisationen Folkfronten för Palestinas befrielse (PFLP) i Libanon.

År 1974 var Carlos ansvarig för ett bombdåd i Paris som dödade två personer, men det var först året därpå som han verkligen gjorde sig känd som en av världens mest fruktade terrorister.

Den 21 december 1975 ledde Carlos en grupp terrorister in i de oljeproducerande ländernas högkvarter (OEPC) i Wien, dödade tre personer och tog 60 personer som gisslan.

Under 1982 och 1983 befäste Carlos sin status som världens mest eftersökta terrorist när han stod bakom flera bombattentat i Paris och Marseille, som krävde sammanlagt elva liv.

Carlos greps av franska kommandosoldater i Sudan 1994 och avtjänar ett livstidsstraff i Frankrike. Han hävdar att han är ansvarig för 1 500 mord.

Terrorgruppen Rote-Armee-Fraktion (RAF) var en utlöpare av 1960-talets ungdomsrevolt och hade som uttalat mål att ”krossa den fascistiska polisstaten i Västtyskland” genom bombdåd och mord.

År 1972 lyckades polisen gripa flera RAF-medlemmar, däribland ledarna Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Ulrike Meinhof.

De medlemmar av RAF som inte satt i fängelse organiserade flera aktioner för att pressa den västtyska staten att släppa fångarna. År 1975 ockuperade RAF den västtyska ambassaden i Stockholm, men svensk polis stormade byggnaden och gisslantagningen misslyckades.

Två år senare, 1977, kidnappade RAF ordföranden för det tyska arbetsgivarförbundet, Hanns Martin Schleyer. Men förbundskansler Helmut Schmidt vägrade att ge efter för terrorgruppens krav. Gruppen mördade Schleyer och därefter begick Baader och Ensslin självmord i fängelset.

Rote-Armee-Fraktion fortsatte att bomba och mörda, men den 20 april 1998 var det slut. I ett pressmeddelande meddelade gruppen sitt slutliga avsked:

”För nästan 28 år sedan, i maj 1970, bildades RAF. I dag avslutar vi detta projekt. Stadsgerillan RAF är historia.”

Usama bin Ladin grundade 1988 al-Qaida för att bekämpa islams fiender över hela världen. Enligt honom fanns det ingen större fiende än det kapitalistiska USA.

Från slutet av 1990-talet låg Usama bin Ladin och al-Qaida bakom flera terroristattacker som syftade till att provocera amerikanerna att gå i krig med Mellanöstern.

Usama bin Ladin var övertygad om att ett krig mellan USA och Mellanöstern skulle förstöra USA:s ekonomi och slutligen tvinga supermakten på knä.

Efter terrordådet mot World Trade Center den 11 september 2001 fick terroristen sin vilja igenom. USA invaderade Afghanistan och Usama bin Ladin och hans toppfolk gick under jorden under det följande decenniet.

Den 2 maj 2011 tog terrorledarens tur slut när medlemmar av amerikanska specialstyrkor stormade hans gömställe i den pakistanska staden Abbottabad och dödade honom.

”Rättvisa har skipats”, sa USA:s dåvarande president Barack Obama efter likvideringen.

Efter ett decennium av intensiv jakt hade amerikanerna fått sin hämnd.