Rena tortyren: Från kokande olja till sträckbänkar och kraniekrossare

Grekerna hade dödliga förhörsmetoder

Enligt en del historiker utvecklades tortyren som förhörsmetod i antikens Grekland.

Under ­förhör använde grekerna bland annat ett särskilt hjul, till vilket anklagade surrades fast.

Bödeln snurrade sedan på hjulet med allt högre hastighet, tills den anklagade erkände.

Om snurrandet fortsatte för länge kunde offret få en hjärnblödning eller kvävas av sina egna kräkningar.

Även Greklands ­filosofer hyste stor tilltro till tortyr som förhörs­metod. Till exempel hävdade ­Aristoteles att tortyr gav ”bevis av ett slag som ser ut att vara ­absolut trovärdiga”.

Piskan var romarnas favoritinstrument

Piskan hörde till de mest använda tortyr­instrumenten i antikens Rom, och romarna utvecklade redskapet till fulländning.

Romarna förfogade över många olika varianter, som var och en hade sin speciella funktion.

Piskan ­användes ofta på slavar, som ägaren kunde behandla hur han ville.

Tortyren var en del av slavarnas vardag, och i samband med rättsfall litade romarna till exempel inte på en slavs uttalande om det inte tvingats fram under ­tortyr.

Det fanns inga regler för hur många ­piskrapp en person maximalt fick tilldelas, så piskstraff kunde mycket väl resultera i bestående men eller döden.

Det var ett problem inte enbart för slavar – även krigs­fångar, medborgare från erövrade länder och områden samt ­romerska soldater fick ofta smaka piskan.

Tortyr var underhållning

I romarrikets arenor ingick tortyr på samma sätt som skådespel och sport.

Befolkningen älskade att förfasas av de blodiga scenerna, som samtidigt visade vad som hände den som bröt mot Roms lagar.

● Åsnor våldtog kvinnor: Ofta var det tränade djur som utförde tortyren i arenan.

Till exempel blev en kvinna som stod anklagad för att ha förgiftat fem män bunden och våldtagen av en åsna.

Efter våldtäkten släpptes vilda djur lösa i ­arenan, så att de kunde slita isär kvinnan och äta upp henne.

Romarna tränade även getter till en bisarr form av fottortyr. Offrets fötter doppades i en saltlösning, som geten sedan slickade i sig.

Till en början var obehaget uthärdligt, men efter ganska kort tid blev behandlingen ­extremt smärtsam.

● Kristna kokades i olja: Eld och skållning ingick ofta i den romerska tortyren. Offret plågades till exempel med facklor, ­brännjärn eller upphettat tegel.

I synnerhet skållning med kokande fett eller olja var vanliga metoder i arenan, och ofta var det de kristna som utsattes.

● Gladiatorkamp var milt straff. Gladiatorer slogs ibland mot dömda kriminella som en del av arenans underhållning.

Eftersom den dömde inte fick någon träning slutade det i regel med en smärtsam död för gladiatorns svärd.

Innan dess kunde brottslingen emellertid få en viss upprättelse genom att visa sig modig och uthållig under striden.

● Blodiga myter underhöll: Romarna älskade att se kända myter gestaltas i arenan, då kriminella straffades som en del av berättelsen.

De kunde till exempel kläs i lejonskinn och brännas som halvguden Herakles.

En dödsdömd skulle uppföra myten om Orfeus, som kunde tämja djur med sin lyra.

Utklädd och med en lyra skickades han först in till tama djur, men efter ett tag släpptes en vild björn lös. Mot den hjälpte ingen lyra, och han blev uppäten.

● Kejsaren lurade kriminella: ­Psykisk tortyr tillämpades sällan av romarna, som föredrog mer direkta metoder.

Ett undantag var det straff som kejsar Gallienus (253–268 e.Kr.) gav en juvelerare som hade avslöjats med att sälja falska ädelstenar. ­

Juveleraren fördes in i arenan, varpå en stor lejonbur rullades in. Medan smyckeshandlaren skakade av ­rädsla och bönade om nåd öppnades dörren till buren, och en höna trippade ut.

Inför den förbluffade juveleraren och en gapskrattande publik förkunnade kejsar Gallienus:

”Nu har du ­blivit lurad på samma sätt som du har lurat dina kunder”.

Den sinnessjuke kejsar Caligula (37–41 e.Kr.) sägs ha tvingat en man att se sin son avrättas.

Efter avrättningen arrangerade ­kejsaren en stor fest, då han förklarade för fadern att om denne inte kunde berätta några bra skämt om avrättningen skulle det bli hans tur att möta döden.

Påven förföljde konkurrenterna

Från 1100-talet var den katolska kyrkan pressad av personer som inte erkände kyrkans lära och påvens ofelbarhet.

Det fick påven att inrätta inkvisitionen, som skulle leta reda på syndarna och leda dem rätt. ­För detta användes i regel tortyr, ofta enligt noggranna anvisningar.

Under 1400-talet använde de katolska monarkerna Ferdinand II och Isabella I inkvisitionen för att ena Spanien och skaffa sig rikedomar genom att ta mark som tillhört motståndarna.

Under den spanska inkvisitionen utsattes framför allt konverterade judar för hat och förföljelse.

Med Luthers reformation på 1500-talet och naturvetenskapens uppblomstring fick katolska kyrkan nya fiender.

Nu förföljdes och torterades protestanter och vetenskapsmän som utmanade kyrkans världsbild. Inkvisitionen avskaffades formellt först 1908.

Ett erkännande under tortyr räknades inte

Inkvisitorerna visste att en människa under ­tortyr säger vad som helst för att slippa smärtan och förödmjukelsen.

För att säkerställa att erkännandet var uppriktigt, skulle den anklagade därför upprepa det inom 24 timmar.

Den anklagade kunde även ta tillbaka sitt erkännande. Lyckligt lottade slapp då undan med böter, men ofta innebar det bara att tortyren fortsatte.

Enligt en inkvisitionsmanual från omkring år 1500 ­skulle tortyren avbrytas först när den anklagade ”torterats tillräckligt”, vilket var upp till inkvisitorerna.

Den enda regeln var att den anklagade inte fick torteras på samma sätt flera gånger, såvida inte nya ­bevis hade framkommit.

Därför var det en stor fördel för ­inkvisitorerna att ha tillgång till många olika sorters tortyrinstrument.

Vänlighet bröt ned fångarna

Under andra världskriget var ­krigs­fångar viktiga källor till information.

Därför utvecklades förhörsmetoderna snabbt i alla de krigförande länderna. Ingen var bättre på att få krigsfångar att tala än tysken Hanns Scharff, som förhörde fient­liga piloter för Luftwaffe.

Scharffs metod omfattade vare sig fysisk misshandel eller psykisk terror, utan helt vanlig vänlighet.

Han blev fångarnas förtrogne, som gav dem mat, ­talade med dem och till och med kunde ta med dem på ett besök i den lokala ­zoologiska trädgården.

Scharff försökte aldrig direkt få information från krigs­­­­fångarna, utan låtsades som om han redan visste allt, vilket snabbt fick ­piloterna att självmant prata bredvid mun.

Efter kriget spred Scharffs metod sig till bland annat den brittiska underrättelsetjänsten.

De inkluderade ofta en hotfull ­förhörsledare, som fick kontrasten mot ­vänligheten att bli ännu tydligare.

Matskeden är ett ­fruktat tortyrredskap

Psykiskt våld blev den vanligaste tortyrmetoden efter andra världskriget, men fysiskt våld var fortfarande utbrett.

Till skillnad från under medel­tiden använde bödlarna inga speciella instrument. I stället använde de vardagliga redskap för grymmare syften.

● Gummibatong används för att slå fången överallt på kroppen. Slag under ­fotsulorna medför närmast ­olidlig smärta och lämnar inga synliga märken.

Gummibatonger användes flitigt i Sovjetunionen, men används än i dag mot system­kritiker i många delar av världen, från Zimbabwe till Uzbekistan.

● Skedar förvandlas till ­hemska tortyrinstrument, när de till exempel kläms om offrets testiklar. Agenter i ryska KGB ­använde metoden flitigt.

● Cigaretter kan snabbt ge ­permanenta brännmärken i händerna på en sadistisk ­bödel. Området kring ögonen och läpparna är lätta mål för denna form av tortyr.

Sovjetiska fångar utsattes ofta, men även de ­kinesiska ­myndigheterna använde metoden i slutet av 1990-talet mot medlemmar av den religiösa Falun Gong-rörelsen.

● En plastpåse som dras ned över offrets huvud orsakar andnöd och utlöser panik.

Metoden användes frekvent mot personer utpekade som regimfiender av Pol Pots röda khmerer, som ­regerade Kambodja från 1975 till 1979, och det har rapporterats om att metoden använts i Mexiko, Turkiet och Kina.

● Tänger av alla slag har använts för att dra ut naglar på anklagade under förhör. ­Metoden förekommer över hela världen och användes av bland andra den iranska shahens ­hemliga polis, SAVAK.

● Stolsbenet kan vara ett effektivt tortyrredskap, om offret tvingas att sitta på det i timmar.

Metoden användes av bland annat den ­hemliga polisen i Polen mot kritiker mot kommunistregimen.

Makthavarnas rädsla gör att tortyren fortsätter

Efter andra världskrigets grymheter hade världen fått nog av statligt sanktionerad brutalitet.

Generalförsamlingen i den nybildade världs­organisationen Förenta Nationerna utfärdade därför 1948 en deklaration, som fastslog ­individens rätt att slippa förföljelse och tortyr.

Hela 48 länder skrev under deklarationen, som i dag erkänts av i stort sett hela världen.

Ländernas stöd innebär emellertid inte att regimerna slutat utöva våld mot sina fiender.

Kina, El Salvador, Chile, Iran och Nicaragua, som alla anslutit sig till avtalet, är till exempel kända för att använda tortyr.

I synnerhet omsorg om den nationella säkerheten kan få ­länder att ”glömma” vad de har skrivit under.

På det hela taget har världssamfundet ­lyckats dåligt med att bekämpa tortyr.

Tvärt­emot bedömer den internationella oberoende organisationen Amnesty International att ­utövandet av statligt våld ökar.

Organisationen tog mellan 2009 och 2014 emot rapporter om tortyr i 114 länder, och man bedömer nu att tortyr tillämpas i större eller mindre utsträckning i 131 av världens 195 länder.

Psykisk terror används överallt i världen

På 1900-talet blev tortyren i mindre grad fysisk, men inte mindre grym. Det psykiska våldet antog nya former, som används på många håll i dag.

● Utestänga alla intryck: Genom att placera en person i ett helt mörkt eller vitt rum utan möbler eller andra föremål berövar man honom eller henne intryck från syn, hörsel och lukt.

Inte ens vakternas steg hörs, eftersom skorna har gummisulor. Isolation i en helt vit miljö, där även maten består helt av vita livsmedel som ris är väldigt effektivt.

Metoden användes av bland annat det iranska revolutionsgardet mot präst­styrets kritiker såsom journalister.

● Förödmjukelse är populärt: Förödmjukelser och kränkningar, som att tvinga offret att vara naken, dricka urin eller gå på alla fyra som ett djur, är en ­välkänd metod för att knäcka den fängslades vilja.

Denna typ av psykisk nedbrytning är en av de populäraste ­metoderna inom modern tortyr.

● Musik leder till stress: Hög musik skapar vibrationer i offrets kropp och leder till stress.

Effekten förstärks om samma musikstycke upprepas gång efter annan. Musiktortyr användes av bland annat USA under kriget i Irak.

● Grymma lögner är vardag: Oroväckande budskap är synnerligen ­effektiva mot fängslade som inte har någon annan kontakt med omvärlden än genom fångvaktarna.

De kan till exempel berätta att den fängslades barn eller andra nära familjemedlemmar har dött, att makan eller maken är otrogen, eller att vänner har angett den fängslade.

Framför allt sovjetiska KGB och östtyska Stasi ­tillämpade den här tortyrformen.

● Se döden i vitögat: Skenavrättningar är effektiva för att bryta ned den fängslade.

Det kan gå till så att bödeln håller en pistol mot huvudet på den fängslade och ger sken av att trycka av, eller så kan det inbegripa en större scen med många medverkande, som ser ut att förbereda en halshuggning eller en ­hängning.

Tortyrmetoden har visat sig effektiv i många hundra år. Islamiska staten, IS, brukar ofta genomföra fin­gerade halshuggningar av utlänningar som har tagits som gisslan.

● Sömnbrist är nedbrytande: Att hindra någon från att sova är en enkel, men synnerligen effektiv tortyrform, som efter några dagar leder till att den drabbade upplever halluci­nationer, ångest och oro.

En metod som ofta används av bland andra CIA är att låta den fängslade sova kort efter flera dagar utan sömn och sedan väcka vederbörande och genast inleda ett nytt förhör.

Studier på djur visar att lång tid utan sömn är livsfarligt.