5 september 1972, kl. 04.00
Olympiabyn, München
En liten grupp män samlas vid muren som omger OS-byn.
Åtta unga män i röda träningsoveraller går fram till en grupp berusade amerikanska idrottsmän som håller på att klättra över muren in till den olympiska byn.
OS i München har pågått i tio dagar och amerikanerna är inte de första som försöker smyga sig hem efter en runda på stan genom att klättra över muren just här, vid den obemannade porten 25A som är låst för natten.
De båda gängen börjar prata med varandra och den 19-årige Jamal Al-Gashey – uppvuxen i flyktinglägret Shatila i Beirut och uppfylld av en brinnande önskan att befria Palestina – hjälper en av amerikanerna upp på muren.
”Vi hoppar på dem. Vi har inget att förlora!” David Berger, israelisk tyngdlyftare
Amerikanen vänder sig om och drar Al-Gashey med sig över. De båda grupperna går småpratande in i OS-byn, säger godnatt och skiljs åt utan att någon lägger märke till dem.
Al-Gashey och hans sju kamrater sätter kurs mot Conollystrasse 31 – den byggnad mitt i OS-byn där den israeliska truppen bor.
I männens sportväskor ligger kpistar och de har gömt granater under kläderna. Männen är specialtränade palestinska terrorister ur gruppen Svarta september.
04.30 Conollystrasse 31, lägenhet 1
Sju israeliska idrottsmän sover djupt. Bara en av dem vaknar när en kopierad nyckel sticks in i låset på ytterdörren.
ossef Gutfreund stiger yrvaken upp ur sängen för att undersöka det märkliga ljudet. Barfota och endast iklädd underkläder går den 195 cm långe och 133 kg tunge brottningsdomaren ut i hallen.
I samma sekund som han kommer dit ser Gutfreund att ytterdörren öppnas.
Han får syn på de beväpnade männen utanför dörren.
”Ta skydd, grabbar!”
Gutfreund ropar till de andra och kastar sin väldiga kropp mot dörren för att pressa igen den. Tyngdlyftningstränaren Tuvia Sokolovsky rusar ut i hallen.
Han inser genast att det är dags att fly. Medan de tre beväpnade männen ursinnigt försöker rubba jätten Gutfreund, vrålar Sokolovsky för att varna resten av israelerna och springer tillbaka till sitt rum för att försöka öppna fönstret.
I panik krossar han karmen och hoppar barfota ned på marken i samma sekund som terroristerna lyckas öppna ytterdörren. Kulorna viner kring öronen på Sokolovsky medan han springer iväg.

Under skottlossningen flydde en idrottsman från Hongkong via balkongen för att komma undan.
De beväpnade männen i lägenheten tvingar ned Gutfreund på golvet, och han kan bara se på medan Svarta september-gruppen samlar ihop resten av israelerna och binder dem.
Brottningstränaren Moshe Weinberg hinner gå till motangrepp med en fruktkniv men terroristerna stoppar honom med ett skott. Kulan tränger in i hans ena kind och lämnar ett gapande köttsår när den går ut genom den andra.
04.30 Conollystrasse 31, lägenhet 3
Tre av terroristerna bevakar gisslan. Fem andra drar med sig den sårade Moshe Weinberg mot lägenhet 3. De ska ta fler gisslan.
Landslagsbrottaren Gad Tsabari undrar vad det är för liv utanför sovrumsdörren. Han har väckts av ljudet av ett skott men lagt sig ned igen i tron att han bara har drömt.
Mer nyfiken än rädd stiger han nu upp ur sängen, försiktigt för att inte väcka rumskompisen.
Utanför dörren möter Tsabari en terrorist i gul tröja som har kpisten riktad mot brottarna Eliezer Halfin och Mark Slavin.
Den beväpnade mannen beordrar genast de tre israelerna att ställa sig på rad. Flera av idrottsmännen i lägenheten sticker ut huvudet och undrar vad som pågår.
De kommenderas ned för trappan där tyngdlyftarna Yossef Romano och Zeev Friedman redan hålls i schack av en beväpnad man. Bredvid dem trycker Moshe Weinberg en tygtrasa mot sin blodiga kind.

Tyskarna hade ägnat sig mer åt att designa OS-maskoten Waldi än åt att garantera säkerheten under spelen.
Spelen skulle visa upp ett leende Västtyskland
Tyskarna ville jaga bort nazistspöket för gott genom ett festligt idrottsarrangemang.
Säkerhetspersonalen i OS-byn utgjordes därför endast av 2 000 vakter i blå byxa och jacka, vit skjorta och gubbkeps – beväpnade med walkie-talkies.
Inga uniformer eller vapen. Budskapet var tydligt: Västtyskland var inget krigiskt land.
Tyskarna hade planerat andra märkligare sätt att hantera eventuella oroligheter: kvinnliga poliser skulle dela ut blommor, kanoner skulle skjuta ut godis. Och det lustigaste av allt: taxar, samma ras som maskoten, skulle läras upp i att omringa eventuella bråkstakar och skälla för att locka till skratt.
”Vi hoppar på dem”, säger David Berger. ”Vi har ingenting att förlora!” Men terroristerna är förberedda.
En av dem förstår hebreiska och trycker genast sitt vapen i magen på Tsabari. Med händerna bakom nacken förs israelerna till lägenhet 1.
I samma stund som gruppen kommer in i entrén tar Tsabari chansen. Han knuffar undan en av terroristerna och rusar nedför trappan till parkeringskällaren.
Terroristerna skjuter efter honom men brottaren springer i sicksack mellan betongpelarna och klarar sig oskadd.
I samma ögonblick som Tsabari sticker iväg går den sårade Moshe Weinberg till angrepp igen. Han kastar sig över den 19-årige Mohammed Safady och ger honom ett slag i ansiktet, så hårt att den unge palestinierns käke knäcks och flera tänder lossnar.
En av de andra terroristerna avlossar genast en svärm av kulor rakt i bröstet på Weinberg. Han dör omedelbart.
VIDEO – Se platsen där terroristerna slog till:
05.00 Hemma hos polischefen
Münchens polischef, Manfred Schreiber, vaknar av telefonen.
Manfred Schreiber kallas för ”sheriffen” i München eftersom han alltid får tag på den han jagar. Nio år tidigare blev han Västtysklands yngste polischef efter att ha löst en serie komplicerade brott.
Schreiber informeras om situationen i OS-byn och ger genast order om att området kring israelernas lägenhet ska spärras av.
Sedan ringer han till Bayerns inrikesminister Bruno Merk, och därefter åker han med blåljus och sirener genom Münchens folktomma gator mot den olympiska byn.
05.10 Conollystrasse 31
En polisman närmar sig den ockuperade trappan.
En polisman närmar sig försiktigt Conollystrasse 31 med händerna i luften. Just när han tittar upp mot fyravåningsbyggnaden öppnas ett fönster och två papperslappar kastas ut.
Polisen plockar upp dem och skyndar iväg med terroristernas krav: 234 palestinska fångar ska friges ur israeliska fängelser, plus två ur tyska – nämligen Andreas Baader och Ulrike Meinhof, ledarna för den västtyska terroristgruppen Röda armé-fraktionen som samarbetar med palestinska terrorgrupper.
Fristen är satt till kl. 09.00. Därefter kommer en person ur gisslan att avrättas varje timme tills kraven uppfylls.
En kvart senare står en annan polisman utanför porten till Conollystrasse 31. Ut kommer en man i ljusa safarikläder och hatt. Han har mörka solglasögon och ansiktet är insmort med skokräm.
Han kallar sig ”Issa” och ger tecken över axeln till sina män inne i lägenheten.

Terroristernas ledare ”Issa” formulerade gruppens krav för de västtyska förhandlarna.
De släpar ut Moshe Weinbergs lik på gatan och slänger det framför polismannen. Ena sidan av Weinbergs ansikte saknas och terroristernas kulor har fläkt sönder bröstkorgen.
07.15 Olympiabyn
Medan de första rapporterna om terrordådet sprids i radio och tv världen över samlas tyska tjänstemän och politiker till krismöte.
I källaren under den olympiska administrationsbyggnaden sitter en grupp män i möte: förutom polischefen Manfred Schreiber är det bland andra chefen för den olympiska byn Walter Tröger och den västtyske inrikesministern HansDietrich Genscher som flugit dit från Bonn.
Trots att inrikesministern är den i rummet som har högst rang är det på grund av Västtysklands federala författning inte han som bestämmer, utan myndigheterna i Bayern.
Gruppen beslutar att tillsätta en kriskommitté ledd av Bayerns inrikesminister Bruno Merk.
Så kommer besked från Tel Aviv: Israelerna vägrar förhandla. Premiärminister Golda Meir ger inte efter för terroristernas utpressning.
08.45 Conollystrasse 31
Tyskarna inser att de behöver mer tid och skickar förhandlare till Conollystrasse.
När endast en kvart återstår av tidsfristen närmar sig polischef Schreider byggnaden tillsammans med OS-byns chef Walter Tröger och A.D. Touny, egyptisk medlem i Internationella Olympiska Kommittén. Kanske kan han – araber emellan – vinna palestiniernas förtroende.
En man med rånarluva över ansiktet står på balkongen på andra våningen med en kalasjnikov riktad mot de tre männen.
Issa märker att någonting är fel. Han sträcker fram sina händer. I den ena ligger en handgranat och han har tummen i sprinten.
Ut genom porten kommer mannen i safarikläderna, Issa. Korthugget upprepar han terroristernas krav.
I Schreiders öron låter det som en ramsa som palestiniern lärt sig utantill. Polischefen tycker att han verkar psykiskt sjuk.
Sedan tar egyptiern Touny ett steg framåt och berättar för Issa att regeringarna i Tel Aviv och Bonn är fullt upptagna med att behandla hans krav. Samtidigt tänker Schreiber frenetiskt: Skulle han kunna övermanna Issa?
Issa märker att någonting är fel. Han sträcker fram sina händer. I den ena ligger en handgranat och han har tummen i sprinten.
”Om du rör mig spränger jag oss båda i luften”, säger han lugnt. Issa har uppenbarligen räknat med vissa förseningar och låter sig övertalas till att förlänga fristen till kl.12.00.
09.00 Olympiabyn
Olympiabyn vaknar till en ny dag medan paniken sprider sig hos myndigheterna.
Under dagens lopp förvandlas OS-byn till en scen för absurd teater. Några idrottsmän värmer upp, andra ligger och solar sig på gräsmattorna inte långt från Conollystrasse.
Tusentals nyfikna har samlats utanför muren kring OS-byn för att följa dramat. Omkring 3 500 personer tittar på volleybollmatchen Västtyskland–Japan, och tv-stationerna rapporterar växelvis från tävlingarna i dressyrridning och gisslandramat.

Världspressen följde gisslan-dramat på tryggt avstånd och hela förloppet direktsändes i tv.
Inte förrän klockan 11 avbryter OS-kommittén dagens tävlingar.Paniken börjar sprida sig hos myndigheterna. Alla förhandlingsförsök har misslyckats.
Varken Israels regering eller Svarta september tänker backa. Issa låter sig emellertid inte skrämmas när polischef Schreider poängterar att Issa ”inte kan räkna med att komma levande ur detta”.
Det enda tyskarna lyckas med är att övertala terroristerna att vänta med att skjuta gisslan – fristen förlängs till klockan 13, sedan till klockan 15 och slutligen till klockan 17.
16.40 Conollystrasse 31
Tyskarna försöker förlänga terroristernas frist en gång till – men då byter Issa taktik.
Issa är rasande när han går ut på gatan för att möta de tyska tjänstemännen. Hela dagen har tyskarna kommit med ursäkter:
Först behövde de mer tid för att kontakta Israel. Sedan kunde israelerna inte hitta fångarna i fängelserna. Nu har palestiniern fått nog.
”Oss lurar ni inte!” ropar Issa och pekar på tyskarna. ”Ni tror att ni kan driva med oss!” Issa, som egentligen heter Luttif Afif, har kommit till Västtyskland 1958 för att läsa till ingenjör. Han är förlovad med en tyska och talar språket flytande.
Sedan han skrev in sig i Yassir Arafats Fatah-rörelse 1966 har han varit i Mellanöstern flera gånger för att slåss mot Israel. Fatah-ledare grundade Svarta september år 1971 och Issa är handplockad som ledare för gisslanaktionen.

Militanta palestinier kämpade mot Jordaniens armé men förlorade.
Svarta september uppkallat efter jordanskt blodbad
Terrororganisationen skulle kämpa för en självständig palestinsk stat.
Jordaniens kung Hussein fick nog av palestinska gerillagrupper som använde flyktinglägren i hans land som bas för terrorattacker och flygplanskapningar.
Den 17 september 1970 satte han in stridsvagnar mot gerillan. Det var mycket osäkert hur slaget skulle sluta. Tusentals israeliska soldater – och 12 000 amerikanska fallskärmssoldater – stod beredda vid gränsen om palestinierna skulle segra.
Syrien försökte blanda sig i kampen på palestiniernas sida med stridsvagnar men slogs ut av kung Husseins flygvapen. Palestinierna kämpade hårt från hus till hus men den jordanska armén segrade.
Minst 4 000 gerillamän dödades och många palestinier flydde.
Flera palestinska ledare kände sig förrådda av arabvärlden och tog initiativet till organistaionen Svarta september, vars första aktion var att skjuta Jordaniens premiärminister i november 1971.
Året därpå låg gruppen bakom flera mord, en flygkapning och attentat mot företag som samarbetade med Israel.
Han har förberett sig minutiöst i flera månader; han och hans närmaste man Yussuf Nazal har till och med arbetat i OS-byn under falsk identitet.
”Vi gör allt som står i vår makt här i Tyskland”, säger inrikesminister Genscher. ”Vi har uppfyllt alla de krav som vi har kunnat tillmötesgå. Vi är beredda att lyssna till alla andra krav ni kan tänkas ha.”
Issa tar fram en cigarrett och drar ett djupt bloss medan han funderar. Han har uppnått ett av sina mål: att Palestinas sak ska få uppmärksamhet.
Issa går in i lägenheten. När han kommer ut igen säger han till tyskarna att läget har förändrats: Gruppen vill flyga till Kairo för att lösa krisen där. Issa vill ha två flygplan inom en timme.
Tyskarna är chockade.
De vet att Israel aldrig kommer att tillåta att gisslan lämnar Västtyskland – och tyskarna själva är inte heller förtjusta i tanken. De tyska förhandlarna erbjuder pengar, fri lejd och rentav sig själva som gisslan, men Issa är orubblig. Till sist går tyskarna med på att ha ett flygplan klart klockan 19 – men bara om de först får tala med gisslan.
17.05 Conollystrasse 31
Tyskarna övertalar Issa att släppa in deras representanter i lägenheten.
Inrikesminister Hans-Dietrich Genscher går in genom porten till Conollystrasse 31 och upp för trappan följd av Walter Tröger, chef för OS-byn.
Issa vägrar släppa in poliser i lägenheten. Polischef Schreiber har bett Tröger och Genscher att registrera alla detaljer så noga som möjligt; det kan bli avgörande under ett eventuellt fritagningsförsök.
Två terrorister med kpistar vaktar rummet där gisslan befinner sig. De öppnar dörren och möts av en vidrig syn: Väggarna är fulla med kulhål och blodstänk.
Mitt i rummet ligger den döde tyngdlyftaren Yossef Romano i en blodpöl.
Terroristerna dödade honom när han liksom Moshe Weinberg försökte göra motstånd på morgonen.
Stanken är olidlig. Vid fönstret sitter brottningsdomaren Yossef Gutfreund bunden på en stol och på två sängar sitter åtta andra israeler, alla med bundna händer.
Alla nio ser på Genscher och Tröger med en blandning av hopp och förtvivlan i blicken.
Israelerna säger att de är villiga att gå ombord på ett plan till Kairo om man kan garantera deras säkerhet. Sedan tvingar de maskerade terroristerna ut Genscher och Tröger ur lägenheten.
Upplevelsen gör ett starkt intryck på Genscher.
”De menar allvar, verkligen allvar”, berättar han chockad för sina kolleger. Till Schreiber säger han och Tröger att det bara finns fem terrorister i lägenheten – men det är fel.
18.00 Olympiabyn
En riskabel polisinsats har påbörjats.
”Ducka, ducka!” Åskådarna utanför OS-byn är spända. I snart en och en halv timme har de kunnat se hur polisen Heinz Hohensinn och tolv av hans kolleger ur en av Münchenpolisens specialstyrkor kryper omkring på taket på Conollystrasse 31.
Varken Hohensinn eller hans kolleger är utbildade i hur man hanterar terrorister och för den 30-årige polismannen verkar detta vara en ovanligt usel plan.
Polismännen på taket har lossat locken på ventilationsschakten för att kunna krypa ned och befria gisslan. Nu väntar de bara på klartecken.

En västtysk polis smög sig på gisslantagarna. Han visste inte att de såg honom på direktsänd tv.
Plötsligt står Issa utanför byggnaden och ropar. Han hotar att avrätta två personer ur gisslan om inte polismännen försvinner omedelbart.
Snart kommer ett meddelande över radion till poliserna på taket: ”Skynda er ned igen.” På en kulle utanför muren står en grupp kameramän. De har filmat alltihop och inne i lägenheten har Issa – liksom miljoner andra tv-tittare – kunnat följa polismännens minsta rörelse i direktsänd tv.
20.50 Conollystrasse 31
En desperat Genscher har övertalat Issa att vänta till kl. 21 med att få flygplanet.
Västtysklands inrikesminister Genscher har tillsammans med OS-byns chef Tröger, Bayerns inrikesminister Bruno Merk och polischefen Schreiber talat om för Issa att det nu står två helikoptrar klara att flyga gruppen till flygplatsen där ett flygplan väntar.
När tyskarna talar om för Issa att gruppen måste gå 200 meter till helikoptrarna insisterar han på att få inspektera vägen först. Det var inte meningen.
Vägen till helikoptrarna går genom den mörka parkeringskällare som brottaren Gad Tsabari flydde genom tolv timmar tidigare. Mellan bilar och betongpelare gömmer sig flera tyska poliser beredda att övermanna terroristerna.
När Issa går ned i garaget tillsammans med tyskarna känner sig Schreiber tvungen att förvarna sina män: ”Skjut inte! Detta är bara en övning!”
Issa vänder på klacken och kräver att bli transporterad till helikoptrarna med buss.
Sen kväll Fürstenfeldbrucks flygplats
Tyskarna förbereder en obehaglig överraskning för terroristerna.
Polismannen Heinz Hohensinn befinner sig ännu en gång mitt i en osäker tysk plan. Inne i den Boeing 727 som tyskarna tänker ställa till terroristernas förfogande håller han nu på att leta efter ett bra gömställe.
Han och 15 andra har ”blivit utsedda att anmäla sig frivilligt”, som en av polismännen senare beskrev det.
Hela dagen har tyskarna trott att terroristerna var fem till antalet. Nu kan inrikesministern räkna till åtta.
Planen är att de beväpnade poliserna ska övermanna terroristerna när de kommer in i planet. Poliserna är klädda som Lufthansa-personal – vissa mer än andra: Flera av dem har bara fått en Lufthansa-skjorta att ha till uniformsbyxorna.
Hohensinn tycker att det är rena självmordsuppdraget: Flygplanet är fulltankat, terroristerna har granater, och varken stolar eller flygplanskroppen skyddar mot kulor.
Poliserna röstar om huruvida de ska genomföra planen. Alla röstar emot och de lämnar planet.
Nu finns det bara fem krypskyttar som kan stoppa terroristerna. Ingen av dem är specialutbildad i prickskytte och de har varken skottsäkra västar eller walkie-talkies. Tre står på taket på avgångshallen, en sitter bakom en mur och en bakom en parkerad skåpbil.
22.03 Conollystrasse 31
Svarta september-gruppen gör sig redo att lämna OS-byn.
Terroristerna viftar nervöst med sina kpistar medan de knuffar sina israeliska gisslan in i den mörkgröna bussen, tre åt gången. Alla israeler bär ögonbindel.
Hans-Dietrich Genscher räknar terroristerna.Hela dagen har tyskarna trott att de bara var fem. Nu ser han åtta – och det finns bara fem krypskyttar på flygplatsen i Fürstenfeldbruck.
Framme vid helikoptrarna går Issa lugnt ur bussen med en stor ficklampa i handen. Han granskar helikoptrarna noga och klättrar till och med upp på taket på dem.
Inför surrande tv-kameror och fotoblixtar skickar Issa in tre terrorister och fyra israeler i den ena helikoptern. Medan den startar jagar Issa in de övriga i den andra helikoptern och hoppar själv in.
Sedan lyfter helikoptrarna och försvinner västerut med blinkande röda lampor mot natthimlen.
22.30 Flygplatsen Fürstenfeldbruck
Medan terrorister och gisslan flyger en omväg kommer tyska myndigheter och två män från israeliska säkerhetstjänsten till flygplatsen.
Chefen för den israeliska säkerhetstjänsten, Zvi Zamir, tror knappt sina ögon när helikoptern landar i beckmörkret framför den lilla byggnaden på militärflygbasen: Tyskarna har inte ens skaffat strålkastare så att deras egna prickskyttar kan sikta ordentligt!
Zamir har kommit från Israel tidigare på kvällen, tillsammans med säkerhetsagenten Victor Cohen som har erfarenhet av att förhandla med terrorister.
Från första början har israelerna känt sig ovälkomna, särskilt av de tyska myndigheterna, men Zamir har trots allt litat på att tyskarna vet vad de gör. Nu börjar han tvivla.

Mannen som planerat terrordådet i München, Abu Daoud, straffades aldrig av Israel.
Israels hämnd gick snett
Israels militär och säkerhetstjänsten Mossad låg bakom en flerårig jakt på de terrorister som judarna förknippade med Münchenmassakern.
Den 10 april 1973 satt den israeliske elitsoldaten Ehud Barak utklädd till kvinna i en bil på väg in mot centrala Beirut. Han bar peruk och ett tjock lager smink, och i bh:n hade han handgranater.
Barak ledde en grupp specialutbildade elitsoldater på topphemligt uppdrag: De skulle döda tre palestinska ledare som Israel ansåg var ansvariga för München-massakern.
En halvtimme senare lämnade agenterna Libanon i en racerbåt.
Bakom sig lämnade de liken av de palestinska ledarna samt den enes hustru och tre livvakter, en oskyldig italiensk turist och flera libanesiska poliser.
Aktionen var kulmen på Israels hämnd mot Svarta september.
Sedan München-massakern hade Israel bombat PLO-kontor i Syrien och Libanon, förstört militanta palestiniers hem, skickat brevbomber till flera palestinska toppar och även likviderat folk i Europa.
Aktionerna, som kallades ”Operation Guds vrede”, slutade dock förödmjukande för israelerna – de jagade Svarta septembers operationelle ledare, Ali Hassan Salameh, i Norge men råkade döda fel person. Mossad-agenterna greps och hamnade i fängelse och Israels internationella anseende fick sig en knäck.
Elitsoldaten från Beirut-aktionen, Ehud Barak, blev premiärminister år 1999.
Genom ett fönster i flygplatsbyggnaden ser Zamir terroristernas helikoptrar landa bara hundra meter därifrån.
De fyra tyska besättningsmännen har lovats fri lejd men nu håller terroristerna ändå kvar dem medan Issa och Yussuf Nazal går 150 meter bort för att inspektera den parkerade Boeing 727:an.
Även om poliserna lämnat planet känner Issa genast att någonting är skumt med det tomma planet. Ropande småspringer han och Nazal tillbaka mot helikoptrarna.
Då öppnar tyskarna eld. Zamir ser med fasa på hur hela scenen blir till ett enda kaos. De båda terrorister som bevakar helikopterbesättningarna faller till marken, och piloterna springer iväg.
Issa och Nazal springer i sicksack för att komma undan kulorna. Nazal träffas i benet och faller men Issa kastar sig in i mörkret under den närmaste helikoptern tillsammans med fyra andra terrorister.
Zvi Zamir ser bara mynningsflammorna när palestinierna skjuter vilt omkring sig. De tyska poliserna skjuter i panik mot allt som rör sig – även direkt mot helikoptrarna.
Tyskarnas sätt att hantera situationen gör Zamir rasande. Den enda lösning han kunde se var att storma terroristerna med en väldig polisstyrka. Gång på gång frågar han Genscher vad tyskarna har tänkt sig.
”Detta är en bayersk angelägenhet. Vi kan inte göra någonting”, blir svaret. Då ingriper Zamir själv. Han får tag i en megafon och rusar upp på taket tillsammans med Victor Cohen.
”Sluta skjuta!” ropar Cohen på arabiska. ”Planet står klart för er, som ni ville!”
Terroristerna svarar med ett kulregn och de båda männen måste kasta sig ned på taket för att inte bli träffade.

Tyskarna lät sig utpressas till att frige tre terrorister under en flygkapning.
Överlevande terrorister blev fria
År 1972 frigav Västtyskland de tre fängslade Münchenterroristerna. Året därpå bildade tyskarna antiterrorstyrkan GSG-9 för att kunna sätta hårt mot hårt i framtiden.
Redan den 29 oktober 1972 agerade Svarta september för att få ut sina fångar ur tyskt fängelse.
Två palestinska terrorister kapade ett Lufthansa-plan på väg från Damaskus till Frankfurt och krävde att de tre överlevande München-terroristerna skulle friges.
Tyskarna var inte sena att göra sig av med sina oönskade gäster, som ännu inte ställts inför rätta i tysk domstol.
Samma kväll landade Jamal Al-Gashey, Adnan Al-Gashey och Mohammed Safady därför i Tripoli i al-Khadaffis Libyen, där de hyllades som arabiska hjältar.
Flera journalister har spekulerat i om Västtyskland självt avtalat flygkapningen för att bli av med de problematiska fångarna.
Efter händelserna i München bildades år 1973 antiterrorstyrkan GSG-9; tyskarna insåg att de behövde en särskild enhet för terrorbekämpning.
GSG-9 kom snart att betraktas som en av världens mest effektiva antiterrorstyrkor.
23.00 Utanför flygplatsen
Längs flygbasens staket står stora grupper av journalister och nyfikna civilpersoner.
Mängder med Münchenbor med barn, filtar, termosar och fällstolar har kört till Fürstenfeldbruck för att följa dramat.
De är så många att det blivit trafikstockning på vägarna. Fyra pansarklädda polisfordon på väg till undsättning i kampen mot terroristerna sitter fast i kön.
Stämningen har varit nervös sedan de första kulorna kom vinande över staketet och förvandlade picknicken till en fasa.
Plötsligt ställer sig en åskådare, iklädd den officiella OS-kepsen, upp framför journalisterna och börjar av okänd anledning ropa:
”Allt är okej! Gisslan är fri!” Ryktet sprider sig som en löpeld.
Bayersk polis rapporterar det till sina högkvarter som ett faktum och kl. 23.31 sänder Reuters ett telegram: ”Alla israeler i gisslan fria!” Snart tror hela världen att gisslan är fri.
00.01 Flygplatsen Fürstenfeldbruck
Skottlossningen har pågått i drygt en timme. När pansarfordonen kommer går allting fort.
Åsynen av de fyra pansarklädda polisbilarna orsakar panik hos terroristerna. En av dem skjuter plötsligt fyra av israelerna inne i den ena helikoptern.
Sedan hoppar han fram, osäkrar en handgranat och kastar in den i helikoptern. I samma sekund rusar Issa fram ur skuggan under den andra helikoptern och öppnar eld mot flygplatsbyggnaden.

En av de båda helikoptrar som gisslan och terroristerna befann sig i sprängdes i småbitar.
Prickskyttarna på taket besvarar elden, men för sent: I samma ögonblick som två terrorister faller döda till marken exploderar den ena helikoptern i ett inferno av eld.
Ännu en terrorist kommer fram ur mörkret under den andra helikoptern. Han vänder sig och skjuter ihjäl de sista fyra israeliska idrottsmännen. Deras dödsskrik hörs in i flygplatsbyggnaden där tyskarna hjälplöst ser på.
En av terroristerna, Khalid Jawad, försöker fly. Han faller till marken när en av polisens krypskyttar skjuter ned honom på nära håll.
Det finns fler terrorister kvar under helikoptern och skjutandet pågår ända till klockan halv ett på natten.
”Jag har dåliga nyheter. Ingen ur den israeliska gruppen är vid liv.” - Israels underrättelsechef, Zvi Zamir
När kulregnet upphört springer Zvi Zamir, Victor Cohen och flera förtvivlade tyska tjänstemän mot helikoptern i hopp om att finna överlevande. Men i den sprängda helikoptern finns bara fem förkolnade lik.
I den andra sitter de sista fyra israelerna med bundna händer, genomborrade av terroristernas kulor. Även fem terrorister och en tysk polis har dött under skottväxlingen.
Tre terrorister har kommit undan, men de grips innan de hunnit lämna flygplatsen.
Cirka 03.00 Tel Aviv
Telefonen ringer hos Golda Meir – Israels premiärminister.
”Golda ...”, säger Zvi Zamir. ”Jag har dåliga nyheter. Jag har nyss kommit från flygplatsen ... Ingen ur den israeliska truppen är vid liv.”

Totalt elva israeliska idrottare och tränare dödades under OS 1972. Flera av dem gjorde motstånd gentemot terroristerna.
Golda Meir tror inte sina öron. För ett par timmar sedan skålade hon för att gisslan var fri.
”Men nyheterna på tv ...”, protesterar hon.
”Golda”, avbryter Zvi Zamir. ”Jag har sett dem.”
Kl. 03.17 sänder Reuters ut ett nytt telegram: ”Extra! Alla i den israeliska gisslan är döda.”