Suverän inblick i seriemördarens hjärna
Netflix-serien Mindhunter är en befriande oblodig skildring av USA:s värsta seriemördare genom två FBI-agenter som vigde sina karriärer åt att förstå dem.
I serien söker två FBI-agenter upp USA:s värsta seriemördare för att lära sig att förstå hur de tänker.
Under 1970- och 1980-talet ledde John Douglas och Robert Ressler en specialenhet inom FBI, som var först med att ta fram psykologiska profiler av USA:s mest ökända mördare.
Douglas och Ressler arbetade utifrån devisen att ”man måste förstå en mördare för att kunna fånga en mördare”, och de intervjuade sammanlagt 36 seriemördare – från Ted Bundy till Edmund Kemper.
John Douglas och Robert Resslers arbete revolutionerade inte bara FBI:s utredningsmetoder utan gav även inspiration till populära Hollywoodfilmer om seriemördare som När lammen tystnar och Se7en.
I Netflix-serien ”Mindhunter” skildrar regissören David Fincher det banbrytande arbete som Douglas och Ressler utförde med att profilera USA:s värsta mördare.
FBI-agenterna i serien är två fiktiva karaktärer vid namn Holden Ford och Bill Tench, men är tydligt baserade på verklighetens FBI-agenter.
”Mindhunter” fick dessvärre endast två säsonger, men de 19 avsnitten framstår som ett praktverk inom krim-genren – och ett förträffligt bevis för att man inte behöver frossa i makabra mord för att få tittarnas blod att frysa till is.
Mördare hade sex med huvud
”Mindhunter” bygger på boken Mindhunter: Inside the FBI’s Elite Serial Crime Unit, skriven av John Douglas. Han fungerade som manuskonsult till serien, och dialogerna är ofta tagna direkt från Douglas anteckningar och minnesbilder.
Det gör samtalen med de inspärrade seriemördare som serien kretsar kring autentiska och kliniskt rensade från klumpiga Hollywood-klichéer.
Här finns ingen ”good cop, bad cop”-rutin eller spritt språngande galna seriemördare med gudskomplex.
Serien: FBI-agents son är en seriemördare in spe
I säsong två får FBI-agenten Bill Tench reda på att hans adoptivson är inblandad i mordet på ett spädbarn. Mordet begås av några äldre pojkar, medan FBI-agentens son tittar på – och blir upphetsad av mordet.
Verkligheten: Pojkar dödade spädbarn
Inget av FBI-agentens tre barn var inblandat i något mord, men 1971 slog två unga pojkar ihjäl ett spädbarn i San Francisco.
Tvärtemot är mördarna ofta skrämmande just för att de utåt sett verkar så oerhört normala. Det är en av seriens starkaste poänger: Ondskan har sällan formen av ett groteskt monster. Den rör sig obemärkt bland oss utan att göra något väsen av sig – förrän det är för sent.
Ett bra exempel är seriemördaren Edmund Kemper, som spelar en avgörande roll i FBI-agenternas profileringsarbete.
Kemper är en charmig och intelligent jätte med en utstrålning som en sankt bernhardshund – tills vansinnet plötsligt blossar upp bakom de tjocka glasögonen och avslöjar hans sanna natur.
När Edmund Kemper till exempel berättar om hur han skar halsen av sin mor och sedan hade oralsex med det avhuggna huvudet, gör han det i ett lugnt och sansat tonläge. Han är inte mer berörd än om han hade pratat om en promenad i parken.
Serien: Allt skrivs ner
De båda FBI-agenterna antecknar för glatta livet när de intervjuar seriemördarna. Ibland spelar de in samtalen med de fängslade förbrytarna för att få med alla detaljer.
Verkligheten: Antecknade efter intervjun
Enligt verklighetens Ressler och Douglas använde de diktafon vid endast ett tillfälle under de många timmar som de intervjuade de totalt 36 inspärrade seriemördarna.
Mötet med den skrämmande Edmund Kemper är så påfrestande för John Douglas alter ego i serien, Holden Ford, att han drabbas av en ångestattack efteråt. Något liknande hände med John Douglas, som fick diagnosen PTSD efter att i åratal ha stått öga mot öga med USA:s värsta seriemördare.
I andra säsongen av ”Mindhunter” höjer serien sig och utvecklas till en skarp kritik av USA:s institutionaliserade rasism. Det inträffar när FBI-agenterna sommaren 1979 skickas till Atlanta, där hela staden desperat jagar en barnamördare.
Myndigheterna försöker tysta ner morden för att inte solka stadens rykte, och polisen prioriterar medvetet ner dåden, eftersom offren är fattiga – och svarta.
Barnamorden i Atlanta är tagna direkt från verkligheten, precis som myndigheternas negligering av de svarta offren – en tendens som blev tydligt även när seriemördaren Jeffrey Dahmer härjade under 1990-talet. Eftersom Dahmer var vit och bodde i ett fattigt kvarter med mestadels svarta invånare struntade polisen länge i att undersöka hans lägenhet, som var fylld med avhuggna kroppsdelar från offren.
Serien: Bestialisk seriemördare lurar i skuggorna
Genom hela säsong två ser vi den ökände seriemördaren Dennis Rader BTK (Bind, Torture, Kill) figurera i skuggorna.
Verkligheten: BTK greps 2005
”Mindhunter” förlängdes dessvärre aldrig med en tredje säsong, så stora delar av BTK-mördarens historia berättas aldrig. Den sadistiske seriemördaren härjade i årtionden, innan han till slut greps 2005. Vid det laget hade han dödat minst tio personer.
Serien tränger in i huvudet
”Mindhunter handlar mer om att komma in i folks huvuden än om att skära av huvuden”, skrev The New York Times i sin recension av serien. Det tackar vi för.
Med ”Mindhunter” har David Fincher skapat ett av de mest realistiska och nervpirrande verken om fenomenet seriemördare nästan helt utan att spilla något blod.
