Tretton spioner som skrev livsfarlig historia

Sorge skaffade sig snabbt kontakter på tyska ambassaden i Tokyo. Bland annat blev han god vän med den tyske ambassa­dören Eugen Tott, som ofta bad om Sorges synpunkter och därmed försåg den sovjetiske agenten med viktig information.

Richard Sorge byggde också upp ett nätverk bland stadens västerlänningar. Inför dem var han journalist för flera tyska tidningar, Kinaexpert, en skarp analytiker med doktorsexamen i politik från universitetet i Hamburg, en underhållande dryckesbroder och övertygad nazist.

Det var bara det sistnämnda som inte stämde, och det började man misstänka i Berlin år 1941.

Tyskarna skickade den hårdföre nazisten Josef Meisinger till Tokyo för att nosa upp Tredje rikets fiender och ­syna Sorge i sömmarna. Men nazisten blev i stället en av den charmige spionens dryckesbröder – och ännu en viktig informant.

Ett av Sorges största scoop kom från den tyske militärattachén i Tokyo, när han 1941 berättade att Hitler tänkte anfalla Sovjetunionen.

Redan i mars försökte Sorge varna Moskva, och den 15 mars upprepade han varningen via radio. Men Stalin litade på icke-angreppspakten med Hitler och lär ha kallat Sorge ”den skitstöveln som driver butiker och bordeller i Japan och påstår att Tyskland tänker anfalla oss den 22 juni”.

Stalin fick ångra sitt uttalande när 3,7 miljoner tyska soldater i juni 1941 stormade fram österut.

Sovjet kände inte till Sorge

Sorges spionkrets låg även bakom de första rapporterna om pakten mellan Tyskland och Japan, och att Japan bara tänkte anfalla Sovjet om tyskarna lyckats inta Moskva eller Stalingrad. Den 4 oktober 1941 kom beskedet: ”Japan går ut i krig mot USA denna eller nästa månad.”

Den informationen blev Sorges sista till Moskva. Två månader senare – den 7 december – angrep japanska plan Pearl Harbor. Sam­tidigt hade Sorge gripits av den japanska underrättelsetjänsten.

Trots tortyr vägrade han erkänna att han var agent för Sovjet, som inte heller kändes vid honom. På förmiddagen den 7 november 1944 gick en samlad Richard Sorge till galgen i Sugamo-fängelset.

2. Östtysk spion fällde Västtysklands kansler

Den östtyske agenten Günter Guillaume medgav det själv senare: Det låg inte alls i Östtysklands intresse att Willy Brandt tvingades lämna posten som Västtysklands förbundskansler år 1974.

Den socialdemokratiske kanslern förde nämligen en försonlig politik gentemot den sovjet­dominerade delen av Tyskland, DDR.

Men Brandt tvingades ta konse­kven­serna av att hans närmaste man under flera år hade försett DDR:s ­underrättelsetjänst, Stasi, med massor av information om det politiska livet i Förbundsrepubliken.

Spionutväxling

De äkta makarna Günter och Christel Guillaume emigrerade från Öst- till Västtyskland år 1956.

På order från Stasi arbetade sig Günter Guillaume upp inom det socialdemokratiska partiet och slutade som förbundskansler Brandts allra närmaste medarbetare med tillgång till Västtysklands allra hemligaste uppgifter.

Under en resa till Norge tog Guillaume med sig en hel resväska med hemliga dokument, bland annat om NATO:s kärnvapenstrategi och brev från USA:s president Richard Nixon till Willy Brandt. Allt lämnades över till östtyska kurirer.

Det västtyska kontraspionaget hade fattat misstankar mot Günter Guillaume redan 1969, men varnade aldrig Willy Brandt och började inte övervaka makarna Guillaume förrän 1973. Makarna greps 1974 och en chockad Willy Brandt valde att avgå.

Günter Guillaume dömdes till 13 års fängelse och Christel till åtta, men båda utväxlades mot tillfångatagna väst-spioner år 1981. I DDR hyllades Guillaume som hjälte och fick bland annat jobb som spiontränare. Han dog den 10 april 1995 i Berlin.

3. Violette blev britternas hjältinna

Den undersköna Violette Szabo var bara 21 år när hon 1942 erbjöd brittiska SOE (Special Operations Executive) sina tjänster.

Organisationen, grundad av Churchill, skulle bistå motståndsrörelserna i de ockuperade länderna. Szabo var en perfekt kandidat för uppdrag i Frankrike; hon hade en fransk mor och talade språket flytande.

Hos SOE lärde hon sig hantera vapen och sprängmedel, gå i närstrid med eller utan vapen, radioteknik och hemliga koder. I april 1944 var hon redo. Hon släpptes ned i fallskärm över den franska staden Cherbourg intill Engelska kanalen.

Under täcknamnet ”Louise” organiserade hon stadens motståndsrörelse, saboterade järnvägar och broar och spionerade på vapen- och ammunitionsfabriker som britterna därefter bombade. Efter 25 dagar på fransk mark återvände hon med flygplan hem till Storbritannien.

Kort efter D-dagen den 6 juni 1944 sändes hon tillbaka till Frankrike. Den här gången saboterade hon de tyska kommunikationslinjerna men efter fyra dagar hamnade hennes motståndsgrupp i eldstrid vid en tysk vägspärr.

Hon skadades men lyckades barrikadera sig i ett hus, och höll ensam stånd i flera timmar innan hon övermannades. Hon förhördes i fyra dagar och flyttades därefter till Paris där Gestapo torterade henne – men hon avslöjade fortfarande ingenting.

Szabo fördes till koncentrationslägret Ravensbrück i augusti 1944. Här dog 92000 kvinnor, men Szabo höll ut och hjälpte sina svagare medfångar. Hon avrättades den 5 februari 1945.

4. Verklighetens agent 007 skulle mörda Lenin

Redan som 18–19-åring inledde ryssen Salomon Rosenblum sin karriär som förklädnadens mästare.

Tsarens fruktade polis hade luskat reda på att Salomon var springpojke åt en revolutionär grupp, men år 1892 lyckades han iscensätta sin egen död i hamnstaden Odessa vid Svarta havet – och därefter tog han hyra under namnet ”Juan” på ett brittiskt fartyg på väg mot Brasilien.

Exakt hur han bar sig åt är det ingen som vet; det mesta av den äventyrlige ryssens liv är höljt i dunkel.

Historikerna vet i alla fall att han under åren som följde sålde sin talang för skådespeleri och förklädnad till högstbjudande: Förklädd till rysk ­vapenhandlare avslöjade han för britterna att holländarna sålde vapen till boerna i Sydafrika.

Som präst säkrade han brittiska flottans oljeleveranser från Persien, och han spionerade på Krupps vapenfabriker i Tyskland.

När första världskriget bröt ut var den driftige spionen i New York och sålde vapen till både Tyskland och Ryssland.

Han använde sig av flera olika namn men det var som Sidney Reilly han värvades av brittiska underrättelsetjänsten år 1918. Hans uppdrag blev att hindra kommunisterna från att ta makten i Ryssland och mörda revolutionsledaren Lenin.

Förhör skrivet på cigarrettpapper

Trots att Reilly hade en sovjetisk dödsdom hängande över sig korsade han gränsen från Finland i september 1925 – och gick rakt i en fälla.

I två månader förhördes han av säkerhetstjänsten i Lubjanka-fängelset, men avslöjade ingenting. Han skrev om förhörsmetoderna på cigarrettpapper.

Efter att han avrättats hittade fångvaktarna de små anteckningarna instuckna i springor i väggarna i hans cell.

Några år efter hans försvinnande skildrades Sidney Reillys bedrifter i den brittiska pressen, och härifrån hämtade författaren Ian Fleming senare inspiration till sina böcker om agenten ”James Bond”.

5. USA:s förste spion levde bara en vecka

År 1776 rasade det nordamerikanska frihetskriget och general George Washington törstade efter information om britternas trupper vid Long Island och New York.

Unge Nathan Hale anmälde sig genast. Den 21-årige löjtnanten hade ännu inte varit i strid, trots att han ingått i amerikanska armén i drygt ett år. Nu ville han göra nytta. Han bytte uniformen mot civila kläder för att ge sig in bakom fiendens linjer.

Det skulle bli en av historiens kortaste spionkarriärer. Den 12 september 1776 roddes Hale över till New York, och i rollen som fattig skollärare vandrade han obehindrat genom den brittiske generalen Howes förposter.

Längs vägen förde Hale anteckningar som han gömde i sina skor. Efter drygt en vecka satte han åter kurs mot de amerikanska ställningarna – men han kom aldrig fram.

Gick i döden för sin nya nation

Historikerna är inte säkra på hur och när Nathan Hale avslöjades som spion, men det sägs bland annat att Hale satte sig på krogen medan han väntade på sin båt. Där blev han igenkänd av en brittisk-vänlig officers­kollega – och arresterad.

Man vet säkert att Hale förhördes av general Howe personligen. När britterna hittade Hales gömda an­teckningar var saken klar: Nathan Hale skulle hängas.

Galgen var det mest förnedrande sättet att dö för en soldat, men unge Hale höll modet uppe: ”Det enda jag är ledsen över är att jag bara har detta enda liv att offra för mitt land”, lär han ha sagt innan han fördes till galgen den 22 september 1776.

Trots sin kort­variga insats i kriget blev Hale känd som en av den unga amerikanska nationens första och största hjältar.

6. Spion lurade England i 26 år

Det ryska lastfaryget Dolmatova lämnade Beirut så hastigt att delar av lasten glömdes kvar på kajen den 23 januari 1963.

Men ombord fanns en passagerare som var viktigare än allt gods – Harold Adrian Russell Philby, mera känd som ”Kim” Philby. Efter 26 år som sovjetisk spion i västvärlden skulle han föras i säkerhet i Odessa.

Inget var hemligt i MI6

Kim Philby föddes i en brittisk diplomat­familj i Indien år 1912.

Under sin studietid i Cambridge blev han övertygad socialist och ägnade sina ungdomsår åt att bekämpa fascismen, först i Österrike och senare i Spanien där han arbetade undercover som journalist bland Francos fascister och spionerade åt sovjetiska underrättelsetjänsten.

Hemma i Storbritannien värvades Philby av MI6, och när han bl.a. började arbeta inom avdelningen för kontraspionage blev han verkligen värdefull för Moskva.

När Philby blev chef för den brittiska agentverksamheten i Turkiet 1947 avslöjade han anti-kommunistiska bulgarer och albaner som arresterades så snart de landat med sina fallskärmar. Som officer inom Secret Service på brittiska ambassaden i Washington från 1949 fick Philby tillgång till en enorm mängd uppgifter som han försåg sina sovjetiska kontakter med.

Men snaran drogs åt kring honom sedan han varnat två gamla studiekamrater och spioner, Donald Maclean och Guy Burgess, som båda flydde till Sovjetunionen 1950.

Efter flera förhör lämnade Philby underrättelsetjänsten, men den brittiske utrikesministern Harold Macmillan rentvådde honom: ”Jag har ingen anledning att tro att mr Philby någonsin har förrått sitt lands intressen.”

Utrikesministerns ord gav Philby arbetsroi ytterligare tio år, bland annat i Beirut.

7. USA:s förste detektivchef förlängde kriget

Under mottot ”Vi sover aldrig” grundade den 31-årige skotske immigranten Allan Pinkerton USA:s första detektivbyrå i Chicago år 1850. Som logotyp valde han ett vakande öga.

Västern var vild och järnvägarna härjades av tågrånare. Pinkertons byrå jagade ligorna med stor framgång. När inbördeskriget bröt ut 1861 utsåg president Lincoln och hans general George McClellan detektivbyrån till sina hemliga ögon bakom fiendens linjer.

Det var ett smart drag – Pinkertons män var utbildade i att övervaka, infiltrera och förklä sig. Han själv drog sig inte för att ta på sig sydstaternas officersuniform och släntra runt i Konfederationens om-råden. Nordstaterna fick många viktiga upplysningar tack vare hans insatser.

Men nordstaterna fick också många förhastade slutsatser och vilda överdrifter eftersom Pinkertons agenter lyssnade på förrymda slavars och desertörers tvivelaktiga påståenden, och agenterna själva hade en förmåga att överdriva sydstatsarméns styrka.

Därmed gav de den stridsrädde general McClellan massor av ursäkter för att inte anfalla, och inbördeskriget blev onödigt långvarigt. Efter bara ett år som chef för nordstaternas underrättelseenhet återgick Pinkerton till detektivarbetet.

Den sluge detektiven dog inte på agentvis. År 1884 snubblade Pinkerton på en trottoar i Chicago, bet sig i tungan och dog av blodförgiftning.

8. Flörtade till sig fakta från Japans officerare

”Och vart ska ni segla i morgon, herr överste?” kunde den brunögda italienska sångerskan med förförisk stämma fråga sina japanska gäster i Tsubaki Club i Manila i Filippinerna. Ofta svarade de henne tillmötesgående och gav henne värdefull information om Japans trupper.

Signora Fuentes italienska papper var bara en täckmantel. I själva verket var sångerskan amerikansk spion och hette Claire Phillips.

När hon fick viktig information sände hon den vidare till sina landsmän via infödda filippinare. I flera fall ledde informationen till att USA kunde sänka japanska fartyg.

Phillips äventyrslusta hade fört henne till Filippinerna år 1941, strax innan japanerna invaderade den amerikanska kolonin.

Snart öppnade hon sin nattklubb Tsubaki Club i Manila och pumpade japanska officerare på information. I maj 1944 blev hon avslöjad och de japanska bödlarna misshandlade Phillips med vattentortyr, cigarretter och slag – men hon avslöjade ingenting.

Efter Japans nederlag återvände Claire Phillips till USA och tilldelades Frihets­medaljen, den högsta civila utmärkelsen, på general MacArthurs inrådan.

9. Ett brinnande hat mot allt brittiskt

Under hela sitt liv hade Frederick Duquesne bara ett enda mål – att bekämpa Storbritannien med alla medel. Han föddes i en sydafrikansk boerfamilj och uppfostrades att strida mot britterna som försökte fördriva de holländska nybyggarna i slutet av 1800-talet.

Mot sin vilja inkallades Duquesne till brittisk militärtjänst i första boerkriget år 1899. Han togs snart till fånga av portugisiska kolonisatörer och sändes till Portugal.

Därifrån rymde han till Storbritannien och blev officer i brittiska armén – under falsk identitet. ­Under den täckmanteln återvände han till Sydafrika för att sabotera för britterna i kriget. Han avslöjades och förvisades till en ö i Atlanten, men rymde och flydde till USA.

När första världskriget bröt ut såg Duquesne sin chans att åter göra livet surt för britterna. Förklädd till arkeolog sänkte han flera av deras fartyg.

År 1917 avslöjade britterna Duquesne igen och krävde honom utlämnad från USA. Men han spelade förlamad i nästan två år – och rymde sedan från fängelsesjukhuset utklädd till kvinna.

När han greps femton år senare krävde britterna honom utlämnad ännu en gång – men då var brottet preskriberat. Under andra världskriget nystade FBI upp ett 43 man stort tyskt spionnätverk som leddes av en gammal bekant: Duquesne. Han fick arton år i fängelse.

10. Spionchefen avvärjde katolsk kupp mot Elisabet

År 1577 dubbades Francis Walsingham till riddare av drottning Elisabet I – bland annat för sitt outtröttliga arbete som chef för ett stort nätverk av spioner.

Han var drottningens beskyddare och högra hand i kampen mot katolicismen i England, men hans spioner hjälpte även hugenotterna i Frankrike och det spanskockuperade Nederländerna.

Inte förrän 1587 lyckades han ta livet av drottningens farligaste ­rival: hennes kusin, Skottlands katolska drottning Maria Stuart. Konspiratoriska krafter bland Englands katoliker hade – ännu en gång – planerat en kupp mot den protestantiska Elisabet för att installera Maria Stuart på tronen.

Med hjälp av spioner och grymma förhörsmetoder nystade Walsingham upp sammansvärjningen och som straff avrättades Maria Stuart – trots att hon inte spelat någon aktiv roll i planeringen.

Övervakningen av Europas katoliker var så kostsam att den rike Walsingham sköt till av egna pengar för att finansiera den. Han dog 1590, 58 år gammal och nästan ruinerad.

11. Vetenskapsman gav Sovjet atombomben

År 1939 flydde kommunisten Klaus Fuchs från Nazityskland till Storbritannien och blev en av landets främsta fysiker. Trots sitt förflutna fick han en plats bland de britter som skulle bidra till USA:s kärnvapenprogram.

Men Fuchs stod inte på västvärldens sida. Han hade långt tidigare anmält sig som spion på sovjetiska ambassaden i London, och kort efter den första kärn­vapenprovsprängningen i New Mexico försåg Fuchs Sovjetunionen med högar av dokument om kärnvapen.

Under åren som följde fortsatte han att skicka information om USA:s kärnvapenarsenal till kommunisterna.

Fuchs avslöjades 1949, bröt ihop och erkände allt. En kedja av avslöjanden ledde till att flera sovjetiska agenter fängslades. Fuchs avtjänade tio år bakom galler och utvandrade därefter till DDR där han hjälpte det kommunistiska Kina med att utveckla kärnvapen.

12. Sydstatskvinna charmade sig undan dödsstraff – gång på gång

Belle Boyd slutade sina dagar som hyllad skådespelerska, ett yrke som hon lärt sig den hårda vägen – som spion för sydstaterna under amerikanska inbördeskriget.

Hennes föräldrar ägde ett hotell i staten Virginia där nordstaternas officerare höll till, och Belle Boyd var skicklig på att med sin charm locka ur dem strategisk information som hon genast sände till syd­staterna.

När Belle Boyd blev tagen på bar gärning hotades hon av dödsstraff, men klarade sig undan med husarrest.

Boyd lät sig inte skrämmas. År 1862 gömde hon sig i fyra långa timmar i ett skåp på föräldrarnas hotell och lyssnade på cigarrökande nordstatsofficerares militära planering. Mitt i natten red hon iväg med ett kodat meddelande.

Två gånger stoppades hon av nordstatssoldater men lyckades prata sig ur situationen och ­kunde fortsätta sin ritt. Hon lyckades överlämna informationen till sin sydstatsofficer och uppgifterna bidrog till en stor och oväntad seger för sydstaterna.

Några månader senare angavs hon av sin älskare och hon hamnade i fängelse igen. Men precis som första gången slapp hon dödsstraff. I stället frigavs hon efter en månad och kunde fortsätta spionera under återstoden av inbördeskriget.

13. Förförerskan tog bra betalt

Att Margaretha Geertruida Zelle inte var dotter till en indisk helig man och en tempeldanserska, eller hette Mata Hari, det är säkert. Mera oklart är om hon var spion åt tyskarna, som fransmännen påstod när de avrättade henne den 15 oktober 1917.

Margaretha Geertruida – hon kallades Gerda – föddes i en välbärgad borgerlig familj i
Nederländerna år 1876. Hon var inte utpräglat vacker men hade en stark sensuell utstrålning som hon utnyttjade i hela sitt liv.

Arton år gammal gifte hon sig med den 39-årige nederländske officeren Rudolf MacLeod. Han blev utstationerad på Java men äktenskapet var ingenting för Gerda, som hade otaliga affärer med andra män i den neder­ländska kolonin.

Mata Hari föds på Java

När makarna skilde sig hemma i Nederländerna ägde Gerda inte ett öre. Hon flyttade till Paris och blev prostituerad.

Det var här hon fick sitt genombrott som dansande indisk tempelprinsessa – även om namnet Mata Hari, ”morgonens öga”, var javanesiskt precis som de danser som inspirerat till hennes påhittade danssteg.

Som medborgare i det neutrala Nederländerna kunde Mata Hari resa ganska fritt och i Berlin fann hon en tacksam publik för sina halvpornografiska uppträdanden. Otaliga män gick till sängs med henne – såväl kronprinsar som politiker, officerare och diplomater.

På grund av alla hennes möten med militärer höll den brittiska underrättelsetjänsten ett öga på hennes resor fram och tillbaka över franska gränsen.

När hon förhördes första gången påstod hon att hon arbetade för franska underrättelsetjänsten. Men man hade också sett henne ta emot 30.000 riksmark av Berlins polischef tre dagar innan första världskriget bröt ut.

Oduglig dubbelspion

Fransmännen betalade Gerda stora belopp men fick aldrig någon särskilt viktig information tillbaka.

Däremot avkodade de ett tyskt telegram angående en ”Agent H.21”. Det kunde bara vara Gerda Zelle, ansåg fransmännen. I februari 1917 arresterades hon.

Mata Hari anklagades för att vara skyldig till 50000 franska soldaters och 65 franska spioners död och för sänkningen av sjutton brittiska trupptransporter.

Sedan arkiven öppnats tyder dock allt på att Mata Hari i stort sett inte rapporterade några hemligheter alla av betydelse till någon – men hon tog gärna emot pengarna.