Historiens första underrättelsetjänst
1800 f.Kr: Assyrierna bildade historiens första kända underrättelsetjänst.
Det brutala krigarfolket gjorde stora erövringar och inför varje nytt fälttåg studerades målet noggrant.
”Kungens ögon” frågade ut köpmän, kurirer och andra resenärer för att få reda på hur stor fiendens armé var och hur mycket som fanns i motståndarens förråd.
Proviantlagret avgjorde nämligen hur länge en belägring kunde pågå.
Historiens första säkerhetstjänst var också en assyrisk uppfinning. ”Kungens budbärare” bevakade de erövrade provinserna och rapporterade all kritik mot assyriernas herravälde.
Den romerske generalen lurade Hannibal till slagfältet. Inte förrän striderna börjat insåg kartagerna att deras motståndare hade flest ryttare.
Hannibals agenter lurades av listig general
204 f.Kr: Roms ärkefiende Karthago hade ett finmaskigt spionnätverk. Därför bestämde sig den romerske generalen Scipio för att använda desinformation i kampen mot spionerna.
När han landsteg i Nordafrika år 204 f.Kr. hade han bara med sig 20 000 man – betydligt färre än kartagerna kunde mönstra. Men i stället för att dölja sin svaghet skyltade Scipio med den. Han visste nämligen att förstärkningar var på väg.
Scipio sände även ut diplomater för att förhandla med kartagernas general Hannibal. Diplomaterna åtföljdes av centurioner, utklädda till uppassare, som skulle spionera på fienden.
När de båda arméerna möttes inför ett slag år 202 f.Kr. räknade Hannibal med en enkel seger; han ”visste” nämligen att romarna i det närmaste saknade kavalleri.
Men på slagfältet vid Zama upptäckte han att Scipios armé förstärkts med 6 000 ryttare. De medverkade till att Rom segrade stort, vilket knäckte Karthago för alltid.
Ett diskret tips räddade Muhammed från att mördas innan han hunnit sprida islam.
Spioner hjälpte profeten till Mekka
År 622: Ett diskret tips räddade Muhammed från att mördas innan han hunnit sprida islam. Religiösa fiender tänkte döda honom år 622 men han varnades av sina anhängare och hann fly ur Mekka.
Fienden tog kontrollen över hans hemstad och dess armé, men Muhammed tog upp kampen och fick till sist övertaget tack vare information från källor innanför stadsmurarna. Muhammed intog Mekka år 630.
Knappt 200 år senare skapade den muslimske vetenskapsmannen Yusuf al-Kindi från Bagdad tendensanalysen och därmed dechiffreringen.
Han upptäckte att vissa bokstäver används oftare än andra i skrift. Koder där varje bokstav ersatts med en annan kan därför knäckas om man jämför dem med okodad text.
Om till exempel ”e” är den vanligaste bokstaven är det lätt att se vilken den ersatts med, och utifrån det kan texten dechiffreras.
Sekt med lönnmord som specialitet
År 1090: Hemliga nätverk har ofta i uppgift att skaffa information, men assassinernas mål var att döda.
Den muslimska sekten slog sig ned i fästningar söder om Kaspiska havet år 1090 och utökade sin makt genom att lönnmörda motsträviga furstar. Morden utfördes ofta med kniv på allmän plats; sekten ville sprida skräck.
I början av 1100-talet gav sig sultan Ahmad Sandjar iväg från sin huvudstad Nishapur i dagens Iran för att krossa assassinerna.
Han erövrade flera fästningar, men gav upp tvärt sedan han en morgon vaknat med en kniv bredvid sig i sängen. Assassinerna hade lagt den där som ett tecken på att de kunde döda honom när som helst.
Mongolerna var däremot mer ihärdiga och lyckades utplåna assassinerna år 1256.
Ministern byggde upp kontakter med centralt utposterade män i hela Europa. De kunde förvarna honom om tänkbara hot mot England.
Spionchef försinkade den spanska armadan
År 1588: Drottning Elisabet av England hade många fiender, och värst av alla var Spanien. År 1586 fick hennes minister Francis Walsingham ett tips om att den mäktiga fienden förberedde en invasion.
För en engelsman var det omöjligt att få information direkt från Spanien. Om Walsingham ville veta mer om spanjorernas planer måste det ske genom de agenter han placerat ut i städer över hela Europa.
Walsinghams man i Florens levde under falsk identitet och lyckades värva den spanske storamiralens sekreterare som informant. Därigenom fick engelsmännen detaljerad information om fartyg, besättningar och materiel.
År 1587 hade Walsingham tillräckligt med information för att genomföra ett förebyggande angrepp: Kapar-amiralen Francis Drake skickades till Cádiz med en flotta och brände flera av fiendens invasionfartyg så att spanjorerna tvingades börja om från början med sina förberedelser.
Walsingham lyckades försinka den spanska armadan i ett helt år, vilket gav England tid att förbereda sig.
När Walsingham dog år 1590 försökte andra ta hans plats, men det var omöjligt; hans spionnätverk byggde på personliga kontakter och ingen kunde överta hans roll som spindeln i nätet.
Riddare d'Éon – fransk mästare i förklädnad
År 1750: När Frankrikes kung Ludvig XV ville ha en uppgift löst särskilt diskret använde han sina kontakter i Secret du Roi (Kungens hemlighet).
Kungens mest originelle agent var en person som förde sig lika naturligt i byxor som i klänning. Under namnet Lia de Beaumont infiltrerade agenten det ryska hovet och förmedlade hemliga brev mellan Ludvig och tsarens fru under ett par års tid.
I London kallade sig kungens agent Chevalier d'Eon, läste de brittiska ämbetsmännens internpost – och sägs ha hållit drottning Charlotte sällskap om nätterna.
Agentens kön blev med tiden en gåta som ledde till vadslagning i London. I Frankrike utlöste tvivlet ett förbud för honom att bära herrkläder.
Under en uppseendeväckande duell år 1787 kämpade d'Éon därför iförd klänning.
Inte förrän spionen avled år 1810 kunde det slutligen fastställas att han verkligen var man.
Washingtons öron i New York
År 1778: När 13 amerikanska kolonier förklarade sig självständiga från Storbritannien inleddes ett intensivt spionkrig.
Ledaren general George Washingtons främsta källor var den så kallade Culper Ring i New York. Gruppen var uppkallad efter ledarens täcknamn, Samuel Culper.
I juli 1780 upptäckte gruppen att britterna förberedde ett överraskningsangrepp mot de franska trupper som kommit till amerikanernas hjälp.
Via en kedja av budbärare fick spionerna fram ett kodat meddelande till Washington, som hann genomföra en amerikanskt avledningsmanöver och tvinga den brittiska armén att stanna kvar i New York.
År 1805 tillfångatog Napoleon hela den österrikiska armén. En dubbelagent hade lurat i österrikarna att han var långt därifrån.
Revolutionärer hjälpte Napoleon
År 1805: Revolutionen i Frankrike skrämde furstarna i övriga Europa: bland deras egna undersåtar fanns många som drömde om ”frihet, jämlikhet och broderskap” precis som fransmännen.
Norditalien var fullt med revolutionära grupper då den unge generalen Napoleon kom dit år 1796 för att jaga ut österrikiska trupper. Tack vare information från hemliga nätverk visste han alltid vad hans motståndare hade för sig.
Napoleons viktigaste agent var tysk. Prästsonen Karl Schulmeister från Baden arbetade för Österrike när han år 1804 lät sig värvas av franska arméns så kallade ”hemliga del”. Året därpå bidrog han till att Napoleon kunde tillfångata en hel fiendearmé.
År 1805 ledde den österrikiske fältherren Karl Mack von Leiberich 85 000 man när han ryckte in i Sydtyskland på väg mot Frankrike. Han slog läger utanför Ulm för att invänta en lika talrik, rysk armé. Napoleon, som samtidigt hade blivit fransk kejsare, beslöt sig för att slå till innan de båda fiendearméerna förenades.
En armé om 200 000 man marscherade från centrala Frankrike mot Rhen, men alltihop hängde på att Mack von Leiberich inte fick ana att fransmännen var på väg. Det var här Schulmeister kom in i bilden.
Dubbelagenten sändes till det österrikiska lägret utanför Ulm med falsk information. Schulmeister påstod att han hade kontakter i franska staben som berättat för honom att Napoleons trupper bara förflyttade sig mycket långsamt.
När österrikiska spanare plötsligt såg franska trupper i Sydtyskland övervägde Mack von Leiberich att dra sig tillbaka. Men Schulmeister kom med en ny förklaring: Det var bara en liten fransk styrka; Napoleon hade satt kurs mot Paris där ett uppror brutit ut.
Det lugnade den österrikiske fältherren som stannade vid Ulm. Under tiden ledde Napoleon sin armé i en båge bakom österrikarna, och när Mack von Leiberich till sist upptäckte faran slog fällan igen. Han kunde varken slåss eller fly, utan tvingades till en försmädlig kapitulation.
Schulmeister förblev en viktig man i ”Frankrikes hemliga del”. När kejsaren tvingades lämna tronen år 1815 förlorade spionen allt och fick därefter försörja sig som tobakshandlare i Strasbourg.
Preussiska spioner upptäckte att det skulle ta österrikarna ytterligare två veckor att mobilisera sin armé.
Preussare byggde den moderna underrättelsetjänsten
År 1866: Polischefen Wilhelm Stieber hade stora planer när han på 1860-talet bildade ett spionnätverk hos Preussens ärkefiende Österrike.
Han tänkte bygga upp en armé av österrikiska förrädare som rapporterade allt.
Stieber utnyttjade personernas svaga punkter för att nå sitt mål: Fattiga journalister kunde köpas, andra kunde tvingas med hot om att avslöja deras besök hos prostituerade. Finansieringen av projektet var inga problem: Stieber tryckte falska österrikiska sedlar.
Spionerna i Österrike avslöjade snart att landet inte var redo för krig. Därför kunde Otto von Bismarck 1866 lugnt provocera fram en konflikt med österrikarna och därmed bana väg för ett enat Tyskland under Preussen.
Frankrike använde preussiska knep
År 1871: En svag underrättelsetjänst var en av orsakerna till att Frankrike förlorade stort mot tyskarna 1870–71.
För att knappa in på fiendens försprång bildades den franska generalstabens andra kontor – Deuxième Bureau. Byrån fick ansvaret för all underrättelseverksamhet – men drabbades snart av problem.
En fransk officer som ville stiga i graderna måste meritera sig genom att leda reguljära trupper – inte hemliga spårhundar. De anställda vid Deuxième Bureau var därför rädda att gå miste om sin karriär och ansökte ständigt om förflyttning.
Byrån blev aldrig bra på att placera spioner bakom fiendens linjer. Å andra sidan hade Deuxième Bureau lysande kryptografer som avkodade viktig information inför första världskrigets utbrott 1914.
Kriminalromaner gav britterna en underrättelsetjänst
År 1909: I början av 1900-talet hade Storbritannien ingen underrättelsetjänst. Britterna älskade emellertid att läsa spionromaner.
Många greps av den konspiratoriska andan och började anmäla misstänkta beteenden till polisen, som inte klarade att följa upp tipsen. För att visa att man gjorde någonting bildades Secret Service Bureau, som senare blev säkerhetstjänsten MI-5 och underrättelsetjänsten MI-6. Under första världskriget lyckades MI-6 skaffa sig tyska koder genom utpressning.
Radioteknikern Alexander Szek hotades med att hans släktingar i Storbritannien skulle fängslas om han inte avslöjade koderna. När uppgiften var löst omkom Szek i en bilolycka – troligen anstiftad av MI-6.
Med tillgången till de tyska koderna kunde britterna år 1917 snappa upp det så kallade Zimmermanntelegrammet, i vilket tyskarna föreslog Mexiko ett gemensamt angrepp på USA.
Amerikanerna reagerade genom att förklara krig mot Tyskland.
Fröken Schragmüller utbildade tyska agenter under första världskriget.
Kejsarens agenter i skolbänken
År 1914: På hösten 1914 greps tyska agenter så snart de kommit in bakom fiendens linjer. Då ingrep fröken Schragmüller från underrättelsetjänstens censuravdelning.
Elsbeth Schragmüller var kvinnlig doktor i statsvetenskap och därmed unik i kejsardömet Tyskland. Hon insåg att spionapparaten var mycket ineffektiv.
När fienden avslöjade erfarna agenter ersattes de med nödtorftigt utbildade amatörer som var dödsdömda redan från början.
Schragmüller fick chefens stöd att koncentrera spionutbildningen till en hemlig skola i det ockuperade Antwerpen. Hon ökade kraven på spionaspiranterna och införde 15 veckors intensivutbildning.
Därefter skulle de genomföra ett examensuppdrag i Tyskland innan de skickades till fiendeland. Hennes ordning blev senare standard för agentskolor över hela världen.
Rykten om spionskolan och föreståndarinnan nådde brittisk och fransk underrättelsetjänst år 1915, men trots intensivt sökande lyckades de aldrig hitta platsen eller den mystiska ”Fräulein Doktor”.
Efter kriget fick Schragmüller en universitetstjänst.
SD-officeren Walter Schellenberg fick ett järnkors för Venloincidenten. Han lurade brittiska agenter att han var antinazist.
SD förde bort brittiska agenter
År 1931: Den nazistiska SS-kåren utökades år 1931 med en egen underrättelsetjänst, Sicherheitsdienst.
SD samlade in information i utlandet och utförde kontraspionage på hemmaplan. Organisationen leddes av SS-officeren Reinhard Heydrich tills han likviderades av tjeckoslovakiska SOE-agenter år 1942.
En av SD:s största framgångar var den så kallade Venloincidenten i november 1939. Brittiska underrättelseagenter i det neutrala Nederländerna hade kommit i kontakt med vad de trodde var en grupp antinazistiska tyska officerare. Två MI-6-agenter hade arrangerat flera givande möten med representanter för oppositionsnätverket.
Den 9 november skulle de träffa den general som påstods förbereda en kupp mot Hitler. De kom som avtalat till den nederländska staden Venlo vid tyska gränsen, men då slog fällan igen.
Alla antinazisterna var SD-agenter som ville utreda om britterna hade kontakt med riktiga oppositionsgrupper i Tyskland.
SD hade order om att föra bort och förhöra de båda MI-6-agenterna. Elitsoldater smög över gränsen och omringade Café Backus där de intet ont anande britterna väntade. I en blixtaktion greps de och fördes över gränsen in i Tyskland.
Ingen vet hur mycket de båda männen berättade under förhören, men MI-6 tvingades avblåsa alla de operationer som kunde tänkas ha avslöjats. Konsekvenserna av Venloincidenten blev att britterna därefter misstrodde alla tyskar som påstod sig konspirera mot Hitler.
SD:s betydelse ökade 1944 då militärens underrättelsetjänst Abwehr inlemmades i organisationen. Efter kriget dömdes SD:s medlemmar vid de allierades krigsförbrytarprocesser i Nürnberg.
Järnvägssabotage var en av SOE:s främsta uppgifter i det tyskockuperade Europa.
Churchill ville sätta Europa i brand
År 1940: Efter Tysklands snabba seger över Frankrike år 1940 föddes ryktet att Hitler hade massor av sabotörer i Europa.
Churchill bildade Special Operations Executive för att ge igen med samma mynt, och SOE-agenter släpptes ned för att utföra aktioner i det ockuperade Europa.
Tyskarna ökade då kontrollen och det blev svårare för MI-6 att utföra traditionellt spionage.
Amerikanernas OSS bildades som en kopia av SOE. Efter andra världskriget ersattes OSS av CIA.