New York Daily News Archive/Getty Images

Som barn plågade förbrytarna djur

Under 1970- och 1980-talet upplevde USA en epidemi av seriemord. Polisens experter började därför undersöka vad de brutala förövarna har gemensamt.

Begreppet seriemord myntades i 1930-talets Tyskland. Till USA kom det först 1974, när kriminologen Robert Ressler vid FBI använde begreppet under en föreläsning.

Under 1970- och 1980-talet intervjuade han totalt 36 dömda seriemördare för att förstå hur en seriemördare tänker – och för att på så sätt kunna stoppa för­övare av det slaget. På den tiden fanns det gott om seriemördare på fri fot.

På 1980-talet sa Robert Ressler: ”Seriemord har nått en epidemisk omfattning. De typer av brott som vi ser i dag ägde inte rum med samma frekvens före 1950-talet. En individ som tar tio, tolv, femton liv, är ett relativt nytt fenomen i USA:s kriminalhistoria.”

Under 1980-talet registrerade FBI 823 aktiva seriemördare, som enbart 1987 dödade 361 personer (ett amerikanskt rekord). Därför har 1980-talet kommit att kallas ”seriemördarnas årtionde”.

Under 1990-talet sjönk antalet seriemördare till 724. Den sjunkande tendensen har fortsatt – det gångna årtiondet härjade ”endast” 201 seriemördare.

Seriemördare drivs av sex

På film framställs seriemördare ofta som oerhört intelligenta (till exempel Hannibal Lecter i När lammen tystnar), som schizofrena (Norman Bates i Psycho) eller som charmerande psykopater (Pat­rick Bateman i American Psycho). Verkligheten är ofta en annan.

Ingen föds som seriemördare. I regel växer de upp i dysfunktionella familjer med passiva eller frånvarande fäder, dominerande mödrar samt ett överflöd av psykisk och fysisk misshandel.

Som barn njöt de allra flesta av att plåga djur.

De flesta seriemördare är män, och forskningen visar att de som barn varit med om en traumatisk händelse – till ­exempel en trafikolycka eller slaktning av ett djur, som de aldrig glömt.

Generellt är mördarna sällan sinnessjuka eller överdrivet intelligenta – deras IQ ligger i genomsnitt en smula under resten av befolkningens. De allra flesta drivs av ett sexuellt begär, som inte nödvändigtvis handlar om själva könsakten. Det är snarare kontrollen över och våldet mot offret som ger dem tillfredsställelse.

Den stora frågan är varför just USA fostrade så många seriemördare under 1970- och 1980-talet. Det har VÄRLDENS HISTORIA frågat Mike Aamodt om. Han är professor i psykologi vid Radford Uni­ver­sity i delstaten Virginia.

”Det är svårt att svara på, för vi vet inte med säkerhet om ökningen un­der 1970- och 1980-talet verkligen var så stor i förhållande till föregående år­tion­den.

Begreppet ’seriemördare’ började användas först på 70-talet, så dokumentationen av seriemord före den perioden är bristfällig”, förklarar Aamodt, som 1992 var med och startade Radford Universitys databas över seriemördare.

Databasen är den mest omfattande i världen och innehåller 5079 seriemörda­re från år 1900 till i dag. Nästan 68 procent av dem har dödat sina offer i USA.

Mike Aamodt pekar på att den kraftiga ökningen kan bero på den dåvarande lagstiftningen: ”På 1970- och 1980-talet var det betydligt lättare än i dag att bli villkorligt frigiven i USA.

Och det är en väldigt viktig poäng, för vår databas över seriemördare visar att mer än 80 procent av samtliga seriemördare i USA:s historia satt i fängelse, innan de begick sina första mord – faktum är att 17,9 procent av seriemördarna har varit dömda för mord, frigivits och dödat på nytt.”

Fyra typer av seriemördare

I sin banbrytande bok Serial ­Murders från 1988 kategoriserade kriminologerna Ronald Holmes, Stephen Holmes och James De Burger seriemördarna utifrån deras motiv – inte deras metoder, som FBI ofta analyserar. ­Författarna fann fyra grupper av mördare med olika motiv.

Kalifornien har haft flest seriemord

Några av de mest ökända förövarna var verksamma under ”seriemördarepidemin” i Ka­lifornien.

Trots att The Night Stalker, Golden State Killer och Grim ­Sle­e­­per tillfogat fasansfulla kapitel till USA:s brottshistoria intar Kalifornien emellertid endast sjunde plats på listan över delstater med flest seriemördare – efter bland andra Alaska och Florida.

Med sina nästan fyrtio miljoner in­­vånare är Kalifornien USA:s folkrikaste delstat. Därför är det inte över­raskan­­de att de flesta offren för seriemördare har bragts om livet där: 1777 kvinnor och män sedan år 1900.

Det motsvarar cirka fjorton procent av det sammanlagda antalet offer för seriemördare i USA.

I dag är seriemördare ovanliga

Sedan 1990-talet har antalet aktiva seriemördare minskat med hela 85 procent, och enligt FBI står de i dag för mindre än en procent av alla mord i USA.

Enligt den oberoende seriemördarforskaren Enzo Yaksic beror nedgången på bland annat att polisen har blivit betydligt bättre på att gripa mördare, innan de begår tre eller fler mord, vilket definierar en seriemördare.

Mördarens patologi har studerats i årtionden, vilket betyder att polisens utredare i dag är skickliga på att se mönster i mordfall och därmed kan stoppa gärningsmännen snabbt.

Sedan millennieskiftet har dna använts i allt större utsträckning för att fälla mör­dare. Dessutom ger internet och mobiltelefoner polisen bättre möjligheter att övervaka misstänkta personer.

”Det kan mycket väl finnas flera tusen seriemördare som vi inte känner till.” Professor i psykologi Mike Aamodt, Radford University

Det finns dock en potentiell osäkerhetsfaktor: om polisen blivit bättre på att identifiera seriemördarna, kan det också hända att mördarna lärt sig att undvika fallgroparna, så att de inte upptäcks.

Det visar sig i en dalande uppklarningsprocent: medan polisen i USA år 1965 löste 91 procent av alla mord, hade det år 2017 minskat till 61,6 procent.

”Det kan mycket väl finnas flera tusen seriemördare, som vi inte känner till, och som vi av någon anledning inte id­en­tifierar”, säger professor Aamodt.