Våren 1812 är ovanligt blöt och kall, men den 11 maj skiner solen. Storbritanniens premiärminister, Spencer Perceval, beslutar sig därför för att tillryggalägga den korta sträckan från tjänstebostaden på Nr 10 Downing Street till parlamentet till fots.
Men att passa tider är inte premiärministerns starka sida. Han anländer till parlamentet först klockan 17.15 – tre kvart efter att det möte han ska delta i har inletts. Medan Perceval hastigt tar av sig ytterplaggen i rummet utanför underhusets sammanträdessal, förbereder han sig på att möta kollegornas anklagande blickar.
Men premiärministerns sena ankomst ger inte bara upphov till kollegornas irritation. Den blir fatal.
Ett dödligt skott
Medan Perceval med raska kliv går mot parlamentssalen närmar sig en man med lugna steg. Han tar fram en pistol, riktar den mot premiärministerns bröst och trycker av.
Skottet får allt prat på kontoret att tystna. Alla tittar på Perceval, som svajar fram och tillbaka, innan han faller. ”Jag blir mördad”, hör ett vittne honom säga, innan han slår i golvet med ansiktet nedåt.
”Jag blir mördad.” Spencer Perceval, brittisk premiärminister, 1812.
Parlamentsledamöterna Francis Phillips och William Smith lyfter upp Perceval och bär in honom i talmannens privata lägenhet.
Smith noterar att Perceval är blek och har blod i mungiporna. ”Några krampaktiga hulkningar, som varade tre–fyra sekunder, var tillsammans med en nästan omärklig puls de enda livstecknen från honom”, berättar Smith senare. En tillkallad läkare bekräftar Smiths farhågor. Perceval är död.
”Det är han”, hörs ett rop. Advokaten Henry Burgess, som av en händelse befinner sig i lokalen, griper tag i mördarens arm och rycker pistolen ur handen på honom. Mannen svettas kraftigt, men gör inget motstånd.
”En mus hade kunnat hålla kvar honom med en bit sytråd”, berättar Burgess senare.
Skottet skakade parlamentet
Storbritanniens premiärminister Spencer Perceval har precis blivit skjuten. Vittnen i parlamentsbyggnaden rusar fram för att hjälpa honom.
Perceval är döende
Kulan tränger in under fjärde revbenet i vänster sida. Premiärministern är döende i samma stund som han träffar golvet.
Vittnen rusar fram för att hjälpa
Adelsmannen Francis Phillips vänder Perceval om, medan parlamentsledamoten William Smith ser på. Tillsammans bär de premiärministern till ett intilliggande rum.
Mördaren pekas ut
En tjänsteman som har suttit vakt vid dörren reser sig, när skottet avlossas. ”Det är han”, ropar han och pekar på John Bellingham.
Mordet vållar panik
Under tiden sprids paniken i byggnaden. Det är oroliga tider. Storbritannien är inne på nionde året av ett blodigt krig mot Napoleon Bonapartes Frankrike.
På hemmafronten gör de så kallade ludditerna uppror mot industrialiseringen, som håller på att ta fart på allvar, och som hotar de traditionella hantverken.
Bara några dagar tidigare har ludditer dödat en fabriksägare i Yorkshire, och många fruktar att mordet på Perceval är början till en statskupp.
”Jag anser att jag har haft fullgoda skäl att göra det som jag har gjort.” John Bellingham, 1812.
Mördaren – en medelålders familjefar och affärsman – kan genast skingra alla sådana farhågor. Hans motiv är helt och hållet personligt. Åtta år tidigare blev han av byråkratiska skäl kvarhållen under en affärsresa i Ryssland.
Incidenten kostade honom ett ansenligt belopp i rubel, och alla försök att få kompensation från brittiska diplomater eller politiker har varit förgäves. Som en sista utväg beslöt han sig för att mörda premiärministern.
Under förhören visar Bellingham ingen ånger. Tvärtemot. ”Jag anser att jag har haft fullgoda skäl att göra det som jag har gjort”, säger han.
Enligt samtida publikationer om mördaren tillbringade John Bellingham ett helt år i ett ryskt fängelse.
Erkännandet innebar en snabb rättegång och ett snabbt domslut. Bellingham avrättades den 18 maj, en vecka efter mordet.
En genomgång av rättegångsprotokollen visar att Perceval möjligen hade undkommit döden om han hade kommit i tid. Det framgår nämligen att John Bellingham infann sig i parlamentsbyggnaden först omkring klockan 17, en halvtimme efter att Perceval skulle ha varit på plats.
Mordet gjorde emellertid att Perceval garanterades en plats i historieböckerna. Han är nämligen den ende brittiske premiärministern som mördats i ämbetet.