Allt är fridfullt i villakvarteret i Linköping när åttaårige Mohamed Ammouri i oktober 2004 är på väg till skolan. Plötsligt dyker en man med kniv upp bakom pojken och hugger honom. Mohamed faller ihop på trottoaren.
Tjugo meter bort bevittnar 56-åriga Anna-Lena Svensson attacken och skriker. Mördaren springer mot Anna-Lena och hugger henne med kniven innan han flyr.
Andra vittnen rusar till platsen och ringer räddningstjänsten. Anna-Lena är vid medvetande när ambulansen anländer och på vägen till sjukhuset berättar hon för ambulanspersonalen att gärningsmannen är omkring 20 år gammal. Sedan faller hon i koma.
”Hej Jan, det är Peter Sjölund. Jag har hittat gärningsmannen.” Peter Sjölund i telefon med Jan Staaf, när han hade löst mordgåtan.
Varken Anna-Lena eller Mohamed överlever attacken.
I närheten av brottsplatsen hittar polisen mördarens kniv och en mössa. Kniven är full av blod och i mössan hittar de några hårstrån.
Med dessa ledtrådar och Anna-Lenas uppgifter om gärningsmannens ålder borde fallet kunna lösas snabbt, säger Jan Staaf, utredningsledare vid Linköpingspolisen. En till två veckor, spår han i tv.
Men utredningen kommer till slut att ta en omfattning som inte skådats sedan mordet på Sveriges statsminister Olof Palme 1986.
Trots 13 000 tips från allmänheten, 7 000 förhör och 5 000 dna-tester för att spåra möjliga misstänkta är fallet fortfarande olöst.
År 2019, när polisen planerar att testa en ny dna-metod, ringer telefonen hos utredningsledaren Jan Staaf. Uppringaren är dna- och släktforskaren Peter Sjölund.
"Behöver du hjälp?" frågar experten.
Staaf accepterar erbjudandet, och bara fem veckor efter att Peter Sjölund påbörjat sin efterforskning kan polisen gripa gärningsmannen från Linköping.
Det förflutna avslöjar dagens brottslingar
Att Peter Sjölund hade sådan tilltro till sin förmåga att hjälpa till stärktes av ett rättsmedicinskt genombrott i USA. Efter en mer än 40 år lång människojakt lyckades amerikanska utredare 2018 gripa den ökände seriemördare som är känd som ”Golden State Killer”.
Amerikanerna identifierade den gäckande mördaren med hjälp av en metod som kallas genetisk genealogi. Metoden är en kombination av klassisk släktforskning och modern dna-forskning.
Peter Sjölunds erfarenhet av dna-genealogi ledde till att han 2019 erbjöd den svenska polisen sin hjälp med att spåra dubbelmördaren i Linköping. Det första steget var att använda sig av det dna-material som hittats på och i närheten av brottsplatsen.
På kniven hade polisen säkrat blod från båda offren, men också från gärningsmannen, som hade skurit sig själv under attackerna.
”Polisen hade dna från brottsplatsen, och från detta togs det i april 2020 fram en dna-profil i samma format som ett vanligt dna-test för släktforskning. Profilen laddades upp till släktforskningsdatabasen FamilyTreeDNA, där den jämfördes med alla andra personer i databasen", säger Sjölund till VÄRLDENS HISTORIA.
Det amerikanska företaget FamilyTreeDNA erbjuder dna-baserad släktforskning för privatpersoner.
Släkt- och dna-forskaren Peter Sjölund var 2020 huvudpersonen bakom uppklarningen av det 16 år gamla dubbelmordet i Linköping.
Resultatet blev en lista över personer som hade delar av sitt dna gemensamt med den okända dubbelmördaren. Listan var klar i början av maj, och med den började det detektivarbete som Sjölund har bedrivit i över tio år, där han använder kyrkoböcker och dödsannonser för att hjälpa privata kunder att hitta okända släktingar.
”Jag kartlade släktträden för personerna på listan tillbaka till slutet av 1700-talet och kunde sedan ta reda på hur de är släkt med varandra”, förklarar Peter Sjölund.
Framöver kan uppgifter i gamla släktböcker bli avgörande för att ouppklarade mordfall får en lösning.
Arbetet resulterade i omfattande släktträd för 600–700 personer och det gick att hitta gemensamma förfäder för flera av dem som delade dna med mördaren. Mördaren måste därför ha fått sitt dna från samma förfäder.
Från de gemensamma förfäderna i början av 1800-talet tittade jag sedan bakåt i tiden för att hitta manliga ättlingar som var födda vid rätt tidpunkt för att kunna vara gärningsmannen, förklarar Peter Sjölund och fortsätter:
”Jag hittade nio män, och det sista steget var att spåra deras familjehistoria bakåt för att se vilka av dem som var släkt med alla de profiler på listan som hade delar av mördarens dna i sig.”
Släktforskning med dna löser mordgåtor
Mördarens dna analyseras
Metoden kräver att polisen kunnat samla in tillräckligt med dna – i form av till exempel blodspår – från förövaren. Därefter kan polisens experter ta fram en dna-profil av mördaren.
Databas bistår med pusselbitar
Den genetiska profilen skickas in i en stor släktdatabas, som har samlat dna-uppgifter från flera miljoner personer. Därefter får polisen en översikt över alla personer i databasen som har dna som delvis överensstämmer med mördarens.
Pusslet läggs
Släktforskaren kartlägger sedan dessa personers släktträd. Syftet är att hitta de båda förfäderna till alla dem som har dna gemensamt med mördaren. Därefter letar forskaren upp den ättling som stämmer in på mördarens kön och ålder: Den skyldige.
Skandinaviska rötter löser gåtan
Peter Sjölund använde sig av dna som samlats in på brottsplatsen 16 år tidigare. Det genetiska materialet hade analyserats i de kraftfulla datorerna på Nationellt forensiskt centrum (NFC), polisens kriminaltekniska myndighet.
Tidigare var forskarna tvungna att ha tillgång till mycket blod från brottsplatsen – helst i mängder som motsvarade flera droppar – för att skapa en dna-profil. I dag har tekniken förfinats.
”Analystekniken är nu så effektiv att det räcker med endast cirka tio nanogram dna. Man kan få fram det från en tusendels bloddroppe. Analysen är dock svår om materialet innehåller dna från flera personer eller om det är gammalt material där dna har brutits ner", förklarar Peter Sjölund.
Materialet kan också komma från saliv, sperma, hår eller hudceller. Med lite tur kan matchande släktingar hittas inom några dagar – och då blir fallet mycket lättare att lösa. Men genetisk geneaologi har också sina begränsningar.
”Det är inte tekniken som sätter gränsen, utan hur långt tillbaka i tiden man kan göra släktforskning och hur många matchningar man får med andra personer som har dna-testats.” Peter Sjölund om den nya utredningsmetoden.
”Det krävs att polisen hittar användbart dna och att gärningsmannen har rötter i ett land där släktforskning är möjlig och där många människor har genomgått dna-tester, förklarar Peter Sjölund.
I Linköpingsfallet hade polisen tur så till vida att många skandinaver använder släktdatabasen FamilyTreeDNA. En junikväll 2020 föll bitarna i det komplexa pusslet på plats hemma hos Peter Sjölund.
Han hade ringat in antalet möjliga gärningsmän till två bröder. Mördaren, som var i 20-årsåldern när brottet begicks, måste nu vara i mitten av 30-årsåldern – och den åldern stämde in på en av bröderna. Peter Sjölund tog upp telefonen och ringde till utredningsledaren Staaf:
”Hej Jan, det här är Peter Sjölund. Jag har hittat gärningsmannen.”
Samtidigt som Joseph DeAngelo begick sina brutala brott var han gift och fick tre barn.
Tekniken fällde ”Golden State Killer”
Efter en flera decennier lång jakt avslöjade genetisk genealogi en av USA:s värsta seriemördare. Framgången fick släktforskaren Peter Sjölund att kontakta svensk polis för att hitta Linköpingsmördaren.
Joseph James DeAngelo blev förbluffad när polisen 2018 knackade på hans dörr för att gripa honom. ”Jag har en stek i ugnen”, utbrast den 72-årige pensionären.
Polisen var emellertid säker på sin sak. DeAngelo var en av USA:s mest ökända seriemördare – känd som ”Golden State Killer”.
Från 1976 spred mördaren skräck i Kalifornien genom att bryta sig in i privata hem för att våldta och mörda. Fram till 1986, då brotten av okända skäl upphörde, begick han 13 mord och 51 våldtäkter på kvinnor.
Fallen förblev ouppklarade tills polisen använde sig av genetisk genealogi. Med hjälp av mördarens dna som hittats på brottsplatserna skapade polisen en profil på GEDmatch – en webbplats där användare laddar upp sin dna-profil för att söka efter okända släktingar.
Med hjälp av profilen hittade polisen avlägsna, levande släktingar till den okända mördaren och kunde använda dem för att bygga upp 25 släktträd. I ett av släktträden fanns det en dna-profil som stämde överens med DeAngelos.
I juni 2021 dömdes Joseph James DeAngelo till livstids fängelse utan möjlighet till benådning.
Oidentifierade offer får namn
Flera av vittnena i Linköping 2004 hade beskrivit dubbelmördaren och hans ålder för polisen. Den yngre brodern i Peter Sjölunds släktträd stämde överens med gärningsmannens ålder, så han hämtades in så att polisen kunde göra ett dna-test.
”Matchningen stämde till 100 procent, varpå han erkände sig skyldig”, säger Peter Sjölund.
Hösten 2020 gav fallet genljud i Sverige när den gripne – en 37-årig man vid namn Daniel Nyqvist – fälldes för dubbelmordet och dömdes till rättspsykiatrisk vård.
Nyqvist var arbetslös och hade under åren levt isolerat i en liten lägenhet. Under rättegången uppgav polisen att dubbelmördaren utan dna-genealogi mycket väl kunde ha tagit sin hemska hemlighet med sig i graven.
Mördare kom undan lagens långa arm
Seriemördare skakade London
Världens mest kända seriemördare är Jack the Ripper. Under 1888 mördade och skändade mördaren fem kvinnor i East End i London. Namnet ”Jack” stod i ett brev som tros ha skrivits av den än i dag oidentifierade mördaren.
Skönhet tömd på blod
I januari 1947 hittades liket av 22-åriga Elizabeth Short, kapat på mitten, tömt på blod och med mungiporna uppsprättade till öronen. Pressen döpte Short till ”Black Dahlia” på grund av hennes skönhet och mörka hår. Mordet har aldrig lösts.
Polisen fick kryptiska brev
Från 1968 till 1969 begick ”Zodiac-mördaren” minst fem mord i Kalifornien. Namnet stod i brev som mördaren skickade till pressen, och där han skröt om att han begått 37 mord. Koder i breven är fortfarande odechiffrerade, och mördaren har aldrig hittats.
Den svenska framgången med genetisk genealogi är inte unik. Sedan 2018, då Golden State Killer greps, har amerikansk polis använt sig av genetisk genealogi i hundratals brottsfall, till exempel fallet med en oidentifierad kvinna, vars kvarlevor upptäcktes på en ödegård i delstaten Missouri 1990. Att rep bundits runt den förmultnade kroppen tydde på mord.
Efter 30 år av resultatlöst utredningsarbete kontaktade polisen bolaget Othram i Texas, som bland annat identifierar döda personer med hjälp av dna-material från brottsplatser.
I Othrams laboratorium kartlades dna-materialet från ödegården i Missouri – inklusive prover från kvinnans skelettrester och spår av blod på repen. Resultaten skickades till GEDmatch, en amerikansk genealogisk databas.
I databasen hittade polisen släktingar och genom detta en halvsyster. Genom en jämförelse med halvsysterns dna kunde polisen fastställa identiteten på den mördade kvinnan i ladan, men mordet är fortfarande olöst.
Metoden väcker betänkligheter
Enligt Peter Sjölund står genetisk genealogi står på gränsen till ett genombrott som motsvarar användningen av fingeravtryck.
”Man kan söka efter en okänd person med hjälp av avlägsna släktingar, och i Skandinavien har vi de bästa möjligheterna i världen med våra utmärkta arkiv och folkräkningar. Det finns hundratals kalla fall i varje land, och kanske tio procent av dem skulle kunna lösas med den här metoden”, säger experten.
I USA är det äldsta mordfallet som lösts med hjälp av genetisk genealogi från 1956. I princip är det möjligt att gå tusentals år tillbaka i tiden, så länge forskarna har tillräckligt med dna.
”Det är inte tekniken som sätter gränsen, utan hur långt tillbaka i tiden man kan göra släktforskning och hur många matchningar man får med andra personer som har dna-testats”, säger Peter Sjölund.
En annan – mer nutida – begränsning är att genetisk genealogi egentligen inte är tillåten i Sverige. Metoden användes i Linköpingsfallet eftersom polisen hade fått tillstånd att testa den som ett experiment. Men trots framgångarna är politiker och jurister i Sverige tveksamma till att göra metoden laglig.
En kombination av dna-spår och släktforskning kan i framtiden bli en hörnsten i polisens utredningsarbete.
Om miljontals användare låter sig dna-testas och registreras i en släktdatabas bör det nämligen vara möjligt att göra det utan att riskera att bli felaktigt misstänkt eller ofrivilligt involverad i ett brottsfall, lyder resonemanget. Peter Sjölund anser dock att risken för fel är minimal:
”Antingen hittar man ingen alls – till exempel om personen har en annan biologisk far än den officiella – eller så hittar man rätt familj där gärningsmannen är ett av barnen.”
Den etiska aspekten är viktig även i USA. Användare av FamilyTreeDNA måste till exempel ge sitt tillstånd till att deras dna används i utredningar och enligt amerikansk lag får metoden användas endast i fall som rör mord, våldtäkt och kidnappning.
I Danmark kan metoden vara på väg att bli laglig. I februari 2023 gav den danska regeringen justitiedepartementet och polisen tillåtelse att undersöka möjligheten att tillämpa metoden i fall som rör mord och grovt våld.