Polisen Jack O’Mara är nervös när han kliver in i mötesrummet denna kalla novemberkväll 1946. Hans överordnade hade varit fåordig när han ringde och bad O’Mara att komma genast.
O’Mara var rädd att han skulle få en reprimand. Därför blir han paff när han ser sjutton andra poliser i lokalen. Längst in i rummet får O’Mara syn på polisinspektör Willie Burns, som tar till orda.
”Polischefen har bett oss att bilda en specialenhet”, förklarar Burns. Enhetens uppgift är att sätta stopp för den organiserade brottsligheten i Los Angeles.
I åratal har förbrytarna plågat staden med mord, våld, illegal spelverksamhet, narkotikahandel och prostitution.
”Ni kommer att arbeta med sådana här”, säger han och pekar på den kulsprutepistol av märke Thompson som ligger på bänken framför honom.
Medan han talar börjar han plocka isär vapnet med samma självklarhet som när andra knyter sina skosnören.
Poliserna inser att den nya enheten ska arbeta i lagens utmarker. De ska glömma allt om vanligt polisarbete och ta i med hårdhandskarna i jakten på stadens hårdkokta gangstrar.
Men officiellt existerar enheten inte, säger Burns.
Männen får en vecka på sig att fundera på om de vill vara med. Endast sju anmäler sig, bland dem O’Mara.
Tillsammans med Burns blir de åtta. De kommer att utgöra en ytterst ovanlig enhet, men trots sin viktiga uppgift förfogar de inte över vare sig kontor eller patrullbilar.
De ska köra runt i två begagnade personbilar och deras namn figurerar endast på personallistorna på de stationer där de tidigare arbetat.
Enheten har inte ens något namn, utan kallas inledningsvis endast för ”specialenheten”.
Senare får den namnet Organized Crime Intelligence Division (OCID), men i dagligt tal blir poliserna kända som ”Gangster Squad”.
”Bugsy” Siegel sköts 1947 med flera skott av en okänd gärningsman när han var på besök hos sin flickvän.
Los Angeles var gangstrarnas paradis
När specialstyrkan Gangster Squad upprättades 1946 hade Los Angeles länge haft rykte om sig att vara ett eldorado för organiserad kriminalitet.
Fyndet av olja och inte minst den framväxande filmindustrin fick staden att växa explosivt i början av 1900-talet.
Rikedomarna, det stora antalet människor och placeringen nära narkotikamarknaden i Mexiko gjorde staden attraktiv för gangstrar.
En av alla dem som flyttade dit var Benjamin ”Bugsy” Siegel.
Han blev rik på spel, bordellverksamhet, narkotikahandel och andra kriminella aktiviteter och var på 1940-talet stadens okrönte gangsterkung.
År 1942 tjänade han enbart på olagligt spel på hästar en halv miljon dollar om dagen. Siegel ingick även i Hollywoods exklusiva överklass och umgicks med stjärnor som Clark Gable och Cary Grant.
Stadens ledning och Los Angeles Police Departement (LAPD) var genomsyrade av korruption, så de kriminella hade fritt spelrum.
Med mutor, dyra middagar och tillgång till prostituerade kunde gangstrarna skaffa politiskt stöd och få polisen att vända bort blicken.
Lagen sätts ur spel
Los Angeles var under efterkrigsåren ett träsk av korruption och laglöshet. Minst 1 800 illegala bookmakers, 600 bordeller och 200 illegala spelhålor lockade bofasta och turister.
Gangstrarna kämpade ofta om de mest lukrativa marknaderna, och mord var vanliga. Att döma några gangstrar lyckades sällan, för vittnen vågade inte träda fram av rädsla för hämnd.
Till det kom att många poliser och lokala poliser fick mutor av de kriminella.
Jack O’Mara och hans kollegor blev snabbt insatta i vad som gällde. De fick inte gripa någon. Sådant skulle vanliga poliser sköta. Bortsett från det hade de fria händer.
Medlemmarna av Gangster Squad förstod det som att regeln var att det inte fanns några regler.
Poliserna utnyttjade sina fria tyglar när de till exempel ville skrämma bort brottslingar från staden.
Att slå en misstänkt i golvet eller hålla honom från en bro hörde till de vanligaste metoderna.
När poliserna letade efter en barberare som var misstänkt för att driva en spelhåla i sina lokaler förstörde de inredningen och rakade av håret på den misstänkte med en slö rakkniv.
Tjugonioårige O’Mara var som skapt för jobbet som gangsterjägare. Han hade en egen metod för att skrämma livet ur förbrytarna.
Han och hans partner tog med sig en gangster i bilen. Längs vägen diskuterade poliserna högljutt vad de skulle göra med mannen.
Det slutade alltid med att de kom fram till att de skulle ta med honom ”upp bland kullarna”, det vill säga kullarna i utkanten av Los Angeles.
Till slut stannade bilen, varefter O’Mara tvingade ner gangstern på knä. Utan ett ord tryckte han sin pistol mot örat på den skräckslagne mannen.
Endast gangsterns snabba andetag hördes i mörkret tills O’Mara bröt tystnaden.
”Behöver du nysa?” frågade han den förvirrade brottslingen. ”Känner du att en nysning är på väg? En jättestor … hög nysning?”
O’Maras behandling fick många gangstrar att lämna trakten.
”Vi gjorde mycket som vi skulle ha blivit åtalade för i dag”, sa den pensionerade O’Mara många år senare.
Mickey Cohen, som älskade att befinna sig i strålkastarljuset, var på hundratals förstasidor under sitt liv.
Gangsterkungen
De förbrytare som Gangster Squad jagade under de första månaderna var vad Jack O’Mara kallade ”mjäll”, småförbrytare som var lika obetydliga som de irriterande prickarna på kavajens axlar.
Den riktiga utmaningen var storgangstrarna, som styrde de illegala verksamheterna.
När kungen av den undre världen i Los Angeles, Benjamin ”Bugsy” Siegel, sköts ihjäl 1947 tog hans högra hand, Mickey Cohen, över.
Cohens rival Jack Dragna ville emellertid åt titeln, och sedan många år rasade ett mindre krig på stadens gator.
Mickey Cohen älskade att visa upp sig. Han klädde sig i dyra kostymer och bar alltid sidenslips, strumpor importerade från Frankrike och hattar för 275 dollar styck.
Jack O’Mara och en annan polis inspekterar en stor mängd konfiskerat material 1946, en kort tid innan O’Mara blir en del av Gangster Squad.
På kvällarna åkte han och hans vänner från en nattklubb till nästa i Cohens flotta av Cadillacbilar. Alla visste att pengarna inte kom från Cohens herrekiperingsbutik, utan från prostitution, spelhålor och utpressning.
Det var även allmänt känt att Cohen två år tidigare, medan han var Siegels livvakt, hade dödat bookmakern Maxie Shaman på grund av en spelskuld.
Cohen hade undkommit straff genom att övertyga domstolen om att han agerat i självförsvar.
För polisen var Cohen så gott som omöjlig att komma åt, eftersom han kände alla i Los Angeles och var en mästare på att hantera sin offentliga image.
När en åklagare eller en nyfiken journalist kom för nära spelade han rollen som en oskyldigt förföljd, som kunde ha svårt att förstå på grund av sin bristande utbildning.
”Det är för att jag aldrig gått på några sådana där fina skolor”, var hans avväpnande svar när han undvek frågor eller tog tillbaka uttalanden.
Cohen betalar för polisens avlyssning
Gangster Squad försökte först komma åt Cohen med sin favoritmetod: att skrämmas.
Poliserna bytte ut nummerplåtarna på en av sina bilar mot plåtar från Illinois, den delstat där gangsterstaden Chicago ligger.
Där hade Cohen gott om fiender. Poliserna körde långsamt förbi Cohens affär och när de var precis utanför stack de ut sina kulsprutepistoler genom de öppna fönstren.
Utanför butiken kastade ett par av Cohens vänner sig handlöst ner på trottoaren.
Det visade sig dock snabbt att det skulle krävas mer för att skrämma en förbrytare som Cohen. Därför kom poliserna på en listig plan.
En kväll när Cohen var ute bröt sig en tekniskt kunnig polis omärkligt in gangsterns villa och installerade en dold mikrofon i ett av klädskåpen.
”Jag underströk att detta är Los Angeles, och vi finner oss inte i sådant trams.” Polisen Jack O’Mara
Poliserna hade emellertid inte tänkt på att avlyssningsutrustningen påverkade Cohens tv-apparat.
Det var en av marknadens dyraste och uppenbarligen väldigt känslig, för avlyssningsutrustningen fick bilden att flimra varje gång Cohen slog över till kanal två.
Gangstern blev rasande.
”Ta bort den förbannade tingesten, eller skicka hit någon som lagar den!” vrålade han i telefonen till försäljaren.
Poliserna snappade upp samtalet via den dolda mikrofonen och inom kort stod två poliser utklädda till tv-reparatörer utanför Cohens dörr.
Medan de låtsades ställa in tv-apparatens kanaler monterade de en ny mikrofon, som sände på en annan frekvens och därför inte skulle störa Cohens tv.
Innan de gick lovade de att titta förbi en gång i veckan och se till att allt fungerade, vilket skulle göra det möjligt för poliserna att byta batterierna i mikrofonen. Som tack gav Cohen dem femtio dollar i dricks.
Poliserna skrattade åt det faktum att Cohen betalade för att bli avlyssnad, men några bevis fick de inte.
Cohen anade möjligen oråd, för det enda poliserna fick ut av avlyssningen var hundskall och meningslöst småprat.
Begravningskrans skickad till polis
Medan Gangster Squad försökte få fram bevis mot Cohen avslöjade en rad undersökningar hur korrupt polisen i Los Angeles var och varför gangsterbossen var så svår att komma åt.
Det kom bland annat fram att flera poliser hade tagit emot mutor och fina middagar från bordellägare.
När mutor inte fungerade försökte Cohen med olika skrämselmetoder, till exempel genom att leverera en begravningskrans till Willie Burns, Gangster Squads chef.
Kransen bar hans hustrus namn. Burns förstod vem som låg bakom tilltaget.
Inget kunde dock bevisas och efter hand stod det klart att även om Gangster Squad använde de grövsta metoder de kunde komma på var de bara nybörjare jämfört med Cohen.
Det sköts ofta i Los Angeles undre värld, särskil mellan åren 1947 och 1953, då kriget mellan Mickey Cohen och hans rival Jack Dragna var som värst.
I ett desperat försök att komma åt den listige gangstern började Gangster Squad stoppa honom på gatan för att undersöka vad han hade i fickorna.
Metoden var inte ofarlig, för Cohen var snabb att protestera mot att polisen trakasserade honom. Men den bar frukt.
Poliserna lyckades nämligen komma över ett antal kvitton som visade att Cohen hade en konsumtion som låg långt över en vanlig klädhandlares.
Han betalade till exempel en inredningsarkitekt 49 329 dollar för ett arbete på sin villa och han hade gett 800 dollar för sina skor.
Cohen förklarade att han inte hade fått pengarna från något olagligt, utan att han hade lånat 300 000 dollar.
”Om det är olagligt att låna några lakan – ja, då är jag skyldig”, sa han med ett skratt när myndigheterna frågade honom om hans tillgångar.
Gangster Squad använder mutor
Cohen var säker på att myndigheterna aldrig skulle kunna bevisa hans kriminella aktiviteter. På sin bakgård hade han nämligen ställt upp en ugn.
I den lät han sin livvakt Neal Hawkins bränna kvitton och räkningar som kunde skvallra om Cohens stora konsumtion.
Vad Cohen inte visste var att Hawkins fick betalt av Gangster Squad och vände sig direkt till O’Mara.
Hawkins skaffade den dokumentation som behövdes, så i juli 1951 kunde Cohen dömas för skattefusk och sättas i fängelse.
Gangstern dömdes till fyra år bakom galler – en liten seger, men långtifrån tillräcklig för Gangster Squad.
”Om det är olagligt att låna några lakan – ja, då är jag skyldig.” Mickey Cohen
Trots enhetens hårda arbete och driftighet hade man fortfarande inte lyckats få någon dömd för mord.
I en intern rapport slogs det fast att det under perioden 1900–1951 hade begåtts 57 mord som gick att koppla till organiserad brottslighet. Av dessa hade bara ett lösts.
Medan Cohen fördrev tiden i fängelset arbetade Gangster Squad vidare med att röja upp i den undre världen i Los Angeles.
Jobbet var en hel del lättare nu när det inte längre fanns någon gangsterboss av Cohens kaliber att tampas med.
Poliserna var dock väl medvetna om att det inte skulle hålla sig lugnt för evigt. Ingen räknade med att Cohen skulle komma ut från fängelset som en laglydig medborgare.
Lyckligtvis för Gangster Squad hade gangsterbossen inte räknat ut att livvakten Hawkins arbetade för båda sidorna.
Alltså kom man på en ny plan: Strax innan Cohen skulle släppas föreslog Hawkins att han skulle smörja och kontrollera alla pistoler som den fängslade bossen hade liggande.
Då skulle de vara redo att användas när Cohen släpptes.
Cohen var med på idén och Hawkins hämtade sju pistoler i gangsterns hus.
Därefter körde Hawkins och O’Mara tillsammans ut till polisens skjutbana.
Vapenregistret visade att inget av vapnen stod i Cohens namn.
O’Mara noterade serienumren på samtliga vapnen och såg till att de testsköts, så att det skulle finnas kulor från vart och ett av dem för framtida ballistiska undersökningar.
Innan O’Mara lämnade tillbaka pistolerna till Hawkins skruvade han av kolvplåtarna och ristade in några bokstäver i metallen under dem.
Sedan låste han in listan med alla serienumren och markeringarna i ett skåp på polisstationen.
Nu var det bara att vänta tills pistolerna användes vid ett nytt mord. Sedan skulle Gangster Squad kunna bura in Cohen för tid och evighet.
Gangster Squad använde våld och hot för att få fram information från gangstrar.
Stryk, stölder och hot blev polisernas vapen
Endast resultaten räknades för gangsterjägarna i Los Angeles. När det gällde att få bukt med stadens organiserade kriminalitet struntade poliserna i lagar och domstolar.
Plantskola bakom utpressning
Inget tydde dock på att O’Maras plan skulle gå i lås. När Cohen 1955 släpptes från fängelset tycktes han vara fast besluten att leva ett laglydigt liv.
Han skötte snällt sina verksamheter, som förutom flera nattklubbar och kasinon även omfattade en plantskola.
Även om allting såg laglydigt ut höll Gangster Squad ett öga på Cohen, för mycket tydde på att han verksamheter bara var täckmantlar för kriminalitet.
Ett erbjudande om att köpa växter från Cohens plantskola uppfattades till exempel oftast som något det inte gick att tacka nej till, eftersom gangstern hotade alla som inte ville ta emot plantorna med våld och förstörelse.
Grövre våld och mord befattade han sig dock inte med.
I åratal upprätthöll Cohen sin laglydiga fasad, men den 2 december 1959 gjorde polisen ett genombrott.
Den eftermiddagen fick Jerry Wooters, en tidigare medlem av Gangster Squad, ett samtal från en gangster vid namn Jack Whalen.
Wooters hade sparkats från enheten för att han börjat stå en del kriminella för nära, och Whalen betraktade Wooters som en person han kunde lita på.
Den bredaxlade gangstern var Cohens närmaste rival, och efter att Cohen hade försökt blåsa Whalen på pengar från hästkapplöpning var en konfrontation oundviklig.
”Jag sitter i klistret. Kan du hjälpa mig?” frågade han Wooters i hopp om att få hjälp av Gangster Squad att störta Cohen från tronen.
Kort dessförinnan hade Whalen ringt och hotat Cohen, som iskallt svarat att han skulle finnas på restaurangen Rondelli’s på kvällen och att Whalen var välkommen dit.
För att inte tappa ansiktet var Whalen tvungen att acceptera Cohens inbjudan, men Wooters tänkte inte hjälpa till.
I stället ringde han till sina tidigare kollegor och berättade för dem om uppgörelsen i den undre världen.
Bilens vindruta
byttes, så den bestod av två delar och kunde öppnas utåt, så att vapen kunde stickas ut.
Varje dörr
var klädd med 20 mm pansarplåt och vägde 45 kilo. Verkstaden testade pansaret genom att skjuta på bilen med de kraftigaste gevär som polisen i Los Angeles hade. Inget bet på det.
Rutorna
bestod av 4,5 cm tjockt, skottsäkert laminatglas.
Underredet
förstärktes med pansar, så att bilen skulle kunna stå emot en sprängladdning.
Däcken
kostade 400 dollar styck och påstods vara skottsäkra.
Mord stör middagen
Som så ofta höll Mickey Cohen hov på Rondelli’s. Klockan 23.28 rusade Whalen fram mot bordet, där även Cohens flickvän Sandy Hagen och två av hans hantlangare, Sam LoCigno och George Piscitelle, satt.
Innan Whalen nådde bordet träffades han emellertid av en kula i pannan och föll omkull på golvet. Restaurangens gäster flydde i panik.
Klockan 00.10 gick larmet hos polisen. Staden hade drabbats av ännu ett gangstermord. Mickey Cohen förnekade att han skulle ha något med det att göra.
”Jag satt bara och åt pasta”, sa han till poliserna på restaurangen. ”Plötsligt hörde jag skott. Ni kan tro att jag fick bråttom att gömma mig.”
Cohens tre gäster vid bordet hävdade också att de bara hade hört skotten. Vittnesmål gjorde det emellertid klart att Cohen och hans vänner ljög.
Till exempel berättade en affärsman att Cohen hade ryckt tag i honom i tron att han var en av Whalens medarbetare.
Efter ett mordförsök på Mickey Cohen år 1948 greps gangstern tillsammans med tre av sina mannar.
Ett genombrott i utredningen kom, när polisen några timmar senare hittade tre pistoler i en plastpåse i närheten av restaurangen.
När poliserna skruvade loss kolvplåtarna och såg O’Maras markeringar kunde de konstatera att två av vapnen tillhörde Cohen.
Sex dagar senare gick Cohens vän LoCigno till polisen och uppgav att han hade skjutit Whalen i självförsvar.
Gangster Squad var säkra på att de nu skulle komma åt Cohen. Visserligen påstod LoCigno att han begått mordet, men mycket tydde på att han fått betalt för att ta på sig skulden, och pistolerna visade en koppling till Cohen.
Under rättegången visade O’Mara upp pistolerna, och även om det inte var Cohen som stod åtalad antydde O’Mara att gangsterbossen hade haft mer än ett finger med i Whalens död.
Cohen själv ljög omkring hundra gånger under rättegången, till exempel genom att påstå att ”jag har aldrig ägt några pistoler”.
Cohen på väg ombord på båten till Alcatraz efter sin fängelsedom 1962.
Skatteåtal satte gangsterbossen i fängelse
Myndigheterna lyckades aldrig fälla Cohen för mord, men till slut fick lagens långa arm tag i den listige förbrytaren.
År 1961 åtalades och fälldes Cohen för skattebedrägeri, samma öde som 1931 drabbade den till synes oåtkomlige storgangstern Al Capone.
Rättegången omfattade 194 vittnen och protokollet upptog 8 000 maskinskrivna sidor. Vittnena kunde berätta att Cohen strödde pengar omkring sig.
Enligt vittnen var det normalt att Cohen gick omkring med 30 000 dollar i kontanter. Ingenting som gangstern lämnat till skattemyndigheten kunde dokumentera att pengarna tjänats på lagligt vis.
Domen blev femton års fängelse, som Cohen tillbringade på den rymningssäkra fängelseön Alcatraz samt i ett fängelse i Atlanta i delstaten Georgia.
Efter nio år, 1972, släpptes Cohen – och han var inte bortglömd. Bokförlag och tv-program stod i kö, och hans memoarer blev en bästsäljare.
Efter en längre tids sjukdom avled Cohen av en hjärtinfarkt 1976. Hans tillgångar uppgick officiellt till 3 000 dollar.
Gangster Squad sopas undan
Den 31 mars 1960 dömdes LoCigno till fängelse på livstid.
Frågan om Cohens medverkan fick året därpå domstolen att öppna fallet på nytt. Nu föll polisens bevisning isär. Tekniska undersökningar visade att ingen av de funna pistolerna använts för att skjuta Whalen.
Domstolen ansåg att pistolerna inte borde ha lagts fram som bevis. Resultatet var att LoCigno frikändes. Fiaskot tog så hårt på O’Mara att han lämnade polisen några dagar senare.
Det såg inte mycket ljusare ut för Cohen. Samma år dömdes han till femton års fängelse för skattefusk.
Kort efter domen upphörde Gangster Squad att existera. Storförbrytarna hade tappat greppet om Los Angeles, och polisens ledning ville helst glömma att de i femton år haft en enhet som agerat utanför lagen.
När Cohen 1975 gav ut sina memoarer kom han in på det gamla mordet: ”Sam LoCigno kunde inte träffa väggen i en balsal. Den personen som träffade Whalen var en expert på att skjuta.”
Han kunde inte låta bli att tillägga: ”Och jag var själv förbannat bra på att hantera en pistol.”