Ärkebiskop James Sharp är nöjd med både tillvaron och sig själv, när han i sällskap med sin vuxna dotter Isabella den 3 maj 1679 sätter sig i sin vagn.
Dagen har varit hektisk, för Sharp är en viktig man. Både plikterna som biskop och mötena i Privy Council, kungens råd, ska skötas. Det ska även det sociala liv som följer med så betydelsefulla poster. Efter en god lunch sjunker Sharp med välbehag ner i vagnens säte.
Det är inte mer än några kilometer till biskopsgården i staden St. Andrews på Skottlands ostkust. Ärkebiskopen ser fram emot att komma hem.
Men James Sharp ska aldrig få återse sitt luxuösa hem, för längs vägen väntar nio man på honom, och de är rasande.
Biskopen bestämde allt
Kyrkan omgärdades av starka känslor i 1600-talets Skottland. Landet underställdes år 1660 Englands nye kung Karl II. Samtidigt organiserades den skotska kyrkan om, så att den skulle styras av biskoparna och inte av församlingarna, som hade varit brukligt.
”Ni benådades som soldater, inte som undersåtar.” James Sharp, 1666.
Motståndarna, som kallades covenanter (överenskomna), fick order att rätta sig efter biskoparna, och kyrkan bekämpade alla avvikare med järnhand.
En av de män som hade till uppgift att se till att präster och församlingar följde den rätta vägen var James Sharp. Den ambitiöse prästen ställde sig in hos kung Karl och som belöning för sin lojalitet utsågs han till ärkebiskop och Skottlands religiösa överhuvud. Två år senare blev han medlem av kungens råd, Privy Council.
Mördarna högg ner biskopen
Varken dotterns skrik eller Sharps vädjanden gjorde intryck på mördarna.
Attentatsmännen angriper Sharp
Mördarna överfaller Sharp och attackerar honom med blankvapen. En av ledarna, John Balfour, hade tidigare dömts för religiösa aktiviteter.
Sharp vädjar om nåd
Medan biskopen ber för sitt liv går angriparna till attack med sina vapen.
Mördarna håller tillbaka Isabella
Sharps dotter försöker hjälpa sin far. Boende i en klunga hus längre fram längs vägen berättade att de hörde den unga kvinnans desperata skrik.
Sharp hade fullt upp. Motsträviga troende möttes trotsigt för bön och andakt i det fria, där de inte behövde följa biskopens stränga regler. Men de nöjde sig inte med att be. År 1666 samlade de en armé av cirka tusen man och marscherade mot den skotska huvudstaden Edinburgh.
Styrkan krossades snabbt, och Sharp, som ledde rättegången, krävde att alla skulle avrättas. Det gällde även de elva personer som överlämnat sig mot löfte om fri lejd.
”Ni benådades som soldater, inte som undersåtar”, sa Sharp iskallt och bröt sitt löfte. Männen skickades promt till galgen.
”Medan han fortfarande är vid liv ska hans inälvor skäras ut, och bödeln ska visa upp hans hjärta för folket.” Kungens råd, domen mot David Hackston, 1680.
För att kväsa ytterligare oroligheter satte Sharp snabbt ihop en 9 000 man stor milis, men han klarade inte av att tygla den stora beväpnade styrkan, så överallt där milisen drog fram utsatte den invånarna för plundringar och våld.
Ingen ville jaga attentatsman
Hatet mot Sharp växte, och två år senare försökte en av de överlevande veteranerna från upproret mörda biskopen i samband med ett besök i Edinburgh.
Kulan från lönnmördarens pistol nuddade emellertid bara Sharp. Biskopen var så avskydd att ingen av de många kringstående lyfte ett finger för att stoppa attentatsmannen, som kom undan.
Andra skulle lyckas bättre med sina mordplaner. Den 3 maj 1679 låg en grupp ledd av bland andra den hängivne covenantern David Hackston i bakhåll vid landsvägen omkring en mil utanför St. Andrews.
Ett monument markerar platsen Rullion Green, där Sharps styrkor besegrade de upproriska covenanterna. Cirka 50 av dem miste livet.
När Sharps vagn närmade sig red männen fram och ryckte upp dörren. De slet ut biskopen och hans dotter ur vagnen och angrep Skottlands mest avskydde man med sina blankvapen. Sharp föll på knä och bad för sitt liv, men förgäves. Med ett hårt hugg klöv en av mördarna biskopens skalle, och Sharp dog i en pöl av sitt blod.
Endast två av de nio, däribland David Hackston, greps och dömdes till döden genom hängning.
”Medan han fortfarande är vid liv ska hans inälvor skäras ut, och bödeln ska visa upp hans hjärta för folket”, löd domen. De övriga mördarna kom undan, sannolikt skyddade av några av biskopens talrika fiender.
Nio år efter mordet, 1688, ledde det politiska och religiösa kaoset i Skottland till en revolution och en omvälvning av samhället. Till förändringarna hörde avskaffandet av biskopsväldet, som aldrig återinfördes.