Skandalen med Marie Antoniettes diamanthalsband

5. En slug plan tar form Jeanne och hennes man, greve de La Motte, ser genast en chans att utnyttja situationen och de ska komma att genomföra det första av en rad bedrägerier. Grevinnan erbjuder sig att överlämna kardinalens brev till Marie-Antoinette – det blir inledningen på en brevväxling. Men drottningens svarsbrev är falska, skrivna av greveparet själva.

6. Falsk spåman hjälper till Jeanne de La Motte får hjälp av den italienske spåmannen greve Cagliostro som påstår att han kan se in i framtiden. I en ”trans” förutser siaren att kardinal de Rohan kommer att få drottningens gunst och erhålla regeringens högsta ämbete.

7. Förälskad kardinal vill träffas Den exalterade kardinalen, känd för sina stora rikedomar och sin mycket knappa begåvning, är nu över­tygad om att den vackra Marie­Antoinette är förälskad i honom. Kardinalens fantasi skenar iväg och han börjar tjata på grevinnan att arrangera ett möte med drottningen. Nu är goda råd dyra för svindlarparet.

8. Hemligt möte i buskage En augustiafton 1785 får den förälskade kardinalen äntligen sin önskan om ett möte med drottningen uppfylld. Grevinnan säger till honom att möta upp i det så kallade Venusbuskaget i trädgården vid slottet i Versailles.

9. Spelar ut sitt trumfkort I slottsträdgården i Versailles spelar paret de La Motte ut sitt senaste trumfkort. När kardinal de Rohan anländer till den avtalade mötesplatsen ser han i halvmörkret en kvinna i vit muslinklänning. Klänningen påminner om de klänningar som Marie-Antoinette så ofta bär vid offentliga tillställningar. Kvinnans ansikte är till hälften dolt av en vidbrättad hatt. Den förälskade kardinalen anar inte oråd.

10. Sköka spelar drottning ”Drottningen”, som kardinalen möter i trädgården, är en prostituerad kvinna vid namn Nicole d'Oliva. Hon är lejd av greveparet. d'Oliva, som tror att hon medverkar i en erotisk fantasi, är intill förväxling lik drottningen – hon har till och med de välkända habsburgska läpparna.

11. Kardinalen är överlycklig Den falska drottningen räcker över en ros till kardinalen och gläder honom med orden. ”Ni har min tillåtelse att hoppas att allt förflutet är glömt.” Kardinalen jublar över att ha tagits till nåder. I själva verket har han gått i greveparets fälla och det är dags för svindlarna att fira sin första delseger. Några dagar senare presenterar de ännu ett bevis på drottningens gunst för kardinalen.

12. Drottningen vill ha pengar Enligt grevinnan önskar Marie-Antoinette hjälpa en adelsfamilj som hamnat i knipa, men kan just nu inte själv bidra med det belopp som krävs på 50000 livres. Kan kardinalen låna hen­ne pengarna? Kardinalen är stolt över att kunna hjälpa till.

13. Greveparet lever i sus och dus Tre månader senare har drottningen enligt grevinnan behov av mer pengar. Villigt pantsätter kardinalen sina möbler och sitt silver för att vara behjälplig. Med kar­­dinalens pengar kan greveparet leva i lyx och festa med hela Pariseliten.

14. Det stora bedrägeriet Nu bestämmer sig greveparet för att genomföra bedrägeriets grande finale. Grevinnan låter kardinalen förstå att drottningen vill använda honom som mellanhand i köpet av det utsökta diamanthalsbandet som drottningen enligt grevinnan aldrig har kunnat glömma.

15. Dumsnuten sväljer betet Kardinalen åtar sig att hämta halsbandet hos juvelerarna och leverera det till grevinnan. Han har med sig ett brev från drottningen i vilket hon förklarar för de överförtjusta juvelerarna att hon önskar avbetalningar på smycket. När kardinalen levererar smycket till grevinnan tar en man, som han antar är drottningens tjänare, hand om diamantsmycket. Allt verkar alltså vara i sin ordning.

16. Skandalen avslöjas Men så försvinner halsbandet och den verkliga drottningen får för första gången vetskap om affären när hon får ett kränkande kravbrev från juvelerarna som påminner henne om den första avbetalningen. Drottningen förnekar all kännedom om saken. Strax därefter grips kardinal de Rohan. Han försvarar sig genom att visa upp alla de brev som han tagit emot från drottningen. Skandalen är ett faktum.

Efterspelet ...

... för kardinalen Kardinal de Rohan ställdes inför rätta då en chockad Marie-Antoinette insisterade på en offentlig rättegång.

Bara det faktum att han kunde tro att han närapå hade ett förhållande med självaste drottningen visade att han var skyldig, ansåg drottningen. I och med det kom rättegången att handla om drottningens ära i stället för kardinalens handlingar.

Affären spelade drottningens fiender rakt i händerna. När kardinalen så småningom frikändes bidrog händelserna till ­Marie-Antoinettes dåliga rykte.

Hans påstående om ett nattligt möte ”med drottningen” var ju faktiskt sant. Hennes oskuld i själva stölden av diamanthals­bandet betydde dock ingen­ting i allmänhetens ögon.

... för grevinnan Grevinnan Jeanne de La Motte dömdes som skyldig, piskades, brännmärktes och kastades i Bastiljen.

Här lär hon ha haft en affär med fängelseinspektören, den arme Launay som miste huvudet tillsammans med resten av revolutionens alla offer tre år senare då pöbeln stormade det gamla fortet.

Grevinnan flydde senare till London där hon skrev sina memoarer – en förskönad version av hennes liv och roll i affären. Hon ville bara skipa rättvisa i världens ögon, skrev hon.

Läsare i England och Frankrike kunde inte få nog av denna bästsäljare. Grevinnan fick dock aldrig njuta frukterna av sin framgång.

År 1791 fick hon besök av främmande män på sin adress i London och eftersom hon trodde att det handlade om hemliga agenter barrikaderade hon dörren, klättrade ut genom sitt fönster på tredje våningen och föll till marken. Några månader senare dog hon till följd av sina skador.

... för drottningen Drottning Marie-Antoinettes popularitet hade redan före skandalen med diamanthalsbandet börjat dala. Kostnaderna för hennes klänningar, diamanter och nya överdådiga frisyrer var astronomiska.

Hon bar aldrig samma klänning två gånger och dagarna var fyllda av tidskrävande förberedelser när det gällde vilken kreation hon skulle bära på nästa bal. Världen utanför var henne likgiltig. Marie-Antoinette levde ett lustfyllt liv med maskeradbaler, teater­besök och fester.

För drottningen blev diamanthalsbandsaffären ett abrupt uppvaknande. Hon slutade med sitt slösaktiga liv från en dag till en annan och började intressera sig för allmänhetens åsikter. Hon klädde sig enklare och drog sig tillbaka från offentligheten.

Teater, maskerader och baler undvek hon så långt det gick, och hon ingick inte längre i kungens råd. Men inget kunde rädda hennes dåliga rykte. År 1789 bröt franska revolutionen ut och fyra år senare avrättades drottningen.

... och diamant­halsbandet? Ingen vet med säkerhet vad som hände med diamanthalsbandet men greve de La Motte delade troligen upp det och sålde stenarna i London.

Några av diamanterna sägs ha köpts av hertigen av Dorset och finns än i dag i hans familjs ägo i form av ett diadem. Det sägs att 22 av de mest fabulösa briljanterna gjordes om till en halskedja buren av hertiginnan av Sutherland.

Senare har det dock fastställts att stenarna inte stämmer överens med en äldre originalteckning av ”Kardinalens halssmycke”. De två juvelerarna Bohemer och Bassenge som startade hela härvan gick i konkurs.

Deras arvingar förde många år senare en rättslig process mot prinsessan Charlotte de Rohan, kardinal de Rohans arvinge. Saken drog ut på tiden och först i slutet av 1800-talet betalade kardinalens efterlevande en symbolisk summa till de två juvelerarnas familjer.