Erik XIV:s blodiga sturemord
Vad låg egentligen bakom Erik XIV:s mord på en rad höga adelsherrar på Uppsala slott? Dick Harrison går till botten med Sturemorden.

Sturemorden inleddes med att greve Nils Svantesson Sture stacks ned av Erik XIV och hans knektar.
Plötsligt rycktes celldörren upp inför den 23-årige ädlingen Nils Svantesson Sture. Framför honom stod Erik XIV, den man för vars räkning han just bemödat sig om att fria i Lothringen. Kungen anklagade honom, skummande av ilska, för förräderi.
Vid Eriks sida stod Per Gadd, profossen, och knektar med hillebarder och värjor. Kungen grep sin dolk och stack den rakt i herr Nils, som förtvivlat bad för sitt liv. Snart hade soldaternas vapen färgats röda med ädlingens blod.
Det var vid tvåtiden på eftermiddagen den 24 maj 1567, och Sturemorden – ett av de mest omskrivna och omdebatterade våldsdåden i svensk historia – hade inletts. Men varför? Vad var det som hände?
Nordiska sjuårskriget
Bakom de blodiga händelserna i Uppsala låg en djup motsättning mellan Erik XIV och framträdande medlemmar av den svenska högadeln, vilken vuxit fram under de år som följde på nordiska sjuårskrigets utbrott 1563. Särskilt under våren 1567 blev kung Erik alltmer övertygad om att konspirerande högadelsmän hade sammansvurit sig för att störta honom.
Under ett sammanträde med Höga nämnden, Erik XIV:s högsta domstol, i maj anklagade Jöran Persson – kungens prokurator och åklagare – de tre aristokraterna Abraham Gustavsson (Stenbock), Erik Svantesson Sture och Ivar Ivarsson (Liljeörn) för planer på statskupp.
MER LÄSNING I POPULÄR HISTORIAS NYHETSBREV
Än i dag är det okänt huruvida det låg någon sanning i anklagelserna. Vi vet inte heller vem som var upphov till dem, om det var Erik XIV själv eller Jöran Persson. Under förhandlingar på Svartsjö, Erik XIV:s favoritresidens, diskuterades ärendet intensivt. Erik Svantessons far, greve Svante Sture, gjorde allt han förmådde för att rentvå sig och sönerna Erik och Nils från misstankar.
Son till Sten Sture den yngre
Svante tillhörde Sveriges yppersta adel. Han var son till riksföreståndaren Sten Sture den yngre, som dött i kriget mot Kristian II av Danmark 1520, och hade länge stått kungafamiljen nära. Sonen Nils, som Erik XIV länge misstrott, befann sig på diplomatiskt uppdrag på kontinenten, där han förgäves förhandlade om äktenskap mellan Erik och Renate av Lothringen.