Klockan är kvart över åtta på morgonen i Aix-les-Bains. Frisören Jean Pelletier ser fram emot arbetet, när han den 20 september 1903 ringer på dörren till en av den franska kurortens lyxvillor.
Han är där för att ordna till de vackra, bruna lockar som har gett dess ägare, kurtisanen Eugénie Fougère, smeknamnet ”Madame Chocolat”.
Men Pelletier kommer aldrig mer att behöva frisera kvinnan, vars skönhet har gett henne ett pärlband av rika älskare.
”Jag försökte skrika, men fick inte ut något ljud. Någon stoppade något i min mun, och jag förlorade medvetandet.” Victorine Giriat, 1903.
I stället får han sitt livs chock. Från ovanvåningen hörs desperata skrik.
En kvinna står i fönstret. Hennes ansikte är insmort i blod.
Ett antal män kommer rusande med en stege, och Pelletier klättrar upp. Han hjälper kvinnan ut och hoppar sedan in genom fönstret. Där möts han av en förfärlig syn.
I ett rum ligger en död kammarjungfru och i sovrummet hittar han sin kund – bunden och strypt i sin säng. Rummet har vänts upp och ner, och Fougères dyrbara juveler är borta.
Polisens förhör av den sårade kvinnan, Victorine Giriat, avslöjar hemska detaljer om rånmordet, som skakar den idylliska kurorten.
Rapport väckte misstanke
Victorine Giriat berättar att hon som Fougères sällskapsdam hade ledsagat madame till teatern kvällen innan.
Vid hemkomsten gick de båda till sängs. Ett par timmar senare rycktes Giriat ur sömnen av höga ljud. Hon lämnade sitt rum för att undersöka saken, men attackerades i den mörka korridoren.
”Jag försökte skrika, men fick inte ut något ljud. Någon stoppade något i min mun, och jag förlorade medvetandet. Hur länge jag var medvetslös vet jag inte, men jag kvicknade till först när dörrklockan ringde på morgonen”, berättade hon för polisen.
Frisören är först på gärningsplatsen
Eugénie Fougère ligger mördad i sin säng
Fougère har under natten bundits, försetts med munkavle och strypts med en handduk. Rättsläkarens rapport visar att den mördade kämpade för sitt liv, och att mordet antagligen begåtts av två personer.
Fougère upptäcks
Fougères frisör Jean Pelletier och hans medhjälpare undersöker kroppen. Kvinnan är inte känd i staden, eftersom hon endast hyr huset – Villa de Solms – för säsongen.
Tömda lådor tyder på rån
Förmögna älskare har skänkt Fougère ett stort urval av juveler, som nu är borta. Polisens sammanställning visar att bytets värde uppgår till 300 000 franc, motsvarande cirka 14 miljoner kronor i dagens penningvärde.
Allt tydde på att det handlade om ett rånmord. Men det var något som inte stämde.
Rättsläkarnas resultat visade nämligen att de båda kvinnorna inte dog vid samma tidpunkt. Medan kammarjungfrun dog omkring klockan elva på kvällen, levde Fougère ytterligare fyra timmar.
Vad gällde gärningsmannen hade polisen inget att gå på. Ingen lade märke till vem som befann sig var i Aix-les-Bains livliga nattliv.
En månad senare fick polisen emellertid ett tips, som ledde dem till mördaren.
När polisen stormat Ladermanns lägenhet hade han legat död med en pistol bredvid sig.
Lägligt självmord
Under en razzia på en av stadens bordeller erbjöd en av de gripna kvinnorna upplysningar om mordet mot ett löfte om fri lejd.
Polisen gick med på byteshandeln och kvinnan berättade att hennes älskare, banktjänstemannasonen Henri Bassot, låg bakom.
Efter förhör av Bassot skrev polisen emellertid av misstankarna mot honom. Flera vittnen kunde nämligen oberoende av varandra intyga att Bassot den 19 september befunnit sig långt från Aix-les-Bains.
I Frankrike kunde man efter mordet köpa vykort med den vackra Eugénie Fougères (t.h.) porträtt.
Nästan samtidigt vände en kvinna i Paris sig emellertid till polisen. Hon berättade att hon kände Victorine Giriat sedan tidigare.
Nu hade Giriat återvänt till Paris, och hon strödde pengar omkring sig. För sin gamla väninna hade Giriat berättat att hon och Bassot tillsammans hade planerat rånet i Aix-les-Bains, men att det var Giriat och en lokal hantlangare som stått för utförandet av brottet.
Hantlangarens medverkan förklarade hur kammarjungfrun hade kunnat mördas medan Giriat var på teatern.
Polisen saknade emellertid bevis, och den misstänkte, en skräddarlärling vid namn César Ladermann, gick inte att förhöra. När polisen stormat Ladermanns lägenhet hade han legat död med en pistol bredvid sig.
Självmordet kom lägligt för Giriat och Bassot. De greps och med brända fragment av brev som de skickat till varandra som fällande bevis dömdes de, men de undgick dödsstraff. Bassot dömdes till tio års straffarbete, medan Giriat fick 15 år för stöld och medverkan till mordet på Fougère. Mordet på kammarjungfrun avskrevs som ouppklarat.