År 1666 blev den högt uppsatte franske ämbetsmannen Antoine Dreux d’Aubray plötsligt sjuk.
Monsieur d’Aubray, som befann sig på sitt gods i norra Frankrike, kräktes och fick kraftiga magsmärtor.
Trots kärleksfull omvårdnad av sin dotter Marie-Madeleine Marguerite de Brinvilliers avled han några månader senare.
Eftersom läkaren vid utfärdandet av dödsattesten inte kunde ge någon bättre förklaring angav han dödsorsaken som gikt, en sjukdom som monsieur d’Aubray lidit av i många år.
Diagnosen fick madame de Brinvilliers att dra en lättad suck.
Giftet i soppan som hon serverat sin far hade fungerat som planerat och ingen anade oråd. Hon kände sig säker på att hon hade lyckats begå det perfekta brottet.
”På den tiden kunde vetenskapen inte spåra gift i en avliden persons kropp, så alkemister och annat folk tjänade stora pengar på att sälja livsfarliga ämnen.”
Gift var populärt
Brottet hade varit planerat sedan lång tid tillbaka. Som 21-åring gifte sig Marie-Madeleine Marguérite d’Aubray med den välbeställde markisen Antoine Gobelin de Brinvilliers, arvinge till de berömda gobelängfabrikerna.
Markisen var respektabel, men trist och beroende av kortspel. Som tröst tog hans unga hustru sig en älskare: officeren och kvinnotjusaren Godin de Sainte-Croix.
Den opassande relationen gjorde hennes far rasande. Genom förbindelser vid hovet fick han Sainte-Croix arresterad och inspärrad i det beryktade fängelset Bastiljen.
Där myllrade det av giftblandare. På den tiden kunde vetenskapen inte spåra gift i en avliden persons kropp, så alkemister och annat folk tjänade stora pengar på att sälja livsfarliga ämnen.
Sainte-Croix sög till sig kunskaperna och när han efter ett år bakom galler återigen var fri visste han allt om gift. Han och madame de Brinvilliers började genast smida ondskefulla planer.
Under besök på det lokala sjukhuset experimenterade markisinnan med att dosera gift åt de sjuka. År 1666 bemästrade hon konsten att diskret ta livet av en människa. En kort tid senare förgiftade hon sin far.
Brinvilliers ärvde en förmögenhet, men Sainte-Croix dyra vanor fick pengarna att försvinna oroväckande snabbt. De två bestämde sig därför för att även ta livet av madames tre syskon, så att hela familjeförmögenheten kunde bli deras.
År 1670 avled de två bröderna Antoine och Francois efter att ha ätit en tårta.
Madame de Brinvilliers var en frekvent gäst på fattigsjukhuset Hôtel-Dieu, som låg på högra sidan av Seine i Paris.
Sjuka utsattes för dödliga experiment
Madame de Brinvilliers hade enkel tillgång till sjukhuset
Liksom många andra överklasskvinnor besökte madame de Brinvilliers ofta det lokala sjukhuset. Officiellt var syftet att stötta de sjuka och få dem att må bättre, men den här madamen hade helt andra avsikter.
Giftet gömdes i delikatesser
Under sjukhusbesöken bjöd madame de Brinvilliers de sjuka på förgiftade godsaker. Vin, hemlagad soppa och marmelad hörde till de livsmedel som lämpade sig bäst för hennes mixtur.
Patienten var hjälplös
Patientens sjukdom var i många fall så långt framskriden att ett plötsligt dödsfall inte förvånade personalen. De flesta inlagda var dessutom fattiga och ensamma, så det var inte många som saknade dem.
Olycka ledde till avslöjande
Madame de Brinvilliers syster och make stod näst i tur på listan, men plötsligt gick någonting väldigt fel i Sainte-Croix giftlaboratorium och en explosion dödade honom på platsen.
När polisen i samband med utredningen av olyckan letade igenom lokalen hittade de ett rött läderskrin. Förutom brev från madame de Brinvilliers innehöll skrinet ampuller och giftpulver.
Breven var mycket avslöjande.
Så snart madame de Brinvilliers hörde talas om utredningen av olyckan tog hon till flykten. I Liège gömde hon sig i ett kloster, där ordningsmakten inte kunde komma åt henne.
Först när en polis förklädd till abbot lyckades locka ut henne från klostret efter att ha föreslagit att de skulle gå en promenad kunde madame arresteras och föras till ett fängelse i Paris.
”Hälften av alla fina människor är inblandade i den här sortens verksamhet, så jag riskerar att störta dem i fördärvet ifall jag talar.” Madame de Brinvilliers
Hon erkände och dömdes till döden, men visade ingen ånger.
”Jag kommer att bli något av en berömdhet”, sa hon glatt medan hon väntade på att bli avrättad.
Hon berättade att användning av gift var vanligt inom överklassen. Det var nämligen bara de förmögna som hade råd att betala för en dos, som kostade 3 000 livres. Det var sju gånger mer än vad en fattig fransman hade att leva för under ett helt år.
Långt in på 1800-talet var madame de Brinvilliers dramatiska liv fortfarande populärt stoff. Det här häftet är från år 1887.
”Hälften av alla fina människor är inblandade i den här sortens verksamhet, så jag riskerar att störta dem i fördärvet ifall jag talar”, förklarade hon. Madame de Brinvilliers höll tand för tunga.
Året efter blev det emellertid återigen skandal, när giftblandaren La Voisin greps. Då var det 367 personer som arresterades och 36 som avrättades. De flesta inblandade tillhörde aristokratin.
År 1682 satte dock kung Ludvig XIV stopp för utredningarna. Det visade sig nämligen att hans älskarinna madame de Montespan hade köpt gift, troligen i syfte att ta livet av en rival.