Ovanlig identitetstjuv lurade en hel by
Efter ett bråk med sin far år 1548 lämnar Martin Guerre hustrun och den lille sonen och ger sig av hemifrån. Åtta år senare dyker han upp igen, men många blir konfunderade – Martin är sig inte lik!
Bonden Martin Guerre lämnade hastigt och lustigt sin by. Hustrun Bertrande fick hjälp av släkten för att klara det hårda livet på landet.
Bertrande de Rols kan inte tro sina ögon! Är det verkligen hennes man Martin som står framför henne?
För åtta år sedan försvann han plötsligt spårlöst – och nu är han tillbaka! Lovad vare Herren! Hon kastar sig i hans famn och kysser honom innerligt.
Martin föddes i Baskien nära Biscayabukten men år 1527, när han var en liten pojke, flyttade familjen till byn Artigat längre inåt landet.
Hans far Sanxi och farbror Pierre startade upp ett litet tegelbruk som de drev vid sidan av jordbruket.
Familjen gjorde vad de kunde för att anpassa sig till den nya bygden, de bytte till och med efternamn från Daguerre till det mer franskklingande Guerre.
Men grannarna uppfattade dem ändå som utbölingar, och pojkarna i trakten retade lille Martin.
Artigat/1527. Familjen Daguerre flyttar till den lilla byn Artigat vid foten av Pyrenéerna. Sonen Martin anpassar sig aldrig, och efter ett gräl med fadern försvinner han.
Martin längtar efter äventyr
År 1538, när Martin bara var 14 år, blev han bortgift med den ännu yngre Bertrande de Rols.
Det osedvanligt unga paret knöt ihop familjen Guerre med den ansedda familjen Rols från trakten, men äktenskapet utvecklades inte som man hoppats – Bertrande och Martin fick inga barn.
Byborna tittade nu bara ännu mer snett på Martin som kände sig allt värre snärjd i en främmande by där han aldrig känt sig hemma.
Han drömde om det fria livet som fåraherde på betesmarkerna högt upp i bergen eller att segla med baskiska valfångare på Atlanten. Men dagarna och åren gick, fulla av hårt arbete på tegelbruket och på åkrarna.
Efter en tid fick det unga paret behandling för sin barnlöshet av byns kloka gummor. De funderade ut ett medel mot den förbannelse som måste vila över Bertrande och Martin.
Och det tycktes fungera. År 1546, efter åtta års äktenskap, födde Bertrande en son. Han fick namn efter sin farfar, Sanxi.
Framtiden såg ljus ut för den lilla familjen, men Sanxi den äldre var en dominerande patriark som Martin ofta blev oense med. År 1548 kulminerade konflikterna.
Martin blev påkommen med att stjäla lite säd från sin far, en oförlåtlig förseelse för en baskisk hedersman, och sonen såg bara en utväg.
Han måste lämna sitt hem, sin fru och sin lille son. En dag var han bara borta. Utan ett enda ord. Blott 22 år gammal var Bertrande en övergiven, ensam mor.
Under de barnlösa åren hade Bertrande kunnat kräva att äktenskapet skulle upplösas, men hon stannade kvar hos Martin och blev därför respekterad som en lojal kvinna.
Nu betydde det ingenting. Hon var varken hustru eller änka och kyrkans regler föreskrev att hon inte kunde gifta sig igen förrän det stod utom allt tvivel att hennes man var död.
Martin kom inte tillbaka och efter några år dog hans föräldrar. Hans farbror Pierre fick ansvaret för Martins arv och efter en tid gifte sig änkemannen Pierre med Bertrandes mor, som också var änka.
Genom detta resonemangsparti åtog sig farbrodern att försörja både Bertrande och lille Sanxi så att det inte skulle gå någon nöd på dem i Martins frånvaro.
Soldat hos franske kungen
Så en dag år 1556 får Martins fyra yngre systrar ett meddelande från krogen i grannbyn. Det otroliga har hänt! Martin har dykt upp och frågar nu efter sin familj.
Systrarna ger sig av till ett tårfyllt återförenande med sin bror. Strax efteråt kommer även Bertrande och kastar sig lyckligt om halsen på Martin. Åtta års olycka är över.
Efter återföreningen stannar Martin några dagar på värdshuset, men när han kommer hem till byn tas han emot som en hjälte.
Alla vill prata med honom om gamla tider och höra vad han har gjort under alla dessa år.
Martin berättar att han först vandrade till Spanien. Sedan tog han värvning i den franske kungens armé och deltog i flera slag. Familjeidyllen är återupprättad.
Under de tre år som följer föder Bertrande två döttrar, varav en överlever. Paret verkar mycket förälskade i varandra. Martins farbror Pierre är glad att brorsonen har återvänt.
Och medan farbrodern sköter tegelbruket, tar Martin på sig lantbruket. Den nye husbonden är full av goda idéer.
Han startar en liten handelsrörelse vid sidan om lantbruket och har stor framgång. Men när han börjar hyra ut, och till och med sälja, delar av familjens mark blir Pierre misstänksam.
Hur kan Martin göra något som i så hög grad strider mot de baskiska traditionerna?
Och varför verkar Martin helt ha glömt bort sitt baskiska språk? Pierre har naturligtvis inga foton av sin brorson, men är det inte något konstigt med hans ansikte?
Sanxi den yngre, Martin son, är i alla fall inte ett dugg lik sin far.
Åtta års bortavaro och slagfältets fasor sätter givetvis djupa spår i en mans själ och kropp, men tänk om den återkomne brorsonen inte alls är Martin Guerre?
Jean de Coras var domare när domen överklagades och blev så fascinerad av Martin Guerre, att han strax efteråt gav ut en bok om händelserna.
Pierre tiger om sina misstankar, tills Martin en dag ber att få se bouppteckningen efter sin far.
Farbrodern har ju skött arvet efter Sanxi den äldre till den dag Martin kom tillbaka, och nu vill Martin försäkra sig om att Pierre verkligen har lämnat över hela arvet till honom.
Farbrodern blir arg och förolämpad av brorsonens frågor, och konflikten mellan de två männen blir allt värre.
Deras bråk slutar i rätten år 1558, och det styrker bara Pierres misstankar. Martin övergav hustru och barn i vanära efter att ha stulit en handfull säd från sin far, och nu drar han sin egen farbror inför rätta!
Nu avslöjar Pierre det han misstänkt länge: att Martin är en utstuderad identitetstjuv.
Grannarna i byn är rådvilla. Några menar att det kanske ligger något i saken. Andra ser Martin som en flitig bonde och Pierre som hans girige farbror.
Bertrande försäkrar alla att Martin verkligen är hennes försvunne make, och vem skulle när allt kommer omkring veta en sådan sak bättre än hon, den trofasta hustrun?
Domarna tvingas höra 150 vittnen
En dag år 1559 vandrar en soldat av en slump genom Artigat. Han svär att Martin är en lögnare.
Soldaten har träffat den riktige Martin Guerre, som förlorat ett ben på slagfältet och nu har träben.
Soldaten vandrar vidare och byborna är ännu mer förvirrade. Den och händelsen lockar Pierre att ta reda på mer om sin eventuellt falske brorsons förflutna.
Han får höra att en värdshusvärd i en by i närheten har känt igen den nye Martin som en person vid namn Arnaud du Tilh. Pierre har det bevis han behöver. Genom sina kontakter får han år 1560 Martin arresterad och fängslad i Rieux.
Rättegångens kanske viktigaste vittne, Bertrande, vidhåller att Martin är hennes man.
Men hennes styvfar Pierre pressar henne att lägga fram en anklagelse: att Martin i själva verket är Arnaud du Tilh och har lurat till sig den riktige Martin Guerres egendom, familj och hustru. Rättegången inleds.
Sammanlagt ska omkring 150 vittnen höras och först upp i vittnesbåset är Martin Guerre. Han berättar en mängd detaljer ur sitt förflutna och vittnesmålet överensstämmer helt med vad Bertrande har vittnat om.
Domarna drar därför slutsatsen att det är Pierre Guerre som har tvingat Bertrande att komma med en falsk anklagelse. Varje gång domstolen kallar in ett nytt vittne, hälsar Martin på dem vid namn och berättar anekdoter från deras gemensamma förflutna.
Han är mycket övertygande, och 40 vittnen, bland andra hans fyra systrar, svär på att han verkligen är Martin Guerre.
Ytterligare 45 vittnen hävdar dock att mannen som utger sig för att vara Martin i själva verket är Arnaud du Tilh – eller någon helt annan. Över 60 vittnen vet helt enkelt inte vad de ska tro.
Efter flera månader avkunnas domen: Den åtalade har oriktigt utgivit sig för att vara Martin Guerre.
Han ska betala ersättning till Bertrande de Rols, varefter han ska halshuggas. Sedan ska kroppen styckas i fyra delar. Den anklagade är chockad och överklagar omedelbart.
Bertrande trodde inte sina ögon när hennes man plötsligt stod framför henne.
Tvivel till den åtalades fördel
Omprövningen förlöper ungefär som rättegången i Rieux. Bertrande anklagar Martin för att vara en bedragare, medan Martin hävdar att hela saken är iscensatt av den girige Pierre.
Domstolen hör 30 vittnen, men har svårt att enas om ett beslut. Tvivlen borde vara till den åtalades fördel, men just som domen ska avkunnas, anländer en man till rådhuset. Han har träben och han presenterar sig som Martin Guerre.
Den ”nye” Martin förhörs och är sämre på att återberätta detaljer från sitt förflutna än den åtalade.
Han säger sig ha lämnat Artigat, vandrat till staden Burgos i Spanien och blivit lakej hos biskopen. Sedan har han tjänstgjort hos biskopens bror, vars soldater krigade mot fransmännen i spanska armén.
Vid ett slag i norra Frankrike år 1557 vann spanjorerna en förkrossande seger. Martin skadades svårt i ett ben som måste amputeras.
Han överlevde ingreppet och fick för sin insats en livslång position som tjänare i Malteserorden. Varför han nu har bestämt sig för att återvända hem till Artigat avslöjas aldrig.
I Toulouse känner både systrarna Guerre och farbrodern Pierre igen mannen med träbenet som Martin, och när Bertrande ser honom kastar hon sig i hans armar och ber om förlåtelse för att hon låtit en annan man leva hans liv. Domaren är övertygad.
Den falske Martin, Arnaud du Tilh, döms till döden genom hängning. Straffet ska verkställas framför familjen Guerres hus den 16 september 1560.
Den dömde står fast vid sin oskuld, men på sin sista dag i livet erkänner han bedrägeriet. Arnaud du Tilh berättar att han som ung var vältalig, hade ett fantastiskt minne och skulle ha kunnat bli en bra präst.
I stället ägnade han sig åt dryckenskap, otukt och dans. Efter några småbrott blev han soldat.
Bidrog hustrun till lögnen?
År 1553 mötte han av en slump två av Martin vänner, som trodde att han var Martin. Vännerna berättade om Martins liv, och Arnaud fick idén att ta över den främmande mannens identitet.
Under flera månader tog han reda på så många detaljer som möjligt om Martin, och år 1556 tog han in på det värdshus där han fick besök av Martins systrar och hustru.
Innan snaran dras åt om hans hals, ångrar Arnaud sina missgärningar och ber Gud, Bertrande, familjen Guerre och alla andra om förlåtelse.
Rättegången blir mycket omskriven, men rättsprotokollen lämnar ändå en del frågor. Hur mycket visste till exempel Bertrande? Var hon verkligen helt ovetande om att något var fel?
Eller fick hon helt enkelt det hon drömde om i den falske Martin – en man att dela bord och säng med?
Kanske valde hon att acceptera det falska äktenskapet och hoppas att hennes riktige husbonde aldrig skulle komma tillbaka till det liv han så plötsligt lämnat.
Alla de detaljer ur Martins liv som Arnaud kunde återge, tyder på att Bertrande gav honom information för att göra lögnen trovärdig.
De historiska källorna berättar ytterst lite om personernas liv efteråt.
Hur familjen gick vidare efter den ovanliga händelsen är det ingen som vet.