De första tankarna på ett datorvirus presenterades redan 1949 av den ungersk-amerikanske matematikern John von Neumann. Han deltog i utvecklingen av några av de första datorerna och beskrev i sina teorier hur ett datorprogram kunde konstrueras för att reproducera sig självt – på samma sätt som ett biologiskt virus.
De följande decennierna försökte flera skickliga datorutvecklare konstruera självreproducerande program av det slag som von Neumann hade nämnt. Ett av de första framgångsrika försöken gjorde 1971, när viruset Creeper som ett experiment introducerades i ett slutet nätverk.
Drygt tio år senare – 1982 – inträffade det första egentliga virusangreppet, när Elk Cloner började infektera dåtidens populära Apple II-datorer.
Viruset Elk Cloner var tänkt som ett oskyldigt skämt och visade bland annat en dikt skriven av upphovspersonen.
Tonåring bakom första attacken
Bakom angreppet stod den 15-årige high school-eleven Rich Skrenta, som under jullovet hade utvecklat Elk Cloner som ”ett fånigt litet skämt”.
Viruset spreds via disketter med spel, som kopierades och byttes bland Skrentas vänner. Inledningsvis låg viruset i dvala, men när en infekterad diskett användes för 50:e gången tog Elk Cloner över datorns skärm. Användaren presenterades för en kort, triumferande dikt, men utöver det hände inget. Viruset var oskadligt och kunde relativt enkelt elimineras från datorn.
Om en dator startades om med en smittad diskett skulle Elk Cloner emellertid kopiera sig självt till hårddisken och infektera nästa diskett som sattes in i datorn – och på så sätt sprida sig.
I dag är virusangrepp och antivirusprogram en fast del av de flesta datoranvändares vardag.