Mussolinis järnnäve knäckte maffian

Maffian styrde ön

När Mussolini besökte Sicilien år 1924 var ön helt i maffians våld. I de flesta städer hade den organiserade brottsligheten den verkliga makten, vilket vare sig invånarna eller polisen kunde göra något åt.

Kriminaliteten var en plåga. Under sitt besök fick Mussolini till exempel reda på att det bara i staden Marsala hade begåtts 216 mord under det senaste året.

Hela provinsen Trapani, som Marsala ligger i, var laglöst land, där omkring sjuhundra personer mördades per år och trettiotusen husdjur stals. En lokal tidning dristade sig år 1924 till att skriva att provinsen stod på randen till kollaps.

Redan två veckor efter Mussolinis besök på Sicilien utsåg han före detta officeren Cesare Mori till prefekt, statens högst uppsatte ämbetsman, i provinsen Trapani.

Mori, som tidigare jagat brottslingar på Sicilien, hade rykte om sig som hård och skoningslös. I ett telegram gav Mussolini honom nu fria tyglar: ”Ers excellens har carte blanche. Statens auktoritet måste absolut – jag upprepar – absolut återställas på Sicilien. Om rådande lagar står i vägen för er kommer vi att utarbeta nya.”

Med detta löfte i ryggen hastade Mori till Sicilien och kastade sig över uppgiften. Hans strategi gick ut på att inte bara gripa och spärra in öns mafiosi.

Brottslingarna skulle även förödmjukas och förlöjligas, så att sicilianarna slutade frukta dem.

Moris första ämbetsgärning var att underteckna ett dekret som återkallade alla vapenlicenser utfärdade i provinsen Trapani. Den som hädanefter ertappades på bar gärning med ett skjutvapen i hand riskerade därmed att gripas.

Mori fick ansvar för hela Sicilien

Ett drygt år senare utsåg Mussolini Mori till prefekt i Palermo och gav honom befogenhet att jaga maffiamedlemmar överallt på Sicilien.

Mori upprättade omgående en specialstyrka som skulle jaga brottslingar i alla öns nio provinser, till skillnad från den sicilianska polisen, som enbart fick utreda lagöverträdelser i sin egen provins.

Specialstyrkan bestod av poliser, halvmilitära gendarmer, carabinieri, samt beväpnade fascistiska partimedlemmar, så kallade svartskjortor. Specialstyrkan delades in i grupper om tjugofem man, alla med representanter från de tre kårerna.

De fascistiska svartskjortorna skulle enligt Mori ”involveras direkt i polisoperationerna, och öppet och modigt delta i bekämpandet av maffian”.

För Mussolini och Mori handlade kampen mot maffian nämligen inte huvudsakligen om att gripa och fängsla skyldiga brottslingar.

Betydligt viktigare var att visa handlingskraft och se till att sicilianarna kom att betrakta fascismen som den enda garanten för fred och säkerhet.

Moris första stora operation ägde rum den 28 november 1925, då sextiotvå efterlysta män med misstänkta maffiakontakter greps på berget La Madonie öster om Palermo.

Två veckor senare slog specialstyrkor till igen mitt på ön, då hundrafyrtiotvå män greps i staden Piazza Armerina. Vem som greps och varför var mindre viktigt för Mori.

I Palermo lät han gripa en grupp unga, välklädda män med dyra bilar. Mori ansåg att dessa så kallade Palermo Viveurs måste ha kommit över sina pengar på oärligt vis, så han lät spärra in ett tjugotal av dem.

Samma kväll ledde en annan polisoperation till gripandet av ytterligare trehundra tidigare dömda i Palermo. Mori hävdade att de var vaneförbrytare som garanterat hade begått ytterligare brott sedan de senast stod inför en domare.

Under julmånaden utfärdade Järnprefekten, som tidningarna nu kallade honom, även ett dekret som gjorde det obligatoriskt för öns taxichaufförer att registrera sig hos myndigheterna och tydligt visa sitt identitetskort i bilen.

Åtgärden skulle sätta stopp för en av maffians populäraste intäktskällor, zuinaggio, som gick ut på att plocka upp sjuka personer och köra dem till falska läkare, som tog ifrån de försvagade offren pengar och värdeföremål.

Positiva rubriker i tidningarna var enligt Mori nyckeln till framgång, så Järnprefekten stannade i Palermo för att vara tillgänglig för pressen när hans dittills viktigaste angrepp mot maffian genomfördes i januari 1926.

Den 1 januari, då snön föll tungt över staden Gangi i bergen åtta mil söder om Palermo, skred åttahundra av Moris män till verket.

När specialstyrkan trängde in i staden fann männen tomma gator, och trots att polisen letade igenom hus efter hus hittade de inga mafiosi.

De gömde sig i hemliga rum i sina hus och väntade på att specialstyrkan skulle ge upp och återvända till Palermo.

Den 2 januari tändes dock ett hopp hos Moris män när den ålderstigne maffiabossen Gaetano Ferrarello, känd som ”kungen av Madonie”, kröp ut ur sitt gömställe och gav upp.

Det förväntade sammanbrottet av stadens maffia uteblev dock; ingen annan gav upp.

Kvinnor och barn togs som gisslan

Mori sa åt sina män att ta de misstänkta maffiamedlemmarnas familjer som gisslan och inkvartera dem eländigt, till exempel i kommunala fattighus.

När familjerna hade förts bort skulle poliser dessutom göra sig hemmastadda i husen, så att de gömda från sina krypin hörde att poliser sov i deras sängar och åt vid deras bord.

Snart började misstänkta brottslingar ge upp. Inför pressen i Palermo skröt Mori med att den utslagsgivande faktorn var det ultimatum som han låtit basunera ut på Gangis gator: ”Alla som är på flykt från myndigheterna beordras att överlämna sig inom tolv timmar. Om tidsfristen överskrids kommer era familjer, er egendom och era sympatisörer att utsättas för allvarliga repressalier.”

Tidningarna fick inte veta vare sig att kvinnor och barn tagits som gisslan eller att Mori i hemlighet ingått ett avtal med baron Sgadari, som stod i maskopi med Gangis maffiabossar.

Mori hade lovat baronen att alla mafiosi som överlämnade sig frivilligt skulle få lindriga straff och Sgadari vidarebefordrade informationen via ett hemligt nätverk i stadens labyrintiska gator.

Mori höll emellertid inte sitt löfte; maffiamedlemmarna fick ingen särbehandling i rätten.

Mori gav sig ut på triumftåg

Den 10 januari försökte Mori slå mynt av de många gripanden som fortfarande gjordes i Gangi. Järnprefekten framträdde i staden iklädd tunga militärkängor och höll ett bombastiskt tal från rådhusets balkong.

Mori rasade länge mot ”beskyddarpengar och utpressning” och uppmanade Gangis invånare att ”försvara sig”.

Enligt de fascistiska tidningarna svarade invånarna med entusiastiska applåder och stora plakat med fascistiska slagord.

En av tidningarna gick så långt som att hävda att Mori ”likt en Herkules har löst sina tolv uppgifter. Han har slutligen huggit huvudet av besten och folket hyllar extatiskt den store erövraren.”

Andra rapporterade mer nyktert om ett litet antal åskådare vid rådhuset och ett förhållandevis kyligt mottagande av Mori. Belägringen av Gangi ledde enligt Mori till gripandet av hundratrettio efterlysta mafiosi och ytterligare trehundra medskyldiga.

De påstått medskyldiga var i många fall maffiamedlemmarnas familjer, som åtalades för kriminella kontakter och därmed kunde hållas inspärrade.

Inför Italiens inrikesminister Luigi Federzoni ljög Mori om sina resultat: ”De som grips som medskyldiga åtalas alltid för ett konkret brott.”

Ofta var deras enda brott emellertid att de bott under samma tak som en person som pekats ut som medlem i en maffiaorganisation.

Under en ny stor operation i staden Corleone lyckades polisen bara hitta femtionio personer som kunde anklagas för ett konkret brott, medan ytterligare sextionio anklagades för att vara medskyldiga.

Månaderna efter belägringen av Gangi fortsatte Moris specialstyrkor med razzior mot stad efter stad, där maffiabossar, småkriminella och personer som bara råkade befinna sig på fel plats försågs med handfängsel när polisen vällde in.

Hur godtyckliga gripandena var demonstrerade frihetsberövandet av en grupp oskyldiga affärsmän på genomresa. De fördes bort av polisen, som satte handfängsel på dem på hotellet i Corleone där de bodde.

Sammantaget grep Moris män elvatusen sicilianare, av dessa femtusen enbart i provinsen Palermo.

Genom att alltid rycka in i stort antal och tungt beväpnad avskräckte specialstyrkan maffian från att göra väpnat motstånd. Den enda skottväxlingen skedde när polisen fick ett anonymt tips om bröderna Sacco från Agrigento.

Bröderna Sacco tillhörde inte maffian. Faktum är att deras far hade mördats av maffian för att han vägrat betala för deras beskydd.

I det anonyma tipset, troligen från lokala mafiosi i Agrigento, pekades de fem bröderna ut som mafiosi. De fick skulden för mängder av rån och överfall som maffian legat bakom. En stor styrka av Moris män lade sig i bakhåll för bröderna Sacco.

När de dök upp, beväpnade med de gevär som i åratal hållit maffian på avstånd, öppnade specialstyrkan eld och sköt en av bröderna i bröstet innan de övriga sträckte armarna i luften.

I en skenrättegång dömdes de fyra överlevande Saccobröderna till livstids fängelse för maffiaverksamhet.

Fascisterna fruktade frikännanden

Rättegångarna mot de tusentals utpekade maffiamedlemmarna blev i sig ett problem för Mori, som var orolig för att bevisen var alltför svaga och i de flesta fall skulle leda till frikännanden.

Något måste göras, annars riskerade fascistregimen att tappa ansiktet och Mori att kritiseras.

Mussolini, som hade förutsett det här problemet, skickade den stenhårde åklagaren Luigi Giampietro till Sicilien för att ersätta en kollega, som enligt Mussolini fäste alltför stor vikt vid juridik och bevis.

Giampietro hade inga sådana skrupler. Han hävdade bland annat att ”vänlighet tolkas som svaghet och gör kriminella arroganta”.

Mori övertalade i hemlighet Giampietro att fästa maximal vikt vid specialstyrkans och andra polisers utsagor, även om inga andra bevis tydde på att den åtalade var skyldig.

I ett brev till Giampietro underströk han också att ”ingen av de åtalade får dömas till milda straff”. Av de elvatusen som satt i polisens förvar var några hundra verkligen maffiamedlemmar, medan de allra flesta kom från bottnen av ligornas hierarki.

Moris framgångar blev hans fall

Under Moris kampanj, som pågick i fem år, fängslades tolvhundra utpekade maffiamedlemmar, medan ett okänt antal tvångsförflyttades till fastlandet.

Trots att de flesta dömda var underhuggare, skrämde klappjakten många maffiabossar, som antingen slutade med sina kriminella aktiviteter eller flydde landet. I synnerhet USA var en populär tillflyktsort för maffiabossar.

Trots alla oskyldiga offer försvagades maffians makt avsevärt och brottsligheten på Sicilien minskade kraftigt. Året före Moris ankomst begicks till exempel 224 mord i provinsen Palermo, men efter fem års kamp mot maffian mördades bara fem personer i provinsen år 1929. Antalet väpnade rån minskade från 312 år 1923 till endast tre år 1929, medan utpressningarna minskade från sjuttiotvå fall till ett.

Den minskade kriminaliteten frigjorde resurser att undersöka rykten om att fascistiska toppolitiker på Sicilien mutades av maffian. Mori kastade sig nitiskt över uppgiften och fick flera av dem avskedade innan Mussolini ingrep.

Den 23 juni 1929 mottog Mori sitt avsked, inlindat i insmickrande fraser. Il Duce tackade honom bland annat för en ”lång och hedervärd insats för fosterlandet”.

Som plåster på såren blev Mori medlem av den italienska senaten, men han förblev bitter över avskedet fram till sin död år 1942.