När journalisterna och sekreterarna på Le Figaro måndagen den 16 mars 1914 hörde ljudet av sex pistolskott släppte de allt de hade i händerna.
Chockade rusade de genom tidningens tjusiga lokaler på Boulevard Haussmann i Paris – mot chefredaktör Gaston Calmettes kontor, som ljuden kommit från.
Där möttes de av en fasansfull syn:
Chefredaktören låg livlös på golvet i en blodpöl. Intill honom stod en kvinna med en pistol i handen.
Rakryggad och iförd en elegant, svart pälskappa utstrålade hon ett kyligt lugn.
Först när någon grep tag om hennes arm visade hon något tecken på känslor.
”Rör mig inte. Jag är en dam!” utbrast hon indignerat.
Medan läkare förgäves försökte rädda Gaston Calmettes liv fördes förövaren, Henriette Caillaux, till polisstationen.
Eftersom madame Caillaux ertappats på bar gärning rådde det ingen tvekan om att hon var skyldig till mordet.
Även motivet var glasklart: Madame Caillaux var nämligen gift med Frankrikes tidigare premiärminister Joseph Caillaux, som av hela sitt hjärta avskydde Le Figaro och redaktör Calmette.
Alla var övertygade om att rättegången endast kunde sluta på ett sätt.