Mor tog blodig hämnd

År 1697 blev 40-åriga Hannah Duston bortförd av ursprungsamerikaner i Massachusetts på Amerikas ostkust. Under vandringen genom vildmarken dödade kidnapparna Hannahs sex dagar gamla dotter.

År 1697 blev 40-åriga Hannah Duston bortförd av ursprungsamerikaner i Massachusetts på Amerikas ostkust. Under vandringen genom vildmarken dödade kidnapparna Hannahs sex dagar gamla dotter.

Colby College Museum of Art, Gift of R. Chase Lasbury and Sally Nan Lasbury

Den 15 mars 1697 började fridfullt för Hannah Duston. Hon var lantbrukare och bodde i byn Haverhill i den engelska kolonin Massachusetts på Amerikas ostkust.

Sex dagar tidigare hade Hannah fött sitt och maken Thomas nionde barn, Martha. Medan Thomas arbetade på fälten låg Hannah till sängs, ompysslad av grannen Mary Neff, som med öm hand även tog hand om familjens barnaskara.

Men idyllen skulle inte vara. Plötsligt rycktes dörren upp, och en grupp krigare från abenakistammen stormade in. De grep Hannah och Mary som höll spädbarnet i sina armar, och släpade ut dem ur huset.

Thomas Duston hörde sin hustrus skrik, men trots att han rusade hem från fältet kunde han inte göra något. Angriparna var alltför många och alltför väl beväpnade.

Maktlös kunde han bara se på när krigarna förde med sig hustrun, deras nyfödda dotter och Mary Neff ut i vildmarken.

“Innan de hunnit gå många steg krossade de spädbarnets skalle genom att slå det mot ett träd”. Cotton Mather, nedtecknare av Hannahs berättelse.

Hannah Duston och hennes grannar var långtifrån de första som angreps och fördes bort av ursprungsamerikaner. De engelska kolonisatörerna låg i slutet av 1600-talet i öppet krig med områdets urbefolkning.

Ett krig hade några år tidigare kostat mellan 60 och 80 procent av ­urbefolkningen livet. Många över­levande såldes som slavar.

Som hämnd angrep stammar som abenaki de engelska kolonisatörerna och rövade bort dem – antingen för att begära lösen eller för att införliva de kidnappade i stammen som ersättning för förlorade familjemedlemmar.

När abenakikrigarna den 15 mars 1697 släpade iväg sina fångar visste Hannah att det fanns en risk att hon skulle vara i deras våld länge.

Kidnappning blev till mord

Snubblande genom den oländiga terrängen kramade Hannah sin lilla dotter i famnen, men det långsamma tempot irriterade kidnapparna:
”Innan de hunnit gå många steg krossade de spädbarnets skalle genom att slå det mot ett träd”, berättar författaren Cotton Mather, som skrev ner Hannah Dustons berättelse.

Efter att ha tillryggalagt mer än tjugo mil inhystes Mary och den förkrossade Hannah hos en ursprungs­amerikansk familj med fem vuxna och sju barn.

Ett av barnen var en engelsk pojke vid namn Samuel Leonardson, som stammen hade kidnappat ett och ett halvt år tidigare.
Medan Hannah tillbringade långa och tröstlösa dagar i fångenskap sjöd ilskan inom henne. Under alla sina vakna timmar ruvade hon på hämnd, och en plan växte sakta fram.

Den engelske pojken levde redan som en infödd, och när han – på Hannahs uppmaning – bad en av familjens män att visa hur man dödar en fiende, fick han genast en demonstration.

Junius Brutus Stearns skildrade mordet i en tavla 1847 – en tid, då nybyggare i USA hastigt expanderade västerut på urbefolkningens bekostnad.

© Colby College Museum of Art, Gift of R. Chase Lasbury and Sally Nan Lasbury

Kidnapparna överrumplades

Liten yxa räckte

För sin hämnd använde Hannah Duston en biscayne, en smal, lätt yxa, som uramerikanerna mest använde för att hugga av smala ­grenar, när de byggde en wigwam.

Medfångar hjälpte till

Dustons medfångar, Mary Neff och Samuel Leonardson, deltog också i striden. De belönades med 25 pund för de skalpar de tog.

Dödades medan de sov

Kidnapparna överrumplades i ­gryningen, medan de sov djupt. Duston hade planerat sitt dåd under lång tid.

Mördare blev folkhjälte

Samuel förmedlade sina nyvunna kunskaper till Hannah, och natten till den 30 april slog hon till. Beväpnad med en yxa kastade hon sig över familjens vuxna och barn, som sov tungt.

”Hon slog dem så hårt i huvudet att ingen av dem förmådde försvara sig”, berättade Cotton Mather. Endast en gammal kvinna och en pojke lyckades komma undan den rasande modern.

Efter morden flydde Hannah, Mary och Samuel i en kanot. Med sig hade de yxan och de dödades skalper. Floden förde dem till Massachusetts, och i Haverhill hyllades Hannah som en hjälte.

Hannah Duston blev den första kvinna som amerikanerna reste en staty av. Hennes yxa är utställd på ett museum.

© Courtesy of the Trustees of the Haverhill Public Library, Special Collections Department

Myndigheterna belönade henne med 25 pund för skalperna – tillräckligt för att hon skulle kunna köpa mark nog för att säkra sina söners framtid. Hannah Dustons historia blev känd, när författaren Cotton Mather 1702 återgav den i en bok.

Under 1800-talet blev hon något av en folkhjälte. Skildringen av den primitiva och grymma urbefolkningen rättfärdigade det dödande och fördrivande av USA:s ursprungsfolk som följde i kölvattnet på de vita européernas erövring av västern.