Monsieur Bourdin, guldsmed, anade inte oråd när han på kvällen den 6 oktober 1901 låste om sig i sin lägenhet på Rue Quincampoix i Paris.
En helg på landet låg bakom honom och nu väntade en god natts sömn.
När Bourdin kom in i sovrummet väntade emellertid en chockerande syn.
Kassaskåpet var uppbrutet och tömt och i taket var det ett stort hål.
Bourdin tillkallade genast polisen.
Utredarna hittade emellertid inga spår att gå på, vare sig i Bourdins hem eller i lägenheten ovanför.
Om hyresgästen kunde husets vanligen så uppmärksamma portvakterska bara berätta att han hette Guillot och att han några dagar dessförinnan hade betalat hyran långt i förväg.
”Jag har sett världen och den är inte vacker.” Marius Jacob
Polisen hade inga ledtrådar, men parisarna tvivlade inte en sekund på vem det var som låg bakom. Brottet kunde bara ha begåtts av Marius Jacob, en av den tidens mest omtalade brottslingar.
Tjuvarna lurade portvakterskan
Marius Jacob föddes år 1879 i den franska hamnstaden Marseille.
Hans far var bagare, men hade i unga år seglat på världshaven.
Som elvaåring följde den äventyrslystne Marius faderns exempel och blev skeppsgosse. Livet som sjöman passade emellertid inte honom, kom han snart fram till.
”Jag har sett världen och den är inte vacker”, sa han senare.
Den här bilden från år 1905 är ett av få kända fotografier av Marius Jacob, som föredrog att vara anonym och använde ett otal täcknamn.
Genom bekanta på värdshusen i hamnen fann Jacob snart ett mer givande yrke. Den 31 mars 1899 gjorde han debut som tjuv när han plundrade en pantbank i Marseille.
Snart ledde Jacob en kriminell liga, som från sin bas i Paris verkade i hela Frankrike samt delar av Belgien, Tyskland och Italien.
Att bryta upp kassaskåp var ligans specialitet och på hösten 1901 fick de tillfälle att genomföra en riktigt stor kupp.
Av en anställd hos guldsmeden Bourdin fick Jacob höra att chefen förvarade stora värden i kassaskåpet i sin privatbostad.
När lägenheten ovanför blev ledig fick Jacob en av sina kumpaner, Bonnefoy, att flytta in i den.
Under namnet Guillot betalade Bonnefoy hyran i förväg till portvakterskan och passade samtidigt på att informera henne om att han skulle låta renovera lägenheten.
Lördagen därpå lade portvakterskan märke till att två män klädda som hantverkare gick upp till lägenheten.
Vad portvakterskan inte visste var emellertid att Jacob och ännu en ligamedlem hade klätt ut sig och att deras förehavanden var allt annat än oskyldiga.
Paraply dämpade ljudet
Dessförinnan hade Jacob säkerställt att Bourdin rest ut på landet, och på söndagsmorgonen slog han och Clarenson till. Med en sticksåg och en borr tog de upp ett litet hål i golvet till lägenheten under.
Genom hålet stack Jacob ett paraply, som han öppnade med hjälp av en talja.
På så vis kunde paraplyet samla upp tegelstenar som föll ner och därmed förhindra misstänkt buller under arbetets gång.
En och en halv timme senare var hålet stort nog för att Jacob och Clarenson skulle kunna ta sig igenom och klättra ner i Bourdins lägenhet med hjälp av en repstege.
Där bröt de upp kassaskåpet och tog innehållet: flera kilo guld och ädelstenar samt kontanter.
Stölden hade ännu inte klarats upp när morgontidningen Le Petit Journal några veckor senare publicerade en illustration av inbrottet.
Tjuvarna kom ovanifrån
Verktygslådan innehöll allt
Jacobs verktygslåda innehöll all nödvändig utrustning, förutom borrar, sågar och andra verktyg även ståltråd att dyrka upp kassaskåpet med.
Repstege gav tillgång till lägenheten
Via en repstege klättrade tjuvarna ner i Bourdins lägenhet. Hålet togs upp ovanför hans säng, så att de första tegelstenarna landade mjukt på madrassen.
Kassaskåpet fick brytas upp
Jacob försökte först dyrka upp kassaskåpet, men det misslyckades. I stället tvingades tjuvarna bryta upp det. Tursamt nog för tjuvarna dämpade ett kraftigt åskväder ljudet av borrandet och slagen.
”Jag stjäl hellre från folk än att själv bli bestulen.” Marius Jacob, år 1905
Polisen uppskattade att tjuvarna kom undan med värdesaker för drygt 120 000 franc, närmare sex miljoner kronor omräknat i dagens penningvärde.
Ryktena till trots hade de emellertid inga spår som kunde leda dem till Jacob.
Först den 22 april 1903, i samband med en kupp i Nordfrankrike, blev Jacob gripen. Två år senare ställdes han och 23 medskyldiga inför rätta, anklagade för 150 stölder.
Jacob ångrade ingenting.
”Jag stjäl hellre från folk än att själv bli bestulen”, sa han.
Rätten visade ingen nåd. Jacob dömdes till livstids straffarbete på Îles du Salut i Atlanten utanför Franska Guyana i Sydamerika.
Han hann avtjäna 20 år innan han tilläts återvända till Paris. Efter frisläppandet levde Jacob ett kringflackande liv utan att känna någon större livsglädje.
Den 28 augusti 1954, vid 74 års ålder, begick han självmord.
