Här får du en överblick över de mystiska omständigheterna kring Marilyn Monroes död. Vi presenterar hela persongalleriet: hemhjälpen, läkaren, psykiatern och presidentkandidaten. Och vi synar polisens utredning och förhör i sömmarna.
Vi tittar även på Marilyn Monroes tidiga liv. Från hennes barndom och uppväxt präglad av svek och övergrepp till hennes hektiska tid i rampljuset som världens största sexsymbol.
Så blev Marilyn Monroe mördad? Bedöm själv.
Innehållsöversikt
Nödsamtalet
Lördagen den 4 augusti år 1962 var olidligt varm. Kastvindar slet i trädens torra blad, och sand från Mojaveöknen blåste in genom Los Angeles förorter.
Dammet och hettan gick som alltid miljonstadens invånare på nerverna, och polisens veteraner visste att efter varje varm och dammig dag följde en natt med fler självmord och bråk i hemmen än vanligt. Antalet falsklarm brukade också öka. För polisen Jack Clemmons verkade larmsamtalet klockan 04.25 på söndagsmorgonen den 5 augusti som ännu en busringning. I andra änden ropade en desperat mansröst:
”Marilyn Monroe är död! Hon har just begått självmord.”
Trots sin motvilja och irritation var Clemmons ändå tvungen att kontrollera om larmet var falskt eller inte. Snart var han på väg ned för Fifth Helena Drive till en spanskinspirerad villa.
Från banalt självmord till mysterium
En medelålders kvinna öppnade dörren och visade in honom i sovrummet. Där väntade två läkare – varav en psykiater. I sängen under ett täcke låg en kvinna på mage.
Bara huvudet och det stora blonda håret stack fram. De båda männen berättade för Clemmons att kvinnan hade tagit en överdos sömnpiller och pekade på några tomma burkar som stod på nattduksbordet.
Även om tyget i stort sett täckte hela kvinnan och ansiktet var osminkat hade Clemmons inte längre någon anledning att tvivla på att larmsamtalet varit äkta. Kvinnan var filmstjärnan Marilyn Monroe – och hon var mycket riktigt död.
Den natten förlorade Hollywood en av sina största ikoner, men Marilyns död, som i början tycktes vara ett tragiskt självmordsfall, utvecklades snart till ett mysterium.
I dag, 60 år senare, är fallet fortfarande fullt av ihåliga vittnesmål, försvunna handlingar och mer eller mindre fantasifulla teorier om dödsorsaken.
Persongalleriet i mysteriet med Marilyn Monroes död
Hushållerskan – psykiatern – läkaren – polisen – justitieministern
Eunice Murray – Hushållerskan
Var den enda som bodde tillsammans med Marilyn Monroe. Det var Murray som, enligt egen utsago, upptäckte att ljuset var tänt i Monroes rum långt efter att det vanligtvis var släckt, och sedan genom ett fönster upptäckte att Marilyn var medvetslös.
Ralph Greenson – Psykiatern
Var den förste som kom in i sovrummet till Marilyn Monroe och konstaterade att hon var död. Greenson ändrade under förhören sitt vittnesmål, så att det stämde bättre med hushållerskans tidsangivelser.
Hyman Engelberg – Läkaren
Som Monroes privata läkare hade Engelberg bland annat ansvar för att skriva ut det sömnmedel som påstods ha dödat skådespelerskan.
Jack Clemmons – Polisen
Clemmons var den första myndighetspersonen som kom till Monroes bostad efter att polis hade tillkallats. Han uppgav senare att han ansåg att gärningsplatsen hade påverkats. Han fick senare problem med sin egen avdelning, när han påstod att den hjälpte till att dölja vad som egentligen hade hänt natten då Monroe dog.
Robert Kennedy – justitieministern
Förutom att vara USA:s justitieminister och bror till presidenten, hade Robert Kennedy enligt uppgift ett förhållande med Monroe. Vittnen hävdar att han besökte Monroe samma dag som hon dog, och att de grälade. Kennedy förnekade detta ända fram till sin död.
Marilyns hushållerska gjorde polisen misstänksam
Förutom hemhjälpen Eunice Murray bodde Marilyn Monroe ensam. Hemhjälpen skötte det praktiska men höll också ett öga på att stjärnan mådde bra.
Omkring midnatt såg Eunice ljus i springan under Marilyns dörr och blev fundersam, eftersom Marilyn vanligtvis sov i ett helt mörkt rum. Eunice knackade på men fick inget svar och dörren var låst.
Hushållerskan Eunice Murray var ett av huvudvittnena i fallet, men hennes redogörelser ändrades hit och dit.
Genom sovrumsfönstret såg hon Marilyn ligga livlös på sängen och ringde därför genast till Marilyns psykiater. Han anlände klockan 00.30. Han slog sönder rutan med en eldgaffel och kröp in i sovrummet.
Strax därpå öppnade han sovrumsdörren och sade till Eunice:
”Vi har förlorat henne.” Han ringde till Marilyns läkare, som tog sig till villan och skrev på dödsattesten.
Här dog Hollywoods största stjärna
En polis vaktar utanför Marilyn Monroes villa.
Filmstjärnan hittas död i sitt sovrum.
Marilyns kropp körs i väg till obduktion.
Hushållerskan ändrar sin förklaring
När Eunice senare förhördes av kriminalpolisen ändrade hon plötsligt sina uppgifter. Nu påstod hemhjälpen att hon hade hittat Marilyn vid halv fyra-tiden. Kriminalkommissarien var inte övertygad och i rapporten skrev han:
”Jag fick en känsla av att hon hade blivit tillsagd vad hon skulle säga. Allt var redan inövat.”
År 1985 ändrade Eunice sin berättelse ännu en gång. Nu sade hon sig ha hittat Marilyn död mellan klockan 22 och 22.30, och att en läkare och en ambulans hade tillkallats innan polisen kom.
Eunice avslöjade samtidigt att Marilyns älskare, justitieminister Robert Kennedy, hade varit på besök samma eftermiddag. Robert och Marilyn hade börjat gräla, och Marilyn hade varit djupt olycklig efteråt.
Psykiatern dolde upplysningar
Efter flera psykiska kollapser och fyra självmordsförsök pratade Marilyn Monroe nästan dagligen med sin psykiater Ralph Greenson.
Samma dag som Marilyn dog besökte han sin berömda patient. Enligt psykiatern var hon ”rasande och kände sig avvisad av personer hon stått nära” – bland andra ”betydelsefulla män i regeringen”.
Marilyn hade försökt ta livet av sig tidigare, men ändå lämnade han sin patient utan betänkligheter.
Ralph Greenson bröt sig in i Marilyns sovrum där han hittade henne död.
”Jag hade sett henne i mycket sämre skick”, förklarade psykiatern senare för polisen.
Omkring kl 00.30 natten till söndagen ringde Marilyns hemhjälp till Greenson. Hembiträdet var desperat och berättade att hon hade sett Marilyn ligga ”underligt”. Psykiatern skyndade sig till villan, där han hittade filmstjärnan död.
Läs också: Bonnie och Clyde: Förälskade förbrytare in i döden
Psykiatern ändrade också sitt vittnesmål
Vid ett senare polisförhör ändrade Greenson sin historia. Nu överensstämde tiden med vittnesmålen från Marilyns hemhjälp och läkare.
Fram till sin död 1979 höll Greenson fast vid sina nya uppgifter men motiverade aldrig varför han hade ändrat sig gällande tiden.
Förhörsledaren spekulerade senare kring om avsikten med det ändrade vittnesmålet var att minska tidsrymden från att Marilyn påträffats till larmsamtalet till polisen. Oavsett vad, skrev förhörsledaren i marginalen på sin rapport att ”Greenson dolde viss information och återgav inte nattens händelser korrekt”.
Marilyn Monroes tablettmissbruk
På grund av sömnlöshet var Marilyn Monroe beroende av sömnpiller, som hon ofta svalde ned med champagne. Läkaren Hyman Engelberg skrev ut tabletterna åt henne.
Han visste att filmstjärnan tidigare hade försökt begå självmord med sömntabletter. Trots det skrev han ut ett nytt recept, som Marilyn hämtade ut dagen före sin död.
Hyman Engelberg skrev ut recept på sömnpiller till Marilyn Monroe.
Hon fick ut omkring 50 piller – en dödlig dos om den intas på en gång. Efter att Marilyn hittats död ringde man upp Engelberg för att han skulle komma till hennes villa och skriva dödsattesten.
Vid ett senare polisförhör ändrade Hyman Engelberg flera tidsangivelser i sin redogörelse för nattens förlopp.
Enligt Engelbergs nya förklaring kom han inte till huset mellan klockan 24 och 01 natten till söndagen, utan klockan 03.30.
Klockan 03.50 skrev han dödsattesten. Eftersom alla tre huvudvittnena i fallet ändrade sina uppgifter var förhörsledaren säker:
Läkaren, hushållerskan och psykiatern hade kommit överens om att ändra tidpunkterna, så att de stämde bättre med polisens dokumentation. Samtalet till polisen hade registrerats klockan 04.25.
Sovrummet var för rent
Jack Clemmons var den förste polisen som anlände till Marilyns hem, där han mötte hennes hushållerska, läkare och psykiater.
Där mötte han stjärnans hemhjälp, psykiater och ytterligare en läkare. Flera saker förvånade honom: Sängen såg nybäddad ut och rummet var alldeles för prydligt. Självmordsbenägna personer brukade inte ha en sådan ordning.
Clemmons kände att det var något som inte stämde.
Hemhjälpen Eunice Murray gjorde inte saken lättare när hon berättade att de hade hittat Marilyn strax efter midnatt, men väntat 4,5 timme med att ringa polisen.
”Det var så mycket som måste göras. Jag skulle t.ex. klä på mig och städa upp”, sade Eunice.
Läkaren och psykiatern kom inte heller med en tillfredsställande förklaring, enligt Clemmons: ”Vi måste först få tillstånd från filmstudions PR-avdelning innan vi kunde ringa till någon.”
Clemmons grävde i saken och frågade vad de gjort under tiden. De båda ryckte på axlarna och förklarade att de ”bara hade ägnat tiden åt att prata med varandra”.
Klockan 05.30 avlöstes Jack Clemmons av kriminalpolisen som skulle förhöra vittnena.
När Clemmons körde tillbaka till polisstationen i gryningen, var huvudet fullt av funderingar.
Polisen var övertygad om att de tre vittnena inte hade berättat allt för honom.
Marilyns tillstånd fram till hennes död
Mellan åtta och tio tomma medicinburkar stod på Marilyn Monroes nattduksbord. Hon hade till synes svalt innehållet.
I augusti 1962 var Marilyn Monroe en hårt pressad kvinna. Hennes äktenskap med författaren Arthur Miller hade spruckit året innan medan de arbetade på filmen ”De missanpassade”.
Medierna var alltmer intresserade av Monroe och hennes intima förhållanden med kända personer som Yves Montand, Frank Sinatra och inte minst bröderna Kennedy – USA:s president John F. Kennedy och hans yngre bror, justitieministern Robert Kennedy.
Inget av förhållandena med bröderna Kennedy har någonsin bekräftats officiellt, men många av personerna kring Monroe var övertygade om att de hade ett förhållande.
Privatdetektiven Fred Otash, som anlitats för att gräva fram smuts om Robert Kennedy och därför skuggade honom, var säker på att Robert och Marilyn hade en hemlig affär.
Enligt flera personer som stod Monroe nära under de sista veckorna i hennes liv, nämnde hon att hon hade genomgått en abort. Fadern skulle enligt Monroe själv ha varit Robert Kennedy.
Många har spekulerat i om Monroe, vars hälsa blev allt sämre, höll på att bryta ihop av påfrestningarna av att ständigt befinna sig i massmediernas strålkastarljus. Samtidigt var hennes privatliv ett stort kaos. Hon led av ett svårt missbruk av olika läkemedel, bland annat det lugnande och sömngivande preparatet Nembutal, som hämmar aktiviteten i centrala nervsystemet och hjärnan, och därför även har använts för att begå självmord.
Det fanns flera indikationer på att även Monroes mentala hälsa försämrats. Dagen innan hon dog hade hon ringt till väninnan Anne Karger och berättat att hon och Robert Kennedy var djupt förälskade och skulle gifta sig. Karger berättade senare att Monroe lät deprimerad, och att hon hade sagt till Monroe att hon led av vanföreställningar – Robert Kennedy var gift och hade barn.
Vittnesmål avfärdades som skvaller
År 1982 gav ambulansföraren James Hall sin version av Marilyns död i en intervju i tidningen "The Globe". Hall berättade att han kallats till Marilyns villa sent på natten, och att filmstjärnan låg på en soffa. Andningen var svag, och Hall började ge hjärtmassage.
”Jag fick liv i Monroe, och färgen var på väg tillbaka till ansiktet. Då klev en man med läkarväska in och sade: ’Jag är hennes läkare.’ Jag gick undan och läkaren tog fram en stor kanyl ur väskan.”
Enligt Hall ”sköt läkaren bröstet åt sidan och gav en injektion men nålen fastnade. Förmodligen träffade den ett revben. Läkaren tryckte och något gick sönder.
Strax efteråt var Marilyn död.” Hall identifierade samtidigt läkaren som Ralph Greenson, Marilyns psykiater.
Enligt grannarna hade det faktiskt varit en ambulans vid huset sent på lördagskvällen. Trots det avfärdades Halls historia som skvaller, och den allmänne åklagaren kallade aldrig in honom till förhör.
Obduktionen av Marilyn Monroe
På förmiddagen dagen efter Marilyns död började rättsläkaren Thomas Noguchi att obducera liket. Analyser av blodet visade en dödlig mängd av sömnmedlet Nembutal.
Normalt avger medicinen en gulaktig substans strax efter förtäring, men varken Marilyns magsäck eller tarmar innehöll sådana rester.
Eftersom hennes ändtarm var röd och irriterad anade Noguchi att sömnmedlet hade förts in den vägen.
För att testa sin teori tog läkaren ut magsäck och tarmar.
Organen skulle vid närmare analys avslöja om Nembutal hade förts in i Marilyns kropp genom en kanyl, genom ändtarmen eller via matstrupen.
Thomas Noguchi var yngst och vågade inte säga emot ledningen.
Om det inte fanns några tablettrester i magsäck och tarmar, skulle det bekräfta Noguchis teori att medicinen inte hade tagits oralt utan genom en kanyl eller via ändtarmen.
Organen skickades för analys på en annan avdelning, men när Noguchi frågade efter resultatet upptäckte han till sin stora förvåning att avdelningen inte hade undersökt något, och att organen var försvunna.
Noguchi fick order från bårhuset att avsluta sitt arbete, och på en presskonferens meddelade hans chef:
”Min slutsats är att Marilyn Monroe dog av en överdos lugnande medel som hon själv intog, och hennes död var sannolikt ett självmord. Hon svalde alla tabletterna på några sekunder.”
Ledningen satte munkavle på yngre medarbetare
För Noguchi stod denna slutsats i stark kontrast till hans observationer. Hans undersökning visade ju att Marilyn inte hade svalt pillren, men han avstod från att protestera.
”Som den yngste anställde kände jag inte att jag kunde utmana ledningen”, förklarade Noguchi senare i boken "Coroner" från 1983.
Redan vid obduktionen av Marilyn Monroes lik gjorde läkarna missar i sina undersökningar, vilket satte igång spekulationerna om mord.
Eftersom Marilyns organ var försvunna utan att ha undersökts, tvingades Noguchi avsluta sin obduktion utan att ha blivit mycket klokare på vad som orsakat Marilyns död.
I sin obduktionsrapport ringade han in ordet ”självmord” i fältet för dödsorsak. Under det skrev han ”förmodat”.
Privatdetektiv övervakade Marilyn
Fred Otash var känd som en effektiv privatdetektiv. År 1962 sägs han ha fått i uppdrag att avlyssna Marilyn Monroe. Uppdragsgivare var Jimmy Hoffa, en fackföreningsboss som avskydde Marilyns älskare Robert Kennedy.
Privatdetektiven Fred Otash berättade att han hade bevakat Marilyns villa fram till hennes död.
I årtionden höll Fred Otash tyst om vad han visste, eftersom han inte ville bli inblandad, men 1985 ändrade han sig.
För TV-stationen ABC berättade han att ”Hoffa var intresserad att få fram graverande information om Kennedy”.
Tack vare sin avlyssningsutrustning hade Otash på dagen för Marilyns död hört hennes gräl med Kennedy.
Gräl med Kennedy
”Jag känner mig utnyttjad!”, hade hon enligt Otash skrikit, varpå Kennedy svarat: ”Var i helvete är den? Min familj kommer att betala dig för den.”
Med ”den” förmodade Otash att Kennedy syftade på en röd dagbok. I den hade Marilyn skrivit ned sina intima samtal med sina älskare. Kennedy var rädd att dagboken innehöll besvärande uppgifter.
Efter Otash uttalanden ville överrätten i Los Angeles, en instans som kan öppna avslutade rättsfall på nytt, ta upp saken igen.
Men juryns ordförande avskedades och saken lades ned i brist på bevis. Varken dagboken eller Otashs inspelningar har återfunnits.
Utskrift av förhör med Kennedy försvann
USA:s justitieminister Robert Kennedy var känd för sin aptit på vackra kvinnor, bland andra Marilyn Monroe. När filmstjärnan med tiden blev allt mer lynnig, försökte Robert Kennedy undvika henne för att inte skada sitt eget rykte.
Robert Kennedy tog över älskarinnan Marilyn efter sin bror John (t.v).
Efter Marilyns död förhördes även Robert Kennedy av polisen. Utskriften av förhöret lades i en rättegångsakt, som på något mystiskt vis försvann, när den skickades från polisen i Los Angeles till regeringen i Washington D.C.
När mappen dök upp igen, hade flera papper avlägsnats, bl a utskriften av Kennedys förhör.
Fram till sin död 1968 förnekade Kennedy att han hade besökt Marilyn den ödesdigra lördagen, och hävdade att han över huvud taget inte varit i Los Angeles den helg då stjärnan dog.
Marilyn Monroes liv – biografi
Den blivande filmstjärnan och fotomodellen Marilyn Monroe föddes den 1 juni 1926 under namnet Norma Jeane Mortenson (kort därefter ändrat till Norma Jeane Baker).
Hennes uppväxt var stökig med en mor som hade flera psykiska sammanbrott och en okänd far. Under sin uppväxt flyttades Monroe därför runt mellan fosterfamiljer och barnhem.
År 1943 fick Marilyn Monroe sitt första genombrott. Medan hon arbetade på en ammunitionsfabrik upptäcktes hon av en fotograf. Det blev början till en karriär som modell.
År 1946 ändrade hon sitt namn till Marilyn Monroe och fick sin första filmroll.
Marilyn Monroes dödsattest.
Den vackra Monroe gjorde snabbt succé på vita duken. Hon fick ofta roller som fokuserade på hennes utseende och sexualitet.
Det var något som hon var obekväm med, och hon hade även svårt att vänja sig vid den plötsliga berömmelsen.
”När du är berömd stöter du på mänskligheten i dess råaste form. Berömmelse väcker avund”, sa Monroe senare.
Monroes privatliv har av många beskrivits som ett kaos. Innan hon fyllt 24 hade hon hunnit gifta sig tre gånger. Till makarna hörde basebollstjärnan Joe DiMaggio och författaren Arthur Miller.
Det kaotiska livet resulterade snart i en försämrad hälsa och ett beroende av sömnmedel. Äktenskapet med Miller sprack också.
År 1962 avled Monroe, 36 år gammal, av en överdos sömnmedel.
Läs också: Hur fick Oscarsstatyetten sitt namn?