Korsriddaren hertig Edvard ligger i sin säng i Akko den 16 juni 1272. Mörkret har precis sänkt sig över de kristnas huvudstad i Heliga landet, och efter en het dag är nattens svalka välkommen.
Men Englands kronprins har knappt hunnit somna, förrän han väcks av ljudet av fotsteg. I mörkret anar han en mörk figur och en dolks blanka blad. Sedan känner han hur det vassa stålet tränger in i hans höft.
”Edvard litade så mycket på honom att han gav honom lov att komma och gå som han ville, natt som dag.” Anonym krönikeskrivare, cirka 1320.
Medan varmt blod rinner från såret under nattskjortan sätter Edvard sig till motvärn mot lönnmördaren. Det inte bara hans eget liv utan även korsriddarnas rike som står på spel.
Korsfararstaternas öde hade sysselsatt Edvards tankar ända sedan han den 9 maj 1271 anlände till Akko i spetsen för sin korsfarararmé.
De kristna var hårt trängda.
Korsriddarna hade 27 år tidigare förlorat den heliga staden Jerusalem till muslimska styrkor, och några veckor före Edvards ankomst hade muslimerna intagit korsfararborgen Krak des Chevaliers.
Kronprinsen kämpar emot
Den berömde franske konstnären Paul Gustave Doré förevigade på 1800-talet attentatsförsöket i ett träsnitt.
Edvard sätter sig till motvärn
Den sårade Edvard går genast till motattack mot attentatsmannen, som han tilldelar ett knytnävsslag.
Lönnmördaren knockas
Angriparen får sig en överraskning, när Edvard golvar honom med ett slag. Enligt källorna vaknar hela högkvarteret av tumultet.
Dolken kan ha varit förgiftad
Giftet är inte avsett att döda offret med detsamma, utan att infektera såret, vilket på den tiden ofta ledde till döden.
Edvards förstärkningar i form av 225 riddare och 1 000 fotsoldater gjorde ingen större skillnad i kampen mot mamluken Baybars numerärt överlägsna armé.
Muslimer fruktade allians
Men Baybars hade andra problem. I öster, i dagens Iran och Irak, låg mongolernas rike, ilkhanatet, lett av Abaqa khan. Baybars oroade sig för en allians mellan korsfararna och Abaqa.
”Min position är för svag för att jag ska kunna ta mig an båda parter”, klagade han enligt den samtida historieskrivaren Ibn Abd al-Zahir.
En allians mellan sina båda värsta fiender var det sista Baybars önskade sig.
”Han högg saracenen i huvudet och dödade honom.” Anonym krönikeskrivare, cirka 1320.
Muslimernas ledare lät därför en av sina spioner ta anställning som tjänare hos Edvard. Tjänaren vann Edvards förtroende och lät sig till och med omvändas och döpas som kristen. Snart stod han och Edvard på så god fot att kronprinsen anlitade honom som spion.
”Den typen av tjänster utförde han många gånger. Lord Edvard litade så mycket på honom att han gav honom lov att komma och gå som han ville, natt som dag”, berättar en samtida, anonym krönikeskrivare.
Dubbelspionen var till stor nytta för Baybars. Medan Edvard under sommaren 1271 inledde förhandlingar med mongolerna, rådde han korsriddarna att utföra ett antal attacker utan militär betydelse.
När mongolernas armé i oktober 1271 kom till de kristnas hjälp, var Edvards styrkor därför inte redo att delta i kriget, och det gemensamma angreppet på Baybars blåstes av.
Sultan Baybars härskade över det mäktiga egyptiska mamlukriket från 1260 till 1277.
Offret kämpade emot
På kvällen den 16 juni angrep spionen Edvard med sin dolk. Men lönnmördaren fick sig en överraskning.
”Edvard slog saracenen (muslimen, red.) med sin knytnäve i tinningen. Slaget fick honom att falla ihop medvetslös. Där låg han en stund. Edvard tog en dolk från bordet som stod i rummet. Han högg saracenen i huvudet och dödade honom”, berättar den anonyme krönikeskrivaren.
Inga källor nämner attentatsmannens namn, men den anonyme krönikeskrivaren kallar honom för ”saracenen”, den benämning han även använder om spionen.
Trots att mordet misslyckades var det Baybars som drog det längsta strået.
Edvard låg sjuk i månader efter attentatet och när hans sår till slut hade läkt reste han hem till England. Där blev han 1272 kung under namnet Edvard I – eller Edward Longshanks, som britterna kallar honom.
Edvards misslyckade korståg blev det sista. År 1291 intog muslimska styrkor under befäl av en av Baybars efterträdare Akko. Korsfararnas tid var över.