Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Påhittade statyer, fotografier och bevis har förvanskat historien i flera hundra år.

Kriminalitet - Kriminella

Tio enorma bedrägerier som lurade världen

Världens skickligaste historieförfalskare suktade efter pengar, ära och berömmelse. Eller drömde om att ändra världens syn på historien. Med flit och uppfinningsrikedom fabricerade de falska dagböcker, konstverk, kranier, minnesplaketter, fotodokument och ”bevis” för händelser som aldrig ägt rum.

1. Konstantins gåvobrev: Kyrkan stal Rom

År 756 lät den frankiske kungen Pippin staden Rom övergå i katolska kyrkans ägo. För att försäkra sig mot framtida krav kände sig påven dock tvingad att dokumentera kyrkans lagliga anspråk på staden.

Och då inträffade miraklet: samma år hittade man i påvestolens arkiv ett 400 år gammalt gåvobrev från den romerske kejsaren Konstantin den store.

Av gåvobrevet framgick att kejsaren redan år 330 e.Kr. hade gett påvestolen makten i Rom och romarrikets västra delar som tack för att påven Sylvester hade botat kejsarens spetälska. Nu återlämnade alltså den frankiske konungen bara det som var kyrkans rättmätiga egendom.

Trots protester framhölls Konstantins gåvobrev som giltigt och kyrkan byggde flitigt ut sin Vatikanstat. Mitt i Rom växte kontorsbyggnader, kloster och kyrkor upp, och påven konsoliderade sin makt och rikedom.

Men gåvobrevet gav ändå upphov till spekulationer. Under renässansen, när många av kyrkans etablerade dogmer ifrågasattes, studerade den italienske humanisten Lorenzo Valla gåvobrevet närmare och han kom fram till att det innehöll flera anakronismer.

Hur kunde Konstantin till exempel nämna kyrkor i Rom som inte ens var byggda år 330? Vatikanen hann uppföra Peterskyrkan i Rom innan man på 1600-talet kunde bevisa att brevet var falskt.

Kyrkan höll i många år fast vid att dokumentet var äkta, men tvingades till sist erkänna att det inte fanns någon täckning för kejsarens givmildhet. Gåvobrevet har förmodligen upprättats av kreativa ämbetsmän anställda av påven kring år 756. Konstantin lär för övrigt aldrig ha lidit av spetälska.

Målningen av kejsaren som bugar inför påven var ”beviset” för att kyrkan ägde Rom.

2. Vermeer-förfalskningarna: Göring köpte falskt mästerverk

I rätten bevisade Vermeerförfalskaren att han målat de tavlor som han sålde dyrt till bland andra nazister.

Är det landsförräderi att lura fienden? Det undrade holländaren Han van Meegeren när han efter andra världskriget anhölls och åtalades för att ha sålt holländska konstskatter till den tyske fältmarskalken Hermann Göring när Holland ockuperades av nazisterna.

Målningen hette Kristus och äktenskapsbryterskan och påstods vara ett glömt verk av Vermeer, den berömde 1600-talsmålaren. Av en lycklig slump hade van Meegeren fått tavlan i sin ägo, påstod han inför Göring.

I själva verket hade han själv målat den – och många andra verk av gamla mästare som han sålt för en förmögenhet.

När ärendet drogs inför rätta år 1947 fick den smarte förfalskaren bevisa sin oskuld genom att på plats måla ytterligare en Vermeer­förfalskning, Jesus bland de skriftlärde. ”Landsförrädaren” slapp undan med att dömas för förfalskning.

I rätten rentvådde sig förfalskaren van Meegeren från anklagelser om landsförräderi genom att på plats måla en ”äkta Vermeer”.

© Ullstein Bild

3. Drakes mässingsplakett: Skämtet blev en livslång lögn

För 75 år sedan bestämde sig fem vänner för att skoja med en ansedd historieprofessor. Det gick så bra att de fick hålla tyst för att inte göra honom till allmänt åtlöje. Först 2003 erkände en av dem.

År 1933 bestämde sig fem vänner i Kalifornien för att spela en bekant ett spratt. Deras vän, den ansedde historieprofessorn Herbert Bolton, var mycket engagerad i att finna en historisk mässingsplakett och uppmanade till och med sina studenter att leta efter den.

Plaketten skulle ha satts upp av den engelske sjöfararen Francis Drake år 1579 när han nådde Kalifornien och i drottning Elisabets namn gjorde anspråk på det nya landet.

Vännerna lät tillverka en mäs-singsplakett som stämde med Drakes beskrivning och lade den utomhus. Först fyra år senare hitta­des den lagom väder­biten. Bolton blev exalterad.

En teknisk­ undersök­ning godkände plaketten,­ den togs upp i läroböcker och mass­producerades som souvenir. En grund­­lig under­sökning år 1977 visade dock att metallen omöjligen kunde härstamma från 1500-talets England.

Men inte förrän år 2003 kröp sanningen fram, skäm­­tet hade vuxit sig för stort och de fem hade därför valt att tiga. Då var Bolton död sedan länge, trygg i förvissningen om att Drakes mässingsplakett verkligen var återfunnen.

Längst ner till höger saknas det six pence-mynt med drottning ­Elisabets porträtt som Drake­ använde som sigill.

© Bridgeman & Bancroft Library

4. Hitlers dagböcker: Konstnär skrev ned Führerns hemliga tankar

Der Stern publicerade Hitlers dagböcker 1983. Men de var falska och sensationen blev i stället en skandal.

Tänk om man visste vad som försiggått i huvudet på Adolf Hitler! Det fick den respekterade tidskriften Der Stern reda på år 1983.

En ofattbar historisk skatt hade dykt upp: Hitlers dagböcker som enligt deras ägare, konstnären Konrad Kujau, hade hittats i ett nedskjutet Luftwaffe-plan.

Tidskriften köpte dagböckerna för inte mindre än 9,9 miljoner D-mark, och scoopet gick i tryck. Men snart påpekade ­kritiska experter att papperet i dagböckerna hade tillverkats efter kriget, och att många stycken var kopierade ur en bok med Hitlers tal.

Dessutom fanns det uttryck i dagböckerna som inte använ­des i tyska språket under Hitlers livstid. I själva­ verket hade Kujau själv skrivit böckerna.

För det fick han fyra års fängelse – i sällskap av sin kontakt på Stern, Gerd Heidemann, som hade ”satsat på sitt livs scoop” men i stället dömdes för delaktighet till bedrägeri.

”Fallet Hess” och ”Hitlers dagböcker funna” basunerade tidningen Der Stern ut på förstasidan år 1983.

© Ullstein Bild

5. Piltdownmänniskan: Kranium bevisade Darwins teorier

Gärningsmannen bakom alla tiders största vetenskapliga lurendrejeri har aldrig hittats.

Men när sanningen kom fram fick 40 års historieböcker skrivas om. År 1912 hittade advokaten och amatörarkeologen Charles Dawson ett kranium i Piltdown, en liten stad i England. Pannan var hög som hos en människa, och käkbenet såg ut att ha mest gemensamt med människoapornas.

Fyndet uppskattades vara en halv miljon år gammalt. Historien hamnade direkt på tidningarnas förstasidor:

Piltdownmänniskan kunde inte vara något annat än ”den felande länken”, det arkeologiska beviset för släktskapet mellan människa och apa. Charles Dawson erkändes bland etablerade forskare och när han dog några år senare var det som respekterad vetenskapsman.

Men i början på 1950-talet synade forskare kraniet i sömmarna, och än en gång hamnade Piltdownmänniskan på förstasidorna. Skallen hade förvisso suttit på en mycket gammal, men i arkeologisk mening modern, människa. Käken kom från en nutida orangutang. Kraniets patina var vanlig målarfärg.

Dawson pekades ut som falsariets mest uppenbara upphovsman. Han hade inte bara ett motiv, eftersom fyndet hade fått honom erkänd. Det hade dessutom visat sig att flera av hans andra ”fynd” var förfalskningar, några av dem till och med inköpta i souvenirbutiker.

Å andra sidan har många påpekat att Piltdownförfalskningen förutsätter en kunskap om anatomi och evolutionslära som Dawson knappast besatt. Om även han lurades, eller kanske hade en medicinkunnig kumpan, har man aldrig fått reda på.

Piltdownmänniskan på jakt, som en tidningstecknare föreställde sig honom år 1912, när fyndet gjordes.

© Ullstein Bild & Polfoto

6. Älvorna i Cottingley: Till och med Sherlock Holmes författare lurades

Två kusiner på tio och sexton år utnyttjade tidens fascination för andliga fenomen när de år 1917 tog en serie foton av älvor i naturen. I 50 år förblev bedrägeriet ouppklarat.

Något magiskt hände i den engelska staden Cottingley sommaren 1917. Kusinerna Frances Griffith och Elsie Wright, tio och sexton år, kom inspringande från trädgården och berättade att de hade sett älvor och till och med talat med dem.

Föräldrarna avfärdade det hela som vidskepligt nonsens, men det dröjde inte länge förrän flickorna kunde visa upp foton av sina bevingade vänner.

Snart var älvorna i Cottingley på allas läppar, och i två tidningsartiklar talade självaste Sherlock Holmes-författaren sir Arthur Conan Doyle om fotografiernas äkthet.

Entusia­stiskt intygade han vad han såg som avgörande bevis för att världen rymde något djupare och mer magiskt än den materiella och rationella verkligheten.

Det var uppenbarligen ingen som tänkte på att den 16-åriga Elsie var en skicklig konstnär, som till och med hade arbetat på ett fotolabora­torium med montage av dödade soldater och deras kära.

Experter lade de sensationella bilderna under luppen men kunde inte bevisa att de var en bluff.

Älvorna fortsatte att dela upp allmänheten i anhängare och motståndare, och för att slippa strålkastarljuset utvandrade Elsie som ung till USA. Det hann gå över 50 år innan en forskare påpekade att älvorna var på pricken lika teckningarna i en barnbok från 1915. Så småningom erkände kusinerna att älvorna hade klippts ut ur boken och fästs på hattnålar.

Det var ingen som år 1917 undrade varför det lilla vattenfallet som är i rörelse är suddigt, medan ”de dansande älvorna” är helt skarpa.

© Polfoto/TOPfoto

7. Tasaday-folket: Livs levande stenåldersmänniskor funna år 1971

Mitt under Vietnamkriget stötte resenärer på ett primitivt, isolerat folk som levde av naturen och inte hade något ord för ”krig” i sitt språk. Det lät för bra för att vara sant – och det var det också.

År 1971 spreds nyheten om en sensationell upptäckt.

På Filippinerna hade myndigheterna upptäckt ett primitivt folk som levde helt avskilda från resten av världen. Antropologer och journalister gav sig genast dit för att studera och dokumentera de ”vilda” människornas livsstil.

Och ryktena hade talat sanning: Tasadayastammen odlade inte jorden och höll inte husdjur, utan bodde i grottor och levde av smådjur och bär. De bar inga kläder, hade inga vapen och i deras språk fanns inget ord för krig.

Alla besök övervakades noga av den filippinska regeringen – men 1972 stängde regeringen av all kontakt med omvärlden. Först när makthavarna störtades 1986 kunde västerländska journalister besöka tasaday-folket igen.

Men nu bodde de i byar och var klädda i västerländska kläder. De var alltså inte alls något stenåldersfolk utan hade mutats av regeringen att kasta kläderna och flytta in i grottor för att locka turister.

Tasaday-folket var en grupp på 26 personer som levde nakna i hyddor.

© Oregon State

8. Ossians hjältedikt: Skollärare skrev forntidsdikt

En hel generation av Europas konstnärer hämtade inspiration ur en gaelisk ”hjältedikt”.

Ett enastående fynd vände upp och ner på den litterära världen på 1760-talet. Den skotske skolläraren ­James Macpherson hade lyckats komma över några gaeliska dikter nedtecknade av skalden Ossian på 200-talet.

Macpherson översatte dem till engelska och den ”skotske Homeros” hjältedikter blev en internationell bästsäljare. Goethe tog upp dem i ett av sina verk, Schubert tonsatte dem och Europas medelklass uppkallade sina barn efter ­Ossians karaktärer.

Macpherson var dock påfallande tystlåten när det gällde originalmanuskripten vilket väckte en viss misstanke.

Först efter hans död kunde man undersöka hans källor. Det verkade som om Macpherson hade haft en gaelisk förlaga, som bestod dels av sporadiskt hopsamlade skriftfragment där Macpherson hade lagt till och dragit ifrån, dels av muntliga berättelser som folk i höglandet hade reciterat för honom. Ossian var helt enkelt skolläraren själv.

Macphersons Ossian-kväde blev en bästsäljare och inspirerade till namn som Orla och Fiona.

© University of Delaware

9. Sions vises protokoll: Rysslands hemliga polis baktalade judar

En av världens mest uppmärksammade förfalskningar är ”Sions vises protokoll”, som beskriver judiska planer på ett världsomfattande maktövertagande. Rena påhitt som inspirerade till våld och massmord.

En judisk världskonspiration avslöjades i början av 1900-talet. En skrift som hade dykt upp i Ryssland beskrev hur judar målinriktat arbetade på att överta världsherraväldet.

Sions vises protokoll, som skriften hette, beskrev en serie möten år 1897, där judar planerade att underminera den kristna civi­lisationen.

Avsikten var att krossa världsekonomin och undergräva den politiska ordningen med socia­lism och anarkism. Alkoholism och pornografi skulle samtidigt fördärva moralen.

Protokollen gavs ut 1903, och blev startskottet för en våg av antisemitiska ­attacker och vandalism i Ryssland. År 1921 avslöjades protokollen som en förfalskning från 1865 som förmodligen tillverkats av agenter från den ryska säkerhetspolisen.

Men då hade protokollen redan gjort sitt segertåg genom Europa och USA. Den amerikanske industrimannen Henry Ford angrep, i den tidning som han själv ägde, den ”judiska konspirationen” och i nazi­tidens Tyskland rättfärdigades de systematiska judeförföljelserna bland annat med ”Sions vises protokoll”. Ännu i vår tid ger denna propagandaskrift näring åt antisemitismen.

De fabricerade planerna försågs 1940 med ett omslag som pekade mot en ny, brutalt antijudisk era.

© Bridgeman

10. Michelangelos Sovande Amor: Konstnär debu­terade som svindlare

Ett pojkstreck gjorde Michelangelo berömd i renässansens Rom. Han påstod att en staty som han själv hade gjort var från antiken och han tjänade bra med pengar. I synnerhet när han avslöjades.

U nder renässan­sen var för­falskningar ”big business”. I och med återupptäckten av klassisk konst och litteratur blev verk från det gamla Rom och Grekland högt eftertraktade klenoder.

För många konstnärer blev det en lukrativ verksamhet att producera skrifter och skulpturer i gammal stil och låta samlare köpa dem som äkta antika verk.

År 1496 var Michelangelo en konstnärsaspirant på bara 21 år, och han bestämde sig för att pröva om han klarade att göra samma sak som de förfalskande konstnärerna.

Med hammare och mejsel skapade han en skulptur som föreställer en sovande Amor. För att få den att se ut som om den hade flera hundra år på nacken grävde han ner den i sur jord och sålde den efter en tid till en kardinal som ett klassiskt mästerverk.

Bluffen avslöjades men öppnade samtidigt makthavarnas ögon för den unge supertalangen. Året därpå satte kyrkan Michelangelo i arbete med ett förnämt beställningsjobb till Peterskyrkan: den berömda pietàn av Maria med den döde Kristus i sitt knä. ”Den sovande Amor” har ­däremot gått ­förlorad.

Förfalskningen öppnade vägen för Michelan­gelos första beställning: Marmorskulpturen i Peterskyrkan.

© Ullstein Bild og Mary Evans

Läs också:

Landsvägsrövare
Kriminella

Legendariska landsvägsrövare härjade i England

13 minuter
Seriemördare

Polisen famlade i blindo i jakten på psykopatisk seriemördare

22 minuter
Seriemördare

Våldsamma sexfantasier blev verklighet för Ted Bundy

22 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj