Stråtrövare charmade till sig bytet

Claude Duval använde hellre sin charm än sin pistol, när han rånade resenärer på deras värdesaker. Tillvägagångssättet gjorde att han undvek myndigheternas intresse – tills han valde fel offer.

Claude Duval använde hellre sin charm än sin pistol, när han rånade resenärer på deras värdesaker. Tillvägagångssättet gjorde att han undvek myndigheternas intresse – tills han valde fel offer.

Artepics/Imageselect

Den ödsliga landsvägen över heden runt byn Bagshot i södra England är på 1660-talet farlig att färdas på. När ett adligt par ser hur deras vagn plötsligt omringas av maskerade ryttare blir de följaktligen livrädda. På golvet i vagnen ligger 400 pund i guldmynt – pengar som de nu är oroliga att de ska bli av med.

Men paret får en överraskning. En av ryttarna öppnar dörren till vagnen och sträcker vänligt fram handen. ”Får jag be damen om nästa dans?” frågar han chevalereskt.

Den förbluffade kvinnan kliver ut ur vagnen, och låter sig föras av den okände mannen i en dans bland ljungen.

Efter dansen begär ryttaren 100 pund av kvinnans make. ”Som betalning för underhållningen”, säger han med glimten i ögat, innan han och hans kumpaner försvinner i ett dammoln.

”Han bemästrade lika väl som någon annan spel, hor och dryckenskap.” Författaren Alexander Smith, 1742.

Det adliga parets namn har gått förlorat, men rövarens namn är känt än i dag. Makarna hade mött Claude Duval, engelsk kriminalhistorias fräckaste stråtrövare.

Fritt fram för rövare

Claude Duval föddes 1643 i Normandie. Hans far var mjölnare, men historiker tror att familjen ursprungligen tillhörde adeln. Claude Duval var i alla fall bildad nog för att kunna röra sig obesvärat bland de engelska adelsmän och officerare som han mötte, när han vid fjorton års ålder lämnade hemmet för att slå sig ner i Paris.

Claude Duval inspirerade till eftervärldens romantiska föreställningar om ädla stråtrövare.

© Artepics/Imageselect

De engelska officerarna hade kommit till Frankrike under inbördeskriget, en strid mellan kungens anhängare och motståndare, som mellan 1642 och 1651 splittrade landet och till slut kostade kung Karl I huvudet. År 1660, när monarkin återupprättats med Karl II på tronen, reste officerarna hem. Med sig tog de Duval, som hade jobbat som stallkarl och uppassare för dem.

I England levde Duval livet. ”Han bemästrade lika väl som någon annan spel, hor och dryckenskap”, löd ett omdöme om honom från 1700-talet. Resultatet var akut penningbrist. Men Duval kom snart på en lösning. Under det nya hovet blomstrade sällskapslivet, och aristokrater visade gärna upp sina smycken, sitt guld och sina dyra klockor.

”Är du man, så var rädd om pengarna – är du kvinna, så var rädd om hjärtat.” Claude Duvals gravskrift.

Eftersom England ännu inte hade något polisväsende hade brottslingar fritt spelrum. Snart kryllade landsvägarna av beridna rövare, som stoppade vagnar och tvingade av passagerarna deras värdesaker.

Som rövare visade Claude Duval sig vara en naturbegåvning. I stället för att använda våld var charmen hans vapen. Män tilltalades med stor respekt och kvinnor överöstes med beröm och smicker, medan Duval rånade dem på smycken och guld.

Retade upp kungen

”Han var stilig, och han pratade och förde sig på ett sätt som är populärt bland damerna”, löd en berättelse på 1700-talet. Men beteendet var en del av en slug plan. Duval trodde att hans belevade sätt skulle göra att myndigheterna inte lade så mycket energi på att jaga honom.

Planen fungerade som avsett en tid, men sedan begick Duval ett misstag. I skogen vid Windsor Castle överföll han en man, band honom och rånade honom på 59 guldmynt. ”Som betalning för besväret”, kommenterade han fräckt.

Det sägs att Claude Duval går igen på sin favoritkrog, The Holt Hotel i Steeple Aston.

© holthotel.co.uk

Rånoffret var inte vem som helst. Han hette Roper, och som ansvarig för kungens jakthundar stod han regenten nära. Förödmjukad och rasande klagade Roper till hovet. En efterlysning med löfte om belöning till den som kunde bidra till att Claude Duval ställdes inför rätta utfärdades omedelbart.

Duval flydde till Frankrike, men återvände så snart han saknade pengar igen.

Men marken brände under honom, och i samband med ett besök på värdshuset Hole-in-the-Wall i London greps gentlemannarånaren. Den 17 januari 1670 ställdes han inför rätta och dömdes till döden.

Gråtande kvinnor vädjade för rövarens liv, men kungen vägrade att benåda honom. Den 21 januari hängdes Claude Duval. Ryktet som kvinnotjusare följde honom i döden. På hans gravsten i Covent Carden står det:

”Till den som läser detta: Är du man, så var rädd om pengarna – är du kvinna, så var rädd om hjärtat.”