Fredagskvällen den 7 november 1974 kom en smal blond kvinna instapplande på puben Plumbers Arms i London. Hon bar nattlinne och blödde från ett djupt sår i hårbottnen. Stamgästerna kände igen henne som adelsdamen lady Lucan.
”Hjälp mig! Jag har klarat mig undan att bli mördad”, skrek hon. Männen i puben satt bara och stirrade.
”Han har dödat min barnflicka!” fortsatte lady Lucan. Sedan svimmade hon. Då släppte männens handlingsförlamning. De lade kvinnan på en bänk och ringde efter polisen.
Plumbers Arms låg på Lower Belgrave Street i det exklusiva området Belgravia i London och stamgästerna visste att hon och lord Lucan hade ett stort hus bara 100 meter bort på samma gata.
Lyckan log inte mot lady Lucan. Efter mordförsöket blev hon beroende av antidepressiva läkemedel och förlorade kontakten med sina barn.
När polisen kom till Belgravia sökte de igenom lady Lucans hus. De hittade parets tre skräckslagna barn, som gömde sig på sina rum.
I källaren hittade poliserna en blodig säck med liket av en ung kvinna, familjens barnflicka. På golvet låg också ett blyrör, invirat i kirurgtejp från en förbandslåda.
Under tiden återfick lady Lucan medvetandet. Hon kunde berätta att personen som hade försökt mörda henne var lord Lucan, hennes tidigare make. Honom gick det dock inte att hitta.
En aristokrat av den gamla skolan
Lord Lucan, som döptes till Richard John Bingham, föddes år 1934. Han var son till den sjätte greven av Lucan och växte upp i lyx, men i och med utbrottet av andra världskriget bröts kontakten med familjen.
När tyskarna inledde blitzen mot London fördes den sexårige pojken i säkerhet i USA och en kort tid efter hemkomsten år 1945 skickade föräldrarna honom till internatskolan Eton.
På 1950-talet var John en ung aristokrat med världen för sina fötter – 190 centimeter lång, smal och vacker som en gud. Han fick en anställning på den välrenommerade investeringsbanken William Brandt’s Sons and Co, men arbetet tråkade ut honom. Sin energi lade han i stället på sin racerbåt White Migrant.
”Han såg ut som en gentleman, nästan som en karikatyr med sina vida bomullsbyxor, sin tweedkeps, sin mustasch och sitt ungdomliga utseende.” Den blivande lady Lucan, om första gången hon träffade John Bingham
John ingick i Clermontgänget, en grupp välbeställda adels- och affärsmän som brukade besöka den privata spelklubben Clermont Club på Berkeley Square.
En kväll år 1960 vann John 26 000 pund vid spelbordet (över 750 000 kronor omräknat i dagens penningvärde). Hans tur gjorde honom övertygad om att det var hans livsuppgift att spela hasardspel, så han sa upp sig från sitt bankjobb.
I stället för lord Lucan valde Broccoli den australiske fotomodellen George Lazenby till rollen som James Bond i filmen I hennes majestäts hemliga tjänst (1969).
Lord Lucan var som gjord för att spela Bond
Namnet är Lucan, lord Lucan. På 1960-talet var Sean Connery tätt förknippad med James Bond, men när den berömde skådespelaren lämnade filmserien var lord Lucan aktuell för rollen som den hemliga agenten.
Ian Fleming, Bondböckernas författare, var svag för hasardspel. Därför besökte han ofta Clermont Club, där lord Lucan tillbringade en stor del av sin tid.
Lord Lucan var sinnebilden av den elegante, charmerande brittiske gentlemannen – välklädd och med smak för hasardspel, exklusiva klubbar och dyra bilar. Han var helt enkelt en tvättäkta James Bond, minus rätten att döda.
År 1966 gick lord Lucan på audition för filmen Amor skjuter skarpt, en sexkomedi med Shirley MacLaine i huvudrollen. Han fick dock inte rollen och insåg att hans framtid nog inte låg inom skådespelaryrket.
Därför tackade lord Lucan ett par år senare nej till ett erbjudande från den legendariske Bondproducenten Albert R. Broccoli, som bad honom provfilma för rollen som James Bond. Broccoli letade efter en efterträdare till Sean Connery, som hade lämnat rollen inför den sjätte filmen i Bondserien.
Det är möjligt att Ian Fleming, som aldrig var särskilt förtjust i Sean Connery, före sin död år 1964 bad Broccoli att överväga lord Lucan för rollen.
Lord Lucan träffar sin lady
Av en slump träffade John år 1963 den 26-åriga fotomodellen Veronica Mary Duncan när han besökte den förmögne jockeyn Bill Shand Kydd, som hade gift sig med Veronicas syster.
Veronica beskrev senare sitt första intryck av honom: ”Han såg ut som en gentleman, nästan som en karikatyr med sina vida bomullsbyxor, sin tweedkeps, sin mustasch och sitt ungdomliga utseende.”
Veronica träffade John Bingham vid flera tillfällen och en eftermiddag frågade han om han fick köra henne hem.
”Vi kom till hans lägenhet. Han lyfte luren och sa: ’Säg till grabbarna (på Clermont Club, red.) att jag inte kommer i kväll.’ Sedan lyfte han upp mig ur soffan och bar in mig i sovrummet.”
Hans direkta stil gick hem. Mindre än ett år senare gifte sig paret och flyttade in i det stora huset på Lower Belgrave Street. Dessförinnan var dock John med om sitt livs första katastrof.
Under den årliga tävlingen International Offshore Powerboat Race, under vilken Europas rikemän försökte segla snabbast runt kanalön Isle of Wight, såg han år 1963 ut att kunna vinna. Plötsligt sprang emellertid White Migrant läck och sjönk tillsammans med den unge adelsmannens investerade förmögenhet.
VIDEO: Se ett reportage från tävlingen då lord Lucans båt sjönk.
Spelberoendet påverkar familjelivet
Haveriet ruinerade John Bingham, men bara två månader efter bröllopet dog hans far, vilket innebar att John ärvde både familjens förmögenhet och adelstiteln. Han var nu den sjunde greven av Lucan.
Lyckan tycktes le mot familjen Lucan, men idyllen var hotad. Lord Lucans intresse för hasardspel utvecklades till ett beroende och Veronica kände sig övergiven. Hela deras liv kretsade kring kvällarna på Clermont Club.
Äktenskapets temperatur avgjordes av Johns lycka vid spelbordet.
På ytan såg allt ut att vara lugnt och idylliskt för det äkta paret Lucan, men deras ekonomi var pressad, vilket påverkade deras förhållande.
Hon berättade senare att deras samtal följde ett visst mönster. Så fort han kom innanför dörren frågade hon: ”Hur gick det?”
Ofta svarade John bara: ”Jag förlorade.”
”Men om han sa att det hade gått jämnt upp blev jag glad”, mindes Veronica. ”När vi hade en bra dag kunde jag njuta av att spendera pengar.”
När han lyckades bra på klubben köpte hon kläder och saker till huset och han överöste henne med smycken. De dåliga dagarna var dock flest. Familjen Lucans arv förslog inte långt, så Johns skuld växte.
Relationen spricker
Äktenskapet började knaka i fogarna. Samlivet påverkades negativt av deras usla ekonomi och Veronica led av depressioner efter att ha genomgått tre graviditeter.
John sa att hon var psykiskt obalanserad, och vid mer än ett tillfälle slog han henne med en käpp. Han ville, som han sa, slå de ”galna idéerna ur hennes huvud”.
Dessutom ignorerade John sin hustru och gjorde allt för att försämra hennes självförtroende. Efter en spänd jul år 1972 var han redo att skörda frukterna av sina år av psykisk misshandel av sin fru. Lord Lucan ringde upp en läkare och frågade honom: ”Är hon verkligen förmögen att ta hand om barnen?”
När läkaren svarade ja blev John så arg att han packade två väskor med kläder och lämnade huset.
”I kväll hände något fruktansvärt, som jag kort beskrev för min mor.” Lord Lucan, i ett brev till sin svåger efter mordet
Han flyttade till en liten lägenhet i närheten och inledde kampen om barnen. John spionerade på Veronica för att hitta bevis på att hon var olämplig som mor.
Den bittra vårdnadstvisten kostade lord Lucan en förmögenhet, men han lyckades inte övertyga domaren i rätten. Lady Lucan bedömdes vara mentalt stabil och hon fick vårdnaden om barnen, dock under förutsättning att en inneboende barnflicka hjälpte henne med att ta hand om dem.
Därför anställde Veronica 29-åriga Sandra Rivett.
Mördaren slår till i mörkret
Paret Lucans årslånga tvist nådde sin kulmen på kvällen den 7 november 1974. Vid niotiden gick Sandra Rivett nedför trappan till köket i källaren för att göra en kopp te åt Veronica.
För polisen berättade lady Lucan att hon undrade vart Sandra hade tagit vägen och att hon gick ner för att leta efter henne. Så långt hann hon inte. När hon stod i hallen blev hon attackerad av John, som slog henne i huvudet med ett blyrör.
”Jag skrek och min man sa: ’Håll käften!’ Sedan stack han ner tre behandskade fingrar i halsen på mig.”
Hon tog sig loss genom att fatta ett hårt tag om hans testiklar.
I familjen Lucans hus hittade polisen säcken med Sandra Rivetts döda kropp.
Därefter lyckades Veronica få honom att lugna sig. Han sa att hon fick lov att gå och lägga sig i sitt sovrum. När lord Lucan gick ut i badrummet för att tvätta bort blodet såg Veronica sin chans att ta sig ut ur huset och stappla ner till Plumbers Arms, där polisen slutligen larmades.
Efter förhöret av lady Lucan hade polisen velat höra lord Lucans redogörelse av händelserna. Han var dock försvunnen. Senare skrev han emellertid följande i ett brev till sin svåger Bill Shand Kydd: ”I kväll hände något fruktansvärt, som jag kort beskrev för min mor. Indicierna mot mig är starka och V (Veronica, red.) kommer att säga att det är jag som ligger bakom alltihop”, skrev han.
Lord Lucan försvann spårlöst
Därefter lyckades polisen rekonstruera lord Lucans flykt. Han hade lämnat brottsplatsen i en Ford Corsair, som han lånat av en vän några veckor tidigare.
Bilfärden slutade hos Susan Maxwell-Scotts, som bodde i Sussex, sex mil från London. Lord Lucan förklarade sitt oväntade besök mitt i natten med att någon hade försökt döda hans fru och att han var misstänkt.
”Han var naturligtvis chockad, men han var vid sina sinnens fulla bruk”, berättade Susan Maxwell senare. ”Jag är övertygad om att han berättade hela sanningen för mig.”
Ett par timmar senare körde han vidare till den sydengelska hamnstaden Newhaven, där Forden hittades på Norman Road. Det fanns blodspår i bilen och i bagageutrymmet låg ett blyrör invirat i kirurgtejp.
Vid hamnen slutade emellertid polisens spår. Hade lord Lucan tagit färjan till Frankrike eller fått lift med en lustjakt? Befann han sig fortfarande i Sydengland?
Under veckorna efter lord Lucans försvinnande spekulerade de brittiska tidningarna över om han kanske hade tagit sig till Frankrike, till exempel ombord på en lustjakt.
Folk har sett lord Lucan överallt i världen
Britterna fascinerades av lord Lucans försvinnande, så landets tidningar tog varje tillfälle att skriva om adelsmannens eventuella öde.
År 1974 var ärendet Lucans utredningsledare Roy Ranson övertygad om att lord Lucan hade ”fallit för sitt eget svärd”, som han uttryckte det, att han hade begått självmord.
Många andra trodde att Lucan hade tagit en färja till Frankrike efter att ha parkerat bilen i Newhaven. Mysteriet slogs upp stort i medierna. Morgontidningarna skickade ut medarbetare runtom i världen för att undersöka alla spår.
Med tiden blev lord Lucan ett stående skämt bland journalisterna, som var fast förvissade om att de aldrig skulle hitta honom. Jakten på honom gav dem emellertid långa, avlönade vistelser i planetens mest exotiska hörn. I ett brittiskt medium konstaterade man år 2017 att den försvunne lorden hade ”iakttagits” 70 gånger sedan år 1974.
I januari 2020 kom det återigen nya uppgifter i ärendet: Neil Berriman, den mördade barnflickan Sandra Rivetts son, påstod sig ha hittat den försvunne lorden. Berriman hävdade att han bodde i ett buddhistkollektiv i Australien.
Berriman har sagt att han tänker överlämna sitt material till myndigheterna i Australien. Bland bevismaterialet finns en ansiktsanalys gjord av professor Hassan Ugail, som arbetar på avdelningen för visuell dataanalys vid University of Bradford i England.
Professor Ugail har utvecklat en algoritm som identifierar personer genom att jämföra bilder. Enligt algoritmen matchar gamla bilder av lord Lucan den äldre man som Neil Berriman har spårat till Australien.
”Jag står fast vid vetenskapen bakom min algoritm. Den har aldrig tagit fel tidigare”, säger professor Ugail.
Tragedin bara fortsatte
När lord Lucan försvann var Veronica 37 år och fast i ett ekonomiskt moras. Hon jagades av medierna och tyngdes av skuldkänslor över Sandra Rivetts död.
År 1982 nådde Veronicas liv ett nytt lågvattenmärke. Hennes 15-årige son George skrev från internatskolan att det skulle vara ”smidigare” för honom och hans två systrar att bo hos Veronicas syster och hennes man Bill Shand Kydd.
Under de följande åren bodde lady Lucan ensam och blev beroende av starka läkemedel. Barnen växte upp hos systern och Veronica hade knappt någon kontakt alls med dem.
Lord Lucan hittades aldrig, men år 1999 dödförklarades han. Utan ett lik kunde emellertid ingen dödsattest utfärdas. Först år 2016 gav en dom slutligen sonen George rätt att ärva familjetiteln.
George, hans två systrar och de gamla vännerna är övertygade om lord Lucans oskuld. De tror att han, om han inte är död, lever under ett nytt namn i ett annat land.
År 2017 gav lady Lucan en intervju. När hon fick frågan varför hennes man ville mörda henne svarade hon: ”Pressen drev honom till vansinne.”
Hon var helt säker på att lord Lucan hade tagit en färja till Frankrike. Väl ute på öppet hav gick han till aktern och hoppade ner i propellern.
”Mycket modigt”, tyckte lady Lucan.