Sheriffen sköt på allting

Medan kor och tågvagnar försvinner bort i ett ångmoln tar sig männen till stadens salooner. Där kan de få något att dricka och koppla av efter alla strapatser.

Det är de här männen saloonerna lever av – och slagsmål, brutna näsor och sönderslagna inventarier kommer på köpet.

Det slagsmål som nu är i gång verkar vara av det allvarligare slaget. Massor med folk har redan samlats på gatan utanför och många har också dragit sina revolvrar.

Situationen hotar att urarta när Hickok tränger sig in i folkmassan.

Namnet är ”Wild Bill” Hickok

Den 34-årige sheriffen är van vid slagsmål och vapen, inte bara från Abilene där han varit sheriff i snart ett år. Sitt första vapen fick han redan som pojke.

Hickoks far var medlem i en organisation som hjälpte förrymda slavar. När slavägarna kom till familjens gård för att kräva tillbaka sina slavar hjälpte Hickok till att jaga iväg dem.

Arton år gammal var Hickok inblandad i ett brutalt slagsmål där han felaktigt trodde att han hade dödat sin motståndare.

För att slippa straff flydde han till Mellanvästern och blev medlem i en gerilla som spred skräck bland slavägarna.

År 1863, under inbördeskriget, kom han för första gången i kontakt med lagens långa arm: han fick anställning inom nordstaternas militärpolis.

Men Hickoks lön betalades aldrig ut och han lämnade jobbet. Han började i stället att ägna sig åt poker.

År 1865 hamnade han i bråk med en man om en spelskuld och det slutade med att de båda duellerade på öppen gata – den första av de berömda pistoldueller som senare skulle bli så populära i film efter film från Hollywood.

Hickok dödade sin motståndare och greps senare för mord, men under rättegången ansåg juryn att det hade varit tal om en ”rättvis kamp”.

Som revolverman anses Hickok, som under den här perioden började kalla sig ”Wild Bill”, ha dödat fem män och medverkat till ytterligare tre andra personers död.

Saloonägaren drar blankt

Efter flera jobb som sheriff i olika städer slog sig Hickok ned i Abilene – en präriestad med tvivelaktigt rykte. Hickoks företrädare på posten som sheriff hade dödats i ett bakhåll.

Men den nye sheriffen Hickok lyckas snart sätta sig i respekt hos folket. Om någon Abilenebo hamnar i svårigheter behöver han bara ropa Hickoks namn så ger slynglarna upp direkt.

Hickok närmar sig den upphetsade folkmassan. Han har bestämt sig för att sätta stopp för slagsmålet innan det går helt överstyr.

I folkmängden får han syn på ett välbekant ansikte: Phil Coe, en av ägarna till saloonen ”Bull's Head”.

Coe och Hickok tål inte varandra. Ingen minns längre riktigt varför, men någon har hört de båda männen bråka om vem av dem som är skickligast med revolvern; andra påstår att bråket har med en kvinna att göra.

Hur som helst tycks det bli allvar nu. Plötsligt avfyrar Coe sin revolver – något som är strängt förbjudet innanför stadens gränser.

Hickok förklarar genast att Coe är arresterad. Coe försvarar sig med att han bara försökt skjuta en herrelös hund – en handling som till och med ger en belöning på 50 cent per skjutet djur.

VIDEO – Följ med Hickok på arbetet som sheriff i Abilene i Kansas:

Innan Hickok hinner reagera på Coes fräcka provokation riktar den ilskne saloonägaren sina vapen mot honom och avlossar två skott.

Det ena slår i marken mellan Hickoks fötter, det andra går rakt genom skörten på hans rock.

Två döda i Abilene

Därefter sker allting så fruktansvärt snabbt att de som befinner sig runtomkring knappt hinner uppfatta vad som pågår. Hickok är inte sheriff för ingenting.

Han bär alltid sina revolvrar – Colt modell 1851 med silverbeslag och elfenbenskolv – lösa i bältet så att han ska kunna dra dem blixtsnabbt. Och han siktar mycket bra.

Coe faller ihop på marken, dödligt sårad.

Hickok ser sig omkring. Han är fortfarande på helspänn. Hans blick registrerar vaksamt minsta rörelse, minsta förändring i folkmassan.

När han upptäcker en skugga som kommer runt ett hörn reagerar han instinktivt. Utan att tänka avfyrar han sina vapen igen.

Mannen träffas av två kulor i huvudet. Hickok följer honom med blicken när han segnar ned. Så inser han det fasansfulla: Han känner igen mannen.

Det är Mike Williams, hans egen vicesheriff som kommit rusande för att hjälpa honom! Hickok har skjutit ihjäl sin kollega.

Williams dör omedelbart. Hickok är skakad. Han bär in honom i närmaste hus och rusar sedan ut på gatan igen för att ta vapnen ifrån de cowboys som samlats där ute.

Coe, som fortfarande lever, bärs upp till sitt rum på saloonen. En läkare tittar till honom och konstaterar att han inget kan göra. Tre dagar senare dör Coe i fruktansvärda plågor.

Sheriffen blir frikänd

Stämningen är spänd i Abilene. Coe har många vänner i staden – det ryktas till och med att saloonägaren bjöd 200 personer på gratis drinkar samma dag som han dog, i syfte att hetsa till oroligheter och tvinga fram en konfrontation med Hickok.

Den 9 oktober 1871 hålls likbesiktning och förhör av vittnen för att för­söka klarlägga varför två män sköts ihjäl på öppen gata i Abilene.

Vittnen berättar att Coe och Hickok stod mindre än 2,5 meter från varandra när de dödande skotten avlossades.

Det betyder att Coe antingen har varit redlöst berusad eller en synnerligen usel skytt eftersom han missade Hickok på så kort avstånd.

Alla vittnesmål om Coes beteende visar att Hickok inte skulle ha haft några svårigheter att övermanna honom – eller med andra ord: Hickok överreagerade.

Trots detta blir sheriffen frikänd. Domen är inte alls överraskande för invånarna i Abilene. I Västern kan sheriffen göra nästan som han vill, bara han ser till att upprätthålla lag och ordning.

Att någon blir nedskjuten är inte särskilt uppseendeväckande. Om båda parter är beväpnade betraktas dråp ofta – stick i stäv mot landets lagar – som en ”rättvis kamp”, en duell mellan gelikar och därmed en privatsak.

Inte heller dådet mot Williams läggs Hickok till last. Sheriffen behöver bara betala för transporten av Williams lik till hans hemstad Kansas City och för en pampig begravning med orkester.

Lokaltidningen i Kansas City, Journal of Commerce, följer begravningen och beskriver dråpet på Williams som ”en ren olyckshändelse”.

Men många av invånarna i Abilene tar inte lika lätt på vad som har hänt. Alla känner till motsättningarna mellan Hickok och Coe och snart säger byskvallret att Hickok lurade Coe i en fälla innan han sköt.

Sheriffen är rädd för bakhåll och går alltid mitt på gatan i Abilene. Han känner sig fredlös. Någon har satt ett pris på hans huvud – 11.000 dollar. Han bär ett avsågat jaktgevär under rocken.

Medlemmarna i stadens ledning, som sheriffen ansvarar inför, börjar tänka tillbaka på flera tidigare fall då Hickok varit för snabb på avtryckaren.

Mindre än två månader efter skotten mot Coe och Williams har folkopinionen vänt och Hickok får veta att han inte längre behövs i Abilene. Han lämnar staden i onåd.

Västern blir mindre vild

Mordet på Williams kommer att plåga Hickok resten av livet. Under en period uppträder han i västernshower tillsammans med den lassokastande legenden ”Buffalo Bill” Cody. Därefter blir han guldgrävare.

År 1876 dödas Hickok medan han spelar poker. Han hade två ess och två åttor på hand – det som sedan kom att kallas ”död mans hand”.

Hickoks fall speglar utvecklingen i USA: den vilda västern håller på att tämjas. Civilisationen har brett ut sig över prärien där småstäderna blomstrar med industrier och affärer.

Regeringen i Washington skaffar sig mer makt för att kunna kräva in skatter och skydda samhället. Till den uppgiften krävs pålitliga män.

Kongressen upprättar ett justitiedepartement som övervakar ordningsmakten. Sheriffen ska nu bli laglydig.