Sexkult utförde USA:s största biologiska terrorangrepp

Varje eftermiddag samlas hans lärjungar för att få en skymt av sin andlige ledare, som har isolerat sig i sin lyxbostad, medan de sliter för att förverkliga hans vision: Ett nytt samhälle med fri sex och kärlek åt alla – i synnerhet för Rajneesh. En grupp beväpnade vakter ledsagar gurun och ser till att alla är trygga och glada, för missnöje tolereras inte inom kulten, som vid den här tidpunkten har omkring 6 000 medlemmar.

Just i år har emellertid amerikanska myndigheter börjat granska Rajneesh, som riskerar att gå miste om allt som han byggt upp. Än så länge är invånarna i Oregon lyckligt ovetande om vilka drastiska och farliga åtgärder kulten kommer att vidta för att försvara sig.

Sex ledde till andlig frigörelse

Bhagwan föddes 1931 i Indien och fick redan som barn smeknamnet Rajneesh (sanskrit för ”måne” eller ”nattens gud”). Som 19-åring började han studera vid universitetet och sedermera arbetade han som lektor i filosofi i staden Jabalpur. I kölvattnet på Indiens självständighet från Storbritannien 1947 ökade intresset för indisk spiritualitet under 1960-talet, och under namnet Rajneesh började Bhagwan resa runt och predika sin egen filosofi om frihet.

Han provocerade öppet indierna genom att göra narr av landsfadern Gandhi, som han kallade ”en tillbedjare av fattigdom”, samt genom att håna alla etablerade religioner. Endast tillbedjan av Rajneesh, den levande mästaren, var meningsfullt. Tack vare förmögna anhängare kunde han snart säga upp sig från sitt jobb som lärare för att vara guru på heltid.

Rajneesh kunde samla stora folkmassor och 1968 tog han ett stort steg mot nationell berömmelse, när han i storstaden Mumbai inför 15 000 åhörare förkunnade att sex var något gudomligt. Endast genom att ta avstånd från det skamliga med sex kunde människan frigöra sig från förtryck och nå en högre medvetandenivå.

I staden Pura 15 mil sydost om Mumbai etablerade han en ashrama, en religiös samlingsplats, där hans växande skara av anhängare skulle kunna leva i harmoni och kärlek. Det kostade pengar att bo i ashraman, och snart var tempelbössan fylld till randen.

Rajneesh lockade många välutbildade västerlänningar, som på den tiden ofta sneglade på Asiens religioner i jakten på andlig vägledning. Efter vistelsen i Pura skickades lärjungarna hem med instruktioner om att öppna meditationscentrum i Europa, Australien och USA. På så sätt skulle guruns visdom spridas över världen.

Kulten byggde stad i USA

I slutet av 1970-talet presenterade Rajneesh sin stora vision: Han ville skapa ett helt nytt samhälle utan kärnfamiljer, lönearbete och andra trista åtaganden. I det nya samhället skulle alla älska varandra i nuet, vara glada och ha sex.

Pura var för litet för att hysa paradiset, för Rajneesh behövde gott om plats. Men den indiska regeringen, som han hade smutskastat och kritiserat skoningslöst, hade ingen lust att hjälpa till. Den byråkratiska långbänk som följde klarade Rajneesh inte av att hantera, så 1981 utsåg han en indisk-schweizisk kvinna vid namn Ma Anand Sheela till sin personliga sekreterare. Nu skulle hon få sköta de praktiska problemen med paradiset.

Ma Anand Sheela ansåg att USA – frihetens land – borde vara rätt plats att etablera mästarens nya samhälle på. Utan ett ord till de många lärjungarna flög rörelsens högsta ledning i juni 1981 från Pura till det förlovade landet.

Det nya samhället grundades på en 260 kvadratkilometer stor, övergiven farm, som rörelsen hade köpt för 5,75 miljoner dollar i Wasco County i delstaten Oregon. Området var avsett enbart för lantbruk, men det tog Baghwanrörelsen ingen notis om. Ma Anand Sheela fick tillstånd att ställa upp mobile homes till de många ”lantarbetare”, som skulle starta ett enormt lantbrukskollektiv.

Det närmaste samhället hette Antelope, och de 40 invånarna förundrades av den strida ström av rödklädda personer som anlände till området. Rörelsen köpte upp hus i samhället, och från dessa styrde rörelsens ledning uppbyggandet av lantbrukskollektivet.

Antelopes lokala diner fick plötsligt namnet ”Zorba the Buddha”, och menyns hamburgare byttes ut mot vegetariska rätter. De skeptiska invånarna och deras borgmästare kontaktade pressen. När Rajneesh i augusti 1981 flyttade in i sin nya bostad publicerade lokaltidningarna de första kritiska artiklarna om den mystiska sexkult som hade slagit sig ner i trakten.

Efter bara ett par månader lyckades Ma Anand Sheela och rörelsens advokater övertyga de styrande i Wasco County om att området, som nu hade mer än 1 000 invånare, förtjänade att få status som en egen stad. Snart hade Baghwanrörelsen ett eget stadsfullmäktige och självbestämmande över marken. Den 18 maj 1982 blev staden Rajneeshpuram en realitet. Den nya statusen innebar att ännu mer arbetskraft kunde hämtas bland de många tusen lärjungar som Rajneesh hade runt om i världen.

Den enorma tillströmningen av utlänningar väckte immigrationsmyndigheternas intresse. Men det fick inte Rajneesh och Ma Anand Sheela att sänka tempot. Deras motdrag blev att besluta att 500 av de amerikanska lärjungarna skulle gifta sig med utländska anhängare. I regel var det personer som de aldrig hade träffat, men som för det mesta hade pengar och värdefulla kontakter.

Paren övade in sina påhittade historier och övertygade myndigheterna, så rörelsen kunde fortsätta att växa i antal – inte minst Rajneeshs personliga förmögenhet växte.

Gurun älskade kvinnor och dyra bilar

Ma Anand Sheela var fullt införstådd med sin mästares glupande aptit på lyxvaror, och hon spenderade enorma summor på att förse honom med dyra armbandsur, smycken och i synnerhet bilar av märket Rolls-Royce, som han passerade sina lärjungar i under sin dagliga drive-by-välsignelse. Gurun hann äga 93 av de dyra lyxbilarna, men han hävdade att de underlättade hans andlighet.

”Det är svårt att meditera på en oxkärra. Att sitta i en Rolls-Royce är bästa sättet för att uppnå andlig tillväxt”, som Rajneesh skrev i en av sina böcker.

Pengarna kom från kultens verksamheter och inte minst från de många förmögna lärjungar som vid ankomsten till Rajneeshpuram lämnade ifrån sig alla sina ägodelar. I stället skulle de leva i trähyddor och gå i trasor. För vackra, unga kvinnor fanns det dock möjlighet att uppnå andlig upplysning genom att ha sex med gurun.

Oräkneliga kvinnliga lärjungar tog plats i hans säng, för även om hans yviga skägg och stirrande blick inte verkade upphetsande på alla, ville ingen avböja hans gudomliga beröringar.

Negativitet av vilket slag som helst kunde få en lärjunge utkastad: klagomål på maten, som blev sämre och sämre, eller kritik mot Ma Anand Sheela, som blev allt mer diktatorisk – i synnerhet efter att Rajneesh i slutet av 1981 fann det för ansträngande att själv tala till sina skaror av anhängare. Gurun förkunnade att han skulle söka andlig väckelse genom att inte längre tala offentligt. I stället blev Ma Anand Sheela hans språkrör, vilket innebar att hennes ord var lag.

De följande åren levde Rajneesh isolerad i sin privata bostad i Rajneeshpuram, medan hans läkare försåg honom med droger för bland annat de nattliga orgierna.

I guruns frånvaro kontrollerade Ma Anand Sheela vardagen i kulten. Alla skulle älska varandra och bekänna om de hade burit sig dumt åt – till exempel hade en manlig lärjunge plockat upp ett kvarglömt föremål från vägen, och under en samling i kultens stora mötessal tvingade Sheela honom att erkänna sin ”stöld”.

Mannens erkännande utlöste rena kön av gråtande lärjungar, som i mikrofonen erkände att de av ren egoism till exempel hade tagit för mycket mat i matsalen.

Journalister var välkomna i Rajneeshpuram, men under hela besöket hade de sällskap av stadens ”Peace Force. Alla gäster som anlände i bil skulle lämna ifrån sig bilnyckeln och skriva under på att deras kläder och väskor fick genomsökas, innan de gav sig av. Ingen fick lämna platsen med fotografier eller något annat som rörelsen inte hade godkänt.

En journalist från tidningen Willamette Week trodde att han osedd skulle kunna ta bilder av staden genom att vandra upp på några öde kullar. Han upptäcktes dock snabbt av den effektiva övervakningen, och inom bara några minuter landade kultens helikopter framför honom. Två män klev ur och bad hövligt om hans kamera.

Paradiset försvarades med vapen

Rajneeshs rörelse blev snabbt avskydd bland lokalbefolkningen, inte minst för att de många anhängarna helt tog över kontrollen över det lilla samhället Antelope. Den 29 juli 1983 exploderade en bomb i kultens Hotel Rajneesh. Sannolikt var det någon från trakten som placerat ut bomben.

Efter bombdådet skärptes säkerheten ytterligare, och vapen syntes överallt i Rajneeshpuram. Ma Anand Sheela anlitade en kommandosoldat för att utbilda en styrka av 38 utvalda lärjungar i att använda vapen, kamouflera sig och utföra kommandoattacker.

”Ingen ska komma hit och skada oss”, sa en nederländsk lärjunge till lokaltidningen The Oregonian. ”Vi kommer inte att vara som judarna och bara låta oss slaktas.”

I september 1983 upphävde den politiska ledningen i Wasco County Rajneeshpurams status som självständig stad. Förevändningen var att allt inte gått rätt till rent juridiskt, men Ma Anand Sheela tyckte sig se hur en statlig konspiration började ta form.

För att rörelsen skulle överleva ansåg hon att den måste vinna valet till fullmäktige i Wasco County i november 1984. I Rajneeshpuram fanns det emellertid endast omkring 2 000 röstberättigade lärjungar – en majoritet krävde 5 000–6 000 röster. Tillsammans med sin lojala medhjälpare, sjuksköterskan Ma Anand Puja, tänkte Sheela ut en lömsk plan: invånarna i Wasco skulle göras så sjuka att de inte skulle kunna gå till röstlokalerna.

Salmonellaförgiftning skulle vinna val

Efter ett ha köpt en liten mängd salmonellabakterier från ett läkemedelsföretag i Seattle upprättade Ma Anand Puja ett hemligt laboratorium i Rajneeshpuram. Där odlade hennes grupp av utvalda lärjungar tillräckligt med salmonellabakterier för att infektera flera tusen personer. Målet var invånarna i The Dalles, Wascos största stad.

I mitten av september var Sheela redo att inleda ett omfattande biologiskt terrorangrepp. Maten i stadens tio populäraste bufférestauranger spetsades med höga doser salmonella. För varje dag skördade smittan allt fler offer, och ett stort antal invånare lades in på Oregons sjukhus. Den oförklarliga epidemin spred skräck bland invånarna.

”Ingen vågade gå ut på egen hand, folk spärrade in sig”, berättade en invånare.

Kallblodigt sammanställde Sheela resultatet av dådet: 751 smittade och 45 inlagda.

Hon noterade att attacken med salmonella var en stor framgång, men de behövde en ännu större spridning – genom Wascos vattenförsörjning. Delstatens vattenreservoarer var dock så väl skyddade att det var omöjligt att bryta sig in i dem.

Vid det laget höll Ma Anand Sheela på att tappa greppet om makten. Rajneesh hade fått nyss om hennes diktatoriska makt och lömska planer, och den 30 oktober 1984 bröt gurun sin tre år långa tystnad.

”Jag tänker berätta mina egna sanningar”, sa han till sina lärjungar med en illa dold hänvisning till att Sheela hade ljugit och missbrukat sin makt. Inom rörelsen pågick en maktkamp, men det skulle snart visa sig att problemen var större än så.

Flydde undan FBI

Myndigheterna hade inlett en utredning av den omfattande salmonellaepidemin i The Dalles. I februari 1985 pekades Baghwanrörelsen officiellt ut som ansvarig. Sheela kände hur marken brände under fötterna och den 14 september 1985 flydde hon och hennes innersta krets till Västtyskland. Efter det höll Rajneesh en presskonferens, där han betecknade Ma Anand Sheela och hennes medbrottslingar som ”en grupp fascister” och bad myndigheterna att undersöka Rajneeshpuram.

Det gjorde FBI, och trots att Sheela hastigt hade försökt sopa undan alla spår fann polismyndigheten bevis för mordförsök, illegal avlyssning av lärjungarna och det omfattande angreppet med salmonella.

Lärjungarna i Rajneeshs inre krets insåg att de och deras andlige vägledare hade hamnat i blåsväder och försökte fly tillsammans med honom i ett privat flygplan. Under en mellanlandning greps de emellertid. Rajneesh riskerade 175 år i fängelse, men ingick en överenskommelse som innebar att han skulle betala 400 000 dollar i böter och lämna USA för alltid.

Från rättssalen åkte Rajneesh och hans följe direkt till en privat flygplats, från vilken han flög till New Delhi.

I samarbete med västtysk polis kunde USA i oktober 1985 gripa Ma Anand Sheela och hennes kumpaner, varpå de utlämnades till USA. Hon dömdes till 60 års fängelse, men avtjänade endast 29 månader, innan hon frigavs och flyttade till Schweiz. I många år drev hon två vårdhem.

Efter Rajneeshs utvisning till Indien övergavs Rajneeshpuram och i dag fungerar staden som en semesterort. Gurun flackade hemlös runt i världen, men var inte längre välkommen i västvärlden. Han var övertygad om att de amerikanska myndigheterna hade förgiftat honom, och han avled fem år senare av sjukdom. Rörelsen – i dag under namnet Osho – har fortfarande många tusen anhängare.

Många av medlemmarna minns fortfarande med glädje tiden i USA. Författaren Ma Anand Bhagawati, som tillbringade fyra år i Rajneeshpuram, berättade 2018:

”Det var ett otroligt intensivt liv, då jag njöt av att träffa mina vänner och Rajneesh varenda dag. Man måste ha varit där för att förstå det.”